När Dijlas älskade hus bombades i kriget mot IS
– Nu har vi fått stöd från Flyktinghjälpen och kan börja bygga upp det igen. Vi är så tacksamma. Jag älskade allt med huset. Jag har minnen från alla vinklar och vrår, säger Dijla.
Här är hennes berättelse.
– Det var en chock! Den bakre väggen var borta och kökstaket hade fallit in. Huset hade sprängts i bitar. Det var förfärligt.
Nu bor vi hos en av Samirs bröder. Men man känner sig inte helt fri när man är gäst hos någon en längre tid. Det tar till och med på barnen. Vi vill så gärna ge dem ett hem.
Vi vet inte varför vårt hus blev bombat. Men vissa säger att IS hade tagit det. Att de bodde där och förstörde det innan de åkte.
Födde för tidigt
– Jag älskade det huset. Det var stort, vackert och hade många rum. Sammanlagt var vi 17–18 personer som bodde där.
Det var min svärfar som byggde huset i början av 2000-talet. Han dog samtidigt som vår stad befriades, runt 2017, Gud vare med honom.
Vi som bodde i huset var jag, min man Samir och våra fyra barn: Younes som är 15, Yousef som är 13, Abdul-Salam som är 8 och Abdul-Aziz som är 7 år. Plus mina svärföräldrar och två svågrar och deras familjer.
Det var 2014 som den väpnade gruppen Islamiska staten (IS) intog vår stad. I början av september 2017 kom irakiska styrkor för att ta tillbaka den.
Det var då bombningarna började.
– Jag var gravid. Det var varmt. Jag försökte vila och somnade. Bomberna! Det kändes som om min mage exploderade. De följande tre dagarna hade jag ont. Innan jag födde min dotter.
Det var för tidigt. Hon var sjuk.
En tragedi
– IS sa att det var förbjudet att lämna staden. Men vi lyssnade inte på dem. Vi åkte.
Vi lämnade alla våra ägodelar. Vi gömde våra identitetshandlingar i strumporna ifall IS skulle stoppa oss.
Vi gick i tre timmar tills vi träffade på irakiska soldater. De förde oss till staden Kirkuk. Jag skulle inte önska någon att få bo som vi gjorde där de första två månaderna. I ett hus med 43 personer. I ett litet rum.
Det gick nästan inte att vara i badrummet på grund av stanken. Maten var dålig. Man blev sjuk av den.
Jag blev opererad där.
Det var kallt men vi hade inga filtar att breda över mig. Inga extrakläder, bara de vi hade på oss när vi flydde. När man var hungrig fanns det ingen mat. Och om det fanns något litet att äta var det inte särskilt frestande då 35 människor slogs om det lilla som fanns.
Efter tre månader dog vår dotter.
Krigets många konsekvenser
– Kriget. Det gör skada på så många sätt. Vi förlorade inte bara vårt hus. Samir har inte kunnat träffa sina syskon på fem år på grund av det. Jag har inte sett mina syskon på tre år.
Min brorson fick granatsplitter i ögat och förlorade det. I dag bor han i Nederländerna.
Min ena son kan inte öppna handen, han behöver opereras. Det är en medfödd skada. Han blir retad i skolan på grund av det. Han säger till Samir: ”Pappa, kan du inte ta mig till sjukhuset så jag kan opereras?”
Men det har vi inte råd med nu.
I dag går mina barn i skolan men de ligger efter på grund av kriget. Younis har ångest, till exempel. När han hör ljud tror han att det är bomber. Han säger: ”Mamma, jag är så rädd, jag är rädd för allt.” Rädslan har tagit över honom och det går ut över skolarbetet. Han brukade vara så duktig, särskilt på att läsa.
Allt har förändrats.
Sårbara för viruset
– Vi har försökt skydda oss mot coronaviruset. Vi har hållit oss borta från folksamlingar. Hållit avstånd.
För att vara ärlig har vi varit väldigt rädda för att något ska hända både min mamma, som har diabetes, högt blodtryck och hjärtsjukdom och vår son Abdul-Aziz som har allergier och astma. Han får andningsbesvär och behöver syre.
Fortsatt hjälpbehov
– Samir och jag har pratat mycket om att vi aldrig kommer att få tillbaka vårt hus. Att vi fick hjälp med det är fantastiskt. Vi tackar Gud.
Nu har vi påbörjat återuppbyggnaden. Vi har köpt byggsten, fönster och dörrar.
– Men den ekonomiska situationen är svår i Irak och priserna har blivit väldigt höga. När Samir skulle köpa en säck cement hade han inte tillräckligt med pengar. Det visade sig att den kostade en förmögenhet! Nu har han varit tvungen att sätta sig i skuld hos både släktingar och vänner. Huset måste bli klart innan vintern kommer.
Vi är så tacksamma för stödet från NRC Flyktinghjälpen.
Nu ber vi om mer hjälp så att vårt hus kan bli färdigt innan kylan kommer. Jag är rädd för att mina barn ska frysa i vinter.
Det bästa rummet
– Jag vill göra vårt hus vackert igen. Dekorera den. Skaffa möbler så småningom. Anlägga en trädgård. Det känns så bra att sköta om blommorna i en trädgård.
Det rum som jag tyckte mest om var köket. Där lade jag ner all min kärlek i maten som jag lagade. Och där serverade jag maten till dem som jag älskar. Jag längtar efter att få göra det igen.
Av hela mitt hjärta.