Att vara pappa i en konflikt utan slut

Yousef leker med sin treåriga dotter, Eliaa. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Det var den sjätte natten med massiva israeliska luftangrepp. Det fanns ingenstans att gömma sig. Hur skulle han kunna skydda sin gravida fru och sitt barn? Det enda han kunde göra var att hålla sina armar om dem.

– Jag lever för mina barn, ingen pappa älskar sina barn mer än jag. Men där, den där sinnessjuka natten, kom en galen tanke in i mitt huvud: Det är inte rätt att sätta barn till världen i Gaza.

– Den tanken fyllde mig med sorg, säger Yousef Hammash.

– Ilya är en besvärlig unge, säger Yousef Hammash, 29, och skrattar högt:

– Det är sant!

Ögonen ler när han pratar om sin familj:

– Ilya frågar om allt. Hon är smart. Min fru, Manal, som studerar arabisk litteratur på universitetet, är otroligt bra med henne. Ilya kan redan engelska. Ord som ”strawberries” är inte så lätta att säga för en treåring! Hon kan säga saker som: ”Mama, can I have a banana?” och ”Mama, can I have strawberries?”

– Och min son, Ahmad? Jo, han är som en ny upplaga av Ilya. Han sover på dagen och är vaken på natten. Ahmad slutar bara gråta när jag går fram och tillbaka och vaggar honom i mina armar, säger Yousef och håller upp armarna för att visa hur han brukar trösta sin son.

Hans lilla pojke föddes den 18 juni i Gaza, bara några veckor efter de fruktansvärda bombningarna i maj.

Eftersom män inte får komma in på förlossningsavdelningen måste Yousef vänta utanför. Han var nervös och orolig för att något skulle gå fel och väntade på att en sjuksköterska skulle komma ut med barnet. En av Yousefs vänner filmade det första mötet mellan far och son med sin mobil:

Inget ”tjusigt”

Yousef gifte sig med Manal Aljori, 23, 2017. De nygifta ville egentligen vänta några år med att få barn. Det stora bröllopet hade varit dyrt och de ville spara ihop lite pengar innan de fick barn.

En gruppe mennesker i pene klær står tett sammen rundt en mann i en blå dress som danser.

Yousef, i blå kostym i mitten, dansar på sin bröllopsdag. Foto: Privat

Yousef, i blå kostym i mitten, dansar på sin bröllopsdag. Foto: Privat

– Men Manal blev gravid och vi fick Ilya, säger Yousef.

Han ler och fortsätter:

– Min dotter har eget rum. Det betydde mycket för mig att kunna ge henne det. Min pappa blev arbetslös som ung och vi var fattiga under min uppväxt. Jag vill att mina barn ska få ett bra liv. Inget ”tjusigt” men ett vanligt medelklassliv. Jag hade inte något eget rum förrän jag gifte mig. Jag kommer aldrig att glömma känslan när jag, innan Manal och jag flyttade in, tittade förbi vår lägenhet och var helt ensam.

Han knackar pekfingret mot bordet medan han säger:

– E-N-S-A-M. För första gången hade jag något alldeles eget. Det var otroligt.

Sedan får han ett nästan bistert ansiktsuttryck och säger:

– Men trots att Ilya har eget rum sover både hon och Ahmad med oss. Vi måste vara tillsammans. För på natten kan vad som helst hända.

Yousef blir intervjuad av CNN under följderna av attackerna i maj 2021. 

NRC Flyktinghjälpen arbetar med att bistå flyktingar i över 30 länder världen över. Stöd vårt arbete idag.

En stor, svart røyksky stiger opp fra et hus i Gaza.

Ett hus som blev träffat i södra Gaza den 12 maj 2021. Foto: M. Hajjar/NRC Flyktinghjälpen

En stor, svart røyksky stiger opp fra et hus i Gaza.
En stor, svart røyksky stiger opp fra et hus i Gaza.

Ett hus som blev träffat i södra Gaza den 12 maj 2021. Foto: M. Hajjar/NRC Flyktinghjälpen

En stor, svart røyksky stiger opp fra et hus i Gaza.

Konflikten eskalerade i maj 2021

Efter veckor av stigande spänningar i Jerusalem och palestinska väpnade gruppers raketbeskjutning mot Israel, inledde den israeliska militären luft- och sjöangrepp och öppnade granateld mot Gaza den 10 maj.

