AFGHANISTAN/Mazar-i-Sharif
Nov 2019
Photo: Ingrid Prestetun /NRC 

Mama khal- Mahmood (67): at the NRC distributing point waiting to receive money to bay a stove and firewood for the winter.  

She is a widow and female HH living with her grandsons/ daughters. There are 16 members in her family. She is making wool waving to support her family and additionally her closed relatives collect money from people and support her on monthly basis with very small amount of money.

The family is included in NRC's shelter upgrade project and winterization program.
Afghanistan

Hur Ana fick tak över huvudet

“Vi fryser, svälter och lider, men nu ser vi fram emot att flytta in i vårt nya hus," säger Ana, 67 år.

Ana, som är änka, berättar om den dramatiska flykten, det hårda livet som flykting och drömmen om ett nytt hem. Hon är en tusentals som har tvingats att fly och lämna sitt hem på grund av konflikten i det krigshärjade området. Många tar sig till de större städerna där de bor i tält och halvklara hus utan tak, fönster eller dörrar.

De första elva månaderna 2019, fanns det 398.000 människor på flykt på grund av konflikten i enligt FN, United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs (OCHA). Det är 38.181 personer per månad eller 1.200 per dag. Hälften av dessa är barn.

Vintern har just börjat och vi har redan tagit emot de första rapporterna om barn som dör av kylan.

“Vintern kan vara brutal i Afghanistan. NRC Flyktinghjälpen jobbar hårt för att hjälpa så många som möjligt att få värme och tak över huvudet,” säger Astrid Sletten, chef för programverksamheten i Afghanistan.

Läs bildtexten Ana med Patoney Frogh, NRC’s nöd koordinator. Foto: Ingrid Prestetun

AFGHANISTAN/Mazar-i-Sharif: Ana sitter på en filt med svärdottern utanför entrén till den källare där familjen har bott senaste året. När vi kommer fram till huset, springer hennes svärdotter som är klädd i burka nerför trappan till källaren, men Ana vill gärna visa sin uppskattning och berätta sin historia för oss. Med hjälp från NRC Flyktinghjälpen ska hon nu flytta in i ett nytt hus. Hon tittar bort mot de två snälla grannarna som har hjälper den 67-åriga änkan att göra klart det nya huset.

Läs bildtexten Ana och hennes svärdotter utanför entrén till den källare där de bott senaste året. Foto: Azad Enayatullah

"Två av mina söner dödades"

"Under våren och sommaren 2017 när striderna eskalerade i Faryab provinsen förlorade jag två av mina söner. Min svärdotter blev änka och mina fyra barnbarn blev faderlösa."

När hösten kom och de militära grupperna attackerade deras by hamnade familjen mitt i skottlinjen mellan de väpnade grupperna och regeringsstyrkorna.

"Vi blev beskjutna av både stridsvagnar och flygplan, och vi flydde för våra liv. Det enda vi fick med var kläderna vi hade på oss."

Hon berättar om husen som blev bombade, döda kroppar, skrikande kvinnor och gråtande barn. Till fots gick de flera timmar innan de kunde hyra en tuk-tuk (Afghansk trehjuls-taxi). Några dagar senare kom de fram till Mazar-i-Sharif, där de slog sig ner på en ogästvänlig liten bit land utanför staden.

Läs bildtexten Ana berättar om den dramatiska flykten och det hårda livet som flykting. Foto: Ingrid Prestetun.

Brutal vinter

"Under vintern bodde vi under en enkel presenning. Vi samlade in så mycket ved vi kunde och annat brännbart material för att kunna elda och hålla oss varma."

Vintern i området är bitter kallt med både regn och snö, och den varar i över fyra månader.

"När våren kom tog jag mig tillbaka till vår by och sålde huset och tomten."

Med stöd och råd från NRC Flyktinghjälpen har drygt 2000 familjer på flykt fått möjligheten att köpa bostadsrätter i området. De flesta familjerna kommer från provinserna Faryab och Balkh.

Läs bildtexten Bosättningen utanför Mazar-i-Sharif där Ana och 570 andra familjer har bosatt sig. Foto: Ingrid Prestetun

NRC Flyktinghjälpen ser till att de mest sårbara får hjälp

Det här är platsen där Ana och hennes familj har bosatt sig. "Vi lyckades köpa en bit land våren 2018, vi flyttade in och bodde i källaren som vi själva grävde ut."

För två år sedan var det här bara ett fält. Nu finns det två byar som har växt ihop med infrastruktur, vägar, vattenpumpar och små affärer.

Som många utsatta familjer i området har Ana tagit emot ca. 3.000 SEK för att kunna göra huset klart. Familjerna bygger själva sina hus, och som tur är har Ana snälla grannar som hjälper henne.

"Med pengar från NRC Flyktinghjälpen har vi äntligen kunnat bygga klart taket och satt in en dörr och fönster." säger Ana.

