2019: 70,8 miljoner människor är på flykt

Afrika och Mellanöstern

Sett ur ett globalt perspektiv har utvecklingen i Afrika, söder om Sahara, och Mellanöstern gett störst anledning till bekymmer de senaste åren. I områden söder om Sahara drevs 7,4 miljoner människor på flykt i eget land på grund av konflikter och våld under 2018. Motsvarande siffra 2017 var 5,5 miljoner. 670 000 afrikaner flydde till andra länder under 2018.

Afrika är försummat

Ett tydligt mönster de senaste åren är att afrikanska flyktingkriser dominerar NRC:s lista över försummade kriser. Sju av tio länder och de fyra första på årets lista är afrikanska.

En anledning är att långvariga konflikter, som de i Demokratiska republiken Kongo, Centralafrikanska republiken och Mali, fortsätter. Men samtidigt har flera nya lokala konflikter uppstått i länder som Kamerun och Etiopien. Demokratiska republiken Kongo toppade NRC:s lista över världens tio mest försummade kriser 2018, och är nummer två på årets lista.

När Etiopien och Eritrea undertecknade ett fredsavtal i juli 2018, ökade hoppet om en positiv utveckling på hela Afrikas horn, en av Afrikas mest konfliktfyllda regioner. Gränskriget mellan de två länderna startade 1998 och har kostat minst 80 000 människor livet. Det kan tyckas som en paradox att trots många positiva politiska förändringar i Etiopien och ett fredsavtal med Eritrea, så hade landet världens högsta antal nya internt fördrivna personer förra året. Hela 2,9 miljoner var fördrivna från sina hem enbart under 2018. Lokala och etniska konflikter har spridit sig till nya områden. En viktig faktor är torka, som har ökat konkurrensen om mark och knappa resurser. Etiopien huserar dessutom nästan en miljon flyktingar, de flesta från grannländer som Eritrea, Somalia och Sydsudan.

Krisen i Sahel

I Sahelbältet, som sträcker sig över den afrikanska kontinenten söder om Sahara, är miljontals människor på flykt i några av världens fattigaste och mest utsatta länder. Det här leder inte bara till omfattande humanitära kriser, utan hindrar även utvecklingen i stora delar av regionen. EU och det internationella samfundet har i hög grad fokuserat på säkerhetsåtgärder för att stoppa migrationsflödet till Europa, utan tillräckliga medel för att möta de enorma humanitära behoven. 2018 finansierades endast 58 procent av FN:s nödhjälpsappell för regionen. Det betyder att många med stora behov inte fick tillräcklig hjälp, medan andra inte fick hjälp alls.

Konflikten i Nigeria och Mali sprider sig

Konflikten i Mali, som bröt ut 2012, har stora konsekvenser för flera länder i Sahel-regionen. Säkerhetssituationen i landet försämrades ytterligare 2018 och antalet personer som drevs på flykt tredubblades jämfört med året innan. Våldet har spridit sig från norr till mer centrala delar av landet. Bara från januari till maj 2019 blev 133 000 människor fördrivna från sina hem på grund av våld och militära operationer. Det finns en stor fara att konflikten kommer att stärkas ytterligare 2019. Den har också stora negativa humanitära och säkerhetsmässiga konsekvenser för grannlandet Burkina Faso.

Den väpnade konflikten i nordöstra Nigeria fortsätter att påverka alla länder runt Tchadsjön. Attacker från den nigerianska upprorsgruppen Boko Haram har drabbat både Niger, Tchad och Kamerun, och det finns en stor rädsla för att våldet i regionen kommer att sprida sig till nya områden.

Ökat våld i Kamerun

2018 ökade våldet och den politiska oron dramatiskt i de engelskspråkiga provinserna i Kamerun. Demonstrationer och protester mot myndigheterna under 2016 ledde till sammandrabbningar och senare till väpnad konflikt. Omkring en halv miljon människor har nu fördrivits från sina hem i de engelskspråkiga provinserna Kamerun, och 250 000 är internt fördrivna i den norra delen av landet, där även 79 000 nigerianska flyktingar uppehåller sig. Dessutom har över 250 000 flyktingar från Centralafrikanska republiken vistats i Kamerun sedan 2014.

