– Vi når inte upp till minimistandarden i något av de områden vi jobbar med, säger NRC:s områdeschef Fred Magumba.
Glömda av världen
När hörde du senast om flyktingsituationen i Tanzania?
Landet skapar sällan internationella rubriker och lyser med sin frånvaro på den politiska agendan. Bristen på uppmärksamhet leder till brist på pengar, och det drabbar dem som behöver hjälpen mest.
– Vi vill bidra till att ge människor hopp och tro på att framtiden kommer att föra med sig något bättre. Men just nu kan vi bara ge dem det lilla de behöver för att överleva, säger Magumba.
"Se på oss"
Marie Claire, 66 år, flydde från våldet i Demokratiska republiken Kongo för drygt ett år sedan. Hon har starka åsikter om villkoren i lägret hon bor i och uppmanar till mer uppmärksamhet kring krisen:
– Vi har det väldigt svårt. Det är nästan omöjligt att få tag i mat. Vi äter bara bönor, och eftersom vi inte kan variera kosten får vi ont i magen. Vi har nästan inga kläder. Det är som om vi ska dö, säger hon.
Alltid i "krisläge"
Tanzania är värdland för flyktingar som huvudsakligen kommer från DR Kongo och Burundi. Många av kongoleserna flydde från våldet i hemlandet på 1990-talet, medan de flesta från Burundi flydde under 2015 och 2016, efter att inbördeskriget bröt ut.
Trots att alla dessa människor har bott i lägren i årtionden, har hjälporganisationerna ännu inte lyckats häva "krisläget".
– Standarden är bara så låg. Knappt hälften av familjerna har en egen latrin, resten måste använda gemensamma latriner. Det fungerar i en nödsituation, när människor just har flytt och kommer till lägren, men med tiden måste familjer ha sin egen toalett. För närvarande finns det helt enkelt inga pengar till att finansiera det, säger Magumba.
Trots de stora behoven har NRC och övriga hjälporganisationer varit tvungna att skära i sina budgetar. Det har blivit mindre pengar för människor i nöd. Och för flyktingarna har livet blivit ännu svårare än det tidigare var.
Myndigheterna tillåter inte att de själva försöker försörja sig. Inte heller får de lämna lägren. Utdelningen av kontantbidrag från hjälporganisationerna har helt eller delvis upphört.
Alla dessa begränsningar gör att människor inte har något annat val än att sitta och vänta på nödhjälp.
Somnar och vaknar i samma situation
– Behovet av hjälpprogram som kan ge hopp och energi till människor på flykt är enormt, säger Magumba. Just nu har flyktingar för lite att sysselsätta sig med.
– Människor går och lägger sig på kvällen och vaknar nästa dag i samma hopplösa livssituation. Dag ut och dag in. Barn föds, de växer upp, gifter sig, får egna barn. Generationer blir till i lägren, men utan några möjligheter. Människor existerar bara. Desperat söker de hopp om att de en dag kanske får chansen att leva ett normalt liv.
Människor existerar bara. Desperat söker de hopp om att de en dag kanske får chansen att leva ett normalt liv.Fred Magumba, NRC:s områdeschef i Tanzania
Den möjligheten är precis det som NRC arbetar för i Tanzania. Våra utbildningsprogram riktar sig till barn och ungdomar, som annars inte får gå i skolan. Äldre barn som har gått miste om skolgång kan ta igen det de förlorat, och därmed blir de rustade för den vanliga skolan. Ungdomar på flykt kan gå på yrkesutbildning. De får färdigheter som de kan använda i lägren och när de en vacker dag kommer hem. Ett daghem ger unga mödrar och fäder möjlighet att delta i yrkesutbildning inom informations- och kommunikationsteknik, skrädderi, frisör, bakning och matlagning.
– Vi ser att vi gör en stor skillnad för dessa människor, säger Magumba och tillägger:
– Flyktingarna är överlevare. Med det lilla de har, gör de allt för att klara sig och leva vidare. De förtjänar vår hjälp, och vi i NRC behöver allt stöd vi kan få.