Tidigt på morgonen den dagen stormade israelisk polis Al-Aqsa-moskén i hjärtat av Jerusalems gamla stad på den plats som muslimer kallar Ädla helgedomen och judar Tempelberget. Stormningen ledde till att hundratals palestinier och några poliser skadades. Konfrontationen sammanföll med Israels firande av ”Jerusalemdagen” till minne av erövringen av östra Jerusalem under sexdagarskriget 1967.

Under hela den heliga månaden ramadan drabbade israeliska styrkor samman med palestinska demonstranter i och omkring Jerusalems gamla stad. Samtidigt utvecklades fredliga protester mot vräkningen av palestinska familjer i bostadsområdet Sheikh Jarrah i östra Jerusalem till dagliga skärmytslingar mellan israeliska bosättare och polis.

Grupper av israeliska bosättare attackerade palestinier i Sheikh Jarrah och på andra ställen i Jerusalem, ibland med skarp ammunition. Israeliska styrkor använde hårda metoder för att skingra palestinska folksamlingar: bedövningsgranater, tårgas, gummibelagda metallkulor och ”skunkvatten” (vattenkanoner med en illaluktande, icke-dödlig vätska).

– Palestinska och israeliska barn betalar alltid det högsta priset under dessa våldsutbrott, som inte bara lämnar fysiska utan även psykiska ärr.
Jan Egeland, generalsekreterare för NRC Flyktinghjälpen

Dessa spänningar i östra Jerusalem utlöste 11 dagars intensiva fientligheter mellan Israel och palestinska väpnade grupper i Gaza, oroligheter på hela Västbanken och en våg av gatuvåld i Israel mellan judar och palestinska israeliska medborgare.

Över 260 människor i Gaza, däribland 66 barn, dödades enligt kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Ytterligare 27 palestinier, däribland fyra barn, dog på Västbanken. I Israel dödades 13 civila, däribland två barn.

Israel och Hamas ingick vapenstillestånd den 21 maj, men under hela sommaren har våld blossat upp längs Israels skyddsstängsel mot Gaza.

Inga garantier för någonting

Gaza är en smal, lång, 365 kvadratkilometer landremsa på den östra Medelhavskusten. Det tar bara några timmar att köra från den ena änden till den andra.

– Jag tror att det inte är så lätt för människor utifrån att förstå hur det är att leva här. Det finns inga garantier här. Inte för livet. Inte för arbete. Inte för någonting. Man kan bli fattig på en sekund. Eller också kan man dö, säger Yousef.

Han är en av de 2,1 miljoner människor som bor på Gazaremsan. Majoriteten, cirka 1,4 miljoner, är palestinska flyktingar från det arab-israeliska kriget 1948 och deras ättlingar. Som Yousef.

Karta som visar Gaza.

FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar (UNRWA) säger att år av konflikter, återkommande fientligheter och belägring har lett till att över 80 procent av befolkningen är beroende av internationellt humanitärt bistånd.

Under sitt 29-åriga liv har Yousef upplevt fientligheter i Gaza 2007, från slutet av 2008 till början av 2009 och 2014. Men han tycker att bombningarna under de elva dagarna i maj var de värsta.

Karta över Gaza, Västbanken och Israel

Karta som visar Gaza.

Karta som visar Gaza.

Yousef, en mann med mørk hår og oransje vest, viser to barn et bilde på kameraet sitt.

Yousef när han jobbar på ett utbildningsprogram anordnat av NRC Flyktinghjälpen i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef, en mann med mørkt hår og oransje vest, fotograferer to elever som tegner på ark på bakken.

En del av Yousefs kommunikationsarbete består av att dokumentera NRC Flyktinghjälpens aktiviteter, fotografera och filma människor vi hjälper. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef, en mann med mørk hår og oransje vest, viser to barn et bilde på kameraet sitt.

Yousef när han jobbar på ett utbildningsprogram anordnat av NRC Flyktinghjälpen i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef, en mann med mørkt hår og oransje vest, fotograferer to elever som tegner på ark på bakken.

En del av Yousefs kommunikationsarbete består av att dokumentera NRC Flyktinghjälpens aktiviteter, fotografera och filma människor vi hjälper. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Rädd för natten

Yousef har aldrig varit den oroliga sorten. Som frilansjournalist har han sökt upp strider och oroligheter i Gaza under flera år och levererat videofilmer till stora internationella medieföretag. I dag arbetar han med kommunikation och opinionsbildning för NRC Flyktinghjälpen, som har cirka 50 anställda i Gaza.