Osäkerhet präglar Centralafrikanska republiken och Sydsudan

Centralafrikanska republiken var 2018 världens tredje värsta humanitära kris, efter Jemen och Syrien, mätt i andelen befolkning som är beroende av nödhjälp. En av fyra invånare är på flykt. Förra året bidrog givarländer med mindre än hälften av de medel som behövdes för att möta landets humanitära behov. Regeringen undertecknade ett fredsavtal med 14 rebellgrupper i landet i februari 2019. Fredsavtalet är det sjunde i raden sedan 2012.

I Sydsudan var 1,9 miljoner människor på flykt inne i landet i början av 2019. 2,3 miljoner flyktingar från Sydsudan befann sig i grannländerna. Parterna i konflikten undertecknade ett fredsavtal i september 2018, men har inte lyckats bilda en övergångsregering. Även om striderna minskar, fortsätter våldet i flera delar av landet. Samtidigt förvärras den humanitära situationen. Hjälparbetet är kritiskt underfinansierat och miljontals människor står inför en växande svältkris.

Risk för långvarigt krig i Libyen

I Nordafrika förvärrades situationen i Libyen kraftigt under 2018. Minst 70 000 drevs från sina hem på grund av våld och konflikter det året. Det är mer än dubbelt så många som året innan. Strider i och runt städer har förstört infrastruktur och tillgången till grundläggande tjänster. Våren 2019 var det nya strider i huvudstaden Tripoli.

Konflikter och torka i Somalia

Den humanitära krisen i Somalia sträcker sig över decennier. Kombinationen av konflikter och torka driver fortfarande hundratusentals människor på flykt varje år. Över 578 000 människor flydde inom Somalia till följd av konflikter och osäkerhet förra året. Det är en ökning med 50 procent jämfört med 2017. Enbart under de första tre månaderna 2019 flydde mer än 137 000 personer på grund av konflikter eller torka, enligt FN. Som i flera andra humanitära kriser i Afrika har minskat stöd till Somalias hjälpinsatser lett till nedskärningar i grundläggande hjälp såsom mat, vatten, hälsa och utbildning till människor på flykt.

Mindre stöd till afrikanska värdländer

I Östafrika har stödet till hjälparbete i viktiga värdländer för flyktingar, såsom Uganda, Kenya och Tanzania, minskat kraftigt under 2018. Tanzania huserar 318 000 flyktingar, främst från DR Kongo och Burundi. Endast 27 procent av nödhjälpsappellen för 2018 täcktes. Rika länder, som själva för en alltmer restriktiv flyktingpolitik, stödjer i mindre utsträckning de länder som fortfarande tar emot ett stort antal människor på flykt. De östafrikanska länderna huserar cirka två miljoner flyktingar. Samtidigt minskar det totala antalet som kommer till Europa kraftigt.

Ingen politisk lösning i sikte i den israelisk-palestinska konflikten

Det är över 70 år sedan staten Israel bildades, med den fördrivning av hundratusentals palestinier som följde därefter. Fortfarande lever 4,8 miljoner palestinier i de ockuperade områdena i osäkerhet, och hälften av dem behöver humanitär hjälp.

Trots att brott mot internationell rätt diskuteras regelbundet i internationella medier, är det lite som sker på det politiska planet, och en lösning verkar vara längre bort än någonsin. 2018 meddelade de amerikanska myndigheterna att de skulle minska det bilaterala biståndet till Palestina med 200 miljoner dollar i en situation där förhållandena blev allt svårare för palestinierna.

FN:s nödhjälpsappell för 2018 fick bara in 45,7 procent av de pengar som behövdes för att hjälpa 2,5 miljoner palestinier i nöd.

