Gåvor som räddar liv

Pengar från privata givare gjorde det möjligt för oss att inleda humanitärt biståndsarbete i Sudan och att agera snabbt. Konflikten i Etiopiens region Tigray tvingade tusentals att fly över gränsen.

Melat ler igen

Melat (5). Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

Då Melat och familjen kom till flyktinglägret Um Rakuba för ett år sedan saknade de allt. Tack vare våra generösa givare har NRC Flyktinghjälpen kunnat bygga ett tillfälligt hem åt familjen och Melat är tillbaka i skolan.

Leendet är tillbaka hos femåringen, men krigshandlingarna har satt djupa spår i det unga barnasinnet.

I december förra året besökte NRC Flyktinghjälpens generalsekreterare Jan Egeland flyktinglägret där Melat bor.

– Då kom nya flyktingar dagligen till lägret, och de var i extrem nöd. Lyckligtvis var vi beredda att hjälpa, säger Egeland.

– På rekordtid delade vi ut pengar så att flyktingarna kunde köpa det allra nödvändigaste. Vi byggde tillfälliga hem och vi byggde en skola så att vi kunde ta hand om barnen och skapa en trygg punkt i en i övrigt kaotisk vardag.

I december 2020 var köerna med nyanlända flyktingar långa utanför NRC Flyktinghjälpens kontor i lägret Um Rakuba. Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

60 000 nyanlända

I december 2020 var köerna med nyanlända flyktingar långa utanför NRC Flyktinghjälpens kontor i lägret Um Rakuba. De väntade på att bli registrerade, få nödhjälp och tak över huvudet i lägret.

De behövde hjälp med det mesta. Husrum, mat, kokutrustning, vattenkannor, filtar och allt man behöver för att överleva.

Flyktingarna kom från regionen Tigray i norra Etiopien. I november 2020 bröt strider ut här och våldet pågår fortfarande. Över 60 000 människor, många av dem familjer med barn, har drivits på flykt över gränsen till grannlandet Sudan.

Vi har byggt fem skolor som denna, med plats för nästan 2 300 elever. Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

Känner sig tryggare

Melats mamma, Fiyori Kidonewaria, har varit bekymrad för sin dotter:

– Hon kommer ihåg allt och berättar fortfarande om det hon hörde och såg, säger Fiyori.

– Men efter att hon började i NRC Flyktinghjälpens skola, pratar hon mer sällan om det hemska hon har upplevt och hon är på väg att bli den positiva och glada flicka hon var förut.

Melat saknar fortfarande hemmet, skolan, vännerna och läraren hemma i byn.

– Jag önskar att jag kunde åka hem, men jag är rädd för kriget, säger hon.

Skolbarnen i lägret, som Melat, har också fått böcker och skrivmateriel. Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

Det lilla som gör stor skillnad

– Det känns bra att nu se att barn som Melat har fått hjälp och att familjen klarar sig. Ofta är det inte mycket som krävs för att göra skillnad, säger Egeland.

Ett skolpaket med böcker, skrivmateriel och ryggsäck kostar bara 350 kronor. För Melat betyder det att hon kan fortsätta skolgången, få en tryggare vardag och en ljusare framtid.

Pengar från privata givare gör det möjligt för oss att investera i ungdomar och unga kvinnor i områden där det finns få andra hjälporganisationer.

När Facebook kom till stan

Föreställ dig livet utan internet. Du har aldrig hört talas om Facebook. Du har aldrig lagt upp något på Instagram. Så var livet för de flesta flickor och unga kvinnor i Akobo, Sydsudan.

Men ungdomarna i Akobo hade bestämt sig för att bryta sin isolering – och NRC Flyktinghjälpen fanns där för att hjälpa dem.

– Nu kan vi surfa på internet. Vi kan kommunicera med resten av världen och hålla oss uppdaterade om vad som händer. Och inte minst kan många av oss få utbildning och söka arbete, säger Nyawech Nyoat Banygach (25).

Nyawech Nyoat Banygach (25) vill ta en ledande roll i sitt samhälle. Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

Ett avlägset hörn av landet härjat av våld

Hon är en av de unga människor som kommer till ungdomscentret i Akobo. Det är ett område som hyser många flyktingar och internflyktingar som har återvänt hem. Samtidigt är det ett avlägset område med inget eller dåligt internet och dåliga kommunikationer. Det tar flera dagar att ta sig till huvudstaden Juba.

INNOVATIONSPROJEKT

NRC Flyktinghjälpen har givit de unga människorna i området nytt hopp genom ett innovationsprojekt på ungdomscentret i Akobo. Nu kan de koppla upp sig på internet, studera online, träffa andra unga människor, utveckla och utbyta nya idéer, skapa sina egna grupper, samarbeta om projekt, komma i kontakt med omvärlden och utvidga sina digitala och fysiska nätverk.

Pengar från privata givare finansierade detta projekt.

Unga människor kämpar hårdare än de flesta. Det är unga människor som vill få utbildning och arbete, som drömmer om ett annat liv än det deras föräldrar hade.

För många unga flickor är lösningen ett tidigt giftermål.

– Föräldrar ser giftermål som vägen ut ur fattigdom, men många flickor väljer också att gifta sig av egen fri vilja för att bli oberoende och få en ställning i lokalsamhället, säger Nyawech, som gifte sig när hon var 19 år. Hennes familj hade då flytt till huvudstaden, Juba. Hennes föräldrar bor fortfarande där.

Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

I dag har Nyawech två barn, väntar det tredje, och lever med sin man i Akobo.

– Det finns få utbildningsmöjligheter här och de flesta måste klara sig med bara grundskolan. Jämlikhet mellan könen är ett okänt begrepp och flickor kommer alltid i sista hand, fortsätter hon.

– Konflikten i landet har lett till hög arbetslöshet och många unga människor känner sig värdelösa och överflödiga. Detta gör dem i sin tur sårbara för rekrytering av kriminella eller våldsbejakande grupper. Dåliga vägar och kommunikationer gör också att det är svårt att ta sig runt eller bedriva en verksamhet.

Gatluak Ruot Yiek (26), en av ungdomsledarna i Akobo. Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

Nya möjligheter

Gatluak Ruot Yiek (26), en av ungdomsledarna i Akobo, tror att ungdomscentret kommer att bidra till bättre utbildningsmöjligheter och fler jobb, utöver att minska våldet och bidra till att stabilisera samhället.

Projektet har också givit Gatluak möjligheten att ha kontakt över nätet med vänner och släktingar som har flytt.

– Jag hade inte hört av min bror, som är flykting i Sudan, på flera år, men nu kan jag ha kontakt med honom igen.

– Vi ser att projektet redan bär frukt och det har förändrat mitt liv, säger Nyawech. Nu kommunicerar jag dagligen med andra via Skype och Facebook, Twitter och Instagram. Vi bildar nätverk, utbyter idéer och planerar aktiviteter, och jag har fått massor av nya vänner.

Unga människor som resurs

Nyawech anser att hela lokalsamhället har nytta av projektet. Människor har fått upp ögonen för det faktum att unga människor är en resurs och kan dela viktig information.

Nyawech tar en selfie med sina två barn framför deras hus. Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

Nu vill hon ta en ledande roll och bidra till utvecklingen av sitt samhället.

– Min dröm är att bli ledare så att jag kan hjälpa unga människor att ta sig ur sin isolering. Jag vill se till att kvinnor kan göra sina röster hörda och delta i beslutsfattandet, säger hon.