Världens mest
försummade
flyktingkriser i 2019

Ett stegrande våld, politisk förlamning och en total avsaknad av stödfinansiering gör att Kamerun toppar listan över världens mest försummade kriser för andra året i rad.

Tre separata kriser pågick fortsatt i Kamerun under 2019: En förvärring av Boko Harams attacker i den nordligaste regionen, en politisk kris i den nordvästra och sydvästra regionen och en flyktingkris i den östra delen av landet.

En grogrund för fientligheter
Den nordligaste regionen blev en grogrund för fientligheter på grund av konflikten mellan den väpnade gruppen Boko Haram och regeringsstyrkorna. Boko Haram genomförde över 100 attacker i regionen under året och dödade över 100 civila. I slutet av 2019 hade nära en halv miljon människor tvingats fly. Våldet ökade hungernivåerna, utplånade människors försörjningsmöjligheter och förstörde infrastrukturen.

Ett komplicerat humanitärt nödläge
Spänningarna i de engelsktalande nordvästra och sydvästra regionerna övergick till våld under 2017 vilket ledde till ett humanitärt nödläge som intensifierades under 2019.

Regeringsstyrkor genomförde storskaliga offensiver och väpnade grupper gick till motattack. Civila blev fångade i mitten. Över 3 000 människor har dödats i våldsamheterna sedan krisens början 2016. Utomrättsliga dödanden, tortyr och utplånade byar har rapporterats i stor utsträckning av människorättsgrupper.

Krisen har drivit nära 700 000 människor på flykt inom landet sedan den började medan ytterligare 52 000 flydde till grannlandet Nigeria för att söka skydd. De nordvästra och sydvästra regionerna i Kamerun var redan innan krisen drabbade av fattigdom och 80 procent av alla hälso- och utbildningstjänster fungerade inte.

En nationell dialog hölls för att hantera krisen i september 2019, vilket ledde till att regionerna fick en särskild status och hundratals politiska fångar släpptes.

Flyktingkris
I slutet av 2019 fanns det totalt 280 000 flyktingar i Kamerun som hade flytt från Centralafrikanska Republiken. Ett trepartsavtal mellan de två länderna och FN:s flyktingorgan som tecknats i juni hade bara lyckats hjälpa cirka 3 000 människor att återvända till sina hem vid slutet av året. Ett storskaligt återvändande under 2020 sågs i början av detta år som osannolikt.

Långt borta från rampljuset
Trots att Kamerun kämpade med att hantera tre separata kriser skapade detta sällan några rubriker och landet fick mycket lite internationell medieuppmärksamhet. Reportrar utan gränser rankade landet på 134:e plats av 180 länder i sitt World Press Freedom Index och rapporterade om ofta förekommande godtyckliga gripanden och åtal av journalister. Få internationella journalister fick tillträde till konfliktområdena. Detta har troligtvis bidragit till bristen på mediabevakning av landet.

Kamerun hade också en av de lägst finansierade internationella humanitära appellerna i världen, med givare som visade ett svagt intresse för att hjälpa den hårt utsatta afrikanska nationen. Endast 44 procent av appellen hade blivit finansierad i slutet av året.

2019 innebar ytterligare ett år utan framgångsrik medling och alltför lite press sattes på de stridande parterna att sluta attackera civila.

Under det första kvartalet 2020 har våldet fortsatt i oförminskad styrka med attacker från väpnade grupper som tvingade nära 8 000 människor på flykt från den nordligaste regionen bara under mars och april.

Det politiska lugnet efter presidentbytet i slutet av 2018 gav en strimma av hopp till Demokratiska republiken Kongo (DR Kongo). Denna optimism var tyvärr kortvarig då grymheter och konflikter under 2019 fick många kongoleser att leva i rädsla för brutala attacker i den östra delen av landet.

Våldet tvingade nära 1,7 miljoner människor att fly från sina hem, det högsta antalet nyligen fördrivna människor av alla länder i Afrika. Militära operationer, attacker av väpnade grupper och sammandrabbningar mellan befolkningsgrupper tvingade hundratusentals kongoleser att fly i de östra provinserna Ituri, Södra Kivu och Norra Kivu.