Men han har förändrats – han har blivit rädd. Förändringen kom när han blev pappa. Yousef är skräckslagen för att något ska hända dem. Bomberna faller på natten och han har blivit rädd för natten.

Han säger:

– Någon skrev på Facebook: ”Två miljoner i Gaza avskyr natten.” Nu har jag blivit en av dem.

The Washington Post

Den 21 maj 2021, publicerade Washington Post, genom tidningens chef i Berlin, Loveday Morris, en längre intervju med Yousef Hammash i vilken han berättar om sina upplevelser under de senaste fientligheterna i Gaza

De publicerade också hans videor. I den här artikeln citerar vi (i kursiv stil) nästan hela intervjun.

På tisdagen, den första dagen, var jag hemma och skulle just ta en dusch. Jag förberedde mig för att besöka mina föräldrar, det var ramadan och vi brukar fira iftar tillsammans. Min fru var i åttonde månaden. Min dotter är 3. Klockan var 6 på kvällen. De attackerade grannhuset. Ljudet av den där missilen ger mig fortfarande huvudvärk. Alla sprang, alla skrek. Vi ville bara springa, vanligen är en raket en varning. I det ögonblicket var jag skräckslagen. Jag började filma vad som hände där. Sedan attackerade de med den andra raketen.

Jag tog mig till mina föräldrars hus och där stannade jag hela natten. Bakom huset pågick en väldigt, väldigt tung attack. Så där en 30 luftangrepp på en minut. Jag samlade alla i korridoren i mitten av huset. Jag skrek åt dem att lägga sig ned, att ligga kvar, för vi visste inte var bombningen pågick. Det var verkligen en helt sinnessjuk natt.

En familie på fire handler mais i en bod på gaten. Varene ligger stablet oppå hverandre, og faren peker på det de ønsker å kjøpe.
En kjøpmann leverer ut to maiskolber som er tilberedt over åpen flamme i boden sin. Faren i en familie på fire tar imot maten.

Yousef, hans fru Manal och deras barn handlar majs på gatan Corniche nära havet i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef og familien sitter på et huskestativ ved en lekeplass. Yousef løfter sønnen over hodet og smiler til han.

Det är en vacker dag. Yousef leker med hans fyra månader gamla son Ahmad sittandes med sin familj på stranden i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

En familie på fire handler mais i en bod på gaten. Varene ligger stablet oppå hverandre, og faren peker på det de ønsker å kjøpe.
En kjøpmann leverer ut to maiskolber som er tilberedt over åpen flamme i boden sin. Faren i en familie på fire tar imot maten.

Yousef, hans fru Manal och deras barn handlar majs på gatan Corniche nära havet i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef og familien sitter på et huskestativ ved en lekeplass. Yousef løfter sønnen over hodet og smiler til han.

Det är en vacker dag. Yousef leker med hans fyra månader gamla son Ahmad sittandes med sin familj på stranden i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Gaza: som att vänta på en tidvåg

Gaza har under långa perioder varit helt avstängd från omvärlden. Israels belägring av Gaza, med Egyptens stöd, har gått in på sitt 14:e år och orsakar civilbefolkningen stort lidande.

Dessutom är arbetslösheten skyhög, uppskattningsvis 50 procent.

Läs mer om situationen i Gaza h¨ar.

Yousef förklarar:

– Gaza har en av världens mest högutbildade befolkning. Men även om man doktorerar är det svårt att hitta arbete. De flesta är tvungna att ta tillfälliga jobb. Det är exempelvis inget ovanligt att en ingenjör tar ett tillfälligt jobb på ett kafé.

– När Israel inledde blockaden 2007 tog det mesta slut. Sådant som elektricitet och bensin. Men människorna i Gaza är smarta, vi hittar lösningar. När vi inte längre hade bensin, började vi använda matolja som bränsle istället. Det är så vi har klarat oss, år efter år.

– När vi har tur har vi elektricitet i åtta timmar. Om det är problem kanske vi bara har el i fyra timmar – och ibland bara två. När allt stängdes ner på grund av coronapandemin hade vi för det mesta el i fyra timmar. Gaza hade sitt första fall av covid-19 i juli 2020. Därefter steg antalet fall ganska snabbt eftersom vi bor trångt här. Vår sjukvård hör till de sämsta i världen. Den ligger helt i ruiner och har inte fungerat sedan 2007. Vi hade tusentals covidpatienter, men sjukhuset kunde inte hjälpa dem.

– Vi har mycket höga självmordstal. Varje vecka tar människor livet av sig. Som en av mina kusiner.

