Children living in Harasta, Eastern Ghouta, flock to school to catch up on years of missed education. Years of siege ended with a peak in fighting last March. With most of the neighbourhood in ruins, tens of thousands of Syrians are still displaced with no home to return to, but hundreds have also returned to what remains of their houses or stayed all along.
Despite all they have been through, these children are happy to be back to school. This one in Harasta houses 725 children, with parts of it completely destroyed and others badly damaged.
Photo: Karl Schembri/NRC
Läs bildtexten Varje morgon ger sig 725 förväntansfulla barn - från första till sjätte klass - iväg för att uppleva ännu en ny skoldag. Foto: Karl Schembri/NRC.

Barnen som trotsade kriget

Kristine Grønhaug|Publicerat 23. aug 2018
Miljontals syriska barn har blivit fördrivna från sina hem. De har lämnat vänner, skolan och tryggheten. Många har varit tvungna att gömma sig i källare och skyddsrum, för att inte bli dödade. De visste att det enda trygga och normala de kunde göra medan de väntade på att våldet skulle sluta, var att fortsätta med skolarbetet.

Syriska Raghad är tio år gammal och vet av erfarenhet att krig och konflikter också förstör skolor och undervisning. Hon går på Harasta flickskola - som nu är nästan helt förstörd.

– Jag älskar skolan och gör alltid mina läxor. När striderna slutade fick vi gå i skolan. Men när striderna började igen, var vi tvungna att bege oss hem. Vi såg förödelsen och de döda, säger hon.

Över två miljoner barn saknar skolplats i Syrien. Det är ett av de länder som drabbats hårdast av attacker mot skolor. Mellan 2011 och 2015 ägde mer än hälften av alla angrepp på skolor i världen rum i Syrien. Enligt Världsbanken har konflikten lett till att mer än hälften av alla skolor i Syrien förstörts delvis och att en av tio skolor förstörs fullständigt av krigshandlingar.

Läs bildtexten Raghad (10) Foto: Karl Schembri/NRC.

Katastrofala förhållanden

Raghads stadsdel heter Harasta och ligger i östra Ghouta - en förort till huvudstaden Damaskus. Östra Ghouta var belägrad i flera år. Omkring 400 000 personer levde under extrema förhållanden med begränsad tillgång till mat, vatten och medicinsk behandling. Hjälporganisationer slet för att få in nödhjälp.

Vi levde med svält och skräck. Vi var under belägring. Vi var tvungna att vara i källaren. Varje gång vi hörde raketer och flygattacker, var vi i källaren tills bomberna tystnat. Vi var livrädda. Mina småsyskon grät och skrek. I källaren gjorde jag skolarbeten.
Rawa, 12 år

– Vi levde med svält och skräck. Vi var under belägring. Vi var tvungna att vara i källaren. Varje gång vi hörde raketer och flygattacker, var vi i källaren tills bomberna tystnat. Vi var livrädda. Mina småsyskon grät och skrek. I källaren gjorde jag skolarbeten, säger 12-åriga Rawa. 

Den 18 februari i år inledde regeringen en offensiv för att återfå kontrollen över området. I mars intensifierades striderna, och flickornas stadsdel och skola förstördes.

Rawa, 12, from Harasta, Eastern Ghouta
“We were living in hunger and fear. We were under siege. We were staying in the basement. Whenever we heard missiles or airstrikes, we would go to the basement until things calmed down, then we would go upstairs and sleep in our home. We were terrified. My young siblings used to scream and cry.
“We were under an intensive siege, what we felt was unspeakable. When this crisis started we were half way through the school year and we stopped.
“I like to write and study when I am in the basement. I also revise the subjects I took.
“My younger brother Omar, just like most of the children, used to study normally. But when we started sitting in the basement, along with fear, hunger and the siege, he forgot some letters. We are helping him learn them again. He doesn’t understand everything we teach him properly. 
“What is most important is peace and safety. We would like you to repair our school and provide us with water and electricity.”
Photo: Karl Schembri/NRC
Läs bildtexten Rawa (12) Foto: Karl Schembri/NRC.

Klassrum - med eller utan väggar

Barn är människor med självständiga tankar, känslor och drömmar. I skolan får de den livsnödvändiga kunskap som de behöver för att klara sig i framtiden.

– Vi kunde inte gå till skolan. Vi var rädda för raketerna, och därför var vi tvungna att gömma oss i källaren. Men även i källaren brukade jag göra skolarbete. Jag tränade på matte och läste arabiska, eftersom det var de enda böcker jag lyckades få med mig, säger Reem, som är tio år gammal.

