Jemenkrisen:

Sex år av fullständig förödelse

Ahmed, nu 17, förlorade synen och en av händerna när han var 11 år, när en explosiv anordning exploderade i hans hemby i Lahj. Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Ahmed, nu 17, förlorade synen och en av händerna när han var 11 år, när en explosiv anordning exploderade i hans hemby i Lahj. Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Kriget i Jemen är nu inne på sitt sjunde år. Landet uppmärksammas än en gång i media på grund av varningar om svält som hotar att drabba miljontals människor. Men det här är endast den senaste i en serie av tragedier som har drabbat landet, som hade kunnat förebyggas och som har sina rötter i den till synes oändliga konflikten.


Sex fruktansvärda år av flyganfall, granatkastare, vapeneld, fruktan och förstörelse har gjort att landet knappt går att känna igen. Kuststaden Aden, en gång ett populärt semestermål, är fyllt av spillror och ruiner. Jordbruksmark som frodades, grön och fruktbar i generationer, ligger nu öde och bar. Elnäten är skadade och sjukhus har förstörts eller saknar förbrukningsartiklar.

Man uppskattar att fyra miljoner jemeniter har flytt från sina hem i fruktan och mer än 20 miljoner lider nöd. Vare sig det gäller skolorna som barnen en gång gick i, eller vägarna som städerna var beroende av för livsmedelstransporter, så har ingen aspekt av vanligt liv lämnats opåverkad.

För humanitära organisationer är det en rejäl utmaning att försöka avvärja hungersnöd under dessa förhållanden. När covid-19 först kom till Jemen berättade familjer för oss att de måste lägga all sin energi på att hitta sitt nästa mål mat och att oroa sig för viruset fick därför komma i andra hand.

Nu anar landet otänkbara nedskärningar i nödhjälpen, vilket minskar möjliga stödåtgärder ännu mer. Och varje dag förstörs ännu mer: ännu en klinik eller skola eller ännu ett hem drabbas, ännu fler människor flyr från vapeneld eller bomber och fler barn svälter.

En fråga som människorna ställer om och om igen är:

– Varför har världen övergett oss?

I samarbete med lokala jemenitiska fotografer har NRC Flyktinghjälpen pratat med familjer runt om i landet om deras liv innan kriget började och bett dem visa världen hur de lever nu. Det här är bara en del av deras berättelser.


NRC Flyktinghjälpen arbetar för att hjälpa flyktingar och fördrivna personer i över 30 länder runt om i världen, inklusive Jemen. Stöd vårt arbete idag.

Ahmed

Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Ahmed Abdullah var 11 år när hans syster plockade upp ett föremål och kastade iväg det. Det var ett explosivt föremål som blivit kvar efter att strider svepte igenom deras hemby i Lahij några månader tidigare.

– Allting blev mörkt, säger Ahmed. – De tog mig till sjukhuset, men det är fortfarande mörkt.

Ahmed förlorade synen och sin vänstra hand. Hans bror dödades. Nästan varje typ av explosivt vapen har använts under kriget i Jemen och odetonerade föremål ligger kringströdda runt om i landet.

I statistik fokuserar man ofta på hur många som har dödats, men skador splittrar också människors liv. Ahmed, nu 17 år, gör sitt bästa för att få in pengar genom att ladda upp telefonkrediter åt andra.

Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

– Jag har inte kunnat studera eftersom det inte finns någon skola för blinda barn här. Jag kan inte leva som andra barn i min ålder. Men jag försöker att njuta av livet.

En tredjedel av dem som dödades eller lemlästades av landminor och odetonerat artillerimateriel i Jemen förra året var barn. Ahmeds syster var ett av dem: ett föremål exploderade när hon röjde undan sopor och hon skadades en andra gång.

Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Maher

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Sedan kriget började har butiksägare Maher Al-Shaibani sett priset för mjöl fyrdubblas, vilket driver upp matpriserna i ett land där många redan svälter.

