Världens mest försummade flyktkriser år 2021

Foto: Hugh Kinsella Cunningham/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Hugh Kinsella Cunningham/NRC Flyktinghjälpen

En uppvisning i selektivitet

Kriget i Ukraina har tydliggjort den enorma klyftan mellan vad som är möjligt när det internationella samfundet går samman vid en kris, och den dagliga verkligheten för miljoner människor som lider långt från allas blickar.

Varje år publicerar NRC Flyktinghjälpen en lista över de tio mest försummade flyktkriserna i världen. Listan syftar till att lyfta fram den svåra situationen för människor vars lidande sällan skapar internationella rubriker, människor som inte får något eller inadekvat stöd och som aldrig står i fokus för internationella diplomatiska ansträngningar.

Det här är listan för 2021.

För första gången utspelas alla tio kriser på den afrikanska kontinenten. Att många afrikanska länder förekommer på listan är ingen nyhet. Till exempel har krisen i Demokratiska republiken Kongo (DR Kongo) blivit ett skolboksexempel på försummelse, och hamnar nu på denna lista för femte gången i rad.

De flesta internationella medier rapporterar sällan om dessa länder, utöver enstaka rapporter om nya utbrott av våldsamheter eller sjukdomsfall, och i flera afrikanska länder förvärras situationen av bristen på pressfrihet. Till detta kommer givartrötthet, och det faktum att många afrikanska länder anses ha begränsat geopolitiskt intresse.

Den låga graden av finansiering begränsar humanitära organisationers möjligheter, både att bidra med adekvat humanitärt bistånd och att effektivt tala för och sprida information om dessa kriser. Detta skapar en negativ spiral.

Sällan har selektiviteten varit mer slående. Vi har sett ett översvallande svar av medmänsklighet och solidaritet i reaktion på den tragiska krisen i Ukraina. Det politiska svaret har kommit snabbt. Givarländer, privata företag och allmänheten har alla gett generösa bidrag. Medietäckningen har pågått dygnet runt.

Samtidigt försämras situationen för miljoner människor som har drabbats av kriser som äger rum i skuggan av Ukraina-krisen.

Hungernivåerna ses öka i de flesta av länderna på listan över försummade kriser, förvärrade ytterligare av de stigande vete- och bränslepriser som kriget i Ukraina orsakar. Föräldrar har tvingats skära ner på måltider för sina redan undernärda barn.

Humanitära organisationer har sedan början av 2022 ihärdigt påtalat den brådskande situationen, men ännu har det internationella samfundet inte vidtagit nödvändiga åtgärder.

Ovanpå detta är finansieringen av stödet till dessa försummade kriser hotad. Flera givarländer överväger, eller har beslutat, att omkanalisera finansiering som tidigare har gått till andra delar av världen till Ukraina och flyktingmottagandet i Europa.

Det är ett recept för katastrof. Och det kommer först att bli kännbart för människor vars namn vi inte känner och vars berättelser inte har berättats.

Vad kan vi lära av svaret på Ukraina-krisen? Den snabbhet med vilken FN, EU och andra internationella parter agerade på kriget i Ukraina borde inspirera till samma angelägenhet om att hitta lösningar på och ge stöd i vår tids mest försummade kriser.

Ökad medvetenhet om dessa kriser är ett viktigt första steg mot handling.

Woman with nose piercing and a blue shawl draped around her head and shoulders.

Foto: Sylvain Cherkaoui/UNHCR

Foto: Sylvain Cherkaoui/UNHCR

Metod
Alla kriser* som har resulterat i mer än 200 000 människor på flykt har analyserats – totalt 41 kriser. Listan togs fram utifrån tre kriterier, alla med samma viktning:

1. Bristande internationell politisk vilja
En kvalitativ analys av det internationella samfundets villighet att bidra till politiska lösningar utfördes för samtliga 41 kriser. I analysen beaktades huruvida resolutionerna från FN:s säkerhetsråd antogs, hur många och hur betydande internationella sändebud respektive regeringssändebud som skickades till konflikten. Det beaktades även huruvida det förekom några internationella samtal på hög nivå och om någon annan form av internationella initiativ togs, till exempel fredsbevarande arbete eller främjande av mänskliga rättigheter.

De åtgärder som vidtagits analyserades i relation till flyktkrisens storlek och allvarlighetsgrad. I detta arbete användes FfP Fragile States Index, ACAPS Severity Index samt relevanta siffror över antal människor på flykt.

