Ljuset sprids på en ö i Bangladesh

Livet är hårt på ön för Rohima och andra som henne. Här är lokalsamhällena beroende av Bengaliska viken för mat och arbete. Varje morgon beger sig männen ut till havs. Det skedde i fullständigt mörker när de saknade elektricitet. Att hålla kontakten med familjerna på land var uteslutet.

– Jag var tvungen att gå till andra sidan av ön för att ladda min telefon i en butik. Vissa dagar kände jag mig för trött för att gå, vissa dagar blev det för mörkt. Utan telefonen är det omöjligt för mig att veta var min man är – särskilt när det är dåligt väder, berättar Rohima.

Elektricitet hjälper inte bara människor med att hålla kontakten med sina nära och kära. Närmaste sjukhus ligger sju kilometer bort och i en nödsituation är det omöjligt att kalla på hjälp utan fungerande mobiltelefoner.

– Om någon plötsligt måste föda under natten ger fotogenlamporna inte tillräckligt bra ljus för barnmorskorna, säger Rohima. Även om vissa delar av ön har elförbindelser har de flesta hushåll inte råd med anslutningen.

Olyckor på grund av otillräcklig belysning är vanligt förekommande. Isamon Bibi (59) bröt höften vid utedasset, och hennes granne Khoteja (62) visar oss ett djupt sår på höger handled som hon fick när hon snubblade på en tröskel en natt.

Mörkret leder också till oro.

– Jag blir orolig för mitt barnbarn när hon går till utedasset på nätterna. Det är helt tyst och helt mörkt, säger Isamon Bibi.

Belysning sprider glädje

Men sakta förändras saker och ting. Ett solenergiprojekt, med stöd från Norges utrikesdepartement, ger nu ström för första gången till hemmen i Shah Porir Dwip.

Dagen då solcellsbelysningen delades ut stod Isamon Bibi i kön och log. Barnen sprang omkring, skrattade, ropade och poserade för foton.

Piuli, en flicka på omkring 13 år, var på distributionsplatsen med sin mamma och sin bror. Ett brett leende spred sig över hennes ansikte när hon fick syn på solpanelslådorna. Piuli tog lådan från sin mamma och började springa mot sitt hem, med lådan hårt i famnen.

– Hon är exalterad. Nu kan min dotter göra sina läxor på kvällen och förbereda sig inför lektionerna, sa Piulis mamma till NRC Flyktinghjälpens medarbetare.

Nästan alla vuxna i kön hade glada barn med sig som sprang i väg hållandes sina lådor med solcellspaneler, eller som Isamon Bibi kallar dem; ”magiska lådor”.

Två månader efter utdelningen besökte vi Shah Porir Dwip igen, för att ta reda hur invånarna hade det med sina nya lampor. Rohima berättade att solcellerna hade gjort matlagningen och barnomsorgen enklare.

– Jag sparar 500 taka (cirka 6 USD) per månad. Det behövde jag förut spendera på fotogenolja till lamporna. Nu kan också mina äldre barn lättare ta hand om mina yngsta eftersom rummen inte är mörka längre, säger hon.

Många andra föräldrar delade Rohimas lättnad. De sparade pengarna kan nu användas till andra välbehövliga saker. För invånarna i Shah Porir Dwip räcker 500 taka till mat i 15 dagar, eller skolavgifter i tre månader för barnen.

Även fiskarna är lättade.

– Det kändes alltid dåligt för mig att lämna familjen. Min fru är ung och vi har inga grannar som kan hjälpa henne. Natten är skrämmande. Men nu när vi har ström i huset är jag mindre orolig. Jag kan ringa min fru när som helst under dagen, säger Habibullah, en lokal fiskare.

Men de som bor i Shah Porir Dwip behöver mer hjälp. Det finns behov av hygien- och sanitetsanläggningar, vattenkällor och tillgång till kvalitativ utbildning. Det snabbt föränderliga klimatet förstärker utmaningarna som invånarna står inför – floderosion, översvämningar och värmeböljor blir allt vanligare.

NRC Flyktinghjälpens verksamhet i Bangladesh fokuserar under 2022 på att hjälpa lokalsamhällen på landets sydkust, inklusive Shah Porir Dwip. ”Smarta lösningar” hjälper invånarna med att bli mer motståndskraftiga mot de negativa effekterna av klimatförändringar.