När coronalarmet gick
– Vi kastades in i det, säger organisationens programutvecklingschef, Marit Glad, från sitt hemmakontor i garderoben.
Flera har dragit historiska paralleller till åren 1918–1920 då spanska sjukan dödade fler än alla som dog under första och andra världskriget tillsammans, enligt Store norske leksikon.
Även hos Flyktinghjälpen insåg man allvaret. Frågan man ställdes sig på huvudkontoret i Oslo var: Hur ska organisationen nu kunna fortsätta sitt arbete och leverera hjälp till miljontals människor? Livsviktig hjälp som tak över huvudet, drift av läger, mat, rent vatten, rättshjälp och utbildning till barn och vuxna på flykt?
Det var ingen liten uppgift som Marit Glad (40) och hennes team stod inför.
Valde att stanna
– Jag tror aldrig jag har jobbat så mycket, säger hon från min datorskärm. Bakom henne skymtar ett rad upphängda klänningar. Programutvecklingschefen har sitt corona-hemkontor i garderoben. Från det här lilla rummet har hon haft Zoom-samtal med kollegor runt om i världen. Men först och främst med ”teamet”: mellan 30 och 40 internationella tekniska experter som hon är chef för.
– Det är två saker jag är stolt över att vi åstadkom, fortsätter hon.
– Det första är att Flyktinghjälpen trots pandemin har funnits och fortfarande finns på plats där människor behöver hjälp. I slutet av mars drog flera hjälporganisationer tillbaka sin internationell personal från många länder. Men vi klarade i stort sett att behålla våra ledningsteam på plats och våra lokala medarbetare gjorde och fortsätter att göra ett fantastiskt jobb. Vi klarade det eftersom vi har lång erfarenhet av att hjälpa människor som befinner sig i svårtillgängliga områden.
Marit berättar att NRC Flyktinghjälpens medarbetare är vana vid att lösa problem. Att ta sig till områden som är svåra att nå på grund av krig och konflikter eller bristfälliga vägar. Kommunicera med människor även om man fysiskt inte kan vara där.
– I mitt team, som en normal dag är utspritt i sju länder, har vår vardag bestått av videokonferenser, Zoom och Skype i flera år. Det var inget nytt för oss.
Det andra som jag är stolt över är att vi hittade vår roll som organisation i detta. NRC Flyktinghjälpen jobbar ju inte med hälsa så vi var tvungna att ta reda på hur vi kunde bidra på bästa sätt, tillägger hon.
Vill du hjälpa oss att hjälpa? Då kan du göra det här.
En pandemi
När en grupp människor blev sjuka i staden Wuhan i Kina i december 2019 trodde läkarna först att det rörde sig om lunginflammation. Men i början av januari 2020 meddelade de kinesiska myndigheterna att man hade hittat ett nytt coronavirus.
I slutet av januari var människor smittade i USA. Italien, Iran, Nordkorea. Den 7 mars fanns det över 100 000 smittade människor i världen och den 11 mars förklarade Världshälsoorganisationen (WHO) sjukdomen som en pandemi.
Källa: Store medisinske leksikon
Jobbar i konfliktområden
NRC Flyktinghjälpen är en stor organisation. Den består av totalt 15 000 hjälparbetare i 33 länder, fördelade på Afrika, Amerika, Asien, Mellanöstern och Europa. Huvudkontoret ligger i Oslo, men NRC Flyktinghjälpen arbetar inte med flyktingar i Norge.
Läs mer om NRC Flyktinghjälpen här!
NRC Flyktinghjälpen koncentrerar sitt arbete först och främst till områden som präglas av krig, konflikt och osäkerhet. Detta är platser där det är svårt att arbeta.
– Anledningen till att vi fokuserar på de här områdena är att inte särskilt många andra organisationer gör det.
Stöd till hälsosektorn
Marit berättar att det under krismötena rådde enighet i teamet om att NRC Flyktinghjälpen borde fortsätta att göra det som organisationen är bra på – istället för att plötsligt bli en vårdoperatör:
– För då kanske vi hade gjort mer skada än nytta. Att driva ett sjukhus eller ge medicinsk hjälp finns det andra organisationer som kan göra mycket bättre än vi, förklarar hon.
Men vi kanske kunde stödja hälsosektorn?
– Vi har exempelvis kontinuerligt byggt skolor och hus för att ge människor tak över huvudet. Vi kom fram till att vi kunde använda våra byggteam för att bygga allt från karantäncenter till sjukhus. Kort sagt till att uppgradera byggnaderna för hälsoarbetet. Och det ville vi göra i samarbete med partner som arbetar med vård och hälsa.
Hur förhindrar man spridning?
Tillsammans med teamet ställde hon många frågor om vad som kunde göras för att förhindra att viruset sprids:
– Vi vet att många som är på flykt bor tätt på varandra, oavsett om de befinner sig i flyktingläger eller i slumområden. I början av pandemin var vi mycket oroliga för att viruset skulle sprida sig explosivt i sådana tätbefolkade områden, så vi började fundera på möjliga lösningar.
