Västbanken: Bosättarvåld driver palestinier från sina hem till allt svårare levnadsvillkor

Israelskt bosättarvåld gör livet omöjligt för familjer och bidrar till deras tvångsförflyttning. Åttiosex procent av de fördrivna familjerna uppger att deras levnadsvillkor har blivit sämre sedan de tvingades lämna sina hem. Resultaten visar att fördrivningen inte är en enskild händelse, utan en del av en långvarig kris.

Efter fördrivningen fortsätter familjer att utsättas för hot om vräkning, förlorade försörjningsmöjligheter, bristfälliga bostäder och begränsad tillgång till grundläggande samhällsservice. Hälften av hushållen uppger att de tror att de riskerar att tvingas flytta igen inom de kommande sex månaderna. De flesta anger informella hot från israeliska myndigheter eller bosättare, eller formella vräknings- eller rivningsbeslut, som orsak.

– När familjerna förlorar sin mark förlorar de inte bara sina hem och sina samhällen. De förlorar också den försörjning som hållit dem vid liv, säger WBPC:s programchef Allegra Pacheco.

– Fördrivningen innebär att familjerna inte längre kan odla sin mark, låta sina djur beta eller få de inkomster de behöver för att överleva.

Tre av fyra familjer uppger att de inte längre kan tjäna tillräckligt för att täcka sina grundläggande behov. Den främsta orsaken är att israeliska myndigheter, bosättare eller båda har hindrat dem från att få tillgång till sin mark eller sina djur.

Rapporten publiceras samtidigt som bosättarattackerna ökar, rörelsefriheten begränsas ytterligare, rivningarna blir fler och andra påtryckningsåtgärder intensifieras mot palestinska samhällen. Rapporten bygger på en undersökning av 233 palestinska hushåll som fördrivits från område C, som utgör 62 procent av Västbanken och står under full israelisk kontroll. Sedan januari 2023 har israeliskt bosättarvåld och begränsningar av tillträde tvingat 6 200 palestinier att lämna sina hem på Västbanken. Mer än en tredjedel av dem fördrevs under första halvåret i år.

Rapporten visar också att bosättarvåld fortfarande är den främsta orsaken till att familjer inte kan återvända hem. Endast sex procent av hushållen tror att de kommer att kunna återvända till sin mark inom det kommande året. De flesta anger fortsatt bosättarvåld och trakasserier samt nekad tillgång till mark eller egendom som skäl till att de inte kan återvända.

– Enligt internationell rätt, och även enligt flera avgöranden från Israels högsta domstol, ska palestinier som har fördrivits från område C kunna återvända till sina samhällen. Det är dock omöjligt så länge bosättarvåldet fortsätter, säger Pacheco.

– För att ge palestinska samhällen ett effektivt skydd måste israeliska myndigheter förebygga och stoppa bosättarvåldet, bland annat genom att hindra bosättare från att ta sig in i palestinska bostads- och jordbruksområden.

– Tvångsförflyttning är ett grovt brott, en av de allvarligaste överträdelserna av internationell humanitär rätt. Israels regering måste också upphöra med all politik och alla åtgärder som bidrar till tvångsförflyttning och omedelbart göra det möjligt för fördrivna palestinier att återvända.

Rapporten varnar också för att stödet till de fördrivna familjerna är långt ifrån tillräckligt. Många fick hjälp direkt efter att de tvingats lämna sina hem, men de flesta uppger att stödet bara täckte en del av behoven. När fördrivningen blir långvarig behöver familjerna akut stöd för sin försörjning, säkra bostäder, vatten, el och skyddsinsatser. Utan långsiktig finansiering riskerar familjer som redan har fördrivits att drivas djupare in i fattigdom och otrygghet.

– Tvångsfördrivningen på Västbanken blir allt mer långvarig och omfattande. Den får inte bli ett permanent tillstånd för palestinierna, säger Pacheco.

– Det internationella samfundet måste vidta konkreta åtgärder för att utkräva ansvar av Israel och stoppa de faktorer som driver människor på flykt. Utan meningsfulla åtgärder kommer fler samhällen att ryckas upp med rötterna samtidigt som möjligheterna att återvända blir allt mindre för dem som redan har fördrivits.

