Sudan

Som månadsgivare är du en del av något speciellt i Sudan

I Sudan – där nu 13 miljoner människor behöver hjälp – kan vi göra något helt unikt. Tack vare våra månadsgivare.

De pengar som NRC Flyktinghjälpens fasta månadsgivare bidrar med är flexibla. Det gör dem extra värdefulla för vårt hjälparbete.

Här ett exempel:

– För att kunna upprätta tillfälliga skolor för människor på flykt i Sudan måste hjälporganisationer ta sig igenom byråkratiska ansökningsprocesser som kan kräva flera månader. Men vi kan rekrytera ett lärarkollegium och slå upp en skolbyggnad i ett flyktingläger på några få dagar, säger brittiske Will Carter (34 år) som leder NRC Flyktinghjälpens arbete i Sudan.

Will Carter (till höger) när han var på uppdrag för NRC Flyktinghjälpen i Afghanistan. Här är han i samspråk med kollegan Rahim Gul Amin. Foto: Tiril Skarstein/NRC Flyktinghjälpen

I Sudan för andra gången

Krisen i Sudan räknas som världens femte största humanitära kris. I år kommer minst var fjärde invånare i landet att behöva hjälp. Det motsvarar ungefär 13 miljoner människor, inklusive 2,5 miljoner som blivit internflyktingar genom konflikter, utöver en miljon flyktingar.

Läs mer om vårt arbete i Sudan.

Vi kan rekrytera ett lärarkollegium och slå upp en skolbyggnad i ett flyktingläger på några få dagar.
Will Carter, NRC Flyktinghjälpen

Flexibla medel från NRC Flyktinghjälpens privata stödjare har bidragit till att finansiera NRC Flyktinghjälpens nyetablering i Sudan under 2020.

Den här etiopiska flickan bor i flyktinglägret Um Rakuba i Sudan. Att hon får gå i skolan i lägret ger henne inte bara kunskap utan också rutiner och något som liknar en normal vardag. Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

Detta är andra gången NRC Flyktinghjälpen arbetar i landet. År 2009 var NRC Flyktinghjälpen en av 13 humanitära organisationer som den dåvarande diktatorn Omar al-Bashir kastade ut ur Sudan.

– Vi tvingades lägga ner vårt arbete med att hjälpa hundratusentals fördrivna och vi blev tvungna att säga upp hundratals hjälparbetare, sade Jan Egeland senare.

Andra hjälporganisationer blev kvar. Men de har under alla år tvingats arbeta med ett tungrott byråkratiskt system.

Får tillbaka en vardag

De som har flytt från konflikt och brutalt våld till Sudan blir förvånade över att se att det plötsligt står en skolbyggnad där de har slagit sig ner i brist på andra ställen att vara. För barnen som är på flykt och för deras föräldrar betyder en skola ofattbart mycket:

– De här barnen kan ha sett sådant barn inte ska behöva se: extremt våld, säger Will Carter och fortsätter.

– De kan har förlorat en eller flera familjemedlemmar. De har tvingats fly från sina hem och nu sitter de bara där, på en främmande och otrygg plats. Det är gripande att se hur glada de blir när de kommer in i en skola. De får tillbaka ett slags vardag, ett slags liv.

De här barnen kan ha sett sådant barn inte ska behöva se: extremt våld.
Will Carter, NRC Flyktinghjälpen
Etiopiska Lethi (30 år) och hennes dotter Lela (3 år) är trötta. De kom till lägret tillsammans med sin familj dagen innan. Nu väntar de tillsammans med en stor grupp nyanlända på att få hjälp. Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

Rikt land med utmaningar

NRC Flyktinghjälpen kommer till Sudan med nya perspektiv och metoder. När en del av medlen är flexibla får vi större handlingskraft. Vi kan också hjälpa andra hjälporganisationer att förbättra sina insatser. Det gör vi till exempel genom att bättre använda metoder som stöder den lokala ekonomin, eller som är mer ansvarstagande gentemot de människor vi alla försöker hjälpa.