Ett enormt återuppbyggnadsarbete väntar i Syrien och Irak

Syriens regering fick kontroll över ett ökat antal områden i landet under 2018. Men våren 2019 hade väpnade grupper fortfarande kontroll i områden i nordvästra delen av landet, medan kurdiskledda styrkor kontrollerade områden i nordöst. Konflikten i Syrien har lett till vår tids största flyktingkris. Mer än hälften av befolkningen har drivits på flykt. 6,5 miljoner syrier har flytt landet, medan 6,2 miljoner människor på flykt uppehåller sig i landet. Många av dessa har fått fly flera gånger. 11,7 miljoner behöver humanitärt bistånd. Mellan 2016 och april 2019 har 166 800 flyktingar återvänt till Syrien på egen hand, enligt FN. Bristande säkerhet och det komplicerade politiska spelet innebär att det råder stor osäkerhet om vad som kommer att hända under 2019. Om mer omfattande organiserade hemresor ska kunna inledas 2019, krävs att parterna kommer fram till hållbara politiska lösningar och att hjälparbetet fortsätter för de flyktingar som vistas i regionen.

Nästan en miljon internt fördrivna irakier återvände hem under 2018. Antalet nya fördrivna gick kraftigt ned och i början av 2018 var det första gången sedan konflikten med IS eskalerade 2104, som fler återvände än blev fördrivna. Även om över fyra miljoner irakier har kunnat återvända hem, bor många av dem bokstavligen i ruinerna av sina egna hus. Det är avgörande att återuppbyggnaden påskyndas av både humanitära och politiska skäl. Hundratusentals yazidier, som systematiskt attackerades och fördrevs av IS, är fortfarande på flykt. I Sinjar har inte ens återuppbyggnaden startat. Många på flykt saknar dokumentation och id-handlingar, vilket hindrar dem från att återvända hem. Mer än 45 000 papperslösa barn får inte fullständiga rättigheter som irakiska medborgare och får inte lämna läger, registrera sig på skolor eller offentlig hälsovård. Tillsammans med återuppbyggnad och försoningsarbete är det här en utmaning som måste prioriteras under 2019, så att alla irakier på flykt kan återvända hem och att landet kan fortsätta på vägen mot ökad stabilitet.

Jemen - världens värsta humanitära kris

2018 var ett katastrofalt år för Jemen. Cirka 80 procent av landets befolkning på 24 miljoner människor behöver humanitär hjälp. Hösten 2018 stod befolkningen inför en av de värsta svältkatastrofer som vi någonsin har sett. Efter ett år med blockad av sjö-, land- och flygtransporter var miljontals jemeniter i stor nöd i slutet av 2018. Efter att en vapenvila i hamnstaden Hodeidha ingicks den 18 december 2018, har antalet civila som dödats av flygangrepp gått ned, och de civila förlusterna i staden har minskat. Men våldet har ökat i andra områden och flera civila har drabbats av landminor, krypskyttar och improviserade sprängämnen. En enorm prisökning på basvaror och kolerautbrott har också drabbat befolkningen hårt. Över tre miljoner har drivits på flykt sedan konflikten trappades upp för två och ett halvt år sedan.

Asien

Kombination av torka och konflikter drabbade Afghanistan hårt

Säkerhetssituationen har förvärrats i allt större områden i Afghanistan och de civila förlusterna under 2018 var rekordhöga. 3 800 civila dödades och över 7 000 skadades. Parlamentsvalet i oktober 2018 blev också ett av landets blodigaste. I juli 2018 drabbades stora områden av torka, och under året hade kombinationen av konflikter, torka och svält drivit 807 000 på flykt. Mer än 371 000 blev internt fördrivna i Afghanistan som ett direkt resultat av konflikten 2018. Totalt är 2,6 miljoner på flykt inne i Afghanistan på grund av våld och konflikter. Dessutom lever cirka 3 miljoner som flyktingar utanför landet, de allra flesta i Iran och Pakistan. Hundratusentals flyktingar känner sig tvungna att återvända till det krigshärjade landet från grannländerna. 7 av 10 av de som återvänder tvingas fly igen, enligt en rapport från NRC.

