13-åriga Omia Ziara, som bor på Gazaremsan, tränar på att se sin trygga plats framför sig. Foto: Wissam Nassar / NRC

Det här upplever barn med krigstrauma

Publicerat 30. jul 2018
Det är svårt för oss i vår del av världen att förstå hur det är att uppleva krig. Rädslan och trauman följer dig, och många kämpar med traumamardrömmar genom livet.

Barn med traumamardrömmar vaknar och är i alarmläge – stresshormoner pumpas runt i blodet, kroppen skakar och pulsen slår tungt och snabbt. Barnet skriker. Hon tror att hon ska dö.

En pojke från Gaza brukar drömma att soldater skjuter på honom. De skjuter och skjuter. Han ropar på hjälp, men ingen kommer. Till slut, precis innan han håller på att dö så är ambulansen där. Räddningen. Men den är full av vilda hundar som rusar mot honom, och allt hopp är ute.

Drömmarna kommer för att barnet har upplevt något traumatiskt. Det är den här händelsen som kommer tillbaka - natt efter natt.

– Att ha traumatiska mardrömmar är en överväldigande känsla av hopplöshet, för du får inte hjälp av någon. Du är helt ensam, säger Jon-Håkon Schultz, professor i pedagogisk psykologi vid universitetet i Tromsö.

Han är ofta i Gaza, där han vidareutvecklar NRC:s program "Bättre lärande" i samarbete med vårt utbildningsteam. Han leder också forskningsarbetet som är relaterat till programmet.

Eleverna lär sig bland annat att prata om sina traumareaktioner och hur man kan kontrollera ångesten genom andningsövningar. Resultaten har varit förvånansvärt bra - för de barn som tidigare har haft genomsnittliga fem mardrömmar i veckan har nu 70 procent inga mardrömmar alls längre, eller de har minskat till bara en i veckan.

Att ha traumatiska mardrömmar är en överväldigande känsla av hopplöshet, för du får inte hjälp av någon. Du är helt ensam.
Jon-Håkon Schultz, professor i pedagogisk psykologi vid universitetet i Tromsö.

Mardrömmen kan leva i flera år

– Hur länge kan en traumatisk mardröm leva om du inte får hjälp?

– Den kan överleva under lång tid. En studie visar att människor som hade upplevt andra världskriget hade regelbundna mardrömmar under 40 år. Alla som till exempel har haft krigssoldater i familjen vet att de ofta hade mardrömmar. Tidigare bearbetade man inte detta. Man accepterade det bara och försökte leva med det så bra man kunde. Man organiserade vardagen därefter, till exempel, om hustrun blev sliten av att mannen vaknade och skrek på natten, fick de två sovrum.

En hemsk spiral

Många som var på Utøya fick sömnproblem och mardrömmar. Det är också vanligt att personer som har varit utsatta för trafikolyckor får mardrömmar. Principerna är desamma: det var en situation som du inte hade kontroll över och du trodde att du skulle dö. Det är detta som upprepas hela tiden i drömmarna.

– Men det är lättare att arbeta terapeutiskt med dem som har ett enda trauma än de som upplever fler traumatiska händelser, som i Gaza. Då blir det något helt annat. Det är det som är så dramatiskt, säger Schultz.

Han förklarar att barn som lider av traumatiska mardrömmar kanske förlorar några timmars sömn flera gånger i veckan. Brist på sömn får dem att bli okoncentrerade i skolan. Steg för steg dominerar mardrömmen deras liv helt - men de pratar inte om det med någon. På så sätt förstärker de själva sina mardrömmar. Det blir värre och värre - det är en hemsk spiral. Till slut vill barnet inte gå och lägga sig alls.

– Du kan likna det vid ångest i en bubbla. Om du inte sticker hål på den bubblan, kommer traumamardrömmen att leva sitt eget liv och tar energi från dig, säger professorn.