2. Bristande medieuppmärksamhet
Graden av mediebevakning gentemot de olika kriserna mättes med siffror från omvärldsbevakningsföretaget Meltwater som mäter medietäckning på webben. I jämförelsen av mediebevakningen av de olika kriserna viktades bevakningen med antalet människor drivna på flykt i varje enskild kris, enligt aktuella siffror från FN:s flyktingorgan (UNHCR) och NRC Flyktinghjälpens Internal Displacement Monitoring Centre (IDMC).

3. Bristande internationellt bistånd
Varje år sänder FN och dess humanitära partner ut vädjanden om att finansiera bistånd för att möta människors basala behov i länder som har drabbats av stora kriser. I vilken utsträckning dessa humanitära appeller uppfylls varierar kraftigt.

Mängden pengar som samlades in för varje kris under 2021 beräknades som procentuell andel av det som behövdes för att täcka behoven, en indikation på graden av ekonomiskt stöd.

* Det var inte möjligt att analysera situationen i Kina och Demokratiska folkrepubliken Korea på grund av bristen på information och tillförlitliga siffror.

NRC Flyktinghjälpen är närvarande i världens mest försummade flyktkriser och ger hjälp till de som mest behöver det.

Världens mest försummade flyktkriser år 2021.
Världens mest försummade flyktkriser år 2021: DR Kongo, Burkina Faso, Kamerun, Sydsudan, Tchad, Mali, Sudan, Nigeria, Burundi, Etiopien
Refugee camp

Foto: Hugh Kinsella Cunningham/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Hugh Kinsella Cunningham/NRC Flyktinghjälpen

1. DR KONGO

DR Kongo

För andra året i rad toppar Demokratiska republiken Kongo (DR Kongo) NRC Flyktinghjälpens lista över försummade flyktkriser. Kongolesiska kvinnor, män och barn lider fortfarande i en bedövande tystnad.

Under 2021 krävdes en större geologisk incident, vulkanen Nyiragongos utbrott, för att skapa en kortvarig internationell uppmärksamhet för landet. Men samtidigt som världen vände sin uppmärksamhet mot lavaflödena förbisågs miljontals kongolesers behov av omedelbar hjälp.

Livsmedelsosäkerheten nådde de hittills högsta registrerade nivåerna, där 27 miljoner människor – en tredjedel av landets befolkning – led av hunger. I slutet av 2021 fanns det 5,5 miljoner internflyktingar i DR Kongo, den tredje högsta siffran i världen. Ytterligare en miljon kongoleser har sökt skydd och husrum utanför landets gränser.

Global likgiltighet
DR Kongo var märkt av trötthet under 2021. Inte hos kvinnorna, männen och barnen som levde i en verklighet med daglig otrygghet och överlevnadskamp, men hos politiska ledare och medier som än en gång gav krisen föga uppmärksamhet. Det hölls inga politiska samtal på hög nivå angående situationen i DR Kongo, såsom möten mellan högre tjänstemän, givarkonferenser eller toppmöten.

Frånvaron av starkt internationellt politiskt engagemang matchades av en likaledes frånvaro av mediebevakning. Av alla 41 humanitära kriser som NRC Flyktinghjälpen analyserat fick krisen i DR Kongo minst medieuppmärksamhet, sett utifrån antalet människor drivna på flykt.

Oskyddade civila
Det internationella samfundets passivitet förvärrade också dess förmåga att skydda civila. Trots ansträngningarna från FN:s fredsbevarande insats MONUSCO i DR Kongo har landets nordöstra del kontinuerligt plågats av interna spänningar och konflikter, med en dramatisk ökning i attacker mot flyktingläger sedan november 2021. Kvinnor, män och barn som redan har flytt attacker mot sina hembyar mördades brutalt på just den plats där de trodde att de hade fått en tillflykt.

Bristande finansiering av humanitärt bistånd
De växande behoven har inte mött en motsvarande ökning i stöd från biståndsgivare. Förra året mottogs endast 44 procent av de 2 miljarder amerikanska dollar som behövdes för att möta de humanitära behoven i landet. Hjälpresponsen för behövande i landet är fortsatt gravt underfinansierad.