Världens största flyktingläger i Bangladesh

I augusti 2017 flydde 750 000 från den muslimska minoriteten rohingya från delstaten Rakhine i Myanmar över gränsen till grannlandet Bangladesh. Här befinner de sig i en fullständig limbosituation – de nekas formell flyktingstatus av regeringen i Bangladesh och i praktiken har de inte möjlighet att återvända till Myanmar, där de fruktar våld och förföljelse. Trots det internationella samfundets försök att få myndigheterna i Myanmar och Bangladesh att underlätta en säker, frivillig och hållbar retur, har det inte gjorts några framsteg. Nästan en miljon royhingyer uppehåller sig nu i 34 överfyllda läger i Bangladesh, längs gränsen till Myanmar. Enbart i lägret Kutupalong, som är världens största, finns det 632 000 flyktingar. Hjälpen de får är mycket begränsad, bland annat tillgången till grundläggande tjänster som hälsovård, utbildning och skyddande tak över huvudet. Bangladesh har tagit emot väldigt många flyktingar på kort tid, vilket har påverkat situationen för lokalbefolkningen som har knappa resurser. Inflation och överskott av billig arbetskraft har lett till lokala spänningar.

Ökat våld i Myanmar

I Myanmar har attacker från upprorsgruppen Arakan Army och militära motattacker fördrivit 33 000 personer i delstaterna Rakhine och Chin under de första fyra månaderna 2019. Det kommer också att komplicera en eventuell retur av royhingya-flyktingar från Bangladesh.

Nordöst i Myanmar har regeringen och Kachin Independence Army (KIA) förnyat den tillfälliga vapenvilan, men faran är fortfarande stor för nya strider och fördrivningar i området. Myanmar är väldigt utsatt för naturkatastrofer. I augusti och september 2018 fördrevs 150 000 människor från sina hem i sydöstra delen av landet på grund av översvämningar.

Amerikanska kontinenterna

Stora problem för fredsprocessen i Colombia

Nästan tre år efter att den colombianska regeringen och FARC undertecknat ett fredsavtal, har landets myndigheter inte klarat av att skapa säkerhet i de tidigare gerilla-kontrollerade områdena. Det maktvakuum FARC efterlämnat har utnyttjats av gerillarörelsen ELN och kriminella gäng. En annan negativ faktor är den starka ökningen av kokainproduktionen de senaste åren. Minst 460 sociala ledare och över 130 demobiliserade FARC-soldater har dödats sedan december 2016.

145 000 människor har fördrivits från sina hem på grund av strider mellan väpnade grupper, hot eller utpressning under 2018. Det är en klar ökning jämfört med året innan. Samtidigt minskar resurserna för hjälp till människor på flykt inne i Colombia. Landet har det näst högsta antalet människor som drivits på flykt i världen efter Syrien, och åtta av tio fördrivna har inte fått den utlovade ersättningen för brott som begåtts mot dem.

Regional kris i Latinamerika

Krisen i Venezuela har fortsatt 2019, och antalet venezuelaner som lämnar landet har ökat kraftigt. Förutom 500 000 venezuelaner som hade sökt asyl i andra länder, hade ytterligare 2,6 miljoner rest till grannländerna utan att vara registrerade som flyktingar i början av 2019. I juni 2019 hade totalt fyra miljoner venezuelaner, inklusive migranter, flyktingar och asylsökande, lämnat hemlandet enligt FN:s flyktingkommissariat. Största delen av dessa uppehåller sig i regionen. Många står inför stora hinder när de försöker skapa ett normalt liv i grannländerna. Den viktigaste utmaningen är att de saknar en formell status som gör det möjligt för dem att skaffa ett jobb, skicka barnen till skolan och få tillgång till grundläggande tjänster. En sådan status gör dem också mindre utsatta för människohandel och att bli utnyttjade på arbetsmarknaden. Den stora tillströmningen av venezuelaner till Colombia, Brasilien, Ecuador och Peru har sprängt den lokala kapaciteten i dessa länder, för att kunna lösa utmaningarna. Det ökar risken för övergrepp och diskriminering. I maj 2019 hade endast 21 procent av de medel som behövs för hjälparbetet för de mest utsatta grupperna kommit in.