– Huvudvägarna in till staden Taiz är blockerade, sade han, så vi måste transportera vårt gods genom dalar och berg där stora lastbilar inte kommer fram. Det brukade ta fem minuter att ta sig från staden till Al-Hawban, nu tar det fem timmar.

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Mjölsäckar lastas av utanför Maher Al-Shaibanis butik.

– Vi hoppas att vägarna ska öppnas igen så att vi kan färdas och transportera gods på ett säkert sätt igen, som förut. De blockerade vägarna spelar en viktig roll i de höjda matpriserna och många har inte råd längre, säger Maher.

NRC Flyktinghjälpen arbetar för att hjälpa flyktingar och fördrivna personer i över 30 länder runt om i världen, inklusive Jemen. Stöd vårt arbete idag.

Muhsanah

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Före kriget arbetade Muhsanah Al-Odainis man i Saudiarabien och skickade hem pengar.

– Hushållsapparater som kylskåp brukade vara vanliga hemma hos folk, sade hon. Men sedan kriget började har elen stängts av. Vi har glömt att det finns något som kallas elektricitet.

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Muhsanah öppnar sitt kylskåp, som inte har varit påslaget på flera år.

– Vi köpte solpaneler till lamporna, men vi kan inte använda kylen, tvättmaskinen eller någon annan maskin. Nu använder vi kylskåpet som skåp för kläder och andra saker, berättade hon för oss. – Min man försökte sälja våra vitvaror, men det är ingen som vill köpa sådana saker.

Nu använder Muhsanahs familj solpaneler för belysningen i hemmet, men panelerna skadas ofta av förlupna kulor.

– Vi uthärdar i mörkret tills vi kan köpa nya säger Muhsanah.

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Mohammed

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Inte ens läkare och sjuksköterskor går säkra. Doktor Mohammed Al-Faqeeh drev en gång ett laboratorium i staden Taiz, men han blev tvungen att överge det när strider drog igenom området. När han gick tillbaka för att titta till det blev han skjuten i benet.

– Jag blev förd till Al-Thawrah-sjukhuset. Men jag lider fortfarande av sviterna.

Han kan inte längre gå normalt, som alla andra.

– Sjukvårdssystemet är skadat och det finns alldeles för många offer i detta krig.

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Trots sin skada arbetar Al-Faqeeh fortfarande på Al-Thawrah-sjukhuset, samma sjukhus som tog hand om hans skadade ben. Han har inte gett upp om laboratoriet heller, utan återöppnade det nyligen tillsammans med sin mamma och yngste bror.

 – Det ger inte intäkter som tidigare men vi försöker göra något istället för att bara stanna hemma.

Mona

Foto: Mahmoud Al-Filstini/NRC Flyktinghälpen

Foto: Mahmoud Al-Filstini/NRC Flyktinghälpen

Femton år gamla Mona Ali Ayyash och hennes familj flydde sitt hem i Hodeidah för två år sedan. Hennes pappa Ali berättar om hur livet har förändrats för dem:

– Före kriget hade vi ett bekvämt liv och åt tre mål mat om dagen. Men nu hittar vi knappt tillräckligt med mat för dagen. Sedan vi kom hit sover vi på marken. Vi har inga filtar, madrasser eller något annat att lägga på marken som vi kan ligga på. Vi flydde till fots. Jag hade en åsna men den dödades av en kula när vi var på flykt. Hur skulle jag kunna stanna kvar hemma med kulor vinande över våra huvuden hela tiden? Det är en frontlinje.


Foto: Khalid Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khalid Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Den förstörelse som kriget har orsakat är synligt överallt. I staden Taiz, som en gång kallades Jemens kulturhuvudstad, har hela grannskap decimerats så att bara ruiner finns kvar. År 2019 hade den omgivande provinsen drabbats av en femtedel av landets alla civila dödsfall.

Runt om i Jemen har sjukhus, skolor, hem och vattenförsörjning drabbats, försämrat landets samhällstjänster till invånarna och försämrat ekonomin.

Abdullah

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khalid Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khalid Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Abdullah Hasan Al-Shara’ai ägde en gång ett hus i staden Taiz, stort nog för att kunna hyra ut bostäder även till andra familjer, innan strider tvingade hans familj att fly. När Abdullah återvände för att titta till sitt hem fann han att granater hade gjort hål i väggar och tak.