2022 bär med sig mer hunger
Matpriserna rusar, delvis på grund av kriget i Ukraina. Sedan mars 2022 har priset på socker och matolja ökat med 50 procent, brödpriset med 20 procent och priset på ris med 11 procent. Detta innebär en enorm utmaning i ett land som upplever historiska nivåer av hunger.

Osäkerhet och våldsamheter kvarstår i hela landet, och ger mycket lite anledning till hopp om ett ljusare 2022.

Woman holding a bundle of dried millet.

Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

2. BURKINA FASO

Burkina Faso

Krisen i Burkina Faso kategoriserades som fullskalig för tredje året i rad. Efter en relativt stillsam inledning under 2021 tilltog våldet än en gång med mer än 800 civila dödsfall och mer än en halv miljon människor som tvingades fly sina hem.

Landet fick internationella rubriker tidigt i juni 2021 efter att oidentifierade beväpnade män utfört en massaker på 160 civila en natt i staden Solhan, den hittills dödligaste enskilda attacken i landet.

Nyhetsrapporteringen i övrigt begränsades kraftigt av att journalister i praktiken förbjöds från att besöka flyktinglägren. Förbudet infördes av tidigare myndigheter och bidrog kraftigt till den bristfälliga mediebevakningen av den humanitära situationen. Dessutom ledde det till en brist på tillförlitlig och oberoende information om attacker och säkerhetsutvecklingen.

Mindre än hälften av det totala behovet av humanitärt bistånd mottogs under året. Finansieringen minskade dramatiskt i avgörande sektorer: till exempel täcktes enbart 10 procent av utbildningsbehoven under 2021, trots att mer än två av tre på flykt i landet är barn.

Mängder av skolor stängdes på grund av bristande säkerhet, vilket fråntog en halv miljon elever deras möjligheter till skolgång – ett nytt rekord i den afrikanska regionen centrala Sahel.

Med antalet fördrivna som ökade med raketfart under årsskiftet och politisk instabilitet som ledde fram till en militärkupp under januari 2022 ser den humanitära situationen ut att fortsatt gå åt fel håll under innevarande år. Antalet fördrivna närmar sig 2-miljonersstrecket, samtidigt som mer än 3,4 miljoner burkinier förväntas hungra under den kommande magra säsongen.

NRC Flyktinghjälpen är närvarande i världens mest försummade flyktkriser och ger hjälp till de som mest behöver det.

Two women stand outside the small house that they live in.

Foto: Itunu Kuku/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Itunu Kuku/NRC Flyktinghjälpen

3. KAMERUN

Kamerun

Under 2021 utspelades tre olika kriser i Kamerun. Utbredd otrygghet, förvärrad av klimatförändringar och de socioekonomiska följderna av covid-19, ledde till växande humanitära behov i nio av landets tio regioner.

Kriserna försatte 4,4 miljoner människor i behov av humanitärt stöd – av vilka nästan hälften dessförinnan tvingats lämna sina hem. Våld och fördrivningar sköt upp hungernivåerna ytterligare och nästan 10 procent av befolkningen levde med livsmedelsosäkerhet vid slutet av året.

Växande osäkerhet och övergrepp mot civila tvingade människor i de engelsktalande regionerna att fly för att söka trygghet på annat håll. Attacker mot lärare, skolor och vårdinrättningar fortsatte och gjorde det omöjligt för 700 000 barn att gå till skolan.

Våldsamheter och attacker i den nordligaste regionen försvårade avsevärt möjligheterna att nå människor i behov av hjälp. Torka och översvämningar ledde till resursbrist och fler fördrivningar samt förvärrade tidigare otrygghet. I landets östra regioner noterades en ökning i antalet flyktingar från Centralafrikanska republiken, vilket ökade pressen på lokala värdsamhällen.

Kamerun har rankats bland topp-tre på listan under de senaste fyra åren på grund av konsekvent brist på politiskt engagemang och internationell uppmärksamhet. År 2021 skilde sig inte på något sätt från detta.

Biståndsfinansieringen stagnerade och den internationella mediebevakningen förblev liten, delvis på grund av restriktioner mot journalister inom landet.

Under 2022 finns det få tecken på att bördan för den kamerunska befolkningen ska lätta, eftersom våldet och osäkerheten består. Arresteringen av biståndsarbetare har lett till att en del organisationer pausar sina program, vilket försätter ännu fler människor i en situation utan hjälp.

A 4-year-old South Sudanese girl leaning against a door frame, looking sombrely at the photographer.

Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

4. SYDSUDAN

Sydsudan

Samtidigt som fredsavtalet från 2018 fortsatte att ge relativ stabilitet i Sydsudan ökade de humanitära behoven under 2021. Detta på grund av omfattande våldsamheter, klimatchocker och fortsatta fördrivningar.

Efter en minskning i antalet internflyktingar under åren som följde efter fredsavtalet 2018 medförde nya fördrivningar att antalet sydsudaneser som tvingats lämna sina hem nådde 4,3 miljoner i slutet av 2021.

En markant brist på internationell uppmärksamhet, i kombination med minskande resurser, gjorde det allt svårare för humanitära organisationer att hjälpa behövande i Sydsudan. Detta gjorde det även utmanande att skapa förutsättningar för en hållbar, landsomfattande återhämtning.

Landet upplevde sina högsta nivåer av livsmedelsosäkerhet och undernäring sedan självständighetsförklaringen 2011. Covid-19-pandemin förvärrade situationen ytterligare för de mest sårbara.

En tredje förödande översvämning på lika många år påverkade nästan en miljon människor förra året. Översvämningarna orsakade inte bara sjukdomsutbrott och tvingade människor på flykt, utan förstörde också cirka 40 000 ton spannmål och dödade 800 000 boskapsdjur.

Långsam ekonomisk utveckling och landets begränsade förmåga att tillhandahålla grundläggande samhällstjänster innebär att det även framöver kommer att vara svårt att skapa förutsättningar för säkra återvändanden och att återintegrera internt fördrivna under 2022. De pågående verkningarna av översvämningarna orsakar utbredd hunger i landet. 8,3 miljoner människor förutspås bli drabbade av livsmedelsosäkerhet.

Man standing in a dry field.

Foto: Sylvain Cherkaoui/UNHCR

Foto: Sylvain Cherkaoui/UNHCR

5. TCHAD

Tchad

Den utdragna humanitära krisen i Tchad fortsatte med oförminskad styrka under 2021 och konflikten trappades upp. Finansieringen av humanitärt bistånd minskade kraftigt, vilket ledde till ett ökat antal behövande och till att landet för första gången hamnade på NRC Flyktinghjälpens lista över försummade kriser.

En kombination av konflikter, sjukdomsutbrott och klimatförändringar försatte ungefär 5,5 miljoner människor i behov av bistånd under 2021 – en tredjedel av Tchads befolkning.

Över hela landet ökade hungern och livsmedelsosäkerheten. Barnen var särskilt utsatta: siffrorna över både akut undernäring och dödlighet bland barn yngre än fem år låg på kritiskt höga nivåer.

Finansieringen av det humanitära biståndet skars förra året ner med nästan 35 procent jämfört med 2020, vilket ledde till att ett begränsat antal hjälporganisationer arbetade i landet och till att stödet blev inadekvat.

Fortsatta konflikter i både Tchad och dess grannländer tvingade människor att lämna sina hem. I området som omger Tchadsjön orsakades fördrivningarna av sammandrabbningar mellan regeringsstyrkor och icke-statliga grupper, strider mellan olika grupper och klimatförändringar. I landet fanns det under 2021 mer än en miljon flyktingar, internflyktingar och återvändande.

En utmärkande händelse på det politiska planet under 2021 var president Idriss Déby Itnos frånfälle. Våldsamheter flammade upp under perioden som följde. Ett interimistiskt militärråd, lett av den bortgångne presidentens son Mahamat Idriss Déby, tog kontroll och lovade en 18 månaders övergångsperiod.

En nationell dialog inleddes i november 2021 och i början av 2022 höll militärrådet och oppositionsgrupper samtal i Qatar, som en förberedelse för nationella samtal. Men förhandlingarna ser ut att dra ut på tiden.

NRC Flyktinghjälpen är närvarande i världens mest försummade flyktkriser och ger hjälp till de som mest behöver det.

A man is standing underneath a tree, holding his newly obtained legal documents.

Foto: Mariam Toure/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Mariam Toure/NRC Flyktinghjälpen

6. MALI

Mali

Mali blev under 2021 skådeplats för ännu en militärkupp, omfattande fördrivningar och en oroande livsmedelskris. Dessa händelser bidrog alla till landets högre rankning på årets lista över försummade kriser.