This school in Harasta, Eastern Ghouta, has been half destroyed, with other parts heavily damaged. NRC’s shelter team estimates that at least US$500,000 are needed to repair and rebuild the school. Nevertheless, students and teachers are making use of the few remaining classrooms to catch up on years of lost education. There are currently 725 children attending this school. 
Photo: Karl Schembri/NRC
Läs bildtexten NRC har räknat ut att det kommer att kosta drygt 4 miljoner kronor att återuppbygga Harasta-skolan och att ge lärarna den utrustning de behöver för att kunna undervisa. Foto: Karl Schembri/NRC.

Innan konflikten i Syrien bröt ut gick 97 procent av alla syriska barn i grundskolan och 67 procent till vidare studier. Sedan dess har mer än hälften av landets befolkning tvingats fly från sina hem. Det har haft stor inverkan på barns lärande. Många har tvingats sluta på skolan, andra har aldrig haft möjlighet att börja skolan och många ligger långt efter sina jämnåriga i studierna.

I Harasta har krigshandlingarna upphört, och livet börjar så smått att återvända. Även om hela kvarteren är i spillror och offentliga tjänster saknas, kommer fler och fler familjer hem igen. Varje morgon ger sig 725 barn - från första till sjätte klass - iväg för att uppleva ännu en ny skoldag. Även om det mesta av Harasta flickskola har förstörts, försöker elever och lärare att använda delar av byggnaden. Tio av klassrummen kan användas - med eller utan väggar. Där får barnen äntligen undervisning igen.

Mustafa Ghrieri, NRC Shelter Officer
“I feel both sad and happy. I’m sad to see a view like this, with buildings and schools, and people are suffering from what happened. And I’m happy for coming back, seeing people wanting to go back to their lives, children wanting to go back to school.
“I was living in Eastern Ghouta; unfortunately until now I can’t go back to my house with my family. Hopefully we’ll come back soon.
I want to come back to help people to rebuild their schools and maybe in the future their houses here. It’s important because in Syria we’re one big family. I feel that we have to help each other. If I see children I feel they are my brothers, my sisters. I hope that in the future we can come back to like it was before the crisis; working as before, happy as before, we can go back and forth safely to our houses.
“When I see children going back, to this school especially, I see that they want to learn, they like their school. Even if they maybe have to walk a long distance from their home, and there might be fear among their parents who send them but they actually want them to learn. I hope, as an engineer working on the rehabilitation of schools, to help them to achieve their goal and maybe we can see them in the future as engineers and doctors working in Syria. Schools like this with so much damage need funding support from our donors.”
Photo: Karl Schembri/NRC
Läs bildtexten ”För att åter bygga upp skolor som har så här stora skador, behöver vi stöd från våra givare”, säger Mustafa Ghrieri, som är ingenjör och arbetar med återuppbyggnad av skolor för NRC. Foto: Karl Schembri/NRC.

Kommer att renovera skolan

Under tiden har våra experter räknat ut att det kommer att kosta cirka 4,4 miljoner kronor att åter bygga upp Harasta-skolan och att ge lärarna den utrustning de behöver för att kunna undervisa.

Mustafa Ghrieri är ingenjör och arbetar med återuppbyggnad av skolor för NRC. Han står och tittar på alla barnen som kommer till skolruinerna. 

– Det är lätt att se att de har en önskan att lära sig. De tycker om sin skola. Även om några av barnen har en lång skolväg, och deras föräldrar kanske är oroliga för att något ska hända på vägen, så vill föräldrarna att barnen ska få undervisning. Jag hoppas kunna hjälpa dem att nå sina mål och kanske kommer vi att uppleva att de blir framtidens ingenjörer och läkare i Syrien.

Ingenjörens ögon sveper över skolruinerna ännu en gång. Han tar en paus innan han lägger till:

– För att åter bygga upp skolor som har så här stora skador, behöver vi stöd från våra givare.

Reem, 10, from Harasta, Eastern Ghouta
“My name is Reem and I’m from Harasta. I’m 10 years old. I always come to school so that I learn. 
“We didn’t use to come to school, we were afraid of the missiles and used to stay in the basement. Even when I was in the basement I used to study. I had books and I used to study. I studied Arabic and Maths; I only had books for these two subjects with me.
“My two siblings died, it is only me and my parents now.
“My mother doesn’t like if I get low grades so she keeps teaching me so I am always the first in class.
“I used to hide whenever there was a missile launched. I was very scared. One time there was a missile that hit the basement next to us. I was terrified. I am still scared now.
“I hope the situation becomes calm just like here with no bombings or airstrikes hitting us. “I hope we can see the school without any damages or broken walls.”
Photo: Karl Schembri/NRC
Läs bildtexten Reem (10). Foto: Karl Schembri/NRC.

Bäst i klassen

Reem är fortfarande rädd, men hon ser framåt.

– Jag hoppas att situationen lugnar sig, så att vi inte längre drabbas av bomber. Jag hoppas att vi kommer att se vår skola utan skador och förstörda väggar. Min mamma vill inte att jag får dåliga betyg, så hon ger mig extra undervisning. Därför är jag alltid bäst i klassen.