Nyota Kiza, 59, refugee from DR Congo.
 
“The camp is OK, except food. There isn’t just enough food. We eat the same things every single day. I would like for the food to change, or for there to be more of it.”

“I came here in December 2017. I fled because of the civil war in my country. When I lost my in-laws, I decided we had to flee. The first time I fled was just internally in DR Congo, but later, I decided to leave the country altogether.  I fled with just my daughter, the others were killed. I don’t know where my husband is.”

Whilst most Congolese refugees in Nyarugusu refugee camp have been in the camp since the 1990s, there are also recent arrivals, fleeing conflict in the neighbouring country DR Congo. 
Photo: Guri Romtveit/NRC
Läs bildtexten ”Det finns inte tillräckligt med mat. Vi äter samma sak varje dag”, säger 59-åriga Kiza, en flykting från Demokratiska republiken Kongo i flyktinglägret Nyarugusu i Tanzania. Foto: Guri Romtveit / NRC.

Flyktingarna i Tanzania: – Glöm oss inte!

Publicerat 02. apr 2019
Tanzania är ett fredligt land som huserar 335 000 flyktingar. Men flyktingarna får inte den hjälp de behöver, eftersom det råder stor brist på pengar. NRC och andra hjälporganisationer kämpar för att kunna möta människors mest grundläggande behov. Nu behöver vi allt stöd vi kan få.

– Vi når inte upp till minimistandarden i något av de områden vi jobbar med, säger NRC:s områdeschef Fred Magumba.

Glömda av världen

När hörde du senast om flyktingsituationen i Tanzania?

Landet skapar sällan internationella rubriker och lyser med sin frånvaro på den politiska agendan. Bristen på uppmärksamhet leder till brist på pengar, och det drabbar dem som behöver hjälpen mest.

– Vi vill bidra till att ge människor hopp och tro på att framtiden kommer att föra med sig något bättre. Men just nu kan vi bara ge dem det lilla de behöver för att överleva, säger Magumba.

Fred Magumba, Area Manager, Kibondo, Tanzania. 
Photo: Guri Romtveit/NRC
Läs bildtexten Fred Magumba är NRC:s områdeschef i Kibondo i Tanzania. ”Vi gör vårt bästa för att få till så mycket som det över huvud taget är möjligt. Men på grund av underfinansiering kan vi inte ens täcka kortsiktiga behov, för att inte tala om långsiktiga lösningar”, säger han. Foto: Guri Romtveit / NRC.

  

"Se på oss"

Marie Claire, 66 år, flydde från våldet i Demokratiska republiken Kongo för drygt ett år sedan. Hon har starka åsikter om villkoren i lägret hon bor i och uppmanar till mer uppmärksamhet kring krisen:

– Vi har det väldigt svårt. Det är nästan omöjligt att få tag i mat. Vi äter bara bönor, och eftersom vi inte kan variera kosten får vi ont i magen. Vi har nästan inga kläder. Det är som om vi ska dö, säger hon.

  

   

Alltid i "krisläge"

Tanzania är värdland för flyktingar som huvudsakligen kommer från DR Kongo och Burundi. Många av kongoleserna flydde från våldet i hemlandet på 1990-talet, medan de flesta från Burundi flydde under 2015 och 2016, efter att inbördeskriget bröt ut.

Trots att alla dessa människor har bott i lägren i årtionden, har hjälporganisationerna ännu inte lyckats häva "krisläget".

– Standarden är bara så låg. Knappt hälften av familjerna har en egen latrin, resten måste använda gemensamma latriner. Det fungerar i en nödsituation, när människor just har flytt och kommer till lägren, men med tiden måste familjer ha sin egen toalett. För närvarande finns det helt enkelt inga pengar till att finansiera det, säger Magumba.

  

School facilities in Nyarugusu. NRC has built new latrines for the girls in this school. 
Photo: Guri Romtveit/NRC
Läs bildtexten En skolbyggnad i lägret Nyarugusu. NRC har just byggt nya latriner för flickor på den här skolan. Foto: Guri Romtveit / NRC.

