Ingenstans att ta vägen: Jemens växande fördrivningskris

Klockan ett på natten vaknade Ammar av ljudet från artilleri och skottlossning.

20-åringen sov tillsammans med sina föräldrar, sin bror och sina systrar i tältet som de kallade sitt hem. Utanför började andra familjer på flykt samlas i mörkret för att försöka förstå vad som hände. De stod där i flera minuter och lyssnade.

Först intalade sig Ammar och hans bröder att ljudet kanske kom från ett firande. Kanske ett bröllop?

Men hans äldre bror tittade på Ammar och sa:

– Det kan omöjligen vara ett bröllop. Inte vid den här tiden.

Skottlossningen blev allt kraftigare, närmare och intensivare. De inbillade sig inte. Det var på riktigt.

– Jag tittade på min familj. Jag tittade på barnen. Jag tittade på de äldre. Och jag insåg att vi inte kunde stanna, säger Ammar.

Två timmar senare lämnade familjen platsen.

– Vi gick i mörkret, med ljudet av skottlossningen bakom oss och utan att veta vad som väntade framför oss. Vi hade bara en anledning att gå: att överleva.

För Ammar var det inte första gången han tvingades lämna sitt hem.

– Jag är 20 år. Jag borde tänka på min utbildning, min framtid, mina drömmar, säger han. I stället tänker jag på hur jag ska hålla min familj säker.

Tusentals tvingas lämna sina hem

Sedan början av september har striderna trappats upp i flera delar av Jemen. Tiotusentals människor har tvingats på flykt när våldet har ökat, vilket har tvingat familjer att lämna både sina hem och platser där de redan sökt skydd för att återigen försöka hitta säkerhet.

Enligt FN har mer än 100 000 människor nyligen tvingats på flykt i Jemen. I områden där NRC arbetar har fem platser för internflyktingar tömts när familjer flytt undan striderna. Mer än 1 000 hushåll som bodde på platser som NRC ansvarar för har påverkats.

Vissa familjer har flytt mitt i natten och bara fått med sig sina barn och det de kunnat bära.

En mamma berättade hur hon väckte sina barn när beskjutningen intensifierades i närheten av deras hem. Hennes femårige son förstod inte varför de var tvungna att lämna.

– Vart ska vi, mamma? frågade han.

Hon sa att de skulle hälsa på hans morfar.

– Mamma, jag vill sova. I morgon hälsar vi på morfar, svarade han.

I stället tvingades familjen ge sig av klockan tre på morgonen och gå 15 kilometer genom mörkret för att hitta en säker plats.

För många som flyr är det bara början att nå ett säkrare område. Enligt FN saknar nästan tre av fyra hushåll som nyligen tvingats på flykt ett säkert boende. Familjer sover utomhus under träd eller tränger ihop sig i redan fulla tält och tillfälliga skydd byggda av sandsäckar eller det material de kan hitta.

En NRC-medarbetare som nyligen träffade familjer som tvingats fly berättar att sju familjer delar på ett skydd som är avsett för en familj.

– Trängseln är enorm. Män tvingas sova utomhus eftersom tälten är fulla av kvinnor och barn, säger medarbetaren.

För många familjer innebär detta att tvingas på flykt igen. Människor som hade börjat bygga upp sina liv på nytt har plötsligt förlorat den lilla stabilitet de lyckats återfå. Vissa flydde så snabbt att de lämnade viktiga dokument, intyg och grundläggande ägodelar bakom sig. Andra är nu beroende av släktingar, värdsamhällen eller familjer som själva redan hade tvingats på flykt.

Trots den enorma pressen har NRC:s medarbetare också sett en stark solidaritet. Lokala familjer som själva har mycket små resurser har delat med sig av mat, boskap och ved till människor som nyligen anlänt på flykt.

Men den lokala solidariteten kan inte möta behov i den här omfattningen. Familjer behöver akut en säker plats att sova på, rent vatten, sanitet, mat och andra grundläggande förnödenheter.

Ytterligare en kris i ett redan svårt drabbat land

Den senaste vågen av fördrivning sker i ett land som redan står inför en av världens största och mest försummade humanitära kriser.

Omkring 23 miljoner människor i Jemen behöver humanitärt stöd. Uppskattningsvis 18,3 miljoner människor lever med akut matosäkerhet, medan 2,2 miljoner barn under fem år lider av akut undernäring. Mer än fem miljoner människor är redan internflyktingar, och många av dem har tvingats fly mer än en gång.

