Iran

Att undervisa under en pandemi

”Jag vill att de ska kunna läsa och skriva och att det ska gå bra för dem. Det spelar ingen roll om det är afghanska eller iranska barn”, säger Fröken Rahmati*. En lärare som brinner för sitt arbete, och som har hjälpt afghaner i Iran att komma ikapp med sina studier – trots den pågående pandemin.

På en utbildning i läs- och räknekunskaper, som stöds av NRC Flyktinghjälpen och som genomförs i samarbete med organisationen Literacy Movement Organization (LMO) i Iran, undervisar lärare som Fröken Rahmati afghanska elever i att läsa och skriva.

En del av eleverna har aldrig gått i skolan förut. Men med rätt hjälp kan de ta igen sina år av missad skolgång på ett snabbare sätt och så småningom kunna börja på en allmän iransk skola på en lämplig nivå för deras ålder.

Sima fortsatte att komma till mina lektioner trots att hennes familj hade det svårt och studerade verkligen hårt för att klara mina kurser.

Med Fröken Rahmatis stöd och uppbackning kunde hennes tidigare elev Sima* slutföra LMO-programmet och gå vidare till en formell utbildning.

”Sima blev steg för steg intresserad av att lära sig läsa och skriva och motiverad att lära sig mer”, förklarar Fröken Rahmati. ”Hon fortsatte att komma till mina lektioner trots att hennes familj hade det svårt och studerade verkligen hårt för att klara mina kurser.”

Ett tufft år

Fröken Rahmati har undervisat afghanska elever som Sima i ungefär fyra år. Hon är van vid att undervisa i ett klassrum med eleverna framför sig som räcker upp handen när de har en fråga.

Men 2020 visade sig bli ett annorlunda år. Covid-19 har medfört svåra utmatningar både för lärare som Fröken Rahmati och hennes elever, och för föräldrarna som hjälper barnen med deras studier i hemmet.

Iran var ett av de första länderna som drabbades av pandemin efter Kina och står för närvarande inför en tredje våg. Detta har medfört att skolor tvingats stängas igen.

Lärare försökte anpassa sig så snabbt de kunde till distansundervisning, såsom att använda sig av smartphone-appar. Men för den icke-formella utbildningen, som NRC:s kurser i läs- och räknekunskaper, fanns det ytterligare problem att övervinna.

En del av eleverna var analfabeter och ägde inte eller visste hur man använder en smartphone. Andra hade svårt att betala de internetavgifter som krävs för att kunna följa med i distansutbildningen. Vissa hade ett starkt behov av den personliga kontakten med en lärare som man bara kan få på lektionena i det verkliga livet. Och en del afghanska elever var tvungna att arbeta för att bidra till sina familjers försörjning eller hjälpa till med hushållssysslorna, vilket innebar att de inte hade tid för studier.

An Afghan girl reviewing her basic literacy and numeracy lessons in Iran, funded by the European Union Humanitarian Aid. Photo: NRC
Läs bildtexten En afghansk flicka går igenom sin grundkurs i läs- och räknekunskaper i Iran, finansierad av ECHO, EU:s kontor för humanitärt bistånd. Foto: NRC Flyktinghjälpen

Hålla kontakten under lockdown

Fröken Rahmati har engagerat sig i undervisningen under hela covid-19-pandemin, precis som hennes elever har varit väldigt intresserade av att lära sig nya saker.

Att hålla kontakten med eleverna blev en utmaning för många lärare. Men Fröken Rahmati tog itu med detta direkt. Hon var fast besluten att inte låta sina elever glömma allt de just lärt sig eller gå miste om möjligheterna att lära sig mer.

”Jag började med att hålla lektioner via en smartphone”, säger hon.

Det var dock inte så lätt för alla elever att anpassa sig till det nya sättet att studera. Vissa elever kände sig mer bekväma i klassrummet och tyckte att det var svårt att studera via en smartphone. Fröken Rahmati gjorde allt hon kunde för att hålla kontakten med sina elever genom att ge dem förklaringar av lektionernas innehåll och anordna prov online.

”Jag försökte lösa detta problem genom att träffa några av eleverna individuellt eller i grupp i en park och hjälpa dem att följa med i undervisningen”, förklarar hon.

När afghanerna ser att det finns en möjlighet att lära sig läsa och skriva blir de väldigt positiva till det.

När läsåret började i september öppnade skolorna igen, dock bara för en kort tid. När covid-19-situationen försämrades stängdes de igen i oktober och har förblivit stängda.