DR Kongo led av den näst största hungerkrisen i världen efter Jemen under 2019. Antalet människor som inte kunde livnära sig själva var över 15 miljoner och nära fyra miljoner barn under fem år var akut undernärda.

Kongoleserna prövades hårt under 2019. Ett utbrott av ebolaviruset i provinserna Ituri och Norra Kivu dödade över 2 200 människor under detta år. Utbrottet var det näst största i världen och det största i DR Kongos historia. Landet drabbades också av sin värsta mässlingepidemi i modern tid. Minst 209 000 människor smittades mellan januari och oktober och över 4 100 dog. Och i norr drabbades över 900 000 människor hårt av översvämningar.

Trots att detta utgjorde världens näst största interna flyktingkris efter Syrien fick den knappt någon internationell uppmärksamhet eller givarfinansiering. I slutet av året hade givarna bidragit med mindre än hälften av de pengar som behövdes för att hjälpa över 10 miljoner människor, vilket gjorde detta till ett av de lägst finansierade nödhjälpsappellerna i hela världen.

Striderna i början av 2020 medförde att det totala antalet människor som tvingats lämna sina hem i Ituri-regionen sedan 2018 steg till över en miljon.

Burkina Faso är en nykomling på årets lista över försummade kriser. Den var världens snabbast växande flyktingkris 2019, med en fyrfaldig ökning av internt fördrivna människor till nästan 500 000.

Våldet i norra Mali spred sig in i Burkina Faso 2018 och skapade oroligheter i stora delar av i landet. Regeringen avgick i januari 2019 efter månader av attacker av beväpnade grupper. Striderna fortsatte i oförminskad styrka trots att en ny regering bildats.

Civila fångades i korselden mellan våldet från väpnade grupper och regeringsledda militära operationer. Våldet skapade också etniska motsättningar som ledde till strider mellan olika befolkningsgrupper och terroristattacker vilket man inte hade sett tidigare i Burkina Faso. Dessa attacker och korselden med regeringsstyrkor ledde till en femfaldig ökning av antalet människor som tvingades fly. Omkring 2 200 människor förlorade livet.

Hungernivåerna steg också kraftig med över 1,2 miljoner människor som behövde livsmedelsbistånd i slutet av 2019. Många fördrivna människor flydde från jordbruksmark som deras familjer hade ägt i generationer utan att kunna få in sina skördar – i ett land där fyra av fem personer är beroende av jordbruket för sin försörjning. Avsaknaden av fastighetsdokument gjorde det osäkert om de skulle kunna fortsätta att odla samma jordbruksmark om och när de återvände hem i framtiden.

Trots stigande humanitära behov samlades bara hälften av de pengar in som FN och biståndsgrupper begärt för att hjälpa de nödställda.

Dessa faktorer gjorde att Burkina Faso gick in i 2020 i en mycket utsatt situation. Prognoserna för den osäkra livsmedelsförsörjningen försämrades ytterligare och antalet människor mycket allvarlig livsmedelsbrist tredubblades.

Massiva protester bröt ut i Venezuelas huvudstad Caracas i början av 2019. Hundratusentals demonstranter intog gatorna och krävde politisk förändring. Den efterföljande politiska striden mellan regeringen och oppositionen ledde till ett dödläge som fortfarande var olöst när man gick in i 2020 utan att några framgångsrika nationella eller internationella medlingsinsatser hade gjorts.

Sju år av ekonomiskt fritt fall och en sociopolitisk kris gav upphov till en av årtiondets största befolkningsförflyttningar i Latinamerika. I genomsnitt 5 000 människor per dag flydde över gränsen i april 2019. I slutet av året hade nära fem miljoner venezuelaner flytt sedan krisens början i sökandet efter ett bättre och säkrare liv, vilket belastade en redan utsatt region.

Inom Venezuela ledde den ekonomiska och politiska instabiliteten till fallande oljepriser, kollaps av den större exporten, hyperinflation och ekonomiska sanktioner. Ekonomin gick tillbaka med mer än 25 procent under året. Detta hade förödande humanitära konsekvenser för över sju miljoner venezuelaner som hade stora svårigheter att få tillgång till grundläggande tjänster.

