Läs bildtexten 20-åriga Eden från Eritrea är villig att riskera livet för att nå Europa. Hon drömmer om att återförenas med sin bror som kom till Tyskland för fyra år sedan. Foto: Ingrid Prestetun/NRC.

Eden, 20 år: På flykt ensam – "Ångrar att jag inte tog farväl av mina föräldrar"

Publicerat 29. aug 2018
Eden berättade inte för föräldrarna att hon skulle lämna dem och fly från Eritrea. Hon drömmer om att nå Europa och återförenas med sin bror, som kom till Tyskland för fyra år sedan. Men han vill inte att lillasystern ska ge sig ut på den farliga resan.

– Jag var tvungen att lämna Eritrea. Livet där var för hårt.

Vi möter 20-åringen i ett flyktingläger i norra Etiopien. Det är torka och temperaturen stiger snabbt under morgontimmarna, upp till nästan 40 grader. Marken är dammig och träden har inte tillräckligt med löv för att skydda oss från solen. Eden bjuder in oss till ett litet turkosmålat hus med tegelväggar och plåttak.

– Jag har bott här i drygt ett år nu.

Planen var inte att bli kvar så länge.

– Jag vill resa till Sudan, sedan Libyen och vidare till Europa, berättar hon.

Hon är väl medveten om att det är en farlig resa. För hon vet flera som har tagit samma väg – men alla nådde inte fram.

Sa ingenting till föräldrarna

Under 2017 flydde över 25 000 eritreaner till Etiopien, genom att korsa den södra gränsen. De flesta är minderåriga och unga vuxna, och många flyr ensamma. De flesta säger att Eritreas militärtjänst, som är obligatorisk för alla över 18 år, är den främsta orsaken till att de flyr.

För fyra år sedan lyckades Edens 27-årige bror komma till Tyskland. Han reste genom Sudan och Libyen och över Medelhavet. I november 2016 beslutade sig Eden att göra detsamma. Hon berättade ingenting för familjen.

– Hade jag berättat för dem om planen, är jag säker på att de skulle ha stoppat mig.

För att undkomma militärtjänsten gömde hon sig hos sin farfar. Medan hon var där, bad hon sin faster att skicka lite pengar. De gav hon till en smugglare. Den dagen då hon gav sig av, såg hon sin pappa på gatan. Hon gömde sig för honom.

– Idag ångrar jag att jag inte sa det, säger hon med tårar i ögonen.

Det var inget enkelt beslut att lämna mamman, pappan och syskonen. Men Eden kände att hon inte hade något annat val.

Som jag ser det har jag två möjligheter i livet: jag kan antingen lyckas eller misslyckas. Jag har hört att resan är svår, men så länge det bara är så som jag kan nå Europa, är det vad jag vill göra.
Eden, 20 år

Gömde sig för militären

Tillsammans med 16 andra reste hon från Eritreas huvudstad Asmara. De gick i fem dagar innan militären dök upp och började skjuta mot dem. 

– Vi gömde oss i två dagar. Vi hade inget att äta eller dricka.

Eden var hela tiden rädd för att bli tillfångatagen. Hon visste att de som försöker fly från militärtjänsten riskerar stränga straff. Till slut bestämde hon och de andra sig för att gå tillbaka till Asmara. Där ringde smugglaren dem och uppmanade dem att försöka på nytt. Tillsammans med fyra från den ursprungliga gruppen bestämde sig Eden för att försöka igen, och en vecka senare kom hon fram till den etiopiska gränsen.

– Jag saknar min familj. De ville inte att jag skulle resa och min faster ser på mig som en tjuv. Den enda familj jag har nu är de tjejer jag bor med.

I flyktinglägret delar hon rum med fem andra tjejer i samma ålder. De kände inte varandra tidigare, men alla har lämnat familjen och flytt från sitt hemland. Eden har inte varit i kontakt med sina föräldrar sedan hon gav sig iväg, men när hon har tillgång till internet, chattar hon med systern på Facebook. Tidigare i veckan ringde hon sin bror i Tyskland.

– Han vill inte att jag ska ge mig av till Europa och säger att jag ska stanna här i lägret, eftersom det kommer att dyka upp möjligheter för mig i Etiopien.

   

Kan antingen lyckas eller misslyckas

Eden har bestämt sig.

- Som jag ser det har jag två möjligheter i livet: jag kan antingen lyckas eller misslyckas. Jag har hört att resan är svår, men så länge det bara är så som jag kan nå Europa, är det vad jag vill göra.

Fakta

• I februari 2017 tecknade EU ett avtal med libyska myndigheter. Libyen utlovades omkring 200 miljoner euro för att stoppa flyktingar och migranter i båtar på väg till Europa och uppmana dem att resa hem. Libyska myndigheter har också åtagit sig att inrätta flyktingläger i Libyen. Avtalet har lett till en dramatisk minskning av antalet personer som gör den livsfarliga resan över Medelhavet. 

