Läs bildtexten "Försök inte ljuga. Vill du bli hemskickad i en liksäck?" 15-åriga "Yoselyn" kidnappades av vuxna gängmedlemmar efter en konflikt med en annan flicka i klassen. Foto: Ana Karina Delgado.

Nu dödar de mig, tänkte 15-åriga ”Yoselyn”

Publicerat 05. sep 2018
Hon är femton år och bor i ett av världens farligaste länder, Honduras. Ett oskyldigt bråk med en klasskamrat i mars förra året ledde till att hon blev kidnappad i skolan av vuxna gängmedlemmar. De tog henne till en byggnad där rena avrättningar äger rum - "casas locas". "Yoselyn" skulle dödas.

Om du googlar "casas locas" och Honduras kommer det upp flera artiklar som bekräftar att detta är övergivna hus i olika stadsdelar, som används av våldsamma gäng för tortyr och dödande. Det finns också filmer på nätet. Bland annat en från mars 2017, där kameran följer tungt beväpnad polis som går genom några gamla förfallna hus i en gränd i Tegucigalpa. Vi ser blodspår på väggarna och ett blodigt märke efter en hand. På flera ställen ligger det benrester efter människor. 

Flickans långa mörka hår hänger löst ner över axlarna. Jackan är lite för stor och får henne att verka större än hon egentligen är. Hon är klädd i en kjol och en t-shirt, och har tygskor på fötterna. Vi träffar henne och hennes mamma någonstans i Tegucigalpa, huvudstaden i Honduras. Vi kallar flickan för "Yoselyn". 

– Jag var med en pojke som var ihop med en tjej i klassen. När hon fick veta det, kallade hon mig väldigt fula saker. Jag svarade henne på samma sätt. Efteråt gick hon till skolrådgivaren och sa att jag hade hotat henne. Skolan kallade mamma till ett möte, säger "Yoselyn" och tittar på sin mamma, som tillägger. 

– Min dotter fick som straff att städa toaletterna i skolan i tolv dagar. På den fjärde dagen kidnappades hon. 

De tre husen

Det hände under en rast. En pojke som såg ut att vara ungefär arton år kom till "Yoselyn" och sa att hon skulle gå med honom utanför skolgården.

– Han skulle bara prata lite med mig. Men jag drogs in i en bil där det satt en annan man. Så småningom insåg jag att de körde mot det farliga området med "casas locas". Jag tänkte - nu dödar de mig. 

– Vad är det för plats?

– Det är en sidogata från huvudgatan. I slutet finns flera trappor upp till toppen. När du kommer upp dit finns där en lamppost. Strax bakom ligger de tre husen där människor dödas.

Läs bildtexten "Yoselyn", 15 år, kidnappades av gängmedlemmar under en skolrast. Foto: Ana Karina Delgado.

    

– Hur kan du vara säker på att det händer?

Mamman svarar:

– Vi har bott i det där området hela livet. Alla vet att det är där det händer.

– Vad hände mer, "Yoselyn"? 

– När vi gick ut från bilen såg jag att de hade vapen. På platsen fanns kanske tjugo andra män. En av dem tog upp en mobiltelefon och visade mig att de hade tagit fler bilder av mig. Jag fick veta att jag skulle ha ett videosamtal med någon som satt fängslad. Det var han som hade gett order om att de skulle ta mig.

– Vad sa han? 

– Han sa: ”Är du redo att tas till den speciella platsen? Han frågade om jag hade hotat den andra tjejen. Jag svarade att det inte var så, för vi hade bara argumenterat. Han sa: ”Försök inte ljuga. Vill du skickas hem i en liksäck?” En av de andra männen pekade på mobilen och sa: ”Kolla, här är bilden av dig. Du är ju den tjejen!" Sedan började de skrika fler namn, bland annat namnet på en kvinna som är väldigt lång och inte riktigt ser ut som en kvinna. Hon kallas för "Svart självmord" och är känd för att slå barn. De ringde henne på video, jag såg hennes ansikte. Hon sa: "Vad väljer du - slag på kroppen eller i ansiktet?" Sedan sa den fängslade mannen: "Flickan är redo - ta henne till platsen.”

Kom hit!

Vanligtvis brukar "Yoselyn" komma hem från skolan runt 12.30. På eftermiddagen hjälper hon sin mamma att baka munkar, som mamman säljer på gatan. Mamman berättar att hon började bli riktigt orolig för dottern när klockan var 13.30, utan att hon kommit hem. Hon ringde då sin son, som var i skolan, för att höra om han visste någonting. Det gjorde han inte, men trodde att "Yoselyn" hade gått till en kompis för att göra läxor där. Mamman säger att hon bestämde sig för att åka dit.

– På vägen träffade jag en kvinna som hade observerat min dotter tillsammans med de två männen. När jag hörde det blev jag ännu räddare. Jag gick runt och letade på gatorna och bankade på dörrarna.

– Då upptäckte jag "Yoselyn". Hon var med männen. Hon vinkade till mig: "Kom". En av männen lade märke till mig och sa: "Låt flickan vara. Jag känner hennes mamma. Det är hon som säljer munkar. Jag ska prata med chefen.”

"Yoselyns” mamma torkar tårarna innan hon säger: 

– Hade jag kommit tio minuter senare, är jag säker på att min dotter hade varit död nu. För det här var inte ett hot om att döda - de skulle döda henne. Men för att jag kom vid rätt tidpunkt, för att mannen kände mig och för att Gud var på vår sida, så hände det inte.

Hon funderar ett ögonblick och fortsätter: 

– När jag säljer munkar måste jag hälsa på alla. Det betyder att jag tar mördare i hand. Jag känner många. Jag ser till att inte få några problem med någon - det är enda sättet att överleva. Skulle någon döda någon och jag kommer förbi, ser jag åt ett annat håll. För ungefär åtta månader sedan gick jag förbi ett fönster och där inne satt det en man med en säck på huvudet. Jag sa inte det till någon. 

– Har du anmält kidnapparna till polisen? 

– Nej, för då blir allt bara värre. Att bo där vi bor innebär att vi känner en enorm press. Det gör mig psykiskt sjuk. Jag är ständigt rädd att männen ska komma hem till oss. Det är också väldigt svårt att leva med en så pressad ekonomisk situation som vi har.

– Önskar du att ni kunde flytta?

– Ja, men det har vi inte pengar till. Lyckligtvis har vi inte haft några problem efter den upplevelsen. Bortsett från den kommentar som "Yoselyn" fick, då - den gör mig rädd.

– Vilken kommentar? 

"Yoselyn" svarar:

– En av gängmedlemmarna kom bort till mig och sa: "Jag gillar dig". Jag svarade: "Jag gillar inte dig.”

Så här hjälper vi "Yoselyn"

Den första "Yoselyns" mamma kontaktade, för att få hjälp, var en präst. Han föreslog att hon skulle ta med dottern till ett kriscenter för kvinnor.

– Men det ligger utanför staden och jag vill inte att hon ska bo så långt bort, säger mamman.

Hon berättar att "Yoselyn" har gått till en psykolog i fyra månader nu, en hjälp hon har fått genom en statlig organisation. Det var psykologen som nyligen tog kontakt med NRC för att höra om vi också kunde hjälpa till. I nuläget har vi stöttat "Yoselyn" med humanitär och juridisk rådgivning. Dessutom har vi hjälpt henne, så att hon har fått börja på en ny skola. 

I Honduras ger NRC hjälp och rådgivning till personer som är fördrivna eller drabbade av våld - särskilt barn, ungdomar och kvinnor. Tyvärr vill många människor som flyr från ett liv med våld ofta vara anonyma av rädsla för straff. Det gör det svårare för humanitära organisationer, även NRC, att nå fram till dem.