Läs bildtexten Professor i utbildningspsykologi vid Högskolan i Tromsö, Jon-Håkon Schultz, ansvarar för NRC:s program "Bättre lärande", anpassat till barn på flykt och som utvecklas nu i samarbete med NRC:s utbildningsteam på plats i områdena. Foto: Ingebjørg Kårstad / NRC

Så pratar du med barn om krig

Publicerat 06. jul 2018
Det är nästan omöjligt att hålla barn borta från skrämmande nyheter. Om barnen överlämnas till sig själv och sin egen tolkning av nyheten, ökar också risken för att de blir rädda. Det bästa du kan göra är att prata med ditt barn om det som har hänt.

Kom ihåg att barnet tar in mer än du tror. Nyheter är inte konstruerade för barn, och barn kan ofta bara få med sig bråkdelar av helheten och saknar den erfarenhet och kognitiva kapacitet som krävs för att sätta in nyheten i en större förståelse.

– Det kan få dem att känna sig rädda för någonting som det egentligen inte finns någon anledning att vara rädd för, säger Jon-Håkon Schultz, professor i pedagogisk psykologi vid Universitetet i Tromsö.

Han förklarar att barn behöver vuxen vägledning och hjälp för sätta berättelserna de ser i media i en kontext.

Historierna bör inte bli hängandes över barnet som någonting läskigt, utan sluta som någonting positivt.

Schultz står bakom NRC:s traumaprogram ”Bättre inlärning”, som är anpassat till barn som flytt och som nu vidareutvecklas i samarbete med NRC:s skolteam som arbetar ute i fält. Han leder också forskningsarbetet som är knutet till programmet. Resultaten har varit förbluffande goda: För barn som haft i genomsnitt fem mardrömmar i veckan, har 70 procent inte längre några mardrömmar alls, alternativt bara en mardröm per vecka.

Dela med dig av din egen trygghet

Nyhetsrapporteringen i medierna kan vara skrämmande. Ta reda på vad barnet har fått med sig. Var proaktiv och vänta inte på att barnet ska komma till dig och fråga. Ta reda på vad barnet undrar över och svara på detta.

Men innan du går in i konversationen med ditt barn är det viktigt att du känner dig trygg. Ta några djupa andetag och hitta din egen trygghet. För det är väldigt skrämmande för barn när vuxna är rädda.

Sen kan du låta barnen ta del av din trygghet genom att säga, till exempel: ”Ja, någonting hemskt har hänt, men sannolikheten att någonting kommer hända där vi bor är minimal”. Ju mindre barnet är, desto mer fokus ska ligga på tryggheten. Du kan säga till barnet: ”Det hände där och inte här”.

– Jag tänker att när vi försöker förklara detta för barn, så är det två saker vi behöver hjälpa dem med. De ska bli trygga, och vi ska lära dem någonting. Detta går hand i hand – trygghet och inlärning, säger professorn.

Förklara att det är användbart

När barnet är äldre kan vi fokusera mer på kunskap.

– Vad som är de bärande delarna, som skapar trygghet och konstruktiv kunskap, är att vi gör någonting för att hjälpa. Förklara att det finns några som har det dåligt på grund av krig eller katastrofer, men att de får hjälp. Så kan vi berätta att hjälpen innebär och hur detta sker i praktiken, fortsätter Schultz. 

Schultz menar att vi är skyldiga våra barn att fokusera på det som faktiskt fungerar:

– Om vi inte hjälper till med att etablera ett optimistiskt element i historien, så har vi heller inte gjort vårt jobb på ett sätt. Vi har faktiskt möjlighet att göra någonting för historien.

Vi måste förklara för barnen att det internationella samfundet är aktivt och finns där. Genom FN, NRC Flyktinghjälpen och andra hjälporganisationer. Vi måste hjälpa barnen att förstå att det finns institutioner på plats som ger hjälp. Att det till exempel sitter folk vid NRC Flyktinghjälpens huvudkontor i Oslo och organiserar all denna hjälpen i 30 olika länder, det vet inte alla om.

Schultz menar att det går att det räcker med att man går till sig själv: För att undvika att bli rädd efter att man fått reda på vad som händer därute – så behöver man en del samhällskunskap.

Följ upp över tid

Förklara för barnet att det är skillnad på att vara rädd och bli förskräckt. Till exempel: ”Den här nyheten gjorde att de vuxna blev rädda eftersom det sker så sällan och därför pratar vi mycket om det just nu. Det betyder inte att du behöver vara rädd”. Förklara att de vuxna ser på. Och: ”Du behöver inte vara orolig för att det ska hända något med oss eller dem du tycker om”.

Enligt Schultz är det viktigt att följa upp över tid. Om barnen har några frågor som du inte kan svara på med en gång, säg då: ”Det ska vi ta reda på mer om och prata om senare”.

– Att återkoppla till frågorna skapar en vana som gör att barnet förstår att det är bra att prata om detta flera gånger. Det är viktigt att fånga upp missförstånd eller nya saker som barnen blivit rädda för, säger han.

Om du inte är helt säker på vad barnet har fått med sig eller egentligen är rädd för, bör du inte vara ängslig för att börja prata om det. Kom ihåg att du är den som känner ditt barn bäst. Och att du är den som vet hur man kan trösta barnet och få det att känna sig tryggt.