Livsmedelspriserna sköt i höjden medan människors köpkraft kraftigt försvagades. Minimilönen täckte bara 3,5 procent av de basala livsmedlen. Omkring 6,8 miljoner människor led av undernäring, en fyrfaldig ökning på bara fem år. Många människor hade inte tillgång till vatten, bränsle eller el.

Venezuelas humanitära appell för internflyktingar kom sent, var liten jämfört med behoven och var en av de sämst finansierade appellerna i världen, med endast 34 procent finansiering av det begärda beloppet. Nödhjälpsappellen för venezuelanska flyktingar i den vidare regionen misslyckades även den att få stöd från givarna och hade endast finansierats till 52 procent i slutet av året. Den stora bristen på resurser och bristen på politisk vilja är de främsta anledningarna till att Venezuela var en av de mest försummade kriserna under 2019.

I Sydsudan togs trevande steg mot stabilitet under 2019. Medan fredsavtalet från 2018 upprätthölls i de flesta delar av landet förekom grupper med väpnat våld, stridigheter mellan befolkningsgrupper och boskapsstölder. Tiotusentals människor drevs på flykt till följd av strider mellan beväpnade grupper, särskilt i delstaterna Centrala Equatoria, Jonglei, Lakes, Övre Nilen och Warrap.

Över 900 000 människor drabbades av omfattande översvämningar som ödelade jordbruk och försörjningsmöjligheter, vilket ytterligare förvärrade de redan höga hungernivåerna. Sårbara samhällen pressades djupare ner i en ännu större nöd.

2019 sköt hungernivåerna i höjden i Sydsudan, med omkring 7 miljoner människor som inte kunde försörja sig själva och undernäringsnivåer på 16 procent, vilket överskred gränsvärdet för global akut undernäring. Även om den allvarliga situationen med bristande tillgång på livsmedel kopplades till översvämningarna hade indikatorerna för livsmedelssäkerhet inte förbättrats sedan fredsavtalets undertecknande året innan.

Skyddsbehoven var fortsatt mycket stora under hela året, med många samhällen där man kände sig rädda och oroliga över den ständiga osäkerheten, kränkningar av mänskliga rättigheter och könsbaserat våld. Mer än två tredjedelar av befolkningen var beroende av humanitärt bistånd.

Genomförandet av fredsavtalet gick långsamt och tidsfristen för bildandet av en enhetsregering förlängdes flera gånger. Situationen verkade i stort sett oförändrad i slutet av 2019. Det politiska dramat mellan presidenten och hans tidigare vicepresident väckte viss medieuppmärksamhet, men denna behandlade dock inte alls den djupa humanitära kris som nationen befann sig i.
the president and his former deputy attracted some media attention, but largely failed to address the deep humanitarian crisis facing the nation. 

Konflikten i Centralafrikanska republiken var fortsatt en av de värsta i världen 2019 vad gäller andelen drabbade av befolkningen. Ett osäkert läge rådde i större delen av landet och över hälften av civilbefolkningen var beroende av humanitärt bistånd för sin överlevnad.

Sedan våldet bröt ut igen 2013 har hundratusentals människor tvingats lämna sina hem. En fjärdedel av befolkningen har tvingats fly – hälften av dessa sökte sig till grannlandet Kamerun, DR Kongo eller Tchad för att finna säkerhet.

Undertecknandet av ett fredsavtal i februari 2019 ledde till bildandet av en ny regering. Trots detta fortsatte beväpnade grupper att begå allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter mot civila under året. Tio månader senare stod över 70 procent av landet utanför den nya regeringens kontroll.

FN registrerade en ökning av extremt våld mot civila. Brott mot internationell rätt begicks i oförminskad omfattning och civila och biståndsarbetare kunde inte röra sig fritt för att ta emot eller bistå med hjälp. Attackerna mot hjälparbetare fortsatte under 2019 och 5 biståndsarbetare dödades och 42 skadades.

Fredsavtalet gav ett ögonblick av medieuppmärksamhet till Centralafrikanska republiken, men den humanitära krisen lämnades så gott som helt utanför det globala nyhetsflödet under året.

Landet gick in i 2020 med nya vågor av våld i nordost och sydost, och det nya året ser inte ut att kunna ge mycket hopp till den hårt utsatta civilbefolkningen.