Livsmedelsosäkerheten nådde sin högsta nivå sedan krisens början år 2012, med hissnande 1,2 miljoner hungrande på grund av osäkerhet, torka och sekundära effekter av covid-19-pandemin. Attacker av väpnade grupper fortsatte att äga rum och i deras kölvatten fanns det i slutet av året 350 000 internflyktingar i landet.

På grund av säkerhetssituationen fick hjälporganisationer kämpa för att nå människor i nöd under 2021. Med ett ökande antal väpnade grupper, tilltagande kriminalitet och militära operationer i de områden där hjälporganisationerna arbetade utsattes både civila och biståndsarbetare för fara.

Trots ökande behov har krisen i Mali gått under radarn hos de flesta internationella medier. Den begränsade bevakningen har fokuserat på politiska och militära diskussioner, snarare än den drabbade civilbefolkningens situation. Finansieringsnivåerna var också låga, med mindre än 40 procents täckning av FN:s vädjan om humanitärt bistånd.

Det internationella samfundet, inklusive FN, Frankrike och flera västafrikanska länder, fortsatte att ge militärt stöd. Men ett snävt fokus på kontraterrorarbete i frånvaro av politisk dialog har haft en otillräcklig effekt på skyddet av civila.

Under 2022 tillkännagav Frankrike att de skulle dra tillbaka sina trupper från landet och ompröva sina kontraterrorplaner för Sahel-regionen. I början av året sjösattes även nya sanktioner, vilka kan få negativa konsekvenser i ett land där 7,5 miljoner människor redan är i behov av humanitärt bistånd.

A married couple sitting next to each other under a tree.

Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Ingrid Prestetun/NRC Flyktinghjälpen

7. SUDAN

Sudan

I Sudan fortsatte antalet människor som tvingats på flykt att öka under 2021. Hungernivåerna slog rekord och en större politisk kris utspelades mot en bakgrund av en fallande ekonomi.

Vid slutet av året var 14,3 miljoner människor i behov av humanitärt bistånd. Konflikter om land och resurser samt spridningen av vapen fortsätter skapa problem.

Mer än en halv miljon människor – de flesta i Darfur – fördrevs enbart under 2021. Det är över fem gånger fler än föregående års siffror, och de högsta siffrorna sedan 2014. Byar och läger brändes ner under attacker. Överlevare tvingades fly tomhänta och söka skydd i tillfälliga läger, där de sedan ofta stannade i flera månader.

Under 2021 hyste Sudan dessutom en av de största flyktingpopulationerna i Afrika. Hjälpen många flyktingar fick var mycket begränsad och ett läger för nyanlända flyktingar från Sydsudan i delstaten Vita Nilen drabbades av översvämningar.

Hungernivåerna blev rekordhöga, med nästan 10 miljoner människor som levde med akut livsmedelsosäkerhet. Detta på grund av den långvariga ekonomiska krisen, åtstramningsreformer, en dålig skörd och skyhög inflation.

Den politiska krisen förvärrade situationen. I november 2021 störtades den civilledda övergångsregeringen av militären. I en reaktion på detta beslöt stora internationella biståndsgivare och finansiella institutioner att stoppa det bilaterala stödet och skuldlättnadspaketen till Sudan.

Medborgerliga rättigheter inskränktes, vilket gjorde det svårare för människorättsförsvarare och journalister att rapportera om läget i Sudan.

Utsikterna för 2022 är dystra och en hungerkris hotar då antalet människor som lever med livsmedelsosäkerhet ser ut att nästan fördubblas till i september. Det sudanesiska folket betalar priset för landets ytterligare isolering från det internationella samfundet.

Women and children gather at a water point.

Foto: Samuel Jegede/NRC Flyktinghjälpen

Foto: Samuel Jegede/NRC Flyktinghjälpen

8. NIGERIA

Nigeria

Under 2021 fortsatte konflikten i nordöstra Nigeria med oförminskad styrka. Fler människor tvingades fly sina hem och hamnade utom räckhåll för humanitär hjälp. Samtidigt ökade kriminaliteten samt sammandrabbningarna om land och resurser kraftigt i landets centrala och nordvästra områden.

Finansieringen av hjälparbetet fortsatte att minska för fjärde året i rad, trots att nästan 13 miljoner människor var i behov av humanitärt bistånd.