Läs bildtexten Amanullah representerar de interna flyktingfamiljerna i bostadsområdet utanför Mazar-i-Sharif. Foto: Azad Enayatullah

Hjälper varandra

"När de första familjerna anlända hit, var det här ett tomt fält som inte användes till något. Alla familjerna här har flytt från samma område och vi tar hand om varandra och hjälper dem som har det mest svårt, som Ana till exempel," säger Amanullah som är talesperson för familjerna in området.

Den före detta läraren flydde med sin familj från provinsen Faryab för tre år sedan. På hans initiativ lyckades han att nå en överenskommelse med de familjer som redan bosatt sig där, de lokala myndigheterna och jordägaren.

Familjerna hade möjlighet att köpa en bit land och de har byggt husen själva, de lokala myndigheterna har ordnat med infrastruktur som vägar. Olika välgörenhetsorganisationer som NRC Flyktinghjälpen har också bidragit till att göra detta möjlig.

Många utmaningar

"De största utmaningarna är fattigdom och bristen på betalda arbeten. Några kan hitta jobb på daglig basis som till exempel på bondgårdar, byggen eller andra fysiska arbeten," säger Fardin Hafizi som leder NRC:s tältprojekt.

Det finns ingen läkarmottagning eller skola i området, men det finns en lärare som kommer hit från en annan skola och undervisar i ett tält som är uppsatt för det.

"Men det är långt från tillräckligt med lärare och om sommaren är det outhärdligt varmt och på vintern bitande kallt i tältet. Det finns några familjer som har råd att ordna med skolskjuts till sina barn så de kan ta sig till skolan i stan. Många föräldrar är rädda att skicka iväg sina barn till skolan själva, flickorna är speciellt utsatta," säger Hafizi.

Afghanistan/Masar-e-Sharif
Nov 2019
Photo: Ingrid Prestetun/NRC

A newly displaced family is seeking shelter under a tent in the outskirt of Mazar-e-Sharif. The previous night was cold with temperatures below 0 Celsius.
Läs bildtexten Nyanlända familjer i bosättningen utanför Mazar-i-Sharif. Foto: Ingrid Prestetun

Bor i tält

Nya familjer anländer varje vecka och de kommer från samma by.

"Det är för att de blir väl mottagna och alla här vet hur det är att fly från sitt hem. Att lämna allt men har och faktiskt starta upp ett nytt liv från början. Så självklart är man vänligt inställda och delar med sig av till exempel tält de bodde i tidigare. När nu vintern har satt in blir de nyanlända inbjudna till att sova i husen som ger bättre skydd,” säger Hafizi.

Enligt OCHA är det omkring två tredjedelar av de fördrivna hushållen i Afghanistan (65 procent) som uppger att de inte bor i ett permanent hus. (10 procent bor i tält, 19 procent i provisoriska skyddsrum och 36 procent i hus gjorda av lera och tegel).

Läs bildtexten Fardin Hafizi leder NRC:s tältprojekt. Foto: Ingrid Prestetun

Långsiktig hjälp

Hafizi hälsar på änkan Ana. Han instruerar byggarna och säkerställer att taket är klart och att dörren och fönstren är korrekt på plats.

"I början delade vi ut livräddande humanitär hjälp som tält, köksutrustning, filtar, madrasser och hygienartiklar."

Det har andra organisationer nu tagit över, och NRC Flyktinghjälpen kan fokusera mer på långsiktiga projekt som blir permanenta lösningar.

"Tält är bara en temporärlösning, det är därför vi fokuserar på att hjälpa familjer att bygga enkla hus. Under hösten har vi gjort hus bättre med nya tak, dörrar och fönster."

Läs bildtexten Ana är orolig för sina barnbarn. Från vänster: Gul Soma, 10, Mariam, 6, Rahimullah, 7 and Kahyr, 12. Foto: Azad Enayatullah

Orolig för barnbarnen

Ana är orolig för barnbarnens och hennes egen hälsa.

"Barnen går inte i skolan, vi har inte tillräckligt med pengar för att köpa kläder och det finns ingen läkarmottagning i området. Jag är själv sjuk men har inte pengar till medicin eller transport till sjukhuset."

Släktingar och goda grannar ger ibland familjen lite pengar så de kan köpa mjöl, ris, potatis och lite grönsaker. Med de har nästan inga möjligheter att laga eller baka. Den äldsta barnen tar med sig mjöl till en bagare i området, lägger till lite pengar och får bröd tillbaka.

AFGHANISTAN/Mazar-i-Sharif
Nov 2019
Photo: Ingrid Prestetun/NRC

Mama khal- Mahmood shows us what the family eats for breakfast, lunch and supper: only dried bread. Sometimes good neighbors give them some potatoes and vegetables. 

Mama khal- Mahmood (67): She is a widow and female HH living with her grandsons/ daughters. There are 16 members in her family. She is making wool waving to support her family and additionally her closed relatives collect money from people and support her on monthly basis with very small amount of money.

The family is included in NRC's shelter upgrade project and winterization program.
Läs bildtexten Familjens mat består av en påse med gammalt torrt bröd. Foto: Ingrid Prestetun

Överlever på bröd

Ana tar fram den vita platspåsen med torrt bröd.

