Sju människors historier från sju år med krig

Utan några framsteg i fredsprocessen, med en ohejdbar inflation och med allt fler civila offer gick kriget in på sitt åttonde år den 26 mars.

Konflikten i Jemen har nu pågått i över sju år och har gjort landet nästan oigenkännligt. Tiotusentals människor har mist livet, två tredjedelar av befolkningen är fortfarande beroende av humanitärt bistånd för att överleva och fyra miljoner har drivits på flykt.

En kraftig upptrappning av konflikten inledde året 2022. Enbart i januari dog fler civila än under hela 2021. Nästan en person i timmen dödades eller skadades.

Utöver de dagliga striderna vid frontlinjerna, flyganfallen och attackerna i gränsområden utkämpas konflikten också ekonomiskt. De olika parterna försöker kontrollera råvaror, naturresurser, handelsflöden, skatter och bränsleintäkter. Civila drabbas enormt av effekterna.

Till följd av detta sjönk den jemenitiska valutan i söder till en historisk lågpunkt i slutet av förra året, något som har fått en dominoeffekt på människors liv.

I kombination med andra faktorer som inflation och stigande bränslepriser innebär det att jemeniterna nu får betala mycket mer för vete, gasol och transport i många delar av landet. Människorna har samma inkomster som tidigare, men tvingas betala mer för olika förnödenheter. Detta är dock bara en av många saker som har förändrats i jemeniternas vardag.

Läs om sju saker som förändrats för sju personer under de senaste sju åren:

Har inte tid att gå i skolan

Fadhl Bakar, 13 years, is carrying firewood back to his tent. He dropped out of school when the battle erupted in his village in 2016. He fled to another village. He now spends most of his time supporting his family by doing daily work.

Photo: Mahmoud Al-Filastini/ Norwegian Refugee Council — Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Fadhl Bakar (13) bär hem ved till sitt tält. Han hoppade av skolan när striderna kom till hans by 2016, och flydde till en annan by med sin familj. Nu tillbringar han större delen av sin tid med att jobba för försörjningen av familjen.

Från gasol till ved

Ghadah Salem, a mother of three, is cooking boiled potatoes that she sells thanks to firewood. She was using propane cylinders as an energy source before the war. But it is too expensive now." Propane cylinders have become something that only rich families can afford. The firewood used to be free, it's not anymore, but it's still cheaper than propane cylinders".

Mahmoud Al-Filastini/ Norwegian Refugee Council — Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Trebarnsmamman Ghadam Salem kokar potatis som hon kan sälja, tack vare veden. Före kriget använde hon gasolflaskor som energikälla.

– Men det är för dyrt nu. Gasolflaskor har blivit något som bara rika familjer har råd med. Veden brukade vara gratis och det är den inte längre, men den är i alla fall billigare än gasol, säger hon.

Hämtar vatten efter skolan

Rahaf Saleh, an 11-year-old, has to help her family with daily tasks in the camp where she lives. Fetching water in displacement camps in Yemen often falls on women and children. Before or after school, she must carry heavy containers filled to the brim and bring them back home on her donkey. "Helping my family is my priority now."

Mahmoud Al-Filastini / Norwegian Refugee Council — Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Rahaf Saleh (11) måste hjälpa sin familj med vardagsbestyren i lägret där hon bor. Att hämta vatten i flyktinglägren i Jemen är en uppgift som ofta faller på kvinnor och barn. Före eller efter skolan måste hon bära tunga dunkar fyllda till brädden och ta med dem hem på sin åsna.

– Att hjälpa min familj är det jag prioriterar nu, säger hon.

Den svarta marknaden för bensin

Mohammed Qaid, 20-years old, sells fuel in Taiz city near a closed petrol station. Fuel shortages are common in Yemen and affect cars, hospital generators, and water pumps. Petrol on the black market can be sold for more than two times the official price. "Before the war, I was a student and didn't know anything about fuel. There was no black market. Now I sell fuel on the street. When stations are closed, people depend on the black market to refill their cars and motorcycles".

Photo: Khalid Al-Banna / Norwegian Refugee Council — Foto: Khalid Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Mohammed Qaid (20) säljer bränsle i staden Taiz, nära en stängd bensinstation. Bränslebrist är vanligt i Jemen och det påverkar bilar, sjukhusgeneratorer och vattenpumpar.

På svarta marknaden kan bensin säljas för mer än två gånger det officiella priset.

– Före kriget var jag student och visste inget om bränsle. Det fanns ingen svart marknad. Nu säljer jag bränsle på gatan. När stationerna stängs blir folk beroende av svarta marknaden för att kunna tanka sina bilar och motorcyklar, säger han.

Bytte huset mot ett tält

Ameen Abadel, 35-years-old, is a father of five. He built his house brick by brick. The house has three rooms, a toilet, a kitchen, and a yard. His family had to flee it when the frontlines moved nearby his village. The family now lives in a tent, unprotected from the rains, cold weather, winds, snakes, and other reptiles. "In the beginning, we thought this would be temporary. That we would get back to our house. But it seems we won't, as it doesn't seem the war will stop anytime soon".

Mahmoud Al-Filastini/Norwegian Refugee Council — Foto: Mahmoud Al-Filastini/NRC Flyktinghjälpen

Ameen Abadel (35) är fembarnspappa. Han byggde sitt eget hus sten för sten. Huset har tre rum, toalett, kök och en liten trädgård.

Han blev tvungen att fly med sin familj när frontlinjen flyttades nära hans by. Nu bor familjen i ett tält, utan skydd mot regn, kyla, vind, ormar och andra reptiler.

– I början trodde vi att det skulle vara tillfälligt. Att vi skulle få komma hem igen. Men det verkar inte som att det blir så, eftersom det inte tycks finnas något slut på kriget i sikte, säger han.

Från lärare till gatuförsäljare

Mustafa" (not his real name), 38-years-old, was a Yemeni teacher. He is now selling bananas in one of Taiz's markets. According to Save the Children, more than half of Yemen's teachers and education personnel have been forced to find second sources of income, as they have not received regular pay since 2016." Who could imagine that I would reach that point in my life? I left my school, and now I am selling bananas. I am in the worst situation, and I can do nothing. But maybe I'm luckier than other teachers who are still waiting for their salary to come?"

Photo: Khalid Al-Banna / Norwegian Refugee Council — Foto: Khalid Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Mustafa* (38) var tidigare lärare i Jemen. Nu säljer han bananer på en av marknaderna i Taiz.

Enligt Rädda Barnen har mer än hälften av Jemens lärare och skolpersonal tvingats hitta andra inkomstkällor, eftersom de inte har fått ut sin ordinarie lön sedan 2016.

– Vem hade kunnat föreställa sig att jag skulle hamna här? Jag lämnade skolan och nu säljer jag bananer. Det är en mardrömssituation, och jag kan inte göra någonting åt den. Men jag kanske har mer tur än andra lärare, som fortfarande sitter och väntar på att lönen ska komma?

*Mustafa heter egentligen något annat

Mekaniker vid 13

Ahmed (not his real name), a 13 years-old boy, goes to school every morning and works as a mechanic in the afternoon and during weekends with his father. The money he earns helps his father pay for his education.

Photo: Khalid Al-Banna / Norwegian Refugee Council — Foto: Khalid Al-Banna/NRC Flyktinghjälpen

Ahmed* (13) går i skolan på förmiddagarna och jobbar som mekaniker på eftermiddagar och helger tillsammans med sin pappa. Pengarna han tjänar hjälper pappan att betala för hans skolgång.

*Ahmed heter egentligen något annat