– Livet i Gaza är inte normalt. Det är som att vänta på en tidvåg. Varje dag, varje timme, var femte minut, varje sekund, varje ögonblick kan allting plötsligt vändas på ända. Kollapsa. Det kan vara fridfullt långa perioder men vi märker när spänningarna ökar. Vi kan nästan alltid säga när situationen är på väg att explodera. Vi kan känna att det kommer att hända inom några dagar eller nästa vecka. Det är vårt dagliga liv.

Två miljoner krigshistorier

Yousef fortsätter:

– Vi ställs dagligen inför en eskalering av konflikten, som den stora återvändandemarschen (protester som inleddes 2018 där palestinier på Gazaremsan krävde att få återvända till sin mark där staten Israel etablerades 1948, plus att Israel skulle avsluta belägringen av kustenklaven, reds. anm.).

– Det finns inte en enda familj i Gaza som inte har förlorat ett barn eller en familjemedlem under eskaleringen av konflikten. Själv har jag två kusiner som dödades. Min bror skadades. Vårt hus skadades allvarligt. Och det är bara min historia. Två miljoner andra i Gaza har också sina historier.

– Problemet för unga människor här är att vi är så medvetna om situationen. Vi förstår att det inte finns något hopp om att det någonsin kommer att finnas en lösning på detta.

En film tagen av en vän på Yousef dagen Eliaa föddes.

NRC Flyktinghjälpen arbetar med att bistå flyktingar i över 30 länder världen över. Stöd vårt arbete idag.

Yousef leker med sønnen sin ved å kaste han opp i luften. Den lille kutten hat på seg en gul jakke med pingvinmønster.

Havet ger en känsla av frihet. Yousef och hans son Ahmad leker, nära havet i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef leker med sønnen sin ved å kaste han opp i luften. Den lille kutten hat på seg en gul jakke med pingvinmønster.
Yousef leker med sønnen sin ved å kaste han opp i luften. Den lille kutten hat på seg en gul jakke med pingvinmønster.

Havet ger en känsla av frihet. Yousef och hans son Ahmad leker, nära havet i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef leker med sønnen sin ved å kaste han opp i luften. Den lille kutten hat på seg en gul jakke med pingvinmønster.

Aldrig sett världen utanför

– Människor som lämnade Gaza 2007 är nu 30, 40 år. Generationen före oss kunde åka till Egypten eller Israel för att studera. Men inte min generation.

– Jag har aldrig varit utanför Gaza. Trots att jag har gjort massor av dokumentärer från Gaza och jag har daglig kontakt med medier och filmfolk världen över, har jag aldrig varit utanför Gaza. Jag har till exempel aldrig sett ett tåg i hela mitt liv.

– Jag vill se allt jag ser på Youtube i verkligheten. Jag vill kunna gå på gator utan att behöva vara rädd. Det är normalt att vilja se världen.

– Men för oss är det bara en dröm.

– Ingenting kan rättfärdiga det.

Gaza filmat uppifrån.

Gaza filmat uppifrån.

Nästa dag återvände jag till lägenheten för att hämta lite kläder åt min fru eftersom jag hade bestämt mig för att skicka henne och min dotter till hennes föräldrar. Jag tyckte att det var säkrare för dem att bo hos min svärfar. Där finns inga höga byggnader och det är ett tvåvåningshus, så inga grannar. Jag är den enda mannen för mina föräldrar så jag tänkte att jag borde stanna.

Jag var inne i lägenheten bara några sekunder. De flesta fönstren var trasiga och sovrummet var verkligen skadat.

De attackerade igen. Jag sprang till fönstret. Det enda jag tänkte på under det där ögonblicket var att springa. Affären intill demolerades, grannarna försökte ta sig in för att släcka branden. Jag måste springa till mina föräldrar. Och sedan beslutade jag att även mina föräldrar skulle fly därifrån.

Skyggen av en mann som kaster datteren sin opp i lufta vises på en vegg. I forgrunnen sitter moren og sønnen og ser på.

Lek med skuggor: Yousef kastar upp Aliaa i luften, medan hans fru och son tittar på. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Skyggen av en mann som kaster datteren sin opp i lufta vises på en vegg. I forgrunnen sitter moren og sønnen og ser på.

Lek med skuggor: Yousef kastar upp Aliaa i luften, medan hans fru och son tittar på. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Barndom

– Jag har två bröder och fyra systrar, Jag är den yngste sonen. Vi bodde i flyktinglägret tills jag var tio eller elva år.

