En pojke cyklar bland ruinerna i hemstaden Duma i det rebellstyrda området östra Ghouta den 22 februari 2018. Foto: Samer Bouidani / dpa / NTB Scanpix

Varnar för att återvända till Syrien

Roald Høvring|Publicerat 21. mar 2018
Medan bomberna faller över civila och kriget i Syrien går in på sitt åttonde år, riskerar tusentals syriska flyktingar att tvingas återvända med fara för eget liv.

I USA, Europa och grannländerna talas det nu öppet om att skicka tillbaka syriska flyktingar till det krigshärjade landet. NRC varnar för detta och säger att tiden inte är mogen för en massiv retur.

Enligt en rapport från NRC och flera andra internationella biståndsorganisationer, återvände cirka 66 000 syriska flyktingar och 655 000 internt fördrivna under 2017. Men för varje familj som återvände blev tre nya familjer förskjutna till följd av krigshandlingar i Syrien.

NRC klargör att förhållandena inte är de rätta och att tiden inte är mogen för en omfattande retur. Organisationen betonar att en grundläggande princip i internationell rätt är att flyktingar bara ska återvända på ett frivilligt, säkert och värdigt sätt.

Här är åtta skäl till varför tiden inte är inne för en massiv retur av syriska flyktingar:

# 1: Eländiga förhållanden i grannländerna tvingar flyktingar att återvända.

Många av de mer än fem miljoner syriska flyktingarna har i flera år levt i eländiga förhållanden i grannländerna Turkiet, Jordanien och Libanon. Trots stor gästfrihet har värdländerna inte kunnat integrera flyktingar och säkra rättigheter, tak över huvudet, arbete, skola och vård. Många upplever därför att de inte har något annat val än att återvända. Trots detta valde endast 66 000 personer att återvända till det krigshärjade landet förra året.

# 2: Flyktingar skickas ut med tvång.

De jordanska myndigheterna stängde gränsen till Syrien våren 2016, och förra året deporterade myndigheterna 400 flyktingar varje månad. I Turkiet, som också har stängt gränsen mot Syrien, känner många syriska flyktingar pressen att återvända.

# 3: Europa förnekar ansvar för flyktingar.

Omkring en miljon syriska flyktingar har ansökt om asyl i Europa, men sedan 2015 har europeiska länder stängt gränserna och endast varit villiga att ta emot tre procent av de syriska flyktingar som FN vill återplacera i tredjeland. Samtidigt vägrar många europeiska länder att hjälpa värdländerna i närområdena.

# 4: Kriget i Syrien fortsätter att tvinga människor på flykt.

Kriget i Syrien har snart varat i sju år och är långt ifrån över. Under de första nio månaderna 2017 fördrevs 2,4 miljoner människor från sina hem. Det motsvarar 8 000 varje dag. 629 000 flydde till ett av grannländerna. För varje familj som återvände blev tre nya familjer fördrivna till följd av krigshandlingar inne i Syrien. FN uppskattar att 1,5 miljoner människor kommer att drivas på flykt under 2018.

# 5: Även de som återvänder drivs på flykt igen.

Ett ökande antal fördrivna människor pressas till att återvända till sönderbombade stadsdelar. Under 2017 återvände 721 000 fördrivna personer till sina hem. Av dessa var 66 000 flyktingar och 655 000 internt fördrivna. 37 000 av de som återvände tvingades på nytt lämna sina hem under 2017.

# 6: De som återvänder blir beroende av humanitär hjälp.

Mer än 13 miljoner, eller sju av tio människor i Syrien, är i behov av humanitär hjälp. 1,75 miljoner barn mellan 5 och 17 år saknar skolplats. Nästan 7 av 10 syrier lever i extrem fattigdom. Hälften av de arbetsföra är utan avlönat arbete.

# 7: Det måste beviljas mer pengar för återuppbyggnad innan människor kan återvända.

Mer än tio miljoner människor lever i områden där den grundläggande infrastrukturen är förstörd. Cirka en tredjedel av alla hem och skolor, och ungefär hälften av alla hälsovårdsinstitutioner, har blivit skadade eller helt förstörda i konflikten. Enligt Världsbanken kommer återuppbyggnaden att kosta närmare 180 miljarder dollar.

# 8: Det saknas politiska lösningar.

Innan pengar beviljas för återuppbyggnad måste politiska avtal ingås mellan de olika parterna i konflikten och med utländska givare. Politiska lösningar är helt avgörande och rika västländer måste bidra till återuppbyggnad. Under tiden måste vi fortsätta att ge nödhjälp.