Läs bildtexten Salah flydde från sin hemstad Taiz när han blev allvarligt skadad av en landmina. Nu bor han i lägret Al-Mishqafa i Lahj. Han behöver kryckor för att ta sig runt och det är extra tungt i hettan. Och det kommer snart att bli ännu varmare. Foto: Ingrid Prestetun / NRC.

13-åriga Salah lekte med en mina – i explosionen förlorade han handen och benet

Publicerat 17. apr 2019
Salah, 13 år, är rädd. Han drömmar om flygplan som släpper bomber över människor. Om raketer som träffar hus och om människor som blir skjutna. Han är ett barn i krigshärjade Jemen, och varje natt upplever han allt på nytt igen.

Det är varmt. Det är bara februari, men termometern visar uppåt 30 grader och solen steker genom det tjocka lagret av sand som har lagt sig i luften.

– Min dröm är att bli läkare, så att jag kan hjälpa människor. Men då behöver jag en bil, för det är väldigt jobbigt att gå.

Salah behöver kryckor för att komma runt, och det är extra tungt i hettan. Och det kommer snart att bli ännu varmare.

"Det här kriget är så orättvist. Människor dör. Mammor och pappor dör."
Sarah, 13 år

En dag var han ute och vaktade fåren i dalen tillsammans med två kusiner. En av flickorna hittade något de trodde var resterna av en landmina, som de började leka med. Salah sparkade bort den. Då blev allt svart.

– Jag visste inte att den skulle explodera, säger han.

Salah skadades i magen och fick amputera en hand och ett ben. En av kusinerna förlorade en hand. Den andra dog.

   

Läs bildtexten Salah skadades i magen när landminan exploderade. Foto: Ingrid Prestetun / NRC.

  

Efter en månad skrevs han ut från sjukhuset. Den dagen bestämde han sig för att fly från sin hemstad tillsammans med storasystern och hennes man. Föräldrarna ville inte lämna huset. De stannade kvar.

– Jag vill åka hem igen, men det finns så många odetonerade bomber och landminor där. Det känns inte säkert. Kanske exploderar de på mig igen.

   

Läs bildtexten Salah har skapat sitt eget lilla hem under en presenning bredvid systerns tält. Det var viktigt för Salah att hans syster och hennes make skulle få behålla sitt privatliv. Foto: Ingrid Prestetun / NRC.

  

Det är ett och ett halvt år sedan Salah, hans syster och svåger kom till flyktinglägret Al-Mishqafa. Salah bor i ett litet tält bredvid systern. Det var viktigt för Salah att hans syster och hennes make skulle få behålla sitt privatliv, så när familjen fick ett nytt tält från NRC i november skapade han sitt eget lilla hem under en presenning.

  

Läs bildtexten Vår medarbetare Mahmoud Maagam och Salah. Lägret Al-Mishqafa grundades i slutet av 2016. I november 2018 byggde vi 312 rejäla tält och 120 latriner. Foto: Ingrid Prestetun / NRC.

  

I lägret arbetar NRC för att bland annat ge människor tak över huvudet och bygga latriner. Men förhållandena är eländiga - det är trångt och lyhört mellan tälten. Det är varmt och dammigt. Det finns dessutom insekter, ormar och skorpioner.

Lägret saknar det mesta.

– Vi behöver mer mat, vatten, filtar, madrasser och bättre tält. Det här kriget är så orättvist. Människor dör. Mammor och pappor dör, säger Salah.

  

Läs bildtexten ”Jag vill bara leva som andra barn. Nu är det svårt att leka. Jag vill bara leka som de andra”, säger Salah. En av de saker han saknar mest är att spela fotboll - och att cykla. Foto: Ingrid Prestetun / NRC.

  

– Jag vill bara leva som andra barn. Nu är det svårt att leka. Jag vill bara leka som de andra.

Det hörs en tydlig längtan i hans röst, när han talar om de saker han aldrig kommer att kunna göra igen.

En av de saker Salah saknar mest är att spela fotboll - och att cykla.

       

Vill du hjälpa barn i krig?