Som18-åring gifte sig Douaa Sakhnini. När hon blev 19, började hon på universitetet. Vid 20 års ålder fick hon sitt första barn och hoppade av universitetet för att bli mamma på heltid. Vid sidan om såg hon avundsjukt på vänner som tog examen och fick jobb.
Sedan fick hon, som så många andra, uppleva hur att kriget i Syrien blev allt värre. Hennes femåriga systerdotter och två farbröder dödades. Hon började med hemundervisning för döttrarna när det blev för farligt att skicka dem till skolan. Taxin, makens försörjning, förstördes när en byggnad kollapsade. Så småningom förlorade de sitt hem.
Vid 27 års ålder flydde hon med familjen från Syrien till Turkiet. Efter upprepade försök kom de äntligen till Grekland.
Veria i norra Grekland är en relativt ny hemvist för syrianer. Sedan mars 2016 har den tidigare militärbasen i staden huserat många asylsökande. Cirka 40 procent av de 223 barn som bor här är under 14 år.
Centret i Veria drivs av den grekiska armén med stöd från NRC och finansiering från Europeiska kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (ECHO), vilket ger tillfälligt skydd till familjer och utsatta människor.
Ombytta roller
Mellan träden ligger hundar och solar. Småbarn går runt med chipspåsar och en pojke cyklar uppför backarna med utsikt över sjön. Några kvinnor kommer ut ur en gul taxi och bär på Ikea-väskor fulla av mat från gatumarknaden i grannstaden.
- Var som helst är bättre än mitt eget land, säger Sakhnini, när hon får frågan om var familjen trodde att de ville resa när de lämnade Syrien. Allt hon ville, säger hon, var att komma till en tryggare plats, en plats där det fanns arbetsmöjligheter.
Sakhninis erfarenhet av hemundervisning kom till användning när hon sökte en anställning som lärare i NRC. Nu undervisar hon 18 barn mellan nio och sex år i arabiska, matematik, naturvetenskap och konst.
Hon är ensamförsörjare i familjen. Hennes man är glad att någon i familjen arbetar, berättar hon.
Det är Sakhnini också, nu när hon har fått sitt allra första jobb. Att undervisa barnen, som "hoppar runt som popcorn i klassrummet", har gett henne mål och drömmar. Nu vill hon slutföra sina studier.
Ett nytt liv
Vid ingången till den tidigare militärbasen hänger det en skylt med figurer som föreställer barn som leker. Skylten varnar vuxna på arabiska och engelska: "Kör långsamt".
NRC stöder de grekiska myndigheternas arbete för att få barnen i lägren in i offentliga skolor.
- Utbildning hjälper inte bara barnen till att bli en del av det grekiska samhället, utan också till att få ett normalt liv, säger Gianmaria Pinto, som leder NRC:s arbete i Grekland.
- Barn måste vara barn igen.
Förutom undervisning på barnens modersmål, grekiska och engelska, ger NRC:s lärare också läxhjälp. Ungdomar och vuxna, som utgör cirka 24 procent av lägrets befolkning, får erbjudande om undervisning i engelska och grekiska.
Bygger ett nytt hem
Bland eleverna finns Sakhninis döttrar. Nioåriga Tharwat fick uppleva att gå i skolan i Syrien, medan sjuåriga Sara aldrig fick börja i skolan i hemlandet.
De bor i ett rum med två sängar, fullt med leksaker, spel och teckningar. Tharwat och Sara leker i området tillsammans med de andra barnen i lägret, och kommer sen lite blygt in i rummet där deras mamma sitter och pratar med oss.
Tharwat vill bli läkare, en dröm som Sakhnini inte fick chansen att uppfylla. Men hon har hopp för Tharwat och den yngre dottern.
- De kan bli vad de vill, för nu är de fria, säger hon.
