Livslång kärlek:

– Jag fick syn på henne och undrade vem hon var. I det ögonblicket svor jag på att vi skulle gifta oss och att jag aldrig skulle lämna henne.

Vid 26 års ålder var Negasi ute på planen och spelade fotboll. En far gick förbi tillsammans med sina två döttrar. En av dem var Zamam. 

För Negasi rådde inget tvivel: det här var kvinnan han skulle åldras tillsammans med. Fast besluten gick han hem till sin mor och sade: – Du brukar ju jämt tjata på mig att jag ska skaffa en fru? I dag fick jag syn på henne. Och bara hon gifter sig med mig så kommer allt att bli bra.

Över fyrtio år senare är det fortfarande de två. Negasi och Zamam.  

De har gått igenom sju barnafödslar och ett förmodligen oräkneligt antal snoriga små näsor, skrubbsår på lortiga knän, stressiga morgnar med kaffe till mamma och pappa – och tusentals stillsamma kvällar i varandras sällskap.

Negasi och Zamam gifte sig 1981. Året därpå kom deras förstfödde – en son. Så småningom kom två barn till, och sedan ytterligare fyra.

För Negasi och Zamam har de senaste fyrtio åren varit en cirkel av hopp, kärlek och slit.

Nu sitter de utanför sin hydda, i dammet i flyktinglägret i Sudan. I bakgrunden hörs ljudet av ett gråtande barn. Några pojkar går förbi med vattenhinkar i händerna. Negasi, som alltid brukar gå klädd i samma grå skjorta, rusar in för att byta om när han får höra att vi ska filma också.

Familjen är samlad

Negasi och Zamam har några av barnen och barnbarnen med sig i lägret.

Lillpojken håller sig alltid nära farmor och farfar.

För Zamam och hennes svärdotter börjar dagen tidigt. Till och med tuppen sover fortfarande när de stiger upp. De har lyckats få tag i en traditionell etiopisk ugn, där de gräddar bröd till dagens alla måltider. Storfamiljen äter tillsammans.

I ett hörn av deras hydda har Negasi öppnat en liten butik. I köket finns en lång sladd där folk kan komma och ladda sina telefoner. Han har också köpt en frys så att han kan sälja kall läsk till förbipasserande.

I hörnet finns en tv, och framför den sitter några pojkar och småpratar medan de tittar på en fotbollsmatch. Zamam sköter butiken när Negasi inte är där.

Negasi och Zamam säger att ärlighet är viktigt. De säger saker rakt ut. Genom att båda lyssnar på sin äkta hälft, älskar de också varandra ännu mer.

– Vi fick barn och bildade familj. Nu är vi gamla. Vad har det egentligen för betydelse vad man gillar eller ogillar när man är gammal? Nu har vi ju samordnat oss i över 40 år.

– Kanske dör hon, eller så dör jag.  Det är det enda som kommer att skilja oss åt.

– Varför skulle vi annars dela på oss? I vår kärlek finns det inga gräl, säger Negasi.

”Man måste stötta varandra”    

Negasi finner tröst i att ha sin familj omkring sig. Han är stolt över sin långa historia tillsammans med Zamam. Det är bra att ha någon att luta sig mot. Zamam håller med.

Negasi tittar på sin fru.

– Vi lever i fred. Hon älskar mig och jag älskar henne. Vi har våra barn i livet och nära inpå. Vi har varit tillsammans ända tills nu, resten är upp till Gud.

– Vi har varit gifta i 41 år, men 41 är inte så mycket egentligen. Många lever ju tills de är 88 eller 90 år. 41 är inte så mycket, så vi får leva lite till.

– Vad som är hemligheten? Du stannar kvar, helt enkelt.

När Negasi och Zamam möttes var de båda på flykt från sitt hemland Etiopien. De bodde i ett flyktingläger i Gadarif i Sudan.

På den tiden arbetade Negasi på en klinik i lägret, ett jobb han hade i runt arton år. Sedan, år 1994, kom budskapet att kriget var över.

– Organisationen jag arbetade för erbjöd sig att skicka mig till USA. Vi var trettio stycken som skulle få åka. Alla mina kollegor valde USA, berättar Negasi. Själv tog han med sig familjen hem till Etiopien – efter nästan tjugo år på flykt.

Under de kommande 27 åren försökte de bygga upp ett nytt liv och en ny vardag – i ett land som hade börjat kännas främmande efter så många år på annat håll. Undan för undan skapade de ett gemensamt liv, ännu en gång.

Negasi fick mark av regeringen och blev vad etiopierna kallar ”investerare”. Han ägde en gård och nästan 50 hektar mark. Gården hade flera anställda och de hade mellan 400 och 500 får.

– Vi levde gott, säger Negasi.

Han och Zamam hade just vant sig vid livet med barnbarn när vardagen återigen rasade samman.

Tillbaka i Sudan

I november förra året bröt en konflikt ut i Tigray i Etiopien. Över 60 000 människor har tvingats lämna allt och fly över gränsen till Sudan. Många är fortfarande kvar och hotas av både våld och utbredd svält.

Trettio år senare är Negasi och Zamam återigen på  flykt – och tillbaka i Sudan, där de träffades för över fyrtio år sedan.

De hann inte ens packa innan de måste fly, berättar de. De var tvungna att lämna allt. Till och med fåren blev kvar.

– Och huset också, vi åkte därifrån utan att låsa. Tv:n är fortfarande på.

Familjen blev varnade av några vänner som sade att de måste ge sig iväg, annars skulle de bli dödade. Så Negasi och Zamam gav sig iväg samma kväll, med bara kläderna de hade på kroppen, och vadade ut i vattnet.

– Vi kom hit, och nu har vi sovit på det här golvet i en eller ett par månader.

– Jag är inte orolig för egen del, för jag har gått igenom allt det här förut, säger Negasi.

– Jag växte upp under ett krig och vet vad jag ska göra. Men jag är orolig för min familj. De har aldrig varit med om något liknande förut.

Negasi och Zamam drömmer om att kunna åka hem igen. Negasi säger att han lämnade kvar sin gamla uniform när de tvingades fly. Den ligger i en låda hemma i deras hus. När de äntligen kommer hem ska han ta på sig uniformen och ta en bild och skicka den till oss, lovar han.

Zamam hoppas att livet för den stora familjen en dag ska kunna bli som förr, att barnen och barnbarnen ska få återvända till sitt hemland, till Etiopien.

Negasi håller med: – Vi vill att de ska få gå i skolan och få en ordentlig utbildning. Skaffa ett jobb.

– De har inte gått i skolan på två år. Först var det covid som höll dem borta i ett år, sen var vi tvungna att fly hit, och nu sitter de bara här ...

Negasi och Zamam är ändå glada att deras familj är i säkerhet. Tillsammans ska de klara det här, ännu en gång.

– Det finns ingenting du inte klarar, säger Zamam.
– Du tar dig igenom svåra tider. Vi lider med dem som fortfarande har det svårt.

– För oss är det lättare nu.