The protracted crisis in the Donbas region of Ukraine is well into its sixth year. The contact line continues to separate Government controlled area (GCA) and Non-Government controlled area (NGCA) of Donetsk and Luhansk regions. This separation isolates much of the population in GCA from important services and livelihood providers in urban centres in NGCA. Along the 427-kilometre contact line, there are five open exit-entry checkpoints (EECP) in Hnutove, Novotroitske, Marinka, Maiorsk and Stanytsia Luhanska, where internally displaced and conflict-affected people cross to visit relatives, buy food and other goods, receive social payments and check on their property.

Since the opening of these EECPs, the number of people crossing the contact line continues to grow. Every month, there are about 1,3 million people recorded crossing through all five of the EECPs. Long queues and correspondingly, long waiting times at checkpoints continue to be reported. During their journey to cross the contact line, very often people face difficult weather conditions and slow processing times. These civilians who cross the contact line have limited access to basic services such as drinking water, latrines, weather shelters, heating, and medical care.

Photo: Dmytro Tielushkin/The Norwegian Refugee Council (NRC)
Ukraina

Sex fakta efter sex år av kris

I april 2014 bröt fientligheterna ut i östra Ukraina. Sedan dess har området varit splittrat och det en gång integrerade samhället delas nu av en 427 kilometer lång frontlinje, den så kallade ”kontaktlinjen”. Sex år senare skakas Ukraina fortfarande av väpnade konflikter i den östra delen. Trots flertal försök att sätta stopp för våldet under de senaste åren, fortsätter konflikten att påverka drygt 5 miljoner människor.

Här är sex saker du bör känna till om situationen i Ukraina.


1. Över 1,4 miljoner människor över hela landet är registrerade som internt fördrivna

När en flyktingkris pågår under så många år blir det svårt för de drabbade människorna att integreras på nya platser och skapa långsiktiga lösningar. Med resurser på bristningsgränsen diskrimineras familjer och står inför stora utmaningar, som att skaffa bostad, få tillgång till samhällstjänster och hitta en varaktig försörjning. 12 procent av de som flyr internt (inom sitt eget land) har fått socialbidragen inställda av myndigheterna sedan de registrerades.  

Nadiia Parfemchuk, 54, and Heorhii Mironenko, 61 live in Kurakhove collective centre more than five years without bleak prospects to return home in Marinka, as it is destroyed and located in mine-contaminated area with everyday shelling. 
“We lived in a big fully refurbished house in Marinka and had everything what we needed for normal life. We have been living here since August 2014, it was impossible to stay home, as it became epicentre for hostilities. When our house was hit, we were in Kurakhove with my husband’s sister. Everything was burnt. Nothing remained there, we were trying to get our staff, but could not do it, because of active hostilities. We came here in what we were wearing. Local town residents and humanitarian organisations helped us a lot. My daughters live here in Kurakhove  one in collective centre, another one rents an apartment”, says Nadiia. 
Nadiia was working in the kindergarten,  however, she got under reduction and lost her job. She did not reach retirement age and barely makes the ends meet. Their house is destroyed, and they have to pay 2,000 hryvnias (nearly 70 US dollars) for utilities in cold season. It is very mouldy here. 
Heorhii started working recently, as they need to survive somehow. Most of humanitarian assistance is provided to pensioners over 65 years. Their house is in the red zone, they cannot even access it. Even military people do not walk there. Nadiia and Heorhii say that they would like to get house somewhere in the safe place. 
Photo: Dmytro Telushkin/the Norwegian Refugee Council
Läs bildtexten I Kurakhove kollektiva centrum för interna flyktingar visar Nadiia, 54 år och Heorhii 61 år foton av deras förstörda hus. Foto: Dmytro Tielushkin/NRC

2. Mer än 3 000 människor har dödats och över 7 000 har skadats sedan konflikten började

Fientligheterna tar mycket hårt på den civila befolkningen. Dagliga granatangrepp och landminor påverkar både den fysiska och psykiska hälsan. 