"Titta, det här är vad vi har att äta. Vi lever värre liv än djuren. I vår hemby hade vi kameler, åsnor och getter. Vi hade också fruktträd och grönsaker. Vi levde ett bra liv och kunde ta hand om oss själva. Nu är vi beroende av välgörenhetsorganisationer och våra grannar för att överleva. Av dem får vi bröd som blivit över och ibland lite grönsaker.

Enligt OCHA lider över 2,5 miljoner barn under fem år av akut undernäring i Afghanistan. 690.000 av dessa (27 procent) lider av allvarlig akut undernäring och riskerar att dö om de inte får medicinsk behandling

Läs bildtexten Ana’s barnbarn Mariam (6) förlorade sin pappa i kriget. Hon går inte i skolan och hon har inte tillräckligt att äta. Foto: Ingrid Prestetun

Barnen lider

Ana är oroad för barnen. "De har varit med om hemska händelser, de har förlorat sin pappa, de har sett förödelsen av krig och de har upplevt lidande och nöd på nära håll."

OCHA rapporterar att två av tre Afghaner lever i områden som är direkt inblandade i krig och konflikter. Mer än hälften är under 18 år och merparten under 15 år. De är extremt utsatta för våld som resulterar i flykt och genom det förlorar de sina jobb och inkomster. De förlorar också tillgången till offentliga tjänster som hälso- och sjukvård och utbildning.

Läs bildtexten Barnbarnen försöker hålla sig varma under en sandali (från vänster): Kahyr, 12, Rahimullah, 7, Gul Soma, 10 and Mariam, 6. Foto: Azad Enayatullah

Kämpar för att hålla värmen

Familjen har nyligen flyttat in i sitt enrumshus. Ana sover på golvet med sin svärdotter och de fyra barnen. De har några få kuddar och filtar att lägga ut på det kalla betonggolvet. Det finns ingen elektricitet i bosättningen.

"En del familjer har små solpaneler som ger dem tillräckligt med el för en glödlampa, men vi har inget sådant," säger Ana.

Familjen har en sandali, som är en traditionell afghansk värmare som består av en träram och en behållare med glödande träkol under. Man täcker den med filtar, och sedan kryper man in under filtarna och värmer sina fötter.

"Det var mycket kallt i natt. Vi hade inte tillräckligt med pengar för att köpa kol och en sandali håller sig bara varm några timmar. Men jag har fått veta att NRC ska ge oss pengar imorgon så vi kan köpa och installera en vedugn och köpa ved så vi kan klara vintern." säger Ana.

Läs bildtexten Ana köar tillsammans med andra kvinnor för att få pengar till att köpa vedspis och bränsle. Foto: Ingrid Prestetun

En vedugn och bränsle

Nästa dag möter vi Ana vid NRS:s utlämningsstället av pengar och förnödenheter. Som en av manga utsatta som behöver hjälp köade även Ana för att ta emot cirka 2.000 SEK så hon kan köpa en vedugn och ved. En enkel vedugn kostar ungefär 200 SEK.

Läs bildtexten Ana tar emot pengarna till de viktiga inköpen som kommer att värma familjen. Foto: Azad Enayatullah

NRC:s akutkoordinator, Patoney Frogh, är på plats för att dela ut pengarna. Många av de som tar emot hjälpen är kvinnor som ansvarar för hushållet och få av dem kan läsa och skriva. Frogh ser till att alla som får hjälp är registrerade och att de får det de behöver.

"NRC Flyktinghjälpen var den första organisationen som etablerade sig 2003 i området och idag har vi en ledande roll i biståndsarbetet här," säger hon.

Nya flykingströmmar och mindre pengar

Men hon oroar sig över situationen som har förvärrats sista tiden.

"Den humanitära situationen har förvärrats drastiskt de senaste två åren. Ökande strider och en svår säkerhetssituation har resulterat i att fler människor har tvingats att lämna sina hem."

Läs bildtexten NRC:s akutkoordinator, Patoney Frogh, kontrollerar att alla kvinnor på distributionslistan får pengar till vedugn, ved och bränlse. Foto: Ingrid Prestetun

Konstant kris och brist på pengar

"Vi upplever att det finns givartrötthet. Det har blivit svårare att finansiera vårt arbete. Om vi hade mer pengar skulle vi kunna hjälpa många fler. Behoven är enorma," säger hon och fortsätter:

"Det är troligtvis på grund av att Afghanistan har blivit ett land konstant kris och de internationella styrkorna lämnade landet efter 2014. Samtidigt kommer det nya och andra kriser som pockar på uppmärksamhet som Syrien och problemområden i Afrika," säger den erfarne biståndsarbetaren.

Som många familjer i det krigsdrabbade landet, har även Frogh’s familj tvingats fly och lämna sitt hem.

"Min familj flydde från Kandahar för över 50 år sedan på grund av en militär konflikt. De senaste åtta åren har jag arbetat för NRC Flyktinghjälpen och har träffat många familjer i djup kris, men lite hjälp gör ofta stor skillnad. Den glädjen och tacksamheten från de som får hjälp, som Ana och hennes familj, ger mig styrkan att orka fortsätta mitt jobb."

Hjälp människor på flykt