2013 bröt inbördeskriget ut i det nybildade landet i Sydsudan. Sedan dess har 768 000 människor sökt tillflykt i grannländerna, och 1,6 miljoner är på flykt inom landet. Konflikten har drabbat landet hårt, lagt ekonomin i ruiner och lett till social oro och rivalitet mellan olika etniska grupper.
Utbrett våld har gjort det svårt för människor att odla grödor, vilket har lett till akut livsmedelsbrist i hela landet. Behovet av mjölk och kött ökar i snabb takt, och stöld av djur blir allt vanligare.
Instabiliteten i landet påverkar hela befolkningen, men äldre och funktionshindrade personer är särskilt utsatta. I humanitära kriser, såsom konflikten i Sydsudan, har personer med fysiska funktionshinder mycket svårare än andra att fly, när deras hem attackeras.
En stark kvinna
Fram till nyligen var hasande, med hjälp av armarna, det enda sättet som Cecilia kunde förflytta sig på. När hennes by blir attackerad, gör hennes funktionshinder det svårt att komma i trygghet.
- Ibland känner jag mig ensam och rädd.
Andra människor kan springa när våra byar attackeras, men det kan inte jag.Cecilia Yiko
Trebarnsmamman kan bara gömma sig och hoppas att hon inte blir upptäckt, och att de beväpnade grupperna skonar henne om de hittar henne.
- Ibland hjälper människor till att gömma mig innan de flyr, säger hon.
Hon berättar om ett tillfälle när hon sänktes ned i en grund brunn. När tjuvarna kommer, stjäl de boskap, dödar männen och kidnappar kvinnor och barn. Boskapsstöld inträffar ungefär en gång i månaden i området Terekeka, där Cecilia bor.
Lyckligtvis har hon "ett gäng" som hjälper henne. Brorsbarnen och hennes svärfar ser till att Cecilia har allt hon behöver. 2016 fick hon en rullstol, skänkt av en lokal organisation. Med stöd av EU:s humanitära biståndsprogram ser NRC till att Cecilia och hennes by får skydd, tvål för att hålla köksutrustning ren och tabletter för att rena dricksvattnet. Det gör deras liv lite enklare.
För gammal för att fly
Cirka 80 kilometer bort, i byn Gemeze Payam, bor Tebisa Abuk. Ingen vet exakt hur gammal hon är, men enligt ledaren i byn har hon levt i 132 år. Tebisa är blind och kan bara gå några meter åt gången. Hennes enda överlevande son, Majok, tar hand om henne.
Mundarifolket, som Tabisa är en del av, är omringade på alla sidor av grupper som kämpar mot varandra. Män från grannstammarna utför ofta väpnade attacker mot hennes by. Ibland sätter de eld på den.
Att skonas av väpnade grupper
Tebisa stannar i sitt hus när byn attackeras. Grannarna och hennes son vill hjälpa till, men det är svårt att fly med någon som inte kan gå.
- Du måste kunna springa för att rädda dig själv. Ingen kan springa för dig. Hon ber oss att ge oss iväg, när vi försöker stanna hos henne, säger sonen Majok.
Ibland bränner angriparna ner alla hus i en by. Tebisa har bett sonen att ta bort husets väggar, så att folk kan se henne från utsidan. Hon hoppas att angriparna nästa gång kommer att se hennes tillstånd och skona henne.
Hög prioritet
I vårt arbete med människor på flykt, strävar vi efter att personer med funktionshinder blir prioriterade.
Vi erbjuder skydd, bättre sanitära förhållanden och tillgång till mat. Vi delar också ut fisknät, bete och lär ut hur man konserverar fisk. Det bidrar till att människor som Majok blir bättre på att ta hand om sig själva och sina anhöriga, och att de tar sig igenom den våldsamma konflikten levande.