  

Trots de stora behoven har NRC och övriga hjälporganisationer varit tvungna att skära i sina budgetar. Det har blivit mindre pengar för människor i nöd. Och för flyktingarna har livet blivit ännu svårare än det tidigare var.

Myndigheterna tillåter inte att de själva försöker försörja sig. Inte heller får de lämna lägren. Utdelningen av kontantbidrag från hjälporganisationerna har helt eller delvis upphört.

Alla dessa begränsningar gör att människor inte har något annat val än att sitta och vänta på nödhjälp.

Läs bildtexten Nödhjälpsappellen för Tanzania var kraftigt underfinansierad 2018. Det har tydliga och direkta följder för kvaliteten och omfattningen av hjälpen till flyktingar i landet. Grafik: Øystein Os Simonsen / NRC.

  

Somnar och vaknar i samma situation

– Behovet av hjälpprogram som kan ge hopp och energi till människor på flykt är enormt, säger Magumba. Just nu har flyktingar för lite att sysselsätta sig med.

– Människor går och lägger sig på kvällen och vaknar nästa dag i samma hopplösa livssituation. Dag ut och dag in. Barn föds, de växer upp, gifter sig, får egna barn. Generationer blir till i lägren, men utan några möjligheter. Människor existerar bara. Desperat söker de hopp om att de en dag kanske får chansen att leva ett normalt liv.

  

Människor existerar bara. Desperat söker de hopp om att de en dag kanske får chansen att leva ett normalt liv.
Fred Magumba, NRC:s områdeschef i Tanzania

  

Den möjligheten är precis det som NRC arbetar för i Tanzania. Våra utbildningsprogram riktar sig till barn och ungdomar, som annars inte får gå i skolan. Äldre barn som har gått miste om skolgång kan ta igen det de förlorat, och därmed blir de rustade för den vanliga skolan. Ungdomar på flykt kan gå på yrkesutbildning. De får färdigheter som de kan använda i lägren och när de en vacker dag kommer hem. Ett daghem ger unga mödrar och fäder möjlighet att delta i yrkesutbildning inom informations- och kommunikationsteknik, skrädderi, frisör, bakning och matlagning.

   

Nizigama Janine, age 20

“I was born in Burundi, but we fled in 2016 because of the instability. I’m learning how to tailor shirts, pants, skirts and dresses. I like everything about this course. I want to find work after this, I hope to get a job with NRC.”

“I have one child already. I don’t know when the baby I’m carrying will be born.” 

Photo: Guri Romtveit/NRC
Läs bildtexten Vi fokuserar särskilt på ensamstående mammor och pappor i våra yrkesutbildningsprogram. Janine, 20 år, går vår skrädderiutbildning och väntar sitt andra barn. ”Jag lär mig sy skjortor, byxor, kjolar och klänningar. Jag gillar allt med den här kursen, och efteråt vill jag hitta ett jobb”, säger hon. Foto: Guri Romtveit / NRC.

  

– Vi ser att vi gör en stor skillnad för dessa människor, säger Magumba och tillägger:

– Flyktingarna är överlevare. Med det lilla de har, gör de allt för att klara sig och leva vidare. De förtjänar vår hjälp, och vi i NRC behöver allt stöd vi kan få.

    

Fakta: flyktingar i Tanzania
  • Politisk instabilitet och våld i Burundi och Demokratiska republiken Kongo har tvingat mer än 335 000 människor på flykt till grannlandet Tanzania.
  • Majoriteten bor i landets tre största flyktingläger: Nyarugusu, Mtendeli och Nduta.
  • Tanzania har en strikt flyktinglägerpolitik. Flyktingar får inte flytta utanför de trånga flyktinglägren, utan måste bo i stora läger där de saknar privatliv och grundläggande faciliteter.
  • Ungefär hälften av de burundiska och kongolesiska flyktingarna i Tanzania är barn. Många lever i flyktingläger i många år, utan möjlighet att gå i skolan.

Läs mer:Vårt arbete i Tanzania

       

Vill du hjälpa oss i vårt arbete?