Sista minuten-förhandlingar skyddade Ahmed från vräkning
Men så i 2017 nådde kriget i Jemen hans by. Människor dödades och hus förstördes. ”Jag tog mina barn och min fru och flydde från byn”, säger Ahmed. ”Vi lämnade allt vi hade.”
Var ska vi sova?
När Ahmeds familj först kom till Al-Mishqafa-lägret fanns där ingenting till dem. Inget vatten, inga toaletter, inget tak över huvudet. Andra flyktingfamiljer var mycket vänliga och hjälpte honom att samla halm och trä för att bygga en hydda. Det var långt ifrån det hem Ahmed hade lämnat efter sig, men det var åtminstone säkert.
De bodde i hyddan i ett år. ”Livet var eländigt”, säger Ahmed rakt ut. ”Det regnade ofta in och ibland blev mina barn sjuka, men jag kunde inte göra någonting.”
Sabrin Ahmed Saeed som flydde från flygattacker i Taiz för två år sedan har samma minnen om den tiden. ”Våra barn blev sjuka”, säger hon. ”Vi byggde tält med träbitar, en presenning och några plastpåsar. När det regnade tänkte vi: Var ska vi sova, hur ska vi hålla oss varma och vad ska vi äta?”
“När det regnade tänkte vi: Var ska vi sova, hur ska vi hålla oss varma och vad ska vi äta?Sabrin Ahmed Saeed
Som en nödåtgärd försåg norska Flyktinghjälpen (NRC) familjerna med nya, starkare presenningar. Avsikten var att dessa skulle hålla i sex månader, eftersom alla vid den tiden fortfarande hoppades på att kunna återvända hem.
Men med tiden blev materialet utslitet. ”Det var bättre än halmhyddor,” säger Ahmed. ”Men presenningen höll bara i tio månader innan den revs sönder, och det blev lika illa igen.”
Att återvända hem var inget alternativ eftersom konflikten fortfarande pågick där med full kraft. Nu bodde 360 familjer i lägret. Någonting måste göras.
Ett nytt hot
I slutet av 2019 kunde vi komma med några goda nyheter till Ahmed och de andra i lägret. Tack vare finansiering från EU hade vi nu möjlighet att upprusta 279 hem. Toaletter, vattenkranar och ny belysning skulle också tillhandahållas. Saker började se ljusare ut för de boende i lägret.
Då slog de dåliga nyheterna ner.
”Vi fick höra att markägaren ville att vi skulle lämna platsen”, säger Sabrin. ”Vi visste inte vart vi skulle ta vägen. Lägret var kallt och inte det bästa stället att bo på. Men vi kände oss säkra här.”
”Det var en enorm chock, för vi hade precis börjat slå oss till ro”, säger Ahmed.
För familjer som redan hade genomgått en omvälvande livsförändring var detta för mycket.
”Det jublades över hela lägret”
Det finns över 1 500 bosättningar som Al-Mishqafa i Jemen, som ger tillfälliga hem till människor som har flytt från strider. De allra flesta av dessa bosättningar ligger på privat mark utan någon befintlig överenskommelse som ger familjerna tillåtelse att bo kvar där. Till följd av detta uppgav så många som 42 procent av de utsatta familjerna som vi pratat med över hela Jemen i år att de fruktade för att bli vräkta.
Därför inriktar vi oss på att spåra och avhjälpa vräkningshot som en central del av vårt stöd till internflyktingarna i Jemen. Våra team tog direkt kontakt med lokala myndigheter och markägaren till Al-Mishqafa-lägret.
Förhandlingarna var en framgång. Ett avtal säkrades som gav familjerna rätt att vara kvar i ytterligare fem år.
”Det var verkligen ett jubel över hela lägret”, säger Ahmed. ”Leveranserna kom med nya material som trä och ny presenning. Detta var goda nyheter för oss alla.”
Förutom att rusta upp boendena satte vi också upp toaletter, reparerade lägrets vattenpump och installerade solcellslampor. Vi distribuerade ut hygienartiklar, hjälpte till med att införa avfallshantering och städtjänster och höll hälsofrämjande upplysningsmöten.
Mer återstår att göra
Som ett resultat av våra insatser har nu 472 familjer – omkring 2 515 personer – i tre läger, varav ett är Al-Mishqafa, ett femårigt avtal avseende besittningsrätten till marken.
Men vräkningshotet upphör inte förrän kriget i Jemen tar slut och människor kan återvända till sina hem eller starta ett nytt liv i värdighet och säkerhet. Fram till dess sitter de fast i en situation med akut och kortsiktigt bistånd. De förtjänar en mer stabil framtid – något som vi fortsätter att arbeta för.
Under tiden hjälper vi till att sörja för att familjer som tvingats fly har en säker och värdig plats att kalla för sitt hem.
NRC:s arbete i Al-Mishqafa-lägret finansieras av EU, FN:s flyktingkommissariat, Yemen Humanitarian Fund och regeringarna i Tyskland, Sverige, Frankrike och Norge.