Trots detta är tillgång till utbildning fortfarande Fröken Rahmatis viktigaste prioritet: ”Som lärare kunde jag inte låta mina elever tappa modet och förlora sin motivation till att studera”, säger hon.

Dela med sig av möjligheter

Fröken Rahmati anser att afghanska elever är väldigt entusiastiska över att få lära sig att läsa och skriva eftersom läs- och skrivkunskaper hjälper dem att lösa problem som de kan komma att ställas inför i framtiden.

”När afghanerna ser att det finns en möjlighet att lära sig läsa och skriva blir de väldigt positiva till det”, säger hon med eftertryck. ”När jag ringer Setareh* för att ge henne sina hemuppgifter gör hon dem omedelbart. Hon gillar inte att skjuta upp det.”

”Och när jag åkte till Setarehs hem för att ge henne böckerna till nästa nivå, ni anar inte hur lycklig hon såg ut när hon kom nerför trappan för att ta emot dem!”

A teacher showing the alphabet to her Afghan student in a literacy and numeracy class in Iran, which is funded by the European Union Humanitarian Aid.
Photo: Melika Kermani/NRC
Läs bildtexten En lärare visar hur alfabetet ser ut för sin afghanska elev på en lektion i läs- och räknekunskaper i Iran, finansierad av ECHO, EU:s kontor för humanitärt bistånd. Foto: Melika Kermani/NRC Flyktinghälpen

Undervisningen av afghanska elever har i sin tur inneburit mycket arbetsglädje för Fröken Rahmati. ”När afghanska elever upptäcker att de kan läsa och skriva blir de glada och upprymda och det gör mig motiverad”, förklarar hon. "När jag ser deras entusiasm känns det så självklart för mig att anstränga mig ännu mer.”

Trots den senaste svåra tiden förbereder Fröken Rahmati sina elever för slutprov. Många, som  Setareh, kommer att kunna gå vidare och slutligen börja på en allmän iransk skola.

Tillgång till skola för alla afghanska barn

Under 2015 utfärdade Irans regering ett dekret om att afghanska barn, oavsett deras rättsliga status, kunde anmäla sig till allmänna iranska skolor.

Enligt Irans regering var 480 000 flyktingbarn från Afghanistan inskrivna i allmänna skolor under läsåret 2019-2020, varav 140 000 betraktades som ”papperslösa”.

Innan detta dekret kunde endast dokumenterade familjer – de med de facto-flyktingstatus eller pass och iranska visum - skriva in sig i allmänna skolor.


Med det generösa stödet från EU:s kontor för humanitärt bistånd har hitintills nära 4000 afghaner, däribland Fröken Rahmatis elever, deltagit i dessa lektioner i läs- och räknekunskaper. Utbildningen ingick i ett 18-månadersprojekt kallat ”Utbildning och skydd för utsatta afghanska familjer i Iran”, och hölls i sex provinser i Iran för att förbättra afghanernas tillgång till utbildning.

Vårt arbete i Iran

Det bor cirka 3 till 3,5 miljoner afghanska flyktingar i Iran. En del har varit i landet i fyra decennier.

Mellan januari och augusti 2020 gav NRC stöd till 55 232 personer i landet, innefattande afghanska flyktingar och iranier som drabbats av naturkatastrofer. Sedan början av 2020 har vi utökat vårt program avsevärt för att stödja insatserna avseende covid-19-pandemin i Iran.

NRC supports the expansion and rehabilitation of schools to provide safe educational spaces for many Afghan pupils. Photo: NRC
Läs bildtexten NRC Flyktinghjälpen hjälper till med utbyggnad och upprustning av skolor så att man kan tillhandahålla säkra skollokaler för många afghanska elever. Foto: NRC Flyktinghjälpen

Under covid-19-pandemin har våra insatser varit inriktade på att tillhandahålla vatten, sanitet och hygien (WASH). Detta innefattar att renovera eller installera olika anläggningar som behövs i skolor – till exempel absolut nödvändiga stationer för handtvätt. Dessutom har vi levererat rengöringspaket till skolor och sjukhus och hygienpaket till afghanska familjer.

Vi har också ökat vårt kontantstöd till utsatta afghaner för att hjälpa dem att klara av sina mest grundläggande behov.

* Namnen har ändrats för med respekt för personernas önskan om anonymitet.


Detta dokument avser humanitära biståndsåtgärder som genomförs med ekonomiskt stöd från Europeiska unionen. De synpunkter som uttrycks här ska inte i något avseende betraktas som Europeiska unionens officiella ståndpunkt och Europeiska kommissionen ansvarar inte för hur denna information kan komma att användas.