I den nordöstra delen av landet, där merparten av familjerna tros möta en livsmedelsosäkerhet på krisnivå eller akut nivå, befann sig mer än en miljon människor utom hjälporganisationers räckhåll. Det osäkra läget hindrade hjälparbetare från att resa på vägar utanför staden Maiduguri, vilket gjorde dem kraftigt beroende av FN-helikoptrar för att nå de behövande.

Trots stor osäkerhet och en brist på trygga boendealternativ beslutades det 2021 att alla formella flyktingläger i Maiduguri och Jere skulle stängas före årets slut. Vid årsskiftet hade fem läger stängts, och 66 000 människor tvingats söka efter ett nytt hem återigen.

Det internationella samfundet fortsatte att negligera krisen och gjorde mycket lite för att ingripa eller se till att den välbehövda hjälpen kom fram. Osäkerhet och bristande tillgång till områden förhindrade medier från att rapportera om krisen i någon större skala.

Under 2022 fortsätter myndigheterna med sina planer på att stänga formella flyktingläger och återbörda flyktingar till grannländerna. Livsmedelsosäkerheten väntas bli förvärrad under den kommande magra säsongen, med den största skillnaden mellan behov och finansiering sedan 2016.

NRC Flyktinghjälpen är närvarande i världens mest försummade flyktkriser och ger hjälp till de som mest behöver det.

A boy receiving a vaccine shot from medical staff.

Foto: Will Swanson/UNHCR

Foto: Will Swanson/UNHCR

9. BURUNDI

Burundi

Under 2021 var situationen i Burundi fortsatt bräcklig och grova människorättskränkningar begicks utan att skapa några rubriker. Grannländernas hårda flyktingpolitik och bristande möjligheter ledde till att många burundiska flyktingar kände sig tvungna att återvända.

Mer än 400 000 människor flydde från Burundi under åren efter de dödliga sammandrabbningarna i samband med presidentvalet 2015. Sedan dess har en del återvänt till landet, men mer än 260 000 burundier levde fortfarande som flyktingar i DR Kongo, Rwanda, Tanzania och Uganda i slutet av 2021.

Många anser att det fortfarande inte är säkert att återvända. Men livet i grannländerna blir alltmer ohållbart: flyktingar tvingas bo i läger, utan möjlighet att arbeta, och saknar tillgång till adekvata samhällstjänster. Situationen ser inte ut att förändras i den nära framtiden. Under 2021 rapporterade människorättsexperter från FN om försvinnanden, tortyr och tvångsåtervändanden av burundiska flyktingar i Tanzania.

Sedan president Evariste Ndayishimiye kom till makten 2020 har endast små förbättringar skett gällande de mänskliga rättigheterna i Burundi. Människor som misstänks tillhöra oppositionella grupper försvinner fortfarande, många har fängslats och det har förkommit dokumenterade fall av tortyr.

Burundi har varit på vår lista över negligerade flyktkriser fem år i rad, och försummelsen fortsätter. Trots den välkomna frigivningen av några journalister under förra året är mediers aktiviteter fortfarande kraftigt begränsade i landet. Detta förklarar delvis den bristande bevakningen av krisen. Finansieringen av både humanitärt stöd i Burundi och bistånden i grannländerna förblev svag under året.

Myndigheterna och EU återupptog det internationella politiska utbytet 2021, vilket skapar möjligheter till en välbehövlig dialog om de mänskliga rättigheterna i landet under 2022.

A man looking out over a dry landscape. Several cow carcasses can be seen.

Foto: Eugene Sibomana/UNHCR

Foto: Eugene Sibomana/UNHCR

10. ETIOPIEN

Ethiopien

Den fullskaliga konflikten mellan Etiopiens federala regering och regionala myndigheter i Tigray-regionen fortsatte in på sitt andra år under 2021. Massmord, sexuellt våld och hunger har tvingat ett stort antal människor på flykt.

Under 2021 flydde tiotusentals människor från Etiopien till grannlandet Sudan. Den pågående konflikten i landets norra del förvärrades av instabilitet och våldsamheter i flera andra regioner. Dessutom drabbades landet av en förödande torka. Allt detta resulterade i nära 4,2 miljoner internflyktingar.

Den humanitära biståndsplanen för Etiopien under 2021 finansierades endast till 46 procent – en minskning med 12 procentenheter från föregående år. Finansieringen motsvarade inte de växande behoven, inklusive för de hundratusentals flyktingarna från Sydsudan, Somalia och Eritrea som i dagsläget bor i landet.