– Pappa vävde traditionella mattor. Men efterfrågan sjönk i takt med att folk började köpa massproducerade mattor. Vi blev tvungna att sälja huset eftersom vi behövde pengar. Men ett hus i ett flyktingläger är inte värt mycket. Pengarna räckte inte till att köpa ett nytt hem. Så vi blev tvungna att hyra och flyttade från hus till hus.

– Vi var 13 personer i en trerumslägenhet på 90 kvadratmeter. När mina systrar blev äldre, sov jag på soffan.

– Jag beslutade mig för att sluta skolan när jag var 13 år. Jag ville jobba istället.

Jag följde med dem till farmor och farfars hus. Våra andra släktingar hade varit tvungna att fly dit så det var många där. Huset har två rum och ett (vardagsrum) och de hade cirka 10 till 15 personer där. Alla var spända; vi förstod att det inte fanns någon säker plats.

På fredagen flyttade jag till mina svärföräldrar; de insisterade på att jag skulle komma dit. Som min dotter väntade på mig på trappan till huset. Hon är tre år men hon är verkligen smart. Jag var glad men också verkligen livrädd och jag försökte bara se till att ha henne bredvid mig hela tiden. Vart jag än gick, ville jag ha henne med, henne och min fru.

Det är omöjligt för människor i Gaza att fly till säkerhet eftersom de inte kan lämna Gazaremsan.

Yousef berättar om sina upplevelser av återkommande fientligheter:

– Jag var på väg till skolan, jag tror jag var 12. Det var första gången jag såg en stridsvagn. Den var alldeles intill vårt hem. Det var spännande. När fientligheterna började igen i slutet av 2008, var det rena galenskapen och den varade i 22 dagar. Jag var femton år. F16-plan flög alldeles ovanför våra huvuden.

– Första gången jag såg någon dödas var 2009. Det var min kusin. Det hände precis framför mina ögon. Då upplevde jag känslan av att förlora någon man älskar.

– Det är den värsta känslan.

– Det var inte lika illa 2012. Då var det mest andra områden i Gaza som utsattes för luftangrepp. 2014 var jag journalist och då var det massor av stridsvagnar och massiva luftangrepp. Över hundra människor dödades på en dag. En av dem var en vän till mig.

– För första gången såg jag människor fly från sina hem – i tusental.

– Att fly är nästan det värsta, man kan inte klara sig själv utan måste söka hjälp. Det får dig att känna att du förlorar din värdighet, Och när du väl är i säkerhet, kommer traumat över dig. Du kan inte tänka på något annat än de hemska saker du har upplevt.

Yousef i prat med en elev. Hun viser ham noe hun har laget. Veggen bak dem er full av fargerike tegninger.

Yousef konverserar med en student på en studentaktivitet anordnat av NRC Flyktinghjälpen i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef i prat med en elev. Hun viser ham noe hun har laget. Veggen bak dem er full av fargerike tegninger.
Yousef i prat med en elev. Hun viser ham noe hun har laget. Veggen bak dem er full av fargerike tegninger.

Yousef konverserar med en student på en studentaktivitet anordnat av NRC Flyktinghjälpen i Gaza. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef i prat med en elev. Hun viser ham noe hun har laget. Veggen bak dem er full av fargerike tegninger.

Försörjer sin utökade familj

Sedan Yousef slutade skolan har han arbetat nästan dygnet runt.

– Att ansvara för familjen handlade inte bara om att skaffa pengar till hyra, mat, mediciner, kläder och skola. Jag måste också ha koll på mina systrars skolgång och hjälpa min mamma, som hade hjärtbesvär.

– Det har inte varit lätt. Men idag har två av mina systrar universitetsexamen. En studerar till läkare. Den sista går i gymnasiet, säger han.

Först fick Yousef jobb i ett tryckeri. När hans vänner gick ut gymnasiet, fortsatte de flesta av dem till universitetet för att studera mediekunskap. Han följde med på föreläsningarna trots att han inte var inskriven som student.

Han arbetade som springpojke på ett medie- och produktionsbolag där kameramannen lärde honom att använda TV-kameran. På kontoret hade han tillgång till en dator och internet, och det är så han lärde sig engelska.

Han fick jobb som kameraman och arbetade med utländska TV-team som kom till Gaza. Under fientligheterna 2014 var han frilansare med egen kamera.

