– Svaret är ja! Jag ser hur vi bygger nya bostäder sten för sten, eller hur vi ser till att unga får utbildning nivå för nivå.
Avgörande bidrag
Han betonar hur viktigt det är att även företag och privatpersoner bidrar till hjälparbetet.
– Det är ovärderligt att så många ger oss pengar regelbundet, så att vi har förutsägbarhet. Pengar från våra månadsgivare innebär att vi också kan ge omedelbar hjälp när kriser uppstår, från Venezuela till Kongo. Vi behöver inte vänta på att givarländer ska stötta oss.
Men det finns hopp. Vi lyckas på fler platser än vi misslyckas.Jan Egeland
Han är på väg att lägga ytterligare ett krisår bakom sig.
– Det finns hopp. Vi lyckas på fler platser än vi misslyckas. Vi ger nu hjälp till många fler flyktingar och fördrivna i krigs- och krisområden än det finns människor i Norge.
Berömmer sina kollegor
Efter nästan 40 år som hjälparbetare vet Egeland att uppskatta dem som utför hjälparbetet.
– Jag är både stolt och optimistisk efter att ha sett hur många stora, modiga och hårt arbetande hjälparbetare NRC har i medmänsklighetens frontlinjer.
Samtidigt blir han upprörd av det våld som försvarslösa människor utsätts för.
– Speciellt upprörande är det att se kvinnor och barn bli bombade, attackerade och utsatta för fruktansvärt våld och övergrepp. Vi behöver göra mer och jobba ännu hårdare för att förhindra sådana övergrepp under det kommande året.
Pengar från våra månadsgivare innebär att vi också kan ge omedelbar hjälp när nya och svåra kriser uppstår.Jan Egeland
Vilka utmaningar står vi då inför under det nya året?
– Förutom att civila i allt högre grad drabbas av krig och våld, ser vi att det också blir allt farligare att vara hjälparbetare. Det är något som vi inte kan tolerera.
Han lyfter fram fyra svåra kriser:
DR Kongo
– Det är chockerande att möta den fattiga, utpinade och förföljda civilbefolkningen i östra Kongo. Inte långt från den klinik som tillhör årets vinnare av Nobels fredspris, Dr Dennis Mukwege, är NRC en av få organisationer som klarar att upprätthålla ett hjälparbete i dessa laglösa områden. Vi kan inte svika de här utsatta människorna. Vi måste hjälpa dem ut ur flyktinglägren och hem, så att de kan finna ny trygghet och åter odla de bördiga markerna.
Syrien
– I Syrien har kriget gått in i en ny fas. Vi arbetar nu i Damaskus, Aleppo och andra städer där det äntligen är vapenvila. Men jag såg under mitt besök nu i höstas att ödeläggelsen är obegripligt omfattande. Vi körde genom städer och byar i flera timmar, där alla byggnader var helt eller delvis förstörda. Så arbetet med återuppbyggnad är ofattbart, samtidigt som kriget i många områden inte är över.
Jemen
– Jemen är det land i världen där flest människor nu lider av svält. Många miljoner vet inte hur de ska få mat den kommande veckan. Den här krisen är inte skapad av naturkatastrofer, utan av ett meningslöst krig och blockad av livsmedel och mediciner.
Vi har många hundra hjälparbetare som nu ger livräddande hjälp, samtidigt som vi försöker finna en fredlig politisk lösning på konflikten. Jag är hoppfull och tror att vi kan få till ett fredsavtal 2019, som kan göra slut på lidandet.
Centralafrikanska republiken
– Jag besökte Centralafrikanska republiken eftersom det är en av världens mest glömda och försummade kriser. Det här landet har en befolkning som är något mindre än Norges. 80 procent av markområdena kontrolleras av olika väpnade grupper, som med jämna mellanrum går lös på civilbefolkningen.
Många av mödrarna har blivit änkor och förlorat allt. Men deras huvudbudskap till mig var: "vi vill ha utbildning för våra barn, så att de kan få det bättre än vad vi har haft det." Dessa mödrar har inte gett upp hoppet om en bättre framtid - det får inte vi heller.
