– Min själ återvände till sin rätta plats

Lektion i naturvetenskap

“Vad kallar man övergången från vätskeform till gasform?” frågar läraren sina sjätteklassare. Men det är lönlöst – de cirka 50 barnen är distraherade av vår närvaro och vår kamera. Det är bara Beltenique som inte bryr sig utan hoppar upp med handen utsträckt mot himlen. “Avdunstning!” säger han.

Beltenique (14) är en högpresterande, fokuserad och ambitiös tonåring. Han drömmer om att bli pilot, och arbetet som krävs för det skrämmer honom inte.

Beltenique har redan upplevt verklig rädsla. Demokratiska republiken Kongo genomgår sedan över två decennier en av världens mest komplexa och bortglömda kriser. Med 7,2 miljoner människor på flykt, varav 4,2 miljoner är barn, utgör det den näst största flyktkrisen i Afrika. Värst drabbade är barnen. Uppskattningsvis 15,4 miljoner barn är i behov av humanitär hjälp. De är undernärda eller felnärda, utan skola och riskerar utsättas för alla former av brutalitet, inklusive sexuella övergrepp.

Sov under stjärnorna

En natt i december 2022 var Beltenique och hans familj tvungna att fly efter att väpnade män attackerat hans by.

– Den natten sov jag under stjärnorna med mina föräldrar, min lillebror och min lillasyster, minns tonåringen. Familjen gjorde en del stopp innan de flera dagar senare anlände till fots till staden Cantine, 75 km bort.

Beltenique och hans familj bodde till en början hos en värdfamilj. Så småningom erbjöd en bybo dem ett litet hus vilket gav dem lite mer bekvämlighet och avskildhet. För att kunna ge sina barn mat arbetade Belteniques föräldrar på fälten varje dag. Beltenique var ofta hungrig. Han hade inga andra kläder att byta till och ingen skoluniform. Han var borta från skolan i tre månader och känner sig fortfarande väldigt skamsen på grund av det.

– Innan attacken mot vår by hade mina föräldrar precis skördat säckar med bönor, kakao och paddyris [ris med skalet intakt], säger han och fortsätter:

– Vi fick lämna allt bakom oss. När vi kom fram till Cantine var livet så svårt. Vi hade ingenting kvar! Vi var smutsiga och våra kläder var trasiga. Vi skämdes för att gå i kyrkan och till skolan.

Lämnade sina gamla liv bakom sig

Hans föräldrar skrev in honom på Pygmées Aloya Primary School. Beltenique återvände blygt till skolan.

– Jag pratade inte med någon i vår klass. Jag kände inte för att leka med mina klasskamrater på rasterna. Jag kände mig krossad av mitt nya liv, berättar han.

Hans första betyg var mediokra. Än en gång kände han sig skamsen, frustrerad och utmattad. Men hans lärare såg att han gick igenom en svår tid.

– Den dagen sa jag till honom att jag inte kunde koncentrera mig. Jag tänkte hela tiden på mitt gamla liv. Läraren tröstade mig och föreslog att jag skulle gå i stödklass i juli och augusti. Han försäkrade mig om att det skulle hjälpa mig att utvecklas och skingra tankarna som plågade mig, säger Beltenique.

Beltenique anmälde sig till stödundervisningen som pågick 12 timmar i veckan och anordnades av NRC Flyktinghjälpen. Eleverna arbetar i små grupper, vilket hjälper dem att koncentrera sig samtidigt som lärarna kan hålla ett öga på hela klassrummet.

Siktar högt och skaffar vänner

När Beltenique återvände till skolan hade han genomgått en betydande förvandling.

– Under stödklasserna kunde jag arbeta med mina svagheter i stavning och matematik, säger han entusiastiskt.

– Jag blev inte distraherad av de andra elevernas rastlöshet. Jag fick tillbaka min glöd.

Beltenique deltar utöver stödundervisningen även i avslappningsövningar och andra aktiviteter baserade på NRC Flyktinghjälpens skolprogram Bättre inlärning. Programmet går bland annat ut på att utbilda lärare i psykosociala stödtekniker som de kan använda för att hjälpa eleverna. Teknikerna har utvecklats för att kunna hjälpa barn som har bevittnat eller varit offer för traumatiska händelser att övervinna sitt psykologiska trauma.

– Gradvis kände jag att min själ återvände till sin rätta plats, säger Beltenique med ett leende.

– Jag kände mig mindre stressad och förstod att alla de mörka tankarna inte var kopplade till mig utan till det som hade hänt mig. Jag var redo att gå tillbaka till skolan. Jag fick vänner.

Samtidigt förbättrades föräldrarnas situation. En medlem i deras kyrka lånade dem en åker där de kunde odla och tjäna lite pengar. De hyrde ett större hus. På nätterna vaknar Beltenique inte längre av hunger.

På bara några månader har Belteniques betyg förbättrats ordentligt, från ett genomsnitt på 5 av 10 till ett genomsnitt på 8,5 av 10. Han framhärdar i sina ansträngningar och har en strategi för att fortsätta förbättra sig.

– Jag följer noga med på lektionerna. Jag tänker efter innan jag svarar och framför allt disciplinerar jag mig själv att göra min hemläxa, säger han.

Beltenique satsar på att uppnå ett snittbetyg på 9,5 av 10 till slutet av läsåret. Genom skolan har han återupptäckt sin smak för lärande och för livet.

Över 900 000 barn i Demokratiska republiken Kongo går inte i skolan. Internationella och humanitära organisationer bad givare om 95 miljoner amerikanska dollar för att genomföra responsplanen för utbildning i landet under 2023. Endast 16,7 procent av detta belopp finansierades.

NRC Flyktinghjälpen genomförde projektet med ekonomiskt stöd från svenska utrikesdepartementet (Sida).