För många familjer har år av konflikt, ekonomisk nedgång och upprepade fördrivningar redan lämnat mycket lite utrymme att hantera ännu en kris.

Priserna på basvaror har stigit i flera delar av landet och hotet från översvämningssäsongen ökar pressen ytterligare. Samtidigt saknas 80 procent av den finansiering som krävs för att den humanitära insatsen ska nå alla som behöver stöd. Humanitära organisationer som NRC försöker möta behoven med kraftigt begränsade resurser.

Det innebär att beredskapslager och insatser redan var hårt ansträngda innan den senaste upptrappningen av striderna tvingade tusentals fler människor att lämna sina hem.

– Den här upptrappningen kunde inte ha kommit vid ett sämre tillfälle för människorna i Jemen, säger Jan Egeland, generalsekreterare för NRC.

– I ett land där hälften av befolkningen har svårt att få mat på bordet och där många barn aldrig har upplevt något annat än att vara på flykt skulle en ny fullskalig konflikt slå hårt mot miljontals familjer som redan kämpar för att få vardagen att gå ihop.

Skydd, vatten och sanitet är akuta prioriteringar

NRC ansvarar för närvarande för tio platser för internflyktingar i Taiz-provinsen. Fem har tömts när familjer flytt undan striderna, medan många har sökt skydd på de fem platser som fortfarande tar emot människor. Vissa bodde redan på platser som drivs av NRC och har nu tvingats på flykt igen. Andra anländer dit för första gången.

På de fem platser som tar emot nyanlända familjer förbereder NRC en akutinsats som omfattar:

• Akuta skyddskit, med presenning, trästolpar, plywood, spik och hammare. Familjerna kan använda materialet för att bygga ett skydd på omkring sex gånger fyra meter.
• Akuta förnödenhetskit, med madrass, filt, skålar och köksredskap, tvål samt ett solcellsbatteri för belysning.
• Toaletter, som ger familjer tillgång till säkrare sanitära förhållanden.

Men de befintliga platserna kan inte ta emot alla, och NRC håller nu på att upprätta ytterligare en plats för internflyktingar för hundratals familjer. Finansieringen är begränsad och organisationer som NRC behöver mer resurser för att kunna möta behoven hos familjer som har förlorat allt de ägde.

NRC:s akutinsats innebär att familjer som har tvingats fly kan få material för att bygga en säker plats att sova på samt kit med de mest grundläggande förnödenheterna. NRC bygger också toaletter för att möta de ökade behoven på både befintliga och nya platser.

Men behoven växer snabbt. Många familjer har sökt skydd hos värdsamhällen eller där de än kan hitta en plats. Vissa sover under mycket enkla förhållanden, men NRC har ännu inte resurser att hjälpa alla platser dit människor har flytt. Humanitära organisationer kan helt enkelt inte nå alla som behöver hjälp utan mer finansiering. År av minskat humanitärt stöd har redan lett till stora nedskärningar i viktiga insatser i hela Jemen, bland annat inom matförsörjning, nutrition och hälso- och sjukvård. NRC har rankat Jemen bland världens mest försummade fördrivningskriser.

Den senaste upptrappningen visar vad denna försummelse innebär när ännu en kris slår till. Familjer flyr, men det finns mindre resurser som väntar på dem när de till slut når säkerhet.

Trötta på att fly

– Det här är inte första gången jag tvingas på flykt, och jag är rädd att det inte kommer att vara den sista, säger Ammar.

– Men jag berättar min historia för att jag vill att världen ska veta vad som händer med oss. Jag vill att ni ska veta att vi inte är siffror. Vi är inte bara människor på flykt. Vi är oskyldiga, fattiga familjer. Vi är människor. Och vi är trötta på att fly och försöka undkomma våra liv.

När striderna fortsätter måste civila skyddas och få möjlighet att nå säkerhet. Familjer som tvingats lämna sina hem behöver omedelbar humanitär hjälp, och människorna i Jemen behöver ett långsiktigt internationellt stöd, inte ytterligare försummelse.

Framför allt behöver Jemen en varaktig fred som gör det möjligt för familjer som Ammars att sluta fly och i stället börja bygga upp sina liv igen.

– Allt jag vill, allt vi vill, är att kunna sova hela natten utan rädsla. Att vakna på morgonen utan ljudet av bomber. Att leva med värdighet, i trygghet och fred. Det är inte för mycket att begära. Det är vad varje människa har rätt till.