Människor köar för att få pengar så att de kan köpa det mest nödvändiga. De har gått över gränsen till Sudan. NRC Flyktinghjälpens generalsekreterare Jan Egeland besökte lägret precis före jul för att prata med familjerna som hade flytt från våldet i Tigray, Etiopien. Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

Will Carter började på NRC Flyktinghjälpen 2015 och kom till Sudan i september förra året. Han pratar arabiska, vilket kommer väl till pass i ett land där 70 procent av befolkningen är sudanesiska araber.

Nyanlända väntar vid ingången till flyktinglägret Um Rakuba efter att ha transporterats dit från gränsområdet mellan Sudan och Etiopien. Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

Under mer än hundra år, både som koloni och självständigt land, inkluderade Sudan också Sydsudan. Då var Sudan Afrikas största land. Den sydliga delen blev en självständig stat 2011.

– För mig är Sudan en mötesplats mellan den arabiska världen och den stora afrikanska kontinenten. Det är mångfacetterat, med många olika kulturer och tillgångar – men det finns också stora utmaningar. Som en ekonomi körd i botten, fram tills nyligen utsatt för sanktioner. Och försöken att upprätthålla en skör fredsprocess, säger Carter.

Melashu (65 år) och familjen på sex personer flydde tillsammans med några grannar från Tigray och över gränsen till Sudan. Hon berättar att de såg många döda kroppar längs vägen. Det gör henne ont att ingen begraver dem. Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

I augusti 2019 tog en övergångsregering över efter det militärråd som styrt landet sedan al-Bashir avsattes i april samma år.

NRC Flyktinghjälpen välkomnades åter till Sudan.

Egeland i Sudan

Landet har mer än en miljon flyktingar från Sydsudan, Eritrea, Tchad, Jemen och Syrien. Sedan november 2020 har människor också flytt från det kraftiga våldet i Tigray, Etiopien, till Sudan.

NRC Flyktinghjälpens generalsekreterare Jan Egeland besökte lägret precis före jul för att prata med familjerna som hade flytt från våldet i Tigray, Etiopien.

– Jag är bara en student. När våldet bröt ut sprang jag för livet. Jag vågar inte åka tillbaka till Tigray, säger Younas. Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

I Darfur, en region i västra delen av landet som har präglats av brutalt våld och konflikter sedan 2003, har våldet nyligen blossat upp igen efter att FN och Den afrikanska unionens gemensamma fredsbevarande insats (UNAMID) drog sig ur för några veckor sedan. Den 22:a januari hade 270 människor mist livet, 483 sårats och 110 600 drivits från sina hem, enligt UNHCR.

Jan Egeland sa på Twitter att han fruktar att de senaste händelserna kan innebära en «återkomst av krigets fula ansikte i Darfur». Hans appell till världen är att «det internationella stödet inte får falna» och att «humanitär hjälp och humanitärt skydd åter bör skalas upp».

Frihet att tänka nytt

NRC Flyktinghjälpens huvudkontor ligger i huvudstaden Khartoum, mitt i landet, där den Blå Nilen möter den Vita Nilen.

– Dessutom har vi nu ett kontor vid gränsen till Sydsudan. Vi kommer också att upprätta kontor vid gränsen till Etiopien, och ett i Darfur. För närvarande är vi tolv internationellt anställda och 34 sudaneser, men totalt ska personalstyrkan bli cirka 100 personer. År 2021 är vårt mål att hjälpa 180 000 människor, säger Carter.

Ashenafis tillfälliga hem i flyktinglägret Um Rakuba. Foto: Ingebjørg Kårstad/NRC Flyktinghjälpen

Han berättar att NRC Flyktinghjälpen naturligtvis ger nödhjälp. Men med flexibla medel kan vi också vara strategiska och fokusera på mer försummade områden.

Vi har kunnat börja utforska möjligheterna att ge återvändare, som har varit på flykt i mer än tio år, juridisk hjälp i frågor om markrättigheter och egendom. Vi har investerat i ny teknik och utrustning för att lättare komma i kontakt med folk och överföra medel till dem. Då kan de själva skaffa sig det de behöver och samtidigt stöder vi den lokala ekonomin.

Han säger:

– Vi känner tacksamhet gentemot dem som har stöttat oss. Utan de flexibla medlen från de privata givarna skulle vi inte ha varit där vi är idag. Nu kan vi agera snabbt. Nu kan vi ge människor som bor i ett tilltufsat land verkligt bra hjälp.