I Centralamerika är tiotusentals på flykt från kriminella gäng

I Centralamerika har det i flera år pågått en ny typ av massflykt från länder som Guatemala, Honduras och El Salvador. Kriminella gäng lamslår delar av samhället i alla tre länderna och speciellt ungdomar befinner sig i en utsatt situation. Gängen terroriserar befolkningen med extremt våld i form av mord, våldtäkter, hot, utpressning och kidnappningar, något som har starka likheter med en konfliktsituation. Myndigheternas bristande förmåga att skydda befolkningen tvingar många att fly från sitt hemland. Från oktober 2018 till inledningen av 2019 korsade cirka 16 000 personer, fördelade på fem karavaner, gränsen mellan Guatemala och Mexiko. Migration har pågått i decennier, men karavanerna representerar något nytt. 48 procent kom från Honduras och 39 procent var från El Salvador. Även om allt fler söker asyl i Mexiko, Belize, Costa Rica och Panama, är även dessa länder fortfarande otrygga på grund av gängens omfattande nätverk. Många vill därför vidare till USA för att finna trygghet. Detta trots att president Trump har skärpt asylpolitiken kraftigt. Många returneras till sina hemländer, både från USA och andra länder i regionen.

Att allt fler skickas tillbaka från USA och Mexiko leder ofta bara till att de flyr på nytt. Blandningen av svaga statliga institutioner, korruption, organiserad brottslighet, extrem social ojämlikhet och våld, som vi ser i länderna i norra Centralamerika, är en explosiv cocktail. Det finns inga enkla lösningar här, och under 2019 kommer USA och Mexiko att spela en nyckelroll i hur människor som flyr från dessa villkor ska bemötas.

USA stramar åt sin asylpolitik

USA har vidtagit ett antal åtgärder för att stoppa olaglig invandring efter att Trump blev president. Det här har också gjort det mycket svårare för flyktingar med verkligt behov av skydd att få asyl. En kraftig minskning av andelen asylsökande från centralamerikanska länder beviljades asyl 2018, efter att tidigare justitieminister Jeff Sessions gav order om att våld utfört av icke-statliga grupper inte längre skulle utgöra grund för beskydd. Men i december beslutade emellertid en federal domstol i USA att den instruktionen stred mot amerikansk lag.

I april 2019 fick Trump-administrationen stöd i domstolarna, för att kunna kräva att asylsökande måste uppehålla sig i Mexiko medan asylansökan till USA behandlas. Detta trots att det har dokumenterats att asylsökande utsätts för övergrepp i de mexikanska gränsområdena. På grund av den långa bearbetningstiden betyder det att flyktingar måste vänta mer än ett år i Mexiko.

Barn dör i interneringsläger

Asylsökande som har anlänt till USA hålls internerade medan asylansökan behandlas och de vägras söka arbete. Nyligen bestämdes också att asylsökande måste betala en avgift för att kunna söka asyl i USA. USA har fått massiv kritik, för att barn har skilts från sina föräldrar och placerats i separata interneringscenter. Det är också flera barn som har dött medan de har hållits internerade.

Trump står fast vid att bygga en gränsmur mot Mexiko, men har ännu inte lyckats få med kongressen på att finansiera en mur längs hela gränsen. Under tiden har ett stort antal soldater skickats till gränsen, för att hjälpa gränsvakterna och antalet gripanden för olaglig gränspassering ökade kraftigt under 2018. Trump hotar också Mexiko med ökade handelstullar om de inte hjälper till att stoppa strömmen av migranter till den amerikanska gränsen. Trump har även sagt att han vill vägra asyl till alla som har uppehållit sig i andra Centralamerikanska länder, innan de söker asyl i USA.

