Traumamardrömmar

"Mästarinstruktörer"

Som rådgivare i skolprogrammet Bättre inlärning (Better Learning Programme, BLP) fick Kifah de krigstraumatiserade eleverna att öppna sig. För första gången klarade de att sätta ord på det ofattbart skrämmande mörker som härjade deras sinnen.

Barnen berättade om fruktansvärda minnen från kriget för Kifah. Kanske var det lättare för dem att prata med Kifah än med andra, eftersom hon själv hade upplevt kriget.

Barnen hade minnen som de här:

En hade sett sin farbror bli kastad på ett elektriskt stängsel. En annan elev hade bevittnat hur en i familjen först dödades och sedan slängdes på ett järnvägsspår. En elev såg hur en familjemedlem fick händerna avhuggna. En annan såg sin vän dödas av en bomb på väg till skolan.

Kifah förklarar:

– Dessa förfärliga minnen kom tillbaka som traumarelaterade mardrömmar. För barnen ledde det inte bara till för lite sömn och svårigheter med koncentrationen i skolan utan också till stress, ångest och känslan av att vara misslyckad.

– Vi som fick utbildning i att hjälpa eleverna med detta visste att vi inte kunde få dem att glömma de traumatiska upplevelserna från Syrien. Men vi kunde lära dem hur de skulle klara att fortsätta att leva med dem.

Kifah och hennes kollegor har hjälpt omkring 700 barn i lägren Zaatari och Azraq i Jordanien. Programmet anses vara korttidsterapi. Med en liten insats får man ett avsevärt positivt resultat. Undersökningar från Mellanöstern visar att barnens mardrömmar minskar från fem till en i veckan. Hos mer än hälften försvinner mardrömmarna helt.

Helt rätt person

Innan hon introducerades för Bättre inlärning hade Kifah gått flera kurser i hälsovård i regi av humanitära organisationer som arbetar i Zaatari. Hennes man, som också var lärare hemma i Syrien, arbetade lite för Läkare utan gränser i lägret. Själv sökte hon ett vikariat hos NRC Flyktinghjälpen.

"Ingen, absolut ingen, har rätt att ta glädjen från någon annan”, skrev Kifah i sin bok.

– Det här traumaprogrammet var verkligen något nytt för mig. Avslappningsövningarna vi höll på med under utbildningen fick mig att småle – de verkade så barnsliga i all sin enkelhet, berättar hon med ett litet skratt.

– Men övningarna fungerade! För jag blev lugnare.

– De vi handplockade bland de syriska flyktingarna i lägren hade antingen lärarbakgrund eller erfarenheter av psykologiskt arbete. Vi blev väldigt nöjda när vi ”hittade” Kifah. Hon var helt rätt person, berättar Jon-Håkon Schultz, och lägger till:

– Att flyktingarna fick den här utbildningen av NRC Flyktinghjälpen gav dem en mening i tillvaron. Det betydde mycket för dem att få verktyg som innebar att de kunde hjälpa traumatiserade barn. För rådgivarna var det en ”life-changing experience”; en upplevelse som förändrade deras liv.

– Det här traumaprogrammet var verkligen något nytt för mig. Avslappningsövningarna vi höll på med under utbildningen fick mig att småle – de verkade så barnsliga i all sin enkelhet, berättar Kifah med ett litet skratt.

Hjälp till självhjälp

Efter varje samtal med eleverna i Zaatari skrev Kifah ned sina egna tankar och känslor.

– Jag hade själv blivit traumatiserad till följd av kriget. I Syrien var jag väldigt rädd. Byarna på landsbygden bombades. Människor dödades. Hemmen förstördes – vårt eget hus är grus nu. Jag tyckte så mycket om vårt hus.

Kifah tar fram mobiltelefonen och bläddrar i bildarkivet tills hon hittar en bild av ruinerna.

Hon berättar att när hon själv använder övningen där man sluter ögonen, andas lugnt och tänker på en trygg och vacker plats är det huset som det en gång var som hon tänker på.

