Syrian refugees at Souda camp, Chios, Greece, 2017. Photo: Pål Nesse/NRC
Läs bildtexten Syriska flyktingar i Souda-lägret på den grekiska ön Chios år 2017. Foto: Pål Nesse / NRC

Nya och farliga flyktingvägar gör att färre flyr till Europa

Publicerat 02. jul 2018
I dag är många människor på flykt i världen. De allra flesta lever som flykting i sitt eget land eller i ett grannland, men somliga riskerar livet för att ta sig till andra delar av världen.

År 2017 kom över 170 000 människor över havet – från Nordafrika och Asien till Europa.

Stängda gränser, avtalet mellan EU och Turkiet och Italiens nära samarbete med Libyens kustbevakning har på senare år tvingat människor att välja nya sätt att komma till Europa.

Hur förändrades flyktrutterna och vilka konsekvenser har detta fått för desperata människor på flykt?

EU/Turkiet-avtalet

I mars 2016 ingick EU ett avtal med Turkiet för att minska antalet flyktingar till Europa. Avtalet innebär att Grekland kan skicka tillbaka flyktingar till Turkiet och att Turkiet kommer att stoppa båtar med flyktingar som försöker korsa havet till de grekiska öarna. I gengäld skulle Turkiet få sex miljarder euro för att hantera mer än tre miljoner flyktingar i landet. För varje syrisk flykting som återvänder från Grekland till Turkiet åtar sig EU att acceptera en syrisk kvotflykting från Turkiet.

Efter det att avtalet trätt i kraft föll antalet flyktingar till Europa betydligt. Men lägren i många av de grekiska öarna är fortfarande överbefolkade.

Avtal med afrikanska länder stoppar båtarna

I dag har inga europeiska länder rätt att skicka tillbaka flyktingar och migranter till Libyen efter att omfattande övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna har upptäckts i landet. Italien, som traditionellt har varit ankomstlandet för de flesta migrantbåtarna från Libyen, betalar libysk kustbevakning för att stoppa båtarna innan de når italienskt vatten. De italienska myndigheterna har också ingått avtal med Niger och Sudan i ett försök att stänga migrationsvägarna till Italien.

I februari 2017 tecknade EU ett avtal med libyska myndigheter. Libyen utlovades omkring 200 miljoner euro för att stoppa flyktingar och invandrare i båtar på väg till Europa, och uppmuntra dem att gå hem. Libyska myndigheter har åtagit sig att också upprätta flyktingläger i Libyen. Avtalet har lett till en dramatisk minskning av antalet personer som tar den potentiellt livsfarliga resan över Medelhavet.

Avtalen om att begränsa strömmen av flyktingar har lett till förändringar i Europas flykt- och migrationsvägar. När det har blivit svårare att komma till Grekland och Italien via de traditionella vägarna, har människohandlare hittat alternativa och ofta farligare flyktvägar.

De nya flyktvägarna

Antalet flyktingar och migranter som tog sig över från Libyen till Italien gick ner förra året, men många kommer till Italien från andra länder, som Turkiet, Algeriet, Egypten och Tunisien. Flera korsar också havet från Turkiet till Cypern och Rumänien.

Hittills under 2018 har Italiens ankomster till havs fallit betydligt, medan havsvägen till Grekland har stigit igen. Dessutom försöker många ta sig från Marocko och Algeriet till Spanien via till de spanska enklaverna Ceuta och Melilla. I Grekland har antalet ankomster via Turkiet ökat enormt trots att tiotusentusentals har blivit stoppade på vägen.

Riskerar livet på flykt

Trots det faktum att kustbevakarna från Italien, Libyen, Rumänien, Grekland och Turkiet har ökat sin patrullering, har nästan 800 personer mist livet i Medelhavet hittills i år. Med längre och farligare flyktvägar till sjöss beräknas antalet öka i hög takt under sommaren och början av hösten.

År 2017 var orsaken till de flesta dödsfall bland flyktingar och migrationer på land – på grund av påkörd av tåg och bilar, elstötar under olagliga resor på järnvägen, drunkning och kalla vinterförhållanden.

Bland de som kom till Italien från Libyen 2017 vittnade många om att de hade fängslats i flera månader under omänskliga förhållanden, torterades för lösensumma, blivit utsatta för grovt sexuellt våld eller tvångsarbete. Bland dem som reste från Turkiet och genom Balkan rapporterades att grupper hade hållits mot deras vilja och misshandlades av smugglare som ville ha mer pengar än tidigare avtalat. 

Väntar på att sjövägen ska öppnas

20-åriga Eden från Eritrea är en av dem som riskerar livet för att nå Europa. Hon berättade inte för sina föräldrar att hon skulle lämna dem och fly från sitt hemland för drygt ett år sedan. Hon drömmer om att återförenas med sin bror som kom till Tyskland för fyra år sedan. Men sedan EU undertecknade avtalet med Libyen har det blivit svårare att resa över Medelhavet, och nu väntar hon på en möjlighet att resa från flyktinglägret i Etiopien.

– Den enda anledningen till att jag fortfarande är här för att det har blivit svårare. Min plan är att resa och jag kommer att ta samma väg som alla andra. Jag vet inte när, jag kan dra i morgon eller den efterföljande dagen, om en månad eller ett år, men så snart havet är öppet reser jag.

Ansvaret måste fördelas bättre

I ett antal EU-länder har gränskontroller införts de senaste åren för att förhindra att asylsökande reser över hela Europa och längre norrut. Trots det faktum att det totala antalet asylsökande till EU halverades år 2017, ökade motsvarande siffra i alla länder som gränsar till Medelhavet.

Så länge människor tvingas till flykt, borde vi arbeta för att ge dem skydd i stället för att stänga fler gränser och lämna åt några länder i världen att ta huvudansvaret att hysa dem.