Läs bildtexten "TÄLTBARNEN": Tusentals barn på flykt bor i tält i och runt huvudstaden Kabul. Kylan och snön som har kommit de senaste veckorna innebär mer lidande.

Afghanistan: Snön hotar de som bor i tält i Kabul

TEXT: Roald Høvring | FOTO: Enayattullah Azad|Publicerat 06. feb 2019
Snön och kylan som har drabbat stora delar av Afghanistan har skapat ett enormt lidande för barnen och deras familjer som har sökt skydd i och runt huvudstaden Kabul. Många bor i enkla tält eller skjul av plankor och plast.

Akhtar har knutit halsduken ordentligt om halsen och dragit ner den blåa mössan över öronen. Liksom de flesta barn tycker han också att det är kul med snö. Att kasta snöbollar och göra snögubbar. Men samtidigt gör kylan och snön livet ännu svårare. Akhtar är som vanligt på väg till jobb. Han samlar skräp på Kabuls gator.

”Jag vet inte hur gammal jag är”

– Vanligtvis samlar jag tomma läskburkar som jag säljer. Jag samlar också papp och papper som jag tar med hem. Vi använder det för att värma tältet och att laga mat, berättar han.

   

What is your name?
Akhtar Mohammad.
How old are you? 
I don’t know 
Are you going to school? 
No.
Then what are you doing during the day? 
I’m collecting scarps on the streets. 

Akhtar a thirteen-years-old who deals with paper, notebooks and books all the day do not attend the class. Akhtar is an IDP child living in an IDP settlement in west Kabul. He and has family has fled conflict some two and half years ago from Kunduz province. Akhtar has five siblings. He and his father works on the streets collecting scraps. He usually collects Pepsi cans and papers. He sells the cans and brings the paper home to burn to make the house warm and also, to cook food. 
As the Afghan children are very delightful for the first winter snowfall on Friday and are playing and making snowballs; Akhtar has left the home with a bag to collect scraps. Akhtar and has family spent last winter in makeshift tents. NRC with generous support of DANIDA upgraded their shelter to fight against the freezing temperature this winter. Photo: NRC/Enayatullah AzaD
Läs bildtexten SAMLAR SKRÄP: Akhtar Mohammad, 13 år, och familjen flydde från Kunduz-provinsen för snart tre år sedan. Nu bor de i ett tält i utkanten av huvudstaden Kabul.

 

– Hur gammal är du, frågar vi.

– Jag vet faktiskt inte, svarar han.

Senare får vi veta att han är tretton år.

– För nästan tre år sedan flydde jag med familjen från provinsen Kunduz. Jag har fem yngre syskon. Nu jobbar jag med min pappa och samlar skräp på Kabuls gator, säger Akhtar.

Drar in till de stora städerna

Många av dem som dragit in till Kabul och som bor i tält och skjul av plast och plankor har varit på flykt i flera år - först som flyktingar i Pakistan, därefter som internflyktingar i sitt hemland.

Sedan början av 2015 har omkring tre miljoner afghanska flyktingar i Iran och Pakistan återvänt till Afghanistan, ofta till en skör och osäker framtid, enligt FN:s kontor för humanitära frågor(OCHA).

Sju av tio afghanska flyktingar som återvänder hem tvingas fly på nytt på grund av våld, enligt en rapport från NRC och forskningsinstitutet Samuel Hall. Många av dem hamnar i ett liv på flykt.

Mer än 1,2 miljoner internt fördrivna i Afghanistan lever nu i så kallade informella bosättningar, som ofta består av tält och skjul av plankor och presenningar, enligt OCHA.

Majoriteten av de som är på flykt i Afghanistan och som har lämnat hemprovinsen, har sökt tillflykt till provinshuvudstäderna Kabul, Nangarhar, Kandahar, Balkh och Herat.

Läs mer om situationen i Afghanistan i OCHA-rapporten Humanitarian Needs Overview 2019.

  

Haji Mohammad's grandchild Fereshta (in blue) boiling water burning waste plastics and papers. The family can't afford gas or firewood to prepare food.

Haji Mohammad, 80, has been forced to flee from Kunduz to Kabul. He and his 15 family members now live on a rented yard in the west part of Kabul city. He pays 2000AFN rent for a boundary with almost zero facilities. His sons and grandsons are all busy collecting scraps on the streets. They usually sell the cans and metals if the found and bring the papers and plastics home to cook food and warm up the room during the winter. Two of Mohammad’s children are disabled.
“when the USSR captured Kabul, my father took our family to Pakistan. When American’s came to Kabul, I took my children back to Afghanistan.”
 “We went to Kunduz from Pakistan and began everything from the first steps. We do not have agricultural field in Kunduz so we started living as a Kochis/nomads with cattle like our forefathers used to live. Nothing was similar to what my father used to tell us. We had lost the pastures for our cattle and sheep.”
Then the fighting began and the finally government told us to leave the area if we want to safe our lives.” Photo: NRC/Enayatullah Azad
Läs bildtexten HAR INTE RÅD ATT KÖPA GAS TILL MATLAGNING: Fereshta (i blått) kokar vatten genom att bränna papper och plast. Familjen har inte råd att köpa gas till matlagning.

