En mamma flyr torkan i Somalia
Hundratusentals har redan flytt från sina hem. Internflyktingkrisen är ett faktum och antalet människor på flykt beräknas stiga till 1,4 miljoner. NRC Flyktinghjälpen och våra samarbetsparter agerar, men det internationella biståndet är för litet.
***
Insvept i en rosa hijab sitter Rahma Omar i ett provisoriskt tält tillverkat av gamla kläder, pinnar och rep. Det klarar knappt de hårda vindstötarna och ger bara lite skydd mot solen och hettan.
Rahmas ettårige son, Adan, sitter bredvid henne och gråter efter mat och mjölk. 29 år gammal ansvarar Rahma för vården av sina åtta barn – ensam, utan stöd.
Förr tjänade hon tillräckligt på sin gård för att försörja och skydda sina barn. Men tre uteblivna regnperioder har gjort detta omöjligt.
– Jag hade en stor gård och boskap i min by, som ligger ungefär 220 kilometer härifrån. Vi hade det bra. Jag kunde utan svårigheter försörja min familj och ge barnen mat, berättar hon.
– Jag hade ungefär 50 kor och 32 getter, och de var den främsta inkomstkällan för min familj. Men torkan och regnbristen gjorde det svårt att försörja barnen. Jag förlorade alla djur. Jag minns den där tragiska tiden i vår by och vår långa resa till Kismayo.
I ett land där den årliga medelinkomsten är bara cirka 8 200 SEK kommer det ta många år att ersätta förlusten av boskap värd cirka 141 000 SEK – Rahmas enda inkomstkälla.
En farlig resa
I desperat sökande efter hjälp lämnade Rahma och barnen hemmet i en åsnekärra. De tvingades att göra den farliga resan genom landsbygdsområden där Al Shabab strider med regeringsstyrkor om marken. Några av de sista kvarvarande djuren följde med.
Fyra av Rahmas barn var svårt sjuka på grund av undernäring.
– Det var en hemsk resa, säger hon. Vi sov på vägarna, där vi riskerade att bli attackerade av livsfarliga djur. Vi stod inte ut med hungern. Ibland blev vi tvungna att tigga mat.
Tack och lov överlevde alla barnen. Men inte de kvarvarande djuren. Några dog på vägen och några blev de tvungna att överge.
Efter den 220 kilometer långa resan beslutade Rahma att slå sig ned i bosättningen Luglow i utkanten av Kismayo.
– Som mamma fattade jag det här beslutet. Jag ville inte att mina barn skulle dö på landsbygden, säger hon.
Nu är Luglow hem för över 21 000 människor som drabbats av torkan. Många av dem är utarmade familjer som har flytt från sina hem på landsbygden. I hela Somalia finns nu redan över 550 000 internflyktingar.
Dussintals människor, de flesta mödrar med barn, kommer varje dag till Luglow.
– Jag bestämde mig för att stanna här i Luglow i hopp om att få någon form av humanitärt bistånd, men hittills har vi inte fått någonting, säger Rahma.
Hjälpinsatser på grund av torkan är på väg från regeringen, FN och partner, lokala samhällen och NRC Flyktinghjälpen. Vi arbetar för att bistå så många som möjligt av de utsatta människorna i Somalia med rent vatten, livsmedel, akut ekonomisk hjälp och tak över huvudet. Men finansieringen av dessa stödinsatser är otillräcklig och kommer senare än de tidigare perioderna med torka.
”Det är inte för sent att rädda liv”
Regn förutses i april men prognoserna är inte positiva. Somalia kan vara på väg mot en historisk torka som sträcker sig över fyra säsonger, den längsta tiden med uteblivna regn sedan 1981.
– Med tanke på risken för att 1,4 miljoner människor inte kommer att ha något annat alternativ än att fly, är det oerhört viktigt att vi tar itu med de underliggande problemen – nu – innan ännu fler tvingas att fly, med ökande behov som följd, säger Nadeem Ilyas, ansvarig för NRC Flyktinghjälpens nödhjälpsinsatser i Somalia.
– Det innebär att se till att människor som riskerar att drabbas, särskilt på landsbygden, har rent vatten att dricka, mat att äta och en basinkomstkälla under torkan. Samtidigt måste vi bistå dem som inte har något annat alternativ än att fly med mat, vatten och tak över huvudet, fortsätter han.
Torkan gör att de drabbade människorna riskerar osäker tillgång till mat och vatten, undernäring, stigande varupriser, förlust av grödor och boskap, konflikter och våld (särskilt kvinnor). I takt med att antalet internflyktingar ökar och naturresurser som vatten och betesmark minskar börjar konflikter att uppstå mellan olika grupper.
– Tragiskt nog lider människor redan, säger Nadeem.
Det är inte för sent att rädda många liv, förebygga en fördjupad kris och förhindra att åratals investeringar ödeläggs i samhällen över hela Somalia.Nadeem Ilyas