Den västra delen av det konfliktfyllda Afghanistan har drabbats hårdast av torkan. Över två miljoner människor i landet kommer inte att ha tillräckligt med mat framöver, enligt FN.
Många äter bara en måltid om dagen, och överlever på bröd och vatten.
Över 60 000 människor har flytt till provinserna Herat och Badghis. Familjer lever under dåliga förhållanden i provisoriska tält. Över tältduken steker solen, och temperaturen stiger ofta över 40 grader.
Många flyr också på grund av säkerhetssituationen. Mer än 1 700 civila dödades i Afghanistan under första halvåret 2018, enligt FN:s koordineringsorganisation i Afghanistan (UN Assistance Mission in Afghanistan). Det är det högsta antalet jämfört med samma period de senaste tio åren. Herat är en relativt fredlig provins, därför flyr många hit för att söka trygghet i det annars konfliktfyllda landet.
Kombinationen av konflikt och torka har drabbat tiotusentals familjer. De lever under svåra förhållanden och med få framtidsutsikter. Bland de mest sårbara finner vi barn och kvinnor. Många av barnen är undernärda och sjukliga. De har hudsjukdomar och infektioner i ögonen på grund av det varma vädret och damm.
Ayesha Halima är ett av många barn som har flytt till Herat. Hon lutar sig mot en tegelvägg medan hon väntar tålmodigt på nästa måltid. Hennes mamma arbetar sig genom folkmängden på NRC:s utdelningscenter, för att ta emot familjens matranson.
Soraya Hawa Gul och Fatima Pari Gul har blivit grannar i Herat. Båda fick fly på grund av torkan. Här bakar de bröd i en lerugn under bar himmel. Deras mödrar gör cirka tio bröd om dagen, som de äter och sköljer ned med kokt vatten eller te. Men undernäringen är tydlig i de två bleka barnansiktena.
– Vi lagar mat tillsammans eftersom vi delar på mjölet, säger Hawa Gul.
– Ingen av oss har råd att köpa en hel påse mjöl på egen hand. Vi har använt alla våra pengar och lånat av släktingar.
Kontantstödet från NRC har hjälpt tiotusentals att livnära sig.
Trots att hjälpen kom snabbt, saknar många dricksvatten, mat och mediciner.
De höga temperaturerna sätter uthålligheten på prov. Speciellt barn och äldre är uttorkade. Det finns få vattenkällor i området, så dricksvatten är dyrt att få tag i.
Afghaner på flykt berättar för oss att de inte får tag i dricksvatten eller tillräckligt med vatten för att tvätta sig.
– Vi flydde från vårt hem, eftersom det inte fanns något vatten, men situationen här är densamma. Vi hade åtminstone tak över huvudet hemma.
Medan antalet som drabbas av diarré, hudsjukdomar och ögoninfektioner ökar, behöver många barn omfattande medicinsk hjälp. Ett år gamla Ahmad Mohammed har diarré och infektion i hud och ögon. Han bor i ett provisoriskt tält med familjen.
– Vi har varit här i sjuttio nätter. Mina barn och min fru är sjuka och jag har inte pengar att köpa tillräckligt med mat eller medicin till dem, berättar Mohammeds pappa Ziauddin.
Familjer bor i tillfälliga tält och saknar ordentligt skydd. På sommaren är det den stekande solen och den heta värmen som orsakar bekymmer. Men om de fortsätter att leva så här, så kommer det även att bli en stor utmaning att hålla sig varm på vintern.
Trots utmaningarna visar kvinnor som 57-åriga Khanim Gul stor styrka. Hon har drivits på flykt vid flera tillfällen och var tvungen att lämna familjen i Badghis.
– Det är inte första gången vi sliter på grund av torkan. Förra året hade vi nästan ingen mat på bordet. Det här är det femte tältet jag sätter upp, men gång på gång sliter vinden sönder det, säger hon.
För kvinnor och barn är trakasserier och könsbaserat våld en del av en daglig kamp för att överleva. Utan skolgång och trygga områden där barn kan växa upp, lära sig och leka, är de mer utsatta för barnarbete och barnäktenskap.
Knappa resurser och bristande arbetstillfällen innebär att många män, som är på flykt i Herat, försöker att resa till Iran på jakt efter jobb.
Med få möjligheter att hitta arbete, uppskattar Karim de möjligheter han har. Med ett lån från familjemedlemmar har han satt upp en grönsaksbod där han säljer lök och potatis.
Tusentals familjer lyckades bara ta med sig det lilla de kunde bära, när de flydde från Herat. För många är det inte första gången de måste lämna både hemmet och alla sina ägodelar, för att fly från torkan. Men medan nyheter om fredsförhandlingar och bombningar i Afghanistan når rubrikerna, känner de internt fördrivna sig - som gång på gång måste fly från torkan - glömda av myndigheterna och världssamfundet. De är i stort behov av långsiktig hjälp.