  

Plastsandaler utan strumpor

– Tusentals fördrivna familjer har inte råd att köpa vinterkläder och skor eller att hyra en uppvärmd bostad eller rum. Det är en vanlig syn att se barn gå runt i snön i plastsandaler, och ofta utan strumpor. Situationen är desperat, och vi måste göra vad vi kan för att skaffa de här familjerna tak över huvudet, ugnar, ullfiltar och tillräckligt med mat för att de ska kunna hålla sig vid liv under den brutala och iskalla vintern, säger Christopher Nyamandi, som leder NRC:s arbete i Afghanistan.

  

NRC's shelter technical assistant Masooma Qambari, talking to Nazia, 11, taking care of her little sister wrapped in a thick blanket in one of the informal settlements in Kabul. The children are experiencing their third winter in this settlement. photo: NRC/Enayatullah Azad
Läs bildtexten DEN TREDJE VINTERN: NRC:s Masooma Qambari, som arbetar med att förbättra och bygga nya bostäder för internflyktingar i Kabul, i samtal med Nazia. 11-åringen har lindat in lillasystern i en filt. Det här är den tredje vintern familjen tillbringar i tält.

  

Hjälpte 1 000 familjer med tak över huvudet i Kabul

Akhtar och familjen tillbringade förra vintern under plast och presenningar, men i höstas uppgraderade NRC bostaden, så att familjen kan hålla värmen.

För många familjer i området är det här den tredje vintern som de lever under dessa eländiga förhållanden.

Under 2018 ordnade NRC så att över 1 000 familjer (7 600 familjemedlemmar) fick uppgraderade hem i och runt huvudstaden Kabul.

  

The displaced children sweeping snow off around their makeshift tents in Kabul to stop them from sliding when it’s frozen. 
The first snowfall of the year is a happy news for millions of Afghans that have been badly hit by drought, but it adds misery to the life of thousands more living inside a plastic sheeting in the informal settlements in and around Kabul. 

"I was collecting scraps on the street and now the streets are blanketed with snowfall and we can't find things. i have stayed back at home and I will go back on the streets when the snow is melted," Said Agha Omar, 12. 

None of the children on the picture go to school. They are busy collecting plastics, papers and cans on the street. 
PHoto: NRC/Enayatullah Azad
Läs bildtexten SKOTTAR SNÖ: Agha Omar, 12 år, skottar snö. Han och de andra barnen tycker det är kul med snö, men glädjen är inte densamma när du bor i tält och saknar uppvärmning.

  

”Skräphandel”

Agha Omar, 12 år, skottar snö runt familjens tält. Snön som fallit under natten hindrar honom från att samla skräp på gatorna.

– Jag brukar samla skräp på gatorna, men nu är gatorna täckta med vit snö och det gör det svårt att hitta någonting. Jag håller mig hemma idag och hjälper hellre till att få undan en del av snön. Men så snart snön försvinner från gatorna är jag tillbaka där igen, säger Omar.

Varken Omar eller de andra barnen på bilden ovan går i skolan. Alla arbetar som skräphandlare för att bidra till familjens ekonomi. De samlar in metall, papp och papper som de säljer.

  

Naqibullah, 13, fled Kunduz with his eleven siblings two and half years ago, when the Kunduz provincial city was fallen to the Taliban. 
Naqib and his family now live in a shelter was built on a rented yard by NRC. His family was provided with protection through secure tenure for a defined period of time and essential household items. His family was provided with access to safe household latrines and hand washing facilities and have access to sanitary latrines and received hygiene promotion trainings.
But Naqib and none of his siblings are now having the chance to attend school. Naqib was in second class when his family was forced to return to Afghanistan. It’s been four years now that he has been missed out classes. 
Instead of attending class, he drives through the city with his bicycle and collecting scraps to help with family’s financial situation. 
“There is no hope and I don’t have any future if I continue living in this situation. I don’t know about my future. Maybe I will simply be a laborer.” 
Photo; NRC/Enayatullah Azad
Läs bildtexten OSÄKER FRAMTID: Naqib, 13 år, och familjen har lämnat sitt hem i Kunduz-provinsen på grund av den svåra säkerhetssituationen. Han har elva syskon.

  

Osäker framtid

Naqib och familjen har fått möjlighet att sätta upp ett tillfälligt hem som består av plankor, plast och presenningar på en bakgård. NRC har betalt hyra till markägaren, så att familjen får fortsätta att bo där.

Naqib har elva yngre syskon, men varken han eller syskonen går i skolan. Naqib gick i andra klass när familjen återvände hem efter flera år på flykt i grannlandet Pakistan. Nu har fyra år gått sedan han senast fick undervisning.

Helst vill han sitta på skolbänken. Men istället kör han runt på sin cykel på jakt efter skräp som han kan sälja, och som gör att familjen får något att äta.

– Vår situation är hopplös och jag ser inga tecken på att det kommer att bli bättre i framtiden. Jag kommer antagligen att sluta som skräphandlare eller ta tillfälliga jobb, säger han.  

  

Vill du hjälpa oss att hjälpa?