Kanada skickar tillbaka asylsökande till USA

Kanada har i många år betraktat USA som ett säkert tredjeland, och asylsökande blir därför avvisade vid gränsen mellan Kanada och USA. Efter de kraftiga åtstramningarna i amerikansk asylpolitik menar många att detta bryter mot flyktingkonventionen. Nyligen fick emellertid kanadensiska myndigheter klartecken från rättssystemet att fortsätta denna praxis. Kanada har också börjat returnera asylsökande som har tagit sig in i landet utanför lagliga gränsstationer.

Europa

Svårare att komma till Europa över Medelhavet

EU:s avtal med Turkiet har lett till att ankomsterna från Turkiet till Grekland har minskat med mer än 90 procent sedan rekordåret 2015. Men det har visat sig vara svårt att returnera asylsökande från Grekland till Turkiet. EU kräver att Grekland själva tar ansvar för alla asylsökande som anländer och flera länder har börjat returnera asylsökande tillbaka till Grekland. Det har lett till att tusentals asylsökande lever under oacceptabla förhållanden i överbelastade mottagningscenter. Särskilt allvarlig är situationen i flyktinglägret Moria på den grekiska semesterön Lesbos.

Italien har använt avtalet med Turkiet som en modell, för att hindra flyktingar från att korsa Medelhavet från Libyen, och betalar Libyens kustbevakning för att stoppa flyktingar och migranter utanför kusten och skicka dem till interneringscenter, där många utsätts för brutala övergrepp. Italiens inrikesminister, Matteo Salvini, har nekat båtar som har tagit upp flyktingar och migranter i sjönöd att lägga till i italienska hamnar, och hotar att bötfälla frivilligorganisationer som bryter mot förbudet. Åtgärderna har lett till att antalet flyktingar och migranter som kom sjövägen till Italien 2018 har minskat med över 80 procent, jämfört med 2017.

Sju procent mister livet i Medelhavet

Efter att det har blivit svårare att ta sig till Italien och Grekland, har rutten från Marocko till Spanien blivit den viktigaste. 2018 ökade den med över 160 procent jämfört med året innan, och mer än tio gånger så många som 2015. Trots det var det 24 procent färre som tog sig över Medelhavet 2018 jämfört med 2017 och 84 procent färre än under 2015. Andelen som mister livet under överfarten har ökat. Det beror på att man måste välja farligare rutter och att den libyska kustbevakningen, som nu patrullerar kusten, saknar den räddningskompetens som den europeiska räddningstjänsten har. Hela sju procent av alla som gav sig ut på resa över Medelhavet miste livet 2018.

EU och Arabförbundet träffades i februari 2019 för att diskutera samarbete kring migration. EU hoppades nå överenskommelser med länder i Nordafrika som liknar avtalet med Turkiet, men både de berörda länderna och Afrikanska unionen var starkt kritiska till detta.

Tyskland tar emot flest asylsökande

Trots den kraftiga nedgången i ankomster över Medelhavet, sökte 580 000 asyl i EU 2018. Det visar att människosmugglare hittar nya sätt att komma in i Europa, när andra stängs. Detta är en liten minskning jämfört med föregående år, och hälften så många som under 2015 och 2016, men fortfarande betydligt högre än vad som var vanligt före 2015.

Tyskland är det land som välkomnar flest asylsökande. Därefter kommer Frankrike, Grekland och Spanien. Nedgången är störst i Skandinavien. Sverige, som var det näst största mottagarlandet i Europa under flyktningströmmen i 2015, har efter det haft en betytande nedgång, 2018 tog Sverige emot 18 000 asylsökare.

Nedgången beror delvis på åtstramningar av rättigheter för asylsökare och gränskontroller som gör det svårare att ta sig norrut i Europa. Ändå tar Sverige fortsatt emot långt många fler en de andra nordiska länderna sammanlagt.