Under oss befinner sig tusentals människor på flykt utan tillgång till hjälp. Snart kommer vi att upptäcka att bland dem finns små barn utan föräldrar, människor som har överlevt på blad och insekter och kvinnor som inte orkar berätta vad de har utsatts för.
En miljon människor utan hjälp
Allt hjälparbete för människor på flykt har två dimensioner: att ge livräddande nödhjälp och skydd. Men för att rädda liv måste man ha tillgång till konfliktens offer. I nordöstra Nigeria lämnas minst 820 000 människor på flykt åt sig själva. NRC var bland de första hjälporganisationerna som etablerade sig i flera av de mest utsatta områdena. Målet för 2019 är att nå ännu fler av dem, som idag desperat försöker överleva på egen hand.
%20(1).jpg?width=768&height=513)
Läs mer: Boko Haram, våld och en explosiv konflikt
Det är FN som står för flygtransporten genom United Nations Humanitarian Air Service (UNHAS). De är bron som förbinder hjälpapparaten med offren. Utan dem hade bristande säkerhet, stora avstånd och dåliga vägar gjort uppgiften omöjlig.
Resan från Maiduguri, huvudstaden i delstaten Borno i nordöstra Nigeria, till Dikwa tar endast cirka 25 minuter med helikopter. Säkerhetssituationen gör det omöjligt att använda vägförbindelsen.
I konfliktens centrum
Boko Haram kontrollerade Dikwa under sex månader 2015 och 2016, innan en sammansatt militärstyrka med soldater från Nigeria och grannländerna Tchad och Kamerun drev dem tillbaka. Men som de flesta städer i norra Borno behöver man inte resa många kilometer utanför stadens gränser innan man kommer till ingenmansland, eller där Boko Haram håller till.
Dikwa hade 80 000 invånare innan Boko Haram tog kontroll över staden. Nu finns det 120 000 människor här. Majoriteten är de som har återvänt, men det finns också ett stort antal bönder från landsbygden som har sökt tillflykt till Dikwa. Matproduktionen påverkas av konflikten, vilket innebär att priserna stiger och att matbristen blir allvarlig. På de få markbitar som finns tillgängliga i utkanten av staden odlar de sorghum (korn), lök och bönor.
De allra flesta i staden, och nästan alla från landsbygden, saknar skolgång och är i praktiken analfabeter. Det finns ett sjukhus och några mobila kliniker som drivs av FN och tre skolor. Det finns 16 flyktingläger utöver ett transitcenter och ett mottagningscenter för nyanlända.
Mottagningscenter
Jonathan Vandu, NRC:s fältkoordinator i Dikwa, berättar att de elva medarbetarna har en enorm arbetspress och att det ständigt kommer nya människor på flykt in till staden.
NRC har skaffat skyddande tak över huvudet till 600 familjer enbart i november förra året, men saknar markområden att bygga vidare på.
.jpg?width=768&height=513)
Familjevåld och sexuellt utnyttjande har också varit ett stort problem. Men genom samarbete med andra organisationer lyckades NRC övertala myndigheterna om att militären skulle släppa kontrollen över mottagningscentret för nyanlända. Det kom rapporter om att soldater utnyttjade kvinnors utsatta situation till att skaffa sexuella tjänster och att de höll människor där under lång tid. Unga män som kom från områden som Boko Haram kontrollerade greps ofta utifrån misstanke. Nu är det Internationella Organisationen för Migration(IOM) som administrerar mottagningscentret.
– Nu slussas människor igenom snabbare och situationen är i allmänhet mycket bättre, säger Jonathan. Han berättar att människor som kommer till mottagningscentret ofta är traumatiserade och många är undernärda.
Det kommer ständigt nya människor på flykt till mottagningscentret i Dikwa. Det vittnar om att konflikten mellan Boko Haram och regeringsarmén är långt ifrån över. Centret huserar människor i alla åldrar. Här finns otaliga människoöden – ofta tragedier som nästan är omöjliga att förstå.
.jpg?width=768&height=384)