Medan han arbetade för Palestinian Centre for Democracy and Conflict Resolution började han studera skolämnen. Då och då arbetade han med journalister från utländska medieföretag, som brittiska Channel 4 och BBC.

”Född att leva”

Cirka 10 minuter efter att jag träffade dem, angrep de igen, nära min svärfars hus. Det var en väldigt hög explosion. Min dotter satt mellan mina ben och lekte och jag tog tag i henne för att krama henne. Det är en normal reaktion – jag ville bara försäkra mig om att hon var trygg. Hon skrek på grund av min reaktion, inte bombningarna. Då förstod jag att min fru hade övertygat henne om att allt det där bara var fyrverkerier.

Vi försökte undvika ordet ”bombning”, gasaf på arabiska, vi kallade det ”fyrverkerier”. Det var tung granateld den natten och tung bombning. Alla, även mina svärföräldrar, satt i ett rum på baksidan av huset där det inte fanns några fönster. Vi förstod att det var det säkraste stället...

... jag hade aldrig sett sådana bombningar. Sådana explosioner. Husets skakningar. Ljudet. Den massiva förstörelsen. Gatorna har demolerats, det finns platser i Gaza som vi inte känner igen. Det är verkligen sinnessjukt.

Film tagen av Yousef i maj.

Yousef tänker ett ögonblick innan han fortsätter:

– Det finns ingen lösning i Gaza. Vi är under belägring. Under blockad. Men ingen hör talas om oss. Vi är andra klassens människor.

– Samtidigt säger en del här i Gaza: ”Vi är födda att lida.” Men jag säger: ”Nej! Vi är födda att leva.”

– För det är faktiskt inte så som ofta sägs, att vi i Gaza är så starka och klarar att uthärda allt detta gång på gång utan att klaga. Att vi är gjorda av järn.

– Nej, vi är också människor. Vi är rädda hela tiden. Det är vad som är normalt.

Att slutligen kunna sova

Jag flyttade fram och tillbaka till mina föräldrars hus och försökte att få utrymme i pressen för NRC Flyktinghjälpen. Jag arbetade på min bärbara dator ansluten till internet. Jag valde en plats i skydd av en vägg. Om en attack kom skulle jag bli skadad, men vi minskade dödstalen.

Jag kunde bara duscha en gång på 10 dagar och det var den snabbaste duschen i mitt liv. Jag var tvungen att ta den med kläderna på för jag var rädd att bli bombad när jag var naken. Jag duschade med underkläderna på. Även min fru sov i sin hijab.

Jag visste inte vilken dag det var. Jag visste bara att jag ville klara av dag för dag och om jag fortfarande överlevde en dag, gå vidare till nästa. Det var vad jag och 2 miljoner andra människor gjorde.

När de sedan tillkännagav vapenstillestånd klockan 2 på morgonen, ringde en vän mig för att vi skulle gå ut på gatorna. ”Där finns ledsna ansikten, glada ansikten och fyrverkerier”. För att vara ärlig var mitt svar ”Jag vill sova”. Jag ville sova utan att vara rädd för att bli bombad. Det enda jag gjorde var att sova. Jag kan inte komma ihåg att jag hade fått en hel timmes sömn på ett dygn.

NRC Flyktinghjälpen talar till världen

En mann ser ned på den lille datteren sin. De smiler til hverandre. Veggen bak dem er dekket av grønne, røde og blå håndavtrykk.

Yousef och hans dotter Eliaa. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Yousef och hans dotter Eliaa. Foto: Mohammed Zaanoun/NRC Flyktinghjälpen

Hans ansikte är allvarligt:

– Världen måste få veta vad som händer. Jag är stolt över att NRC Flyktinghjälpen berättar öppet och fritt om vår situation här. Vi i NRC Flyktinghjälpen talar ut och kräver ett slut på blockaden. Vi talar om för människor att de har rättigheter.

– INGEN talade om de tolv barn som dödades (de barn som deltog i NRC Flyktinghjälpens skolprogram som hjälpte barn med konfliktrelaterade trauman, reds. anm.) i maj innan NRC Flyktinghjälpen gjorde det. Det var inte förrän vi talade ut om detta som internationella medier vaknade upp. Men det var vi i NRC Flyktinghjälpen som gjorde världen medveten om att detta hände, säger Yousef.

Han blir tyst.

Sedan säger han:

– De där tolv barnen var precis som mina barn. De var som min Ilya och min Ahmad. De var födda att leva. Vi är födda att leva.


Källor: BBC, nrk.no, Wikipedia, Store norske leksikon