• Under 2017 kom 119 000 personer till Italien, huvudsakligen från Libyen. Under 2016 var antalet 181 000, enligt FN:s flyktingkommissarie (UNHCR).

• FN rapporterar att det kom mer än 7 000 eritreaner till Italien under 2017. 2016 var antalet runt 20 000 och år 2015 anlände nästan 40 000 eritreaner till Italien.

• Bland de eritreaner som anlände till Italien fanns ett stort antal ensamstående barn, över 1 200 under 2017, enligt UNHCR. I slutet av 2017 fanns det över 5 100 eritreanska flyktingar och asylsökande i Libyen.

Och hon är inte ensam. De flesta eritreanska flyktingarna i Etiopien lämnar flyktinglägren under det första året. Många försöker resa vidare till Europa, ofta med hjälp av smugglare och med stor fara för sitt eget liv.

– Den enda anledningen till att jag fortfarande är här, är att det har blivit svårare. Min plan är att resa och jag kommer att ta samma rutt som alla andra. Jag vet inte när jag kan ge mig iväg - imorgon, dagen därpå, om en månad eller ett år - men så snart sjövägen är öppen så reser jag.

Eden Tedros, 20 years old, from Eritrea, posing with her cooking class  in Hitsats refugee camp, Ethiopia.

"I want to travel to Europe, but I want to travel safely," says 20-year-old Eden Tedros. 

She tells us that a growing number of young Eritreans choose to leave their home country. Tedros is one of many who left in fear of spending her whole life in the military.

Tedros has lived as a refugee in Hitsats refugee camp in northern Ethiopia since June 2017. The closest city is far away and the refugees survive on food and water rations.

For many children and youth in Hitsats refugee camp, it’s hard to imagine a future in Ethiopia. Four out of ten refugees leave Shire after three months. But Tedros has an opportunity to live out her dream.

She is studying to become a certified chef at NRC’s youth education centre in Shire.

"My biggest dream is to work in a restaurant in Europe.” 

Many young Eritreans opt to leave their home country through dangerous migration routes to escape poverty. 

But Tedros is hesitant to travel the seaway across the Mediterranean.

In 2017, over 300,000 refugees and migrants drowned during their attempt to cross the ocean.

“I don’t think I will travel the dangerous route.”

Photo: Beate Simarud/NRC Facts and figures:

Eritreans are the third largest group of refugees living in Ethiopia, with 37,321 refugees currently registered in refugee camps in the Shire area camps. 

Currently there are 163,281 Eritrean refugees in Ethiopia.

It is estimated that nearly 40 per cent of Eritrean refugees leave the camps within the first three months of arrival, and 80 per cent leave within the first year, with significant numbers of the population departing irregularly from Ethiopia to third countries – often with the assistance of smugglers and at great risk to their lives. 

The population in the Shire camps is unique, with a large number of children below the age of 18 and unaccompanied children. 

As of June 2017, 72 per cent of the refugees living in Shire were under the age of 18, including 4,725 unaccompanied and separated children, representing approximately 11.5 per cent of the total refugee population. 

Unaccompanied and separated children live in a variety of care arrangements, including community care, foster care, or family-based care.
Läs bildtexten Eden och klasskamraterna på matlagningskursen, i regi av NRC:s utbildningscenter för ungdomar och unga vuxna i flyktinglägret. Foto: Beate Simarud/NRC.

   

Har stora planer

I lägret använder Eden mycket tid till att planera framtiden. Tillsammans med sin rumskompis Winta, 23 år, tar hon en matlagningskurs i regi av NRC:s utbildningscenter för ungdomar och unga vuxna.

– Jag är väldigt glad att jag inte har slösat bort tiden. Andra sitter bara utan att göra någonting. Jag har studerat och jobbat hårt, säger hon med ett leende.

Dagen därpå är det examensprov. Om hon klarar sig, får hon ett officiellt diplom från etiopiska myndigheterna. Men hon är inte nervös.

– Jag känner mig trygg. Jag har förberett mig väl och våra lärare har varit mycket bra, så jag hoppas att jag blir godkänd.

På examensdagen möter vi henne på utbildningscentret. Hon har på sig en rock och en mössa och ser ut att vara redo.

Under de senaste sex månaderna har hon lärt sig att laga olika rätter, göra sås och baka bröd. Hon har tagit lektioner i kökshygien och lärt sig hur man dukar ett bord och betjänar kunder. Nu är det examen, och Eden kommer att visa allt hon har lärt sig för examinatorn från de etiopiska myndigheterna.

En timme senare har hon ett stort leende. Hon har klarat sig. 

– Jag har många planer, säger hon och serverar färska smörgåsar, potatisbröd och sallad. Jag skulle vilja jobba på en restaurang i ett stort hotell, helst i Europa. Sedan, med tiden, vill jag öppna en egen restaurang. Den ska heta Asmara.