After receiving training in construction and masonry, former child soldier Mark* constructs a latrine outside his grandmothers house in Kasai-Central, DRC.

*Name changed to protect identity

Photo: Itunu Kuku/NRC
DR Kongo

En före detta barnsoldats största kamp

Mark* håller sin murslev i ett stadigt grepp. Med skicklighet och självförtroende lägger han ett tjockt lager cement över tegelstenar som ska bli till ett nytt utedass bakom hans mormors hus. Mursleven som han håller i är en källa till stolthet – den är en symbol för hans yrke och den framtid han bygger åt sig.

För några år sedan, när blodiga våldsamheter drog genom hans stad använde Mark andra sorters verktyg. Krigets och ödeläggelsens verktyg.

Bakgrund till en blodig konflikt

År 2016 bröt väpnade konflikter ut i Kasai Central, en av Demokratiska republiken Kongos 26 provinser. Konflikten som kostade mer än 3 000 människor livet och drev ytterligare 1,6 miljoner människor på flykt uppstod efter en eskalering av spänningar mellan traditionella ledare och statliga myndigheter.

När en traditionell ledare dödades i en polisrazzia mot hans hus svor hans anhängare att hämnas hans död. Det ledde till våld som utvecklades till ett fullskaligt uppror, där stridande tog till vapen mot den kongolesiska militären. Våldet mellan olika grupper var också otyglat, där olika beväpnade grupper stred med varandra.

Konflikten sticker ut genom det skrämmande höga antal barn och unga som var direkt inbegripna i striderna. UNICEF uppskattar att minst 60 procent av de stridande som grep till vapen mot landets ledning var yngre än 18 år.

Mark var en av dem.

NRC Flyktinghjälpen arbetar för att hjälpa flyktingar och fördrivna personer i över 30 länder runt om i världen, inklusive DR Kongo. Stöd vårt arbete idag.

Läs bildtexten I den här videon berättar Mark om hur han rekryterades och hur han nu bygger om sitt liv med hjälp av NRC Flyktinghjälpen. Video: Itunu Kuku

Beslutet att slåss

År 2017, när striderna nådde Marks hemstad Kananga, provinshuvudstaden i Kasai Central, var han 17 år. Båda hans föräldrar dödades i striderna och som ett resultat av denna tragedi blev Mark tvungen att sluta skolan och flytta till sin mormor.

Eftersom milisledarna rekryterade barn och tonåringar misstänktes unga i både större och mindre städer ofta för att vara milismedlemmar. Mark minns hur han gjorde allt han kunde för att undvika att fångas upp av våldet. När regeringssoldater gick sina regelbundna rundor för att skilja ut beväpnade stridande från civila flydde Mark och alla andra unga ut i bushen för att gömma sig.

Om de tänker behandla mig som en stridande fastän jag inte är det, då kan jag lika gärna ge mig in i striden
Mark, en före detta barnsoldat

Men en dag blev Mark tillfångatagen av soldater som anklagade honom för att tillhöra de stridande. Han förhördes med brutala metoder men lyckades fly och återvända hem. Det var då han fattade sitt livsförändrande beslut.

– Om de tänker behandla mig som en stridande fastän jag inte är det, då kan jag lika gärna ge mig in i striden, säger Mark att han tänkte då. En tanke som till slut fick honom att plocka upp vapnen.

Magiska drycker och amuletter

Den rekryterare som Mark mötte behövde inte lägga mycket tid på att tala för sin sak. Mark hade bestämt sig och var redo att gå med. Han fick magiska drycker och amuletter som han fick veta skulle göra honom skottsäker och oövervinnlig.

– Jag trodde verkligen på det de sa till mig. Jag trodde att trolldryckerna och berlockerna skulle göra mig mäktigare än mina fiender. All min rädsla försvann, säger Mark.

Mark skickades till striderna. Han är inte stolt över de saker han uppmanades göra. De har gett honom psykiska ärr som han antar att han kommer att få leva med under resten av livet.

Med så många barn som inte gick i skolan var det lätt för rekryterarna att övertyga dem att ta till vapen
Willy Onyima, en lokal ledare

Willy Onyima är en lokal ledare i grannskapet där Mark bor. Han förklarar varför så många barn och ungdomar blev delaktiga i konflikten.

– Väldigt många barn kunde inte längre gå i skolan, säger han. Många föräldrar hade det svårt under konflikten och hade inte råd att låta sina barn gå i skolan. Många föräldrar förlorade sina arbeten, en del förlorade sina liv.

– Med så många barn som inte gick i skolan var det lätt för rekryterarna att övertyga dem att ta till vapen. Rekryterarna ljög för dem, mutade dem, erbjöd dem mat och gav rundhänta löften om en bättre framtid om rekryterarnas mål uppnåddes, säger Willy.

Mark* has a chat with his grandmother outside her house in Kananga, Kasai Central, DR Congo.