Internationell medietäckning av den humanitära krisen i Etiopien förblev mycket liten och oregelbunden med tanke på krisens storlek.

Den 24 mars 2022 tillkännagav den etiopiska regeringen en humanitär vapenvila, men det har ännu inte lett till någon avgörande förbättring i biståndsflödet. De humanitära behoven är omfattande i stora delar av det nordliga konfliktområdet. Bristen på mat, vatten och mediciner är enorm.

Etiopien hyser nu det största antalet behövande i världen – svindlande 29,7 miljoner människor behöver humanitär hjälp. Antalet människor som uppskattas behöva hjälp på grund av torkan ökade från 6,8 miljoner till 8 miljoner i april 2022.

Slutsatser

Även om var och en av de tio flyktkriser som återgivits här bör ges uppmärksamhet och helhjärtade insatser kan vi dra flera övergripande slutsatser från dem som grupp:

  • När ett land väl hamnat på listan över försummade kriser har det svårt att ta sig därifrån. Av de tio har sju förekommit på listan upprepade gånger under de senaste åren. Detta pekar mot en negativ spiral av internationell politisk försummelse, begränsad mediebevakning, givartrötthet och allt djupare humanitära behov.
  • De tio mest försummade flyktkriserna i år är alla på den afrikanska kontinenten. För att kunna hantera dem krävs att vi övervinner givartrötthet, hittar varaktiga politiska lösningar och omvärderar effektiviteten av år med humanitära insatser.
  • De flesta av dagens humanitära kriser är långvariga och omfattar mer än en kris i taget. I länderna på listan återfinns en ödesdiger kombination av konflikter, fördrivningar och återkommande klimatinducerade katastrofer som gör de humanitära behoven allt större.
  • Hungernivåerna är på väg upp i de flesta av länderna på listan. Stigande vete- och bränslepriser orsakade av kriget i Ukraina förvärrar situationen.
  • I konfliktdrabbade länder är det endast varaktiga fredsavtal och inkluderande politiska lösningar som kan göra det möjligt för invånare att återuppta eller återuppbygga sina liv. Fortsatta politiska ansträngningar – på både nationell och internationell nivå – och humanitär diplomati är avgörande för att uppmuntra parter att komma till, eller återvända till, förhandlingsbordet.
  • Bristen på medieuppmärksamhet kring dessa försummade kriser förvärras av de strikta begränsningarna av pressfriheten i flera av länderna på listan.

Rekommendationer

Även om samma formel inte fungerar för alla försummade kriser ges i listan nedan förslag på praktiska åtgärder. Dessa åtgärder kan förbättra situationen för människor som för närvarande försummas av det internationella samfundet.

Rekommendationer till FN:s säkerhetsråd och dess medlemsstater:

  • Säkerställ att säkerhetsrådet och andra relevanta organ ger försummade eller långvariga kriser runt om i Afrika adekvat uppmärksamhet. Detta inkluderar särskilda geografiska och tematiska möten samt utarbetande av resolutioner där så är lämpligt.
  • För att bidra till att undvika normalisering av försummade eller långvariga kriser, överväg att etablera en ”vängrupp” med länderna där sådana kriser pågår. Gruppen kan få uppbackning av en eller flera medlemsstater i säkerhetsrådet. Denna grupp kan vara pådrivande gällande utnämningar till FN:s särskilda sändebud, återkommande givarkonferenser, ansvarsmekanismer och andra initiativ efter behov.
  • Översätt ”humanitär diplomati” till praktisk handling genom att hjälpa humanitära organisationer att trygga säker och obehindrad tillgång till svårtillgängliga områden. Förhandla med en konflikts samtliga parter och minska de administrativa hindren.
  • Säkerställ att åtgärder mot terrorism och sanktioner inte oavsiktligt påverkar humanitära organisationer, som verkar under svåra omständigheter och som snabbt och säkert försöker nå de mest behövande.
  • Använd ert mandat till att uppmana alla parter i en konflikt att respektera internationell humanitär rätt. När överträdelser uppdagas, stöd internationella ansvarsmekanismer.
  • Med insikt om att endast ett slut på konflikter kan ge långsiktig stabilitet i komplexa och utdragna flyktkriser, främja politiskt engagemang på hög nivå – både nationellt och regionalt för att stödja heltäckande politiska lösningar.
  • Säkerställ att FN:s fredsbevarande insatser i de afrikanska staterna, och på andra håll, är lyhörda för humanitära intressen, har tillräckliga resurser samt prioriterar skyddet av civila. Nära samverkan med hjälporganisationer och ansvar gentemot lokalbefolkningarna är av lika stor vikt.