Vägar och annan infrastruktur attackeras också och utsätter miljoner människor för risken att förlora tillgången till vatten, hälsa, utbildning och värme.  

Mer än 55 000 hus på båda sidorna av ”kontaktlinjen” har skadats eller helt förstörts och till det kommer skolor, sjukhus och vattenfaciliteter.

Faran som landminor utgör hindrar människor från att arbeta på sina gårdar och till och med att samla ved. Över 1 000 människor har dödats av landminor eller andra explosioner. skador som registrerats sen 2014 är kopplade till gruvor och sprängämnen.  

Volodymyr and Anzhela Blyzniuk. They live in the contact line village of Zhovanka, Donetsk region. 
Their house was damaged due to the armed conflict. They dream about house renovation and the new life beginning.
They have managed to survive after three hours laying on the cold winter ground hiding from the long-lasting shelling. And they never forget that day, 9 January 2016. 
A shot-up car, dozens of bullets, that Volodymyr pulled out from his car, as well as shrapnel, which is never removed from Anzhela's shoulder, also a reminder of that day.


Photo: Natalia Patlatiuk/Norwegian Refugee Council
Läs bildtexten Volodymyr Blyzniuk, 52 år, från byn Zhovanka i frontlinjen har sparat de dussin kulor som skadade hans fru Anzhela och förstörde hans bil. Foto: Natalia Patlatiuk/NRC

3. Varje månad passerar över en miljon människor kontaktlinjen trots risken att dödas av landminor och andra sprängämnen

Civila kan korsa kontaktlinjen genom fem ut- och ingångar längs hela Donetsk och Luhansk regionen. De korsar linjen för att hälsa på sina familjer, handla på marknaden, hämta dokument, få livsviktig samhällsservice eller för att titta till sina hem. Många är över 60 år och reser över för att få sin pension utbetald, den enda inkomstkällan.

Människorna köar vid kontrollstationerna i timmar oavsett hård vinterkyla eller brännande het sommar. Det har skett förbättringar vid stationerna men över 90 personer har avlidit de senaste två åren på grunda av de dåliga förhållandena vid stationerna. Trots de stora insatser till förbättringarna av myndigheterna och humanitära organisationer är det fortfarande brist på hygienfaciliteter, dricksvatten och första hjälpen.

Civilians have to cross the contact line through five entry-exit checkpoints serving entire the Donetsk and Luhansk regions. They cross to visit their families, go shopping at the market, obtain documents or access essential state service as well as to watch on their property on both sides. Most of those people are over 60 who travel to access their pension, which is the only source of income. People are queueing at the checkpoint for hours, either harsh winter conditions or scorching sun in summer. While there have been improvements in the crossing conditions over 90 people died due to health complications at the checkpoints during 2018-2019. Despite the considerable efforts made by the government and humanitarian community, checkpoints still lack basic services such as hygiene facilities, drinking water and first aid.
Photo: Dmytro Tielushkin/The Norwegian Refugee Council (NRC)
Läs bildtexten Kontrollstationen vid Stanytsia Luhanska. Tusentals människor köar för att korsa “kontaktlinjen” varje dag för att hälsa på sina släktingar, köpa mat, ta ut sin pension eller socialbidrag eller titta till sina hem. Foto: Dmytro Tielushkin/NRC

4. Över 530 000 människor har inte tillräcklig med mat och över 480 000 behöver försörjningsstöd

Den utdragna krisen har tärt på befolkningens resurser och är på gränsen att brista. Ökade priser och minskad matproduktion i kombination med arbetslöshet får allvarliga konsekvenser och gör det svårt att försörja sig och sin familj. Människorna i östra Ukraina är ofta tvingade att göra omöjliga val, som att köpa mat och medicin eller skicka barnen till skolan.

Försvagade sociala trygghetssystem, minskad tillgång till livsmedel och välfärd har allvarligt drabbat de mest utsatta som äldre, ensamstående föräldrar och personer med funktions-nedsättning.

Large family of Tetiana Asmanova and Kateryna Yakovenko. 
Nikita and Volodymyr, Olha and Natalia, Veronika and Vladyslav, Daniela and Mariia.
Photo: Violetta Shemet/The Norwegian Refugee Council (NRC)
Läs bildtexten Tetiana Asmanova 30 år, flykting i Ukraina kämpar varje vinter för att ge sin stora familj mat och värme. Foto: Violetta Shemet/NRC

5. Att få sina rättigheter är en utmaning för befolkningen som är berörda av konflikten

Nära 700 000 pensionärer får inte sin pension på grund av den restriktiva politik som är kopplad till utbetalningarna och registreringskravet för internt fördrivna personer.

Över 50 procent av barnen födda efter 2014 i regionen Donetsk och Luhansk, som inte är kontrollerade av myndigheterna i Ukraina, har inte fått sina födelsebevis utfärdade myndigheterna. Det kan därför inte kan få hälsovård eller tillgång till utbildning och riskerar dessutom att bli statslösa.

Det är fortfarande svårt att få formell bekräftelse av dödsfall i dessa områden vilket leder till svårigheter att utreda arv och äganderätt.

Oleksandra Belotserkovets, 86 years, from Marinka, lives alone in a small mouldy room in Kurakhove collective centre. Her home was destroyed, and humanitarian organisations still cannot assist her to rebuild her house, as it is in the red zone of contact line. Her husband died in 2010, two sons were killed - one in young age, second died as a result of shelling.
“On 11 of July my son Viktor called me, and suddenly I heard very loud sound of explosion, the lights went off. I was wandering what happened. My son cut off the phone and did not call me back. I was trying to reach him by landline and mobile phone. However, he did not answer. I had very bad feeling that something terrible happened. At night my daughter-in-law called me and told me to hide in the basement as a new shelling was about to start, when I asked her about my son, she bitterly cried and said that he was dead. My neighbour helped me to get to Viktor’s house and I saw him dead, I will never forget what I saw that day. We could hardly bury him, the shelling was very close”, recalls Oleksandra. 
Oleksandra’s house was burnt completely, 20 days after Viktor’s death. Her son’s wife Svitlana brought her to nearby, but safer town of Kurakhove. Oleksandra did not want to be a burden and odd for Svitlana and grandchildren. She went to local administration; they provided her with small room in the collective centre. 
Many times Oleksandra to local authorities with request to get accommodation, small house. She is worried that one day she will be evicted from the centre. As of now, her house cannot be restored, as it is in red zone. She is seeking assistance to receive small, but own house in safer place. 
Photo: Dmytro Telushkin/the Norwegian Refugee Council
Läs bildtexten Oleksandra Belotserkovets, 86 år, från Marinka lever ensam i ett litet rum i Kurakhove kollektiv i centret för interna flyktingar. Foto: Dmytro Tielushkin/NRC

6. Den humanitära hjälpen är kraftigt underfinansierad

Trots de stora effekterna av den pågående krisen är den humanitära hjälpinsatsen kraftigt underfinansierad.

Hjälporganisationernas möjlighet att möta de behov som befolkningen har är kopplad till finansieringsnivåerna. Ukraina rankas som nummer fem på NRC’s lista 2019 över de största humanitära kriserna i världen. Under 2018 var endast 37 procent av behoven finansierade vilket gör det till den mest underfinansierade krisen. Trots en liten ökning av finansiering 2019 var det långt ifrån tillräckligt.

Den humanitära hjälpen når bara drygt en miljon människor per år – bara hälften av de nödställda – på grund av begränsade resurser.

***

NRC Flyktinghjälpen har arbetat i Ukraina sen 2014 med att hjälpa konfliktdrabbade människor med att till exempel reparera skadade hus, bli självförsörjande genom affärsbidrag, utbildning och utvecklingsprojekt. Vi ger också juridiskt stöd för att ge drabbade människor sina rättigheter tillbaka.

Sedan vi startade verksamhet i Ukraina har vi lyckats hjälpa över 159 000 personer.

Läs mer om vårt arbete i Ukraina här