Vi kunde be myndigheterna om mer mark så att de som bor i flyktinglägren får mer utrymme. Men vi visste att det inte går överallt så vi var tvungna att även komma på andra lösningar för att möjliggöra isolering och karantän, säger Marit.
Tänk dig att du bor i ett tält med 12 andra personer. Du kanske har en mormor som är särskilt sårbar eller en farbror som har fått covid-19.
– Vad ska man göra när man bor så tätt inpå varandra? Vi vet ju att tvål, vatten och handtvätt inte räcker till. Det krävs också avstånd. Vi kanske kunde hjälpa människor att sätta upp fysiska avspärrningar inne i tälten? Såna saker diskuterade vi mycket i början, fortsätter hon.
Ekonomisk kris med svåra konsekvenser
Coronapandemin är inte bara en global hälsokris. Även här hemma har många företag tvingats lägga ned och människor har förlorat sina arbeten. I slutet av augusti genomförde NRC Flyktinghjälpen en studie för att förstå hur människor på flykt bli drabbade ekonomiskt.
– Det vi fick veta var alarmerande. Så många som tre fjärdedelar av dem vi pratade med berättade att de hade förlorat sina arbeten eller haft lägre inkomster sedan mars.
Därför kämpade många hårt för att kunna betala hyran och hade svårt att få ihop pengar till mediciner.
Marit berättar att NRC Flyktinghjälpen har gett många människor ekonomiskt stöd så att de kan klara sig i några månader, men att det ju inte är någon hållbar lösning. Flyktinghjälpen kan också hjälpa människor att komma på fötter igen, komma tillbaka till arbetet, starta upp sitt företag igen eller få en utbildning.
– Men vi kan inte göra allt det här på egen hand. Det internationella samfundet måste bidra till återhämtningen av ekonomin i de länder som har ett stort antal flyktingar och internflyktingar. Det är oerhört viktigt att även människor på flykt inkluderas i räddningspaketen och de åtgärder som vidtas för att mildra de negativa effekterna av pandemin som bildas som ringar på vattnet. Om vi inte lyckas med det riskerar vi en situation där människorna på flykt hamnar i bakvattnet.
Vill du hjälpa oss att hjälpa? Då kan du göra det här.
Skola i coronatider
Skolgång och utbildning är något av det viktigaste som NRC Flyktinghjälpen arbetar med. Marit berättar att som hemma i Norge stängde de allra flesta av de länderna som vi arbetar i sina skolor när pandemin kom:
– Vissa länder har försiktigt börjat öppna dem igen men många förblir stängda. Våra utbildningsteam har gjort en enorm insats för att ge barnen andra möjligheter. I likhet med skolorna i Norge har vi också försökt använda digitala lösningar. Men som vi också vet från Norge är skola i hemmet och digital undervisning inte en idealisk lösning. Så vi hoppas att skolorna kan öppna snart igen, säger hon.
Och fortsätter:
– Vi förbereder oss för att öppna igen och försöker förbereda saker, bland annat genom att uppgradera skolorna så att man får bättre tillgång till tvål och vatten. Problemet är att många skolor redan var överfulla och bedrev undervisningen i skift, så det är svårt att hitta lösningar om man måste fortsätta att måste hålla avstånd. Men jag har stor tilltro till att våra kolleger på plats kommer att komma på något.
Från tidigare hälsokriser där skolor har stängts, till exempel under ebolakrisen, vet vi att många barn tyvärr inte återvänder den dag när skolorna öppnar igen. Marit säger att detta är något som NRC Flyktinghjälpen är mycket bekymrad över. Hon räknar med att NRC Flyktinghjälpen måste vidta konkreta åtgärder för att få barnen tillbaka till skolbänken när skolorna öppnar:
– Pandemin riskerar att sätta utbildningssektorn tillbaka många år i de länder där vi arbetar. De senaste åren har vi sett en positiv trend där fler barn får utbildning. De framsteg som vi har arbetat så hårt för kan nu gå förlorade. Det är väldigt sorgligt att tänka på.
Kungligt möte
Fick Marit och hennes experter panik någon gång? Eller känner hon att de har haft kontroll hela tiden?
– Inte panik. Men det var den här tanken: ”Vad händer om vi inte klarar att fortsätta med det vi gör? Vad händer då med alla de människor som är beroende av den hjälp vi ger dem?” Tyvärr har ju pandemin inte stoppat krig och konflikter, så människor behöver fortfarande hjälp. Det var viktiga funderingar att förhålla sig till.
En dag blev hon inbjuden till ett digitalt möte med NRC Flyktinghjälpens höga beskyddare, Hans Kungliga Höghet Kronprins Haakon. Han ville få en inblick i hur pandemin påverkar olika norska företag och organisationer.
Då lade Marit Glad på en virtuell bakgrund.
Och träffade honom i garderoben.