Till redaktionerna:

• Bilder finns att ladda ner för fri användning här.
• Den nya rapporten Life After Forcible Transfer: Palestinian Household Conditions, Needs and Future Outlook in the West Bank finns att ladda ner här.
• Rapporten bygger på en undersökning som genomfördes i december 2025 bland 233 hushåll som hade fördrivits från samhällen som övervakas av WBPC. Datainsamlingen genomfördes i guvernementen Ramallah, Betlehem, Hebron, Nablus, Tubas, Jerusalem och Jeriko.

Huvudresultat

• Bosättarvåld är den främsta orsaken till att familjer tvingas lämna sina hem.
• 49 procent av de tillfrågade hushållen fruktar att de kommer att behöva flytta igen inom de kommande sex månaderna.
• 86 procent uppger att deras levnadsvillkor är sämre än i de samhällen de tvingades lämna. Många bor i tillfälliga eller akuta boenden som är både fysiskt osäkra och rättsligt otrygga.
• 68 procent förlorade sina försörjningsmöjligheter efter fördrivningen, främst på grund av att de inte längre har tillgång till mark, betesmarker eller resurser för djurhållning. För 74 procent av hushållen räcker inkomsterna efter fördrivningen inte till för att täcka de grundläggande behoven.
• Endast 6 procent tror att de kommer att kunna återvända till sina samhällen inom det kommande året, vilket speglar den fortsatta otryggheten, bosättarvåldet, markkonfiskeringarna och de begränsade möjligheterna att få tillgång till mark.
• West Bank Protection Consortium, som leds av Norwegian Refugee Council (NRC), stöder palestinska samhällen genom materiellt och juridiskt stöd för att förebygga tvångsförflyttning på Västbanken. Konsortiet är ett strategiskt partnerskap mellan fem internationella humanitära organisationer och finansieras av EU:s humanitära bistånd samt Belgien, Kanada, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Spanien, Sverige och Storbritannien.
• Västbanken upplever den största och allvarligaste tvångsfördrivningen av palestinier sedan 1967. Pågående israeliska militära operationer och ett kraftigt ökat bosättarvåld har tillsammans tvingat fler än 33 000 palestinier att lämna flyktinglägren i Jenin och Tulkarm. Tiotusentals kan fortfarande inte återvända till sina hem (OCHA).
• Sedan januari 2023 har israeliskt bosättarvåld och begränsningar av tillträde tvingat 6 200 palestinier att lämna sina hem. Av dessa fördrevs 35 procent, motsvarande 2 200 personer, under de första sex månaderna 2026 (OCHA).
• WBPC har nyligen dokumenterat mönster och konsekvenser av sexuellt våld mot palestinier i område C på Västbanken som begås av israeliska bosättare. Detta har varit en av de främsta orsakerna till tvångsförflyttningarna.
• Under 2025 registrerades 1 835 bosättarattacker som ledde till personskador eller skador på egendom. Det är det högsta antalet sedan FN började föra statistik 2006 och en ökning med 27 procent jämfört med 2024, då 1 449 attacker registrerades (OCHA).
• I december 2025 fanns 925 permanenta eller tillfälliga vägspärrar och andra hinder som begränsade rörelsefriheten på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Det är 43 procent fler än genomsnittet på 647 hinder under de föregående 20 åren (OCHA).
• Under 2025 rev israeliska myndigheter 1 536 byggnader på Västbanken med hänvisning till att bygglov saknades. Det är det högsta antalet sedan FN började föra statistik över rivningar 2009 (OCHA).
• Rivningarna är till stor del en följd av ett planeringssystem som i praktiken förvägrar palestinier rätten att bygga i område C, som omfattar mer än 60 procent av Västbanken och står under full israelisk kontroll. Palestinier som bor i område C måste ansöka om bygglov som nästan aldrig beviljas (Bimkom).

För mer information eller för att boka en intervju, kontakta

• NRC:s globala mediejour: media@nrc.no, +47 905 62 329