Rekommendationer till regeringar i givarländer:

  • Ge humanitärt bistånd utifrån behoven hos människorna som drabbats av kriser, inte utifrån geopolitiska intressen eller nivån på den mediala uppmärksamheten.
  • Sträva efter att övervinna tröttheten kring komplexa och långvariga kriser. Tillsammans med en liten grupp stater, ta täten i att organisera givarkonferenser på hög politisk nivå eller möten mellan högre tjänstemän. Utöver finansiella åtaganden bör dessa konferenser eller möten också ta itu med underliggande politiska orsaker samt identifiera mätbara åtaganden hos de olika parterna.
  • Öka den flexibla, långsiktiga och förutsägbara finansieringen så att den humanitära hjälpen kan hantera överlappande faktorer bättre, såsom konflikter och återkommande klimatrelaterade katastrofer.
  • Underlätta för humanitära organisationer att arbeta i komplexa kriser genom att förenkla granskningsprocedurer och ge vägledning för att navigera runt åtgärder mot terrorism eller sanktioner där det är aktuellt. Erbjud även hjälporganisationer och lokala partner mer hanterbara riskdelningsmodeller.
  • Arbeta för ökade anslag för humanitära ändamål i den egna regeringen och externt med internationella finansiella institutioner för ytterligare finansiering.
  • Åta er att öka flyktingkvoter i det globala nord och säkerställ säkra och lagliga vägar för människor som flyr från alla kriser – inte enbart de som syns i rubrikerna.

Rekommendationer för journalister och redaktörer:

  • Investera i kvalitetsjournalistik från underrapporterade kriser, utöver nyhetsbevakningen av plötsliga katastrofer eller våldsutbrott. Informera och stimulera till debatt, och agera vakthund.
  • Om byråkratiska hinder, såsom svårigheter med presstillstånd eller visum, försvårar rapporteringen av en kris: använd medieplattformar för att förespråka nödvändiga förändringar. Utforska digitala lösningar för att få förstahandsinformation från människor på plats.
  • Engagera er för skyddet av pressfrihet och journalisters säkerhet. Detta säkerställer att infödda och internationella journalister som arbetar i krisdrabbade länder kan fortsätta rapportera.
  • Rapportera med ett perspektiv som fokuserar på lösningar och som inte bidrar till att förvärra konflikter eller stereotyper.

Rekommendationer till humanitära organisationer:

  • Ge givare evidensbaserade analyser för att bidra till att årliga fördelningar av humanitärt bistånd blir baserade på behov.
  • Arbeta för ett starkt humanitärt ledarskap inom det egna landet, som kan interagera med nationella och internationella intressenter för det humanitära samfundets räkning och lyfta frågor till högsta nivå.
  • Förbättra koordinationen mellan hjälporganisationer på plats. Optimera användningen av resurser och undvik onödig konkurrens om begränsade resurser.
  • Investera i påverkansarbete. De länder som får minst finansiering har ofta inte råd med påverkans- och kommunikationsresurser. Detta skapar en negativ spiral och gör det svårt att skapa uppmärksamhet kring kriser i dessa länder på en internationell nivå.
  • Samarbeta med utrikespolitiska tankesmedjor, forskningsinstitutioner och andra organisationer som kan bidra med att försummade kriser betraktas ur olika perspektiv. Detta kan sätta press på makthavare så att humanitära frågor inkluderas i breda politiska debatter eller beslut.

Rekommendationer till allmänheten:

  • Håll regering och politiker ansvariga för sina politiska löften. Skriv brev, var med i namninsamlingskampanjer och ställ frågor till nationella parlament.
  • Läs på om försummade kriser och stöd kvalitetsjournalistik som bevakar bortglömda konflikter. Prata om dessa kriser och dela berättelser på sociala medier.
  • När du ger ekonomisk hjälp till en kris, undvik att öronmärka bidraget till de kriser som får störst medial uppmärksamhet eftersom det kanske inte är där som ditt stöd behövs allra mest. Om du har möjlighet, överväg att ge bidrag återkommande eller regelbundet.

NRC Flyktinghjälpen är närvarande i världens mest försummade flyktkriser och ger hjälp till de som mest behöver det.