– Det är mycket lättare att ha pengar som du har tjänat själv för att du har grävt upp x antal kilo cement under dagen, än att bara sitta där passivt och ta emot dem. Det handlar om egen värdighet, säger Richard Skretteberg, seniorrådgivare i NRC.
NRC bedriver hjälparbete i 32 länder, men inte i Norge. Skretteberg har nyligen återvänt från Nigeria. Där finns en konflikt som har pågått sedan 2009 och som har spridit sig från nordöstra Nigeria till grannländerna Niger, Tchad och Kamerun. Idag är det här ett av världens värsta krisområden. Över 1,7 miljoner människor är fördrivna, de allra flesta befinner sig i nordöst.
– För att komma till de områden som vårt folk arbetar i, var vi tvungna att ta en helikopter. Det har med säkerhet att göra - vissa områden är omringade av väpnade grupper som Boko Haram.
Richard Skretteberg var i Damasak och Dikwa, två städer i nordöst som gränsar till grannländerna Niger och Tchad.
– Det här är två garnisonsstäder där militären har tagit tillbaka kontrollen från Boko Haram. Här har en del av befolkningen återvänt hem. Dessutom har människor från byområdena runt om gett sig in i städerna på grund av militära operationer och strider, berättar han.
Kommer att vara till nytta
Folk vill mer än gärna bidra, och NRC:s arbete handlar om att använda de resurser som finns tillgängliga. Tillsammans med flyktingarna ser vi till att de får bättre levnadsvillkor, oavsett om de bor i flyktingläger eller i värdsamhällen.
Det ska grävas, bäras, målas och konstrueras. Det ska byggas och repareras hus. Det ska sättas upp tält. Några måste skaffa vatten och dela ut mat.
Det är viktigt för flyktingarna att ha något att göra. Då känner man att man gör nytta.Seniorrådgivare Richard Skretteberg
– Vi ger människor pengar så att de själva kan köpa eller göra byggmaterial till hus. De sätter själva upp vattentankar och förbättrar vägar. Vissa startar små enmansföretag, som en kiosk eller fruktaffär, säger Skretteberg.
Att det är viktigt för flyktingarna att ha något att göra, tvivlar han inte på. För då känner man att man är nyttig och man kan själv förbättra sin egen situation. Det är lätt att föreställa sig att det här är bra för psyket.
Skillnad på flyktingläger och asylmottagning
Men när det gäller psykisk hälsa menar Skretteberg att det är stor skillnad mellan att komma till ett flyktingläger i ett afrikanskt land och till exempel en asylanläggning i Norge.
– Människor kommer till flyktingläger för att få skydd och mat - det är de två kärnfrågorna. Dessutom har de varandra, om de har flytt tillsammans. Frustrationen kommer först om rollmönstret ändras, och det gäller kanske särskilt mannens roll. Till exempel när han känner sig maktlös, för att han inte klarar att försörja sin familj, säger han och fortsätter:
– När det gäller asylmottagningen här i Norge har jag en känsla av att det nästan inte händer någonting. Och så är man livrädd den dagen då svaret på om man får asyl kommer. Då kan man ha kastat bort två, tre eller fyra år av sitt liv.
Lever i vakuum
Man bara sitter där och känner att man inte har något värde. Det vet Birgit Lie, överläkare på Sørlands sjukhus. Hon har arbetat med flyktingar på Sørlandet i över trettio år.
– Man får för mycket tid till att grubbla. Det är inte sunt. Det är som att vara i ett vakuum. Du vet inte hur lång tid det tar, hur länge du ska sitta. Motsatsen, känslan av att man kommer igång med ett liv och att man inte hamnar i ”vänteläge”, det har stor positiv betydelse för hälsan, säger hon.
När Lie skulle doktorera på 1990-talet, ville hon se på de invandrade flyktingarnas psykiska hälsa. De som hade kommit till Norge vid den tiden var främst krigsflyktingar från Bosnien.
Hon berättar att de hade med sig många krigsupplevelser. Vissa hade genomgått tortyr, medan andra hade suttit i koncentrationsläger. Det resulterade naturligtvis i psykiska problem:
– Efter att de hade bott i Norge i tre år, undersökte jag dem igen. Då kunde jag se att det som de hade upplevt av stress och motsvarande traumatisering i Norge, påverkade den psykiska hälsan lika mycket som det de hade upplevt under kriget. Så, att sitta på en asylanläggning med osäkerhet och väntan, att flytta från plats till plats utan att få slå rot - det är oerhört påfrestande. För många är det ganska traumatiserande.
Man får för mycket tid till att grubbla. Det är inte sunt.Överläkare Birgit Lie
Människor är människor
Kan man bli så psykiskt sjuk av att vänta i passivitet att man faktiskt blir farlig?
– Under de trettio år som jag har arbetat med flyktingar har jag aldrig attackerats eller hotats. Men i likhet med etniska norska patienter ser vi att det finns några som kan förlora kontakten med verkligheten och bli psykotiska. Då kan du inte ta hand om dig själv och måste ha speciell hjälp. Men detta gäller inte majoriteten av traumatiserade flyktingar, säger Lie.
I slutänden är människor inte så olika. Det är inget mystiskt med flyktingar.Överläkare Birgit Lie
I slutänden är människor inte så olika, menar hon. Det är inget mystiskt med flyktingar. De som kommer till Norge är individer som är lika och olika – precis som norrmän är. De måste bemötas som individer, ses och speglas så att de kan få känna tillhörighet.
Sinnesstämning
Kanske kan du placera dig i samma situation som flyktingar och tänka: Hur hade jag själv reagerat?
– Ja, fråga dig själv hur det är att komma till en annan plats i världen och inte ha något att göra. Eller - hur är det att sitta på en flygplats i flera dagar och inte få något besked? Och då har du bara en liten aning om känslan - utan att det är möjligt att jämföra för övrigt, säger överläkaren.
Det är den osäkerheten. Bristen på information. Att inte förstå vad som händer.
– Man kan ju känna vilken sinnesstämning man kommer i då, säger Lie.
Hur blir det för flyktingarna efter veckor, månader och år i det här tillståndet?
– Depression, irritation, apati. Många människor får fysiska symptom av de problem de har. Och allt är normala reaktioner på den onormala situation man befinner sig i.
Vill du stötta oss?
