“Det nya normala”

Biståndsarbetet påverkas där beväpnade grupper, kontrollstationer, luftangrepp och andra faror förekommer.

Hjälparbetet i dessa områden är utmanande och ibland omöjligt. Även med tillräckliga resurser skulle det bara vara möjligt att nå en minoritet av de behövande.

I Jemen försätter landminor, luftangrepp och brist på mat och medicinsk hjälp sätta tusentals liv i fara. Och att leverera hjälp till det här området är inget lätt uppdrag.

– När du kör bil i Jemens konfliktdrabbade områden är även himlen ovanför dig, och själva marken du kör på, möjliga hot. Att spänna fast säkerhetsbältet är den minsta försiktighetsåtgärden bland alla de som måste vidtas, säger Mohamed Abdi, NRC Flyktinghjälpens landchef i Jemen.

På vissa rutter har våra bilar en stor NRC-logotyp på taket, tydligt synlig uppifrån, för att minska risken för att drabbas av luftangrepp. Men i områden med hög risk för bilkapning måste vi istället se till att våra bilar är omärkta.

– Förarna måste alltid hålla sig till huvudvägen eller, när de lämnar den, följa spåren från andra fordon. Skälet är enkelt: både bilar och människor sprängs regelbundet i bitar av landminor eller odetonerade bomber begravda i sanden, säger Abdi.

De fyra vägledande principerna för humanitärt arbete – mänsklighet, neutralitet, opartiskhet och oberoende – ligger till grund för den strategi som NRC Flyktinghjälpen och andra biståndsorgan runt om i världen tillämpar.

Dessutom utgör ramverk som internationell humanitär rätt en grund för krigförande parter att tillåta tillträde för humanitärt bistånd under väpnade konflikter.

Dessa principer och ramverk hotas i allt högre grad. Stater och väpnade grupper har skapat ogynnsamma förhållanden och hinder för säkert tillträde för humanitärt bistånd i vissa områden.

– Vi ser att statliga och icke-statliga aktörer kan ha en enorm effekt på våra möjligheter att nå människor, säger Kilani.

– De kan hindra eller avsiktligt blockera tillträde på många platser genom reserestriktioner eller överdrivna dokumentationskrav. De kan också sakta ner eller blockera administrativa processer vilket leder till att vi får kämpa för att nå människor så snabbt som nöden kräver.

Problemen är inte alltid begränsade till de länder där vi arbetar. En rapport från NRC Flyktinghjälpen visar att de internationella insatserna mot kontraterrorism kan begränsa biståndsorganens möjligheter att förbli oberoende.

– Åtgärder och sanktioner för kontraterrorism kan begränsa biståndsorganisationers möjligheter att samarbeta med icke-statliga väpnade grupper och förhandla om tillträde, säger Kilani.

I januari 2020 tillkännagav den avgående amerikanske utrikesministern Mike Pompeo att han var på väg att klassificera al-Houthi-rörelsen, en av de krigförande parterna i Jemen och officiellt kallad Ansar Allah, som terroristorganisation. I februari meddelade dock den amerikanska regeringen att man hade för avsikt att återkalla klassificeringen.

– Vi välkomnar den amerikanska regeringens beslut att återkalla dessa beteckningar, vilka skulle ha fått katastrofala humanitära konsekvenser och hämmat vår förmåga att få in mat, bränsle, läkemedel och bistånd i landet. Detta blir en suck av lättnad och seger för det jemenitiska folket och är ett starkt budskap från USA att de sätter jemeniternas intressen främst, säger Mohamed Abdi, NRC Flyktinghjälpens landchef i Jemen.

Läs mer i ACAPS-rapporten Risklarm och humanitära konsekvenser i Jemen.

Ett aldrig tidigare skådat antal attacker mot biståndsarbetare gör det svårare att leverera bistånd till de som behöver det.

Att ge humanitärt bistånd under konflikter har alltid varit ett svårt och farligt företag. Under det senaste decenniet har dock antalet dödsfall bland biståndsarbetare tredubblats och uppgår till över 100 dödsfall per år.

År 2019 dödades 125 biståndsarbetare och 124 kidnappades, enligt databasen över hjälparbetares säkerhet. Biståndsarbetare är inte längre tillfälliga offer utan behandlas i allt högre grad som mål.

De farligaste platserna att vara biståndsarbetare på:

År 2019 blev Syrien för första gången det land som hade flest större attacker mot biståndsarbetare – följt av Sydsudan, Demokratiska republiken Kongo, Afghanistan och Centralafrikanska republiken.

En riskfylld arbetsmiljö innebär att vissa svåra beslut måste fattas. Biståndsorganen måste väga behoven hos de människor de försöker hjälpa mot behovet av att förhindra att de skadas – liksom att undvika skador på den egna personalen, resurserna och ryktet.

– Det har funnits en tendens att fokusera på de befolkningsgrupper som är lättast att nå, förklarar Kilani. – I akuta nödsituationer, när hjälpen behövs som allra mest, har internationell personal evakuerats eller avvaktat med insatser och program har nedgraderats till att bara omfatta den mest nödvändiga personalen eller har ställts in helt och hållet.

I över tio år har vi på NRC Flyktinghjälpen anpassat våra tillvägagångssätt och arbetssätt för att se till att detta inte händer våra egna program. En färsk undersökning visar att 50 procent av de områden där vi för närvarande är verksamma betraktas som ”svåra att nå” – och vi arbetar hårt för att öka den siffran.

Under de senaste åren har det också funnits en tendens att organisationer har ”gått in i bunkrar” inför nya hot – stängt in sina kontor i inhägnade områden och använt pansarbilar och beväpnade vakter.

– Det är en trend som NRC Flyktinghjälpen och andra biståndsorganisationer arbetar hårt för att förändra, säger Kilani.

Hon nämner exemplet Nigeria:

– Genom att utveckla förhandlingsstrategier och skapa relationer med andra aktörer … har NRC Flyktinghjälpen kunnat övervinna några av de begränsningar som andra organisationer i landet ställs inför.