*Not real name

Photo: Itunu Kuku/NRC
Läs bildtexten Mark pratar med sin mormor utanför hennes hus i Kananga, Kasai Central. Foto: Itunu Kuku/NRC Flyktinghjälpen

Krigets smärtsamma efterdyningar

Idag är provinsen Kasai Central relativt lugn. De värsta striderna upphörde 2019 i samband med installationen av Demokratiska republiken Kongos nye president, Felix Tshisekedi.

Presidenten kommer från grannprovinsen Kasai Oriental och de som gripit till vapen mot regeringen kände att denna förändring i det nationella ledarskapet till slut skulle leda fram till de mål de eftersträvade.

Människor som flytt återvände hem för att bygga upp sina liv igen, ofta genom att börja om från början eftersom de förlorat allt de ägde i konflikten. Men sorgligt nog kan barnen och ungdomarna som var inblandade ha förlorat något mycket mer värdefullt: sin oskuldsfullhet.

Våldet har upphört men situationen är dyster
Mark, en före detta barnsoldat

I och med att de hade slutat skolan flera år tidigare återkom många unga aldrig till skolan. Detta ledde till att de inte heller fick något arbete och gick overksamma.

– Våldet har upphört men situationen är dyster. Till och med människor med universitetsexamen går utan arbete. Förhållandena är verkligen tuffa, medger Mark.

Att hjälpa unga människor gå vidare efter smärtan

NRC Flyktinghjälpen i Demokratiska republiken Kongo har svarat direkt på den svåra belägenhet som de konfliktdrabbade barnen och ungdomarna i Kasai Central befinner sig i. Genom ett yrkesförberedande projekt för ungdomar ger vi de unga praktik och hjälper dem att lära sig ett yrke.

Vi vill hjälpa dem att lämna alla grymheter som de har upplevt bakom sig
Theodore Ngalamulume, ledare för ungdomsprojekt

Theodore Ngalamulume leder NRC Flyktinghjälpens ungdomsprojekt i provinsen. Han berättar om resonemanget bakom interventionen:

– Vi vill att dessa ungdomar, som har upplevt så mycket smärtsamt, ska få anställning … [som] hjälper dem gå vidare och lämna alla grymheter som de har upplevt bakom sig. Vi vill att de ska kunna ta ansvar för sina liv och möta de utmaningar som de kommer att möta i sina samhällen.

Efter en urvalsprocess, ledd av lokalsamhället, valde vi ut 200 av de mest sårbara unga till att få delta i projektet, med en jämn fördelning av pojkar och flickor.

Vi undersökte vilka arbetssektorer som var mest efterfrågade i Kananga och valde metallarbete, murning och byggnation, livsmedelsförädling, matlagningskunskaper och restaurangverksamhet. Sedan identifierade vi lämpliga praktikcenter och tog hand om inskrivningsprocessen.

Deltagarna fick sex månaders yrkesutbildning, följd av en tre månader lång praktikperiod. Vi gav ungdomarna en uppsättning av grundläggande verktyg som de behövde för att utföra sina respektive jobb, från hammare och murslevar till murarpraktikanterna till grytor, stekpannor och andra redskap till livsmedelspraktikanterna.

Vi tränade dem i livskunskap med delkurser i hur man bygger goda interpersonella relationer och laganda samt gav dem kunskaper och färdigheter i ledarskap och entreprenörskap. Vårt sista typ av stöd bestod i en liten summa pengar för att hjälpa dem igång med sina företag.

After receiving training in construction and masonry, former child soldier Mark* constructs a latrine outside his grandmothers house in Kasai-Central, DRC.

*Name changed to protect identity

Photo: Itunu Kuku/NRC
Läs bildtexten "Nu när jag har utbildats kan jag bygga hus", säger Mark. Foto: Itunu Kuku/NRC Flyktinghjälpen

En framtid värd att kämpa för

Mark valde yrkesspåret murare/byggnation. Han har alltid velat försörja sig genom att jobba med händerna.

– Det är en typ av arbete där jag kan vara min egen chef, säger han. Nu när jag har fått utbildning kan jag bygga hus. Om min granne behöver få något byggt kan jag göra det för dem och tjäna en del på det samtidigt. Och jag kan använda de pengarna till att försörja mig själv och min familj.

Mark vet att utmaningar kvarstår. Han berättar att en av de stora utmaningarna för honom och de andra nyutbildade är att de nu måste betala skatter som de nätt och jämnt klarar av att betala. Vårt ungdomsteam i Kasai Central förhandlar med lokala myndigheter för att undersöka om det finns ett sätt att lätta på deras skattebörda, med hänsyn till deras situation.

Men trots utmaningarna är Mark fylld av förtröstan att hans framtid nu ligger i hans egna händer. Detta är en framtid han är villig att kämpa för.

Läs mer om vårt arbete i Demokratiska republiken Kongo.


* Marks namn har ändrats för att skydda hans identitet, på grund av berättelsens känsliga natur. Av samma anledning finns hans ansikte inte med på någon av bilderna.