Den tidigare hyresvärden är nu praktiskt taget hemlös och oförmögen att betala sin egen hyra.

– Jag förlorade allt jag hade. Nu lever vi i två rum i ett gammalt hotell, sa han.

Foto: Khalid Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Abdullah har behållit delarna av den granat som förstörde hans hem och gjorde det obeboeligt. Förstörelsen fortgår även idag med oförminskad styrka. Sedan början av 2021 uppskattas 647 civila hus ha träffats runt om i Jemen.

NRC Flyktinghjälpen arbetar för att hjälpa flyktingar och fördrivna personer i över 30 länder runt om i världen, inklusive Jemen. Stöd vårt arbete idag.

Ahmed

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Khaled Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Tolvåriga Ahmed Al-Yousofi är ett av 1 150 barn som använder ett ofärdigt hus nära frontlinjen i Taiz som skolbyggnad.

– Det är den enda skolan i vårt område, sade han. – Jag går tillsammans med mina två bröder och pluggar i ett överfullt rum. Ibland när vi hör strider eller granatexplosioner glömmer vi bort att studera och lyssnar bara till ljuden och är rädda att de ska komma närmre.

– Jag vill gå i en skola som är trygg och som har klassrum, fönster, stolar och svarta tavlor. Jag vill bara lyssna på läraren, inte efter ljudet av strider.

Photo: Khaled Al-Banna/NRC

Barnen är så många att det inte finns plats för dem alla inne i huset, därför hålls en del lektioner utanför, på marken. Lektionerna bedrivs utan stolar eller bord i överfulla rum utan dörrar och utan glas i fönstren. Detta äger rum under covid-19-pandemin.

Photo: Khaled Al-Banna/NRC

Photo: Khaled Al-Banna/NRC

Naji

Foto: Mohammed Hassan/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Mohammed Hassan/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Mohammed Hassan/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Mohammed Hassan/NRC Flyktinghjälpen

Före kriget var Naji Ahmed kryddhandlare, nära gränsen till Saudiarabien. Efter att ett flyganfall träffade hans hem och dödade sex av hans syskon flydde han till Amran.

– När vi kom till Amran sov vi under en vecka på gatan. Sedan var det några som hjälpte oss med plastskynken och vi slog oss ner här i lägret. Jag försökte få ett jobb, men till slut fick jag be mina barn att tigga på marknaden. Vi äter rester från restaurangerna. Det är vår huvudsakliga källa till mat.

Foto: Mohammed Hassan/NRC Flyktinghjälpen

Naji Ahmed visar upp ärren från attacken som dödade sex av hans syskon.

– Jag återfick medvetandet på sjukhuset. Mitt ben och min hand var skadade. Min fru blev traumatiserad av att se en av de brända kropparna. Hon lider av det traumat än idag.

Muhsen

Foto: Hamza Al-Qadaimi/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Hamza Al-Qadaimi/NRC Flyktinghjälpen

Muhsen Murhshed har brukat landet sedan han var liten, men för tre år sedan tvingades hans familj att fly till ett temporärt läger utanför ökenstaden Marib.

– Vi bodde tidigare i ett grönt jordbrukslandskap, sade han. – Här omges vi inte av något annat än damm och ett öde land.

Sedan februari hotar intensiva strider i Marib hundratusentals flyktingfamiljer som Muhsens.

– Striderna kommer närmre för varje dag. Andra har redan flytt från lägret, men jag har en stor familj och vi har ingen annanstans att ta vägen.

Foto: Hamza Al-Qadaimi/NRC Flyktinghjälpen

Muhsen går genom lägret för att hämta vatten till sina träd.

– Jag planterade några små blommande träd runt mitt tält eftersom jag älskar det gröna. Det är svårt för en lantbrukare att bo i en öken.

Foto: Hamza Al-Qadaimi/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Hamza Al-Qadaimi/NRC Flyktinghjälpen