På en tavla har Vassilis Papadopoulos skrivit ordet "sen" och ritat en cirkel runt det. Femtio minuter in i lektionen kommer Sekou Kamara in genom dörren, men Papadopoulos motar honom försiktigt tillbaka.
- Du skulle veta vad "sen" är? säger Papadopoulos till ljudet av skratt bland de andra eleverna i klassrummet.
- Det här är sent, säger han till Kamara.
- Vi ses imorgon.
Kamara ler och går ut från klassrummet. Det blev ingen engelskatimme idag, men han kom i tid till lektionen i grekiska, längre ner i korridoren. Det är viktigt för Kamara att lära sig engelska, ett språk som talas av 1,5 miljarder människor. Men det är grekiska, ett språk som talas av 11 miljoner människor, som verkligen gör skillnad i hans liv.
För två och ett halvt år sedan färdades en miljon flyktingar och invandrare från turkiska kusten till de grekiska öarna, för att nå Europa. Tiotusentals är fortfarande kvar i Grekland. Vissa känner sig som fångar på grund av EU-ländernas motvilja att ta emot dem. De hoppas kunna resa vidare. Andra, som Kamara, ser framför sig en framtid i Grekland.
En naturlig talang
För ett år sedan kom Kamara till den grekiska ön Lesvos. Han hade rest från Guinea, med Norge som mål. I september fyllde han 18 år. Samtidigt som han väntar på att asylansökan behandlas i Grekland, deltar han i grekiska- och engelskakurser hos NRC eller andra hjälporganisationer. Bussresan till kursen tar 45 minuter. Han längtar inte längre efter att resa till Norge.
- Jag kom inte hit för att välja ett land, säger Kamara.
- Jag kom hit för att få internationellt skydd. Om Grekland ger mig det, kommer jag att stanna i Grekland. Språket hindrar inte mig. Jag vill lära mig grekiska och dessutom ska jag lära mig engelska.
Under lektionen i grekiska står Kamara självsäkert framför klasskamraterna från Afghanistan, Kina och Ukraina. På tavlan böjer han verbet "att läsa" på grekiska: "Jag läser, du läser, han läser, vi läser." Sedan böjer han verbet "att höra".
Föräldralösa Kamara berättar att han aldrig gick i skolan i Guinea. Han lärde sig skriva när han gick på en fotbollsakademi. I Grekland spelar han i ett lokalt fotbollslag och kombinerar sina två passioner.
- Jag går i skolan varje dag. Därefter går jag hem igen för att äta, sen ger jag mig iväg för att spela fotboll, säger han.
- Han är en stjärna, säger Kostas Tziaras, som undervisar i grekiska på NRC:s kurs, som stöds av EUs avdeling for humanitær bistand og samfunnssikkerhet (ECHO).
Han är imponerad av elevernas engagemang. Vissa reser två timmar för att komma till kursen.
”Jag kom inte hit för att välja ett land. Jag kom hit för att få internationellt skydd. Om Grekland ger mig det, kommer jag att stanna i Grekland.”Sekou Kamara
Transitland blev ändstation
- Grekland är inte längre bara en inkörsport för att resa till andra länder, säger Shaun Scales, NRC:s landsdirektör i Grekland.
- För ett ökande antal flyktingar är det här deras nya hem. Här är de trygga och långt ifrån den våldsamma konflikt som de flydde från. Dessa familjer och människor behöver en annan typ av stöd för att kunna möta utmaningar och förstå de möjligheter som ett nytt liv i Grekland ger dem.
På Kamaras engelskalektioner, som den han missade, undervisar Papadopoulos vuxna i olika åldrar. Några är i sena tonåren, andra har precis passerat 50. Han förklarar skillnaden mellan "c" och "s", frågar eleverna vad de heter och får dem att stava efternamnen bokstav för bokstav.
Vissa försöker resa vidare
Tre afghanska män har samlats runt en lärobok. De uttalar alfabetet på engelska. Papadopoulos frågar dem varför de bara har en lärobok till tre personer. De säger att det beror på att en av dem nyligen försökte korsa gränsen till Italien olagligt, men han stoppades och förlorade alla sina tillhörigheter, inklusive den bok han precis hade fått.
Papadopoulos frågar:
- Varför ska jag ge dig en ny bok?
- Min chef kommer att bli arg. Kanske kan du hitta den i Italien? Eller du kanske bestämmer dig för att resa till Albanien nästa vecka. Hur kan jag veta att en ny bok inte kommer att hamna i Albanien nästa gång?
Han vänder sig till de andra två och skrattar medan hans säger:
- Nästa gång han säger att han vill åka någon annanstans, stäng in honom i ett rum och lås dörren.
- Grekland är mitt hem nu
När Papadopoulos lektion är slut, väller eleverna ut ur rummet. Några mot utgången, några till grekiska 1 för vuxna och andra till grekiska 3 för vuxna.
Kamara säger att han inte bryr sig om vilken klass han går i, så länge han är i ett klassrum. Han tar nybörjarklasser och fortsättningsklasser, även om lärarna säger att han inte behöver det.
- Grekerna räddade mitt liv. De räddade mig på havet, de gav mig mat, kläder och skydd, säger Kamara.
- Grekland är mitt hem nu.