Upplyftande ord och stöd kan göra skillnad för barn som kämpar med stress och krigstrauman. Skicka din hälsning här.

– Jag hade ofta ångestanfall och svimmade, också efter att vi hade kommit till Zaatari, säger Kifah.

– Jag hade ofta ångestanfall och svimmade, också efter att vi hade kommit till Zaatari. Jag kämpade med ilska, aggressivitet. Inte våld, nej. Men hursomhelst – det gick förstås ut över min familj.

– Det fina är att arbetet med skolprogrammet hade en positiv inverkan på mig. Hela mitt sätt att vara förändrades. Varför? Jo, när jag hörde barnen berätta om sina upplevelser gjorde det stort intryck på mig.

Jon-Håkon Schultz har upptäckt att det har hänt något alldeles speciellt under de år som NRC Flyktinghjälpens traumarådgivare har arbetat i Jordanien.

Han beskriver metoden som Kifah och de andra rådgivarna använder:

– Vi sitter tillsammans med barnet och pratar om mardrömmen. Och för många barn är detta den allra första gången de pratar om den. Vi gör det på ett sätt som känns tryggt. Och på så sätt tar vi bort lite av rädslan. Mardrömmen blir mindre otäck.

Vi undersöker element i mardrömmen och frågar barnet: ”Finns det något som kan göras mindre skrämmande?” Nästan alltid svarar barnet först: ”Nej, det går inte.” Men det tar inte lång tid innan de börjar se det som möjligt ändå.

Vi ber barnen rita mardrömmen. Och så ber vi dem att ändra något i teckningen. Vi kan till exempel säga: ”Här är det många mörka färger – kan vi ändra på något av det?” Och så fortsätter vi: ”Kan vi ta bort stridsvagnen där och göra om den till en bil? Kan vi ta bort den där mannen i uniform och ha en annan man där istället?”

Med stöd, rätt verktyg och uppmuntran är det möjligt att bearbeta stress och trauma. Skicka dina upplyftande ord till våra elever i Bättre inlärning-programmet här.

På så vis minskar intensiteten i mardrömmen. Eller så försvinner den helt. Efter en tid säger barnet oftast något i stil med: ”Jag hade en mardröm i natt också, men jag blev inte rädd.”

Utöver samtalen får barnen råd om nya rutiner när de ska gå till sängs. Barnet bör exempelvis tänka på en trygg och vacker plats. Eller på den nya teckningen av mardrömmen, det vill säga med det positiva slutet de gav den.

De ”fuskade lite”

Enligt Jon-Håkon Schultz säger psykologer vanligtvis att en förutsättning för att bli botad från ett trauma är att du måste exponeras för det hemska som du var med om. Du måste pressas genom det smärtsamma. Du måste prata om det allra värsta.

Samtalet innefattar både skratt och allvar.

Och då sker detta, systematiskt, från början till slut: Första gången slår hjärtat snabbare och du blir stressad, men med tiden får du gradvis allt färre starka reaktioner.

Med stöd, rätt verktyg och uppmuntran är det möjligt att bearbeta stress och trauma. Skicka dina upplyftande ord till våra elever i Bättre inlärning-programmet här.

Även programmet Bättre inlärning är upplagt efter den teorin.

Men Schultz har upptäckt att det har hänt något alldeles speciellt under de år som NRC Flyktinghjälpens traumarådgivare har arbetat i Jordanien:

– Vi ser att våra rådgivare har ”fuskat lite”. De gör inte riktigt vad det är sagt att de ska göra enligt manualen: De fokuserar inte lika mycket på det hemska som hände. Men de har fått samma eller lika bra resultat! Man skulle kunna säga att ”medicinen” har blivit lite mildare. Förut frågade vi: ”Vad har hänt?” Nu frågar vi istället: ”Vad drömmer du om?”

Själva psykologin i detta är att du, genom att göra en ny teckning, kan ÄNDRA drömmen. Du kan manipulera drömmen.

Du kan ta kontroll.