Rohingyalägren i Cox's Bazar i Bangladesh breder ut sig över branta, känsliga sluttningar där mer än en miljon människor lever tätt tillsammans. Utrymmet är begränsat, miljön är hårt belastad och vardagen präglas av ständig trångboddhet.
Från avfall till resurs i flyktinglägren i Cox's Bazar
Med tiden blev avfall ett av de problem som människor helt enkelt tvingades hantera. Varje dag produceras mer än 140 ton avfall, men möjligheterna att ta hand om det är mycket begränsade.
Endast omkring hälften av hushållen kunde lämna sitt avfall vid de avsedda insamlingsplatserna. Resten blev liggande längs gångvägar, täppte igen dräneringar och skapade hälsorisker som förvärrades under monsunperioden.
Medarbetare från NRC besöker hushåll för att öka kunskapen om avfallshantering. Foto: Ratul Piul/NRC
För att möta den växande utmaningen startade Norwegian Refugee Council (NRC) i Bangladesh ett lokalt förankrat komposteringsinitiativ inom organisationens program för vatten, sanitet och hygien (WASH). Varje morgon gick avfallsarbetare i lägren genom läger 13 och 19 och samlade in avfall från mer än 10 600 hushåll.
Det avgörande var inte bara att avfallet samlades in direkt från hushållen, utan också vad som hände därefter. I stället för att transportera organiskt avfall till redan överbelastade avfallsplatser byggde NRC en återvinningsanläggning inne i lägren. Där kunde biologiskt nedbrytbart avfall behandlas lokalt på ett praktiskt och säkert sätt.
Komposteringsprocessen bygger på en enkel men välorganiserad metod. Avfallet sorteras och finfördelas innan det går vidare genom flera steg i komposteringsprocessen.
I dag är det endast kompost som produceras inom NRC:s verksamhet som uppfyller samtliga krav enligt WASH-sektorns standarder och Bangladeshs gödsellagstiftning. Unga flyktingar och avfallsarbetare utbildas i att kontrollera temperatur, luftning och fukthalt samt genomföra kvalitetskontroller för att säkerställa att komposten uppfyller nationella krav.
Steg för steg har det som tidigare betraktades som avfall blivit en värdefull resurs. Av omkring 30 ton fast avfall som behandlas varje månad producerar återvinningsanläggningen nu omkring fyra ton kompost. Produktionen kan dessutom öka i takt med att kapaciteten byggs ut.
Komposten delas ut kostnadsfritt till flyktingfamiljer och organisationer som CARE. Den används i mindre odlingsinitiativ och minskar behovet av kemiska gödningsmedel.
Resultaten märks i vardagen. När mindre avfall blev liggande blev miljön renare och mer välordnad. Dräneringssystemen klarade kraftiga regn bättre, familjer rapporterade färre flugor och mindre dålig lukt, och offentliga platser blev säkrare och mer användbara.
Miljövinsterna är också betydande. Metanutsläppen har minskat, belastningen på deponierna har blivit lägre och jordkvaliteten i gemensamma odlingar har förbättrats. I dag får mer än 54 000 människor tillgång till bättre avfallshantering.
Men utöver miljövinsterna har initiativet också skapat delaktighet. Flyktingarna tar inte bara del av en tjänst - de är själva med och bygger upp den.
Unga människor har fått praktiska färdigheter och avfallsarbetarna har utvecklat en stark känsla av ansvar för att hålla lägren rena. Trots begränsade resurser har lokalsamhället tillsammans byggt upp ett system som fungerar och fortsätter att utvecklas.
Komposteringsmodellen i Cox's Bazar visar att miljömässigt hållbar avfallshantering är möjlig även i långvariga flyktingsituationer. Erfarenheterna kan anpassas till andra flyktingläger, tätbefolkade stadsområden och humanitära insatser som vill minska sitt miljöavtryck.
Genom att omvandla organiskt avfall till en resurs som förbättrar jordkvaliteten och gynnar både odling och miljö bidrar initiativet till renare och säkrare livsmiljöer. Samtidigt ligger det i linje med NRC:s klimat- och miljöåtaganden.
På en plats som ofta förknippas med kris berättar initiativet en annan historia. Det handlar om anpassningsförmåga, små framsteg och motståndskraft. Det visar hur något som en gång betraktades som ett problem kan bli en resurs, hur risker kan minskas genom enkla lösningar som drivs av lokalsamhället och hur verklig förändring är möjlig även under de mest utmanande förhållandena.
Den här artikeln lyfter ett projekt inom NRC:s program för vatten, sanitet och hygien (WASH) i Bangladesh. Programmet stöds av Norwegian Agency for Development Cooperation (Norad) och Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida).