En sen kväll förra året hörde Mohammed och hans familj plötsligt explosioner från luftangrepp nära hemmet. Skolan, där tre av Mohammeds barn gick, lades i ruiner. Nio civila dödades och 2 000 barn hade inte längre någon skola att gå till. Foto: Becky Bakr Abdulla / NRC

Barnens skola anfölls: "Jag trodde att de siktade på oss också”

Publicerat 02. okt 2018
”Hela grannskapet lyste rött och allt omkring oss skakade. Jag drog med mig hela familjen ner i källaren”, berättar Mohammed.

Han bor i Amran i västra Jemen med sin fru, två döttrar och tre söner. I mer än tre år har de och resten av Jemens befolkning levt mitt i ett krig som har drivit miljontals människor på flykt.

En sen kväll förra året hörde Mohammed och hans familj plötsligt explosioner från luftangrepp i närheten av hemmet.

Grannarna dödades

Attackerna träffade ett hus i stadsdelen och dödade dem som bodde där. Skolan, där tre av Mohammeds barn gick, låg i ruiner. Nio civila dödades och 2 000 barn hade inte längre någon skola att gå till.

— Det kändes som att de siktade på mitt hjärta, säger Mohammed.

Han gick ut för att hjälpa de skadade och kom till ett grannskap i full panik. Folk sprang runt och försökte gräva fram grannar ur ruinerna. Stridsflyg fortsatte att dåna över deras huvuden.

— Varför siktar de på oss? Vad har vi gjort för fel? Vi är vanliga medborgare. Vi har varken vapen eller raketer, vi har ingenting. Vi är fredliga medborgare som bara vill försörja våra barn, säger han upprört.

Hans berättelse är inte unik. Över 60 000 civila har dödats eller skadats i kriget sedan det bröt ut i mars 2015. Markstrider, flygangrepp och ekonomisk kollaps har tvingat mer än tre miljoner människor på flykt. Över åtta miljoner människor står inför hungersnöd och är extremt utsatta i ett land som nu upplever världens största kolerautbrott någonsin.

— Vi har ingen framtid. Våra liv har reducerats till att hitta mat till barnen. Det är en katastrof.

Dottern dödades när marknaden bombades

För två år sedan nådde kriget Zaumala och Waslams hem. Den 26 mars 2016 gick deras 16-åriga dotter till den lokala marknaden för att handla. Medan hon var där utsattes marknaden för ett flygangrepp och hon blev dödad.

— Jag visste inte om jag skulle se till min dotter eller springa efter mina andra barn, säger Zaumala.

Paret begravde dottern innan de flydde med sina åtta barn. De lämnade allt, förutom de kläder som de bar när de gav sig iväg. Så småningom kom de till en inofficiell bosättning i Amran, där de bor idag. De har varken tillgång till rent vatten eller bra sanitära tjänster, och de lever trångt bland andra familjer på flykt. Barnen har synliga sår och utslag på kroppen.

— Jag vill att mina barn ska ha tillräckligt med mat och en skola att gå till utan att behöva tigga om hjälp, säger Waslame, och hennes man tillägger:

— Vi ber bara om trygghet. Jag vill att världen ska få upp ögonen för vad kriget har gjort mot oss.

      

Waslame with youngest daughter Basma.

“I didn’t know whether to run after my other children or attend to my daughter,” Zaumala said about the day his 16-year-old daughter was killed in an airstrike.

Zaumala, Waslame and their eight children are originally from Hajjah. They were displaced to Amran governorate two years ago when the war reached their doorstep. 

Even before the war their life was hard, but they had enough money to keep a home and they were safe. 

“The war made us homeless. Life is so difficult now,” Zaumala said.

On 26 March 2016, the couple’s daughter was killed when she was hit by airstrikes during a visit to the local market. They managed to bury their daughter before fleeing their home, leaving everything behind except the clothes on their backs. 

They eventually made it to an informal camp in Amran governorate, where conditions are dire, with no water, hygiene or sanitation facilities. Displaced families live in cramped conditions and children have visible rashes and wounds on their bodies. 

“I want my children to have food to eat, a school to go to, and not to have to beg other people for help,” mother Waslame said.

“We only ask to be safe. I want the world to see the situation this war has put us in. We are left to live in the worst possible way,” Zaumala said. 

Photo: Becky Bakr Abdulla/NRC
Waslame (i mitten) och hennes man Zaumala förlorade sin dotter i en bombattack 2016. Nu bor de i en inofficiell bosättning i Amran, i västra Jemen. Foto: Becky Bakr Abdulla / NRC

     

Jag kunde ha dött den kvällen

I Jemens huvudstad Sana bor Abdulrahman med fru och tre små barn. Han berättar om kvällen för tre månader sedan, när området utsattes för ett flygangrepp.

— Vi tillbringade en lugn kväll hemma, jag hade skickat ut min yngsta son för att hämta vatten. Bara några minuter efter att han kom tillbaka hörde vi en hög smäll. Huset skakade våldsamt.

En bomb hade precis fallit några meter från huset.

— Den första bomben exploderade inte. Bara tre minuter senare föll en bomb till. Vi försökte gömma oss inne i huset.

Abdulrahman rörde sig försiktigt mot fönstret, för att få en bild av skadorna.

— Då kom en tredje bomb. Jag kastades mot väggen och alla fönster exploderade. Vi sprang ner i källaren. Barnen skrek och var livrädda. Jag kunde ha dött den kvällen.

Attacken skadade sju civila, inklusive fyra barn, och lade fler byggnader i ruiner. Abdulrahmans familj överlevde, men barnen är tydligt märkta av upplevelsen.

—Min yngste son springer in i ett hörn och gömmer sig varje gång han hör ett flygplan.

Angreppen på civila har blivit en dödlig trend i kriget i Jemen. Över tre år med oavbrutet våld från båda parter i konflikten har drabbat civila hem, marknader, sjukhus, skolor och gårdar.

— Det är svårt att förstå några moraliska skäl till att döda civila som flyr mot säkerhet, medan deras städer förvandlas till slagfält för de stridande parterna, säger Suze van Meegen, NRC:s rådgivare i Jemen.

— Storbritannien, USA, Frankrike, Iran och alla andra stater som bidrar till konflikten i Jemen måste använda sitt inflytande för att få ett omedelbart och varaktigt slut på våldet. Vi uppmanar de länder som finansierar och underblåser kriget att se till att civila och civil infrastruktur skyddas mot angrepp och att humanitär hjälp når dem som behöver den.

Läs mer om NRC:s arbete i Jemen

Stöd vårt arbete för människor på flykt:

Ge valfritt belopp online

Swisha din gåva på valfritt belopp till 90 05 810 

 

From left: Children Khalid (6), father Abdulrahman and Saif (11). 

“God forbid, I could have died that evening.”

Abdulrahman is the father of three young children and works as a compound guard for a local organisation in the Haddah neighbourhood in Sana’a. The family live right next to the compound in a guard’s house. 

On the evening of 5 June at around 9pm during Ramadan, the family were inside their house resting. Abdulrahman sent his youngest son across the road to bring water. Usually, Abdulrahman himself would be outside wandering around the area, but this evening he decided to stay in. Only minutes after his son arrived back home with the water the family heard a loud explosion and felt their house violently shake. It was the sound of a bomb that had just been dropped within metres of their home by a Saudi-led coalition aircraft.  

“The first bomb they dropped did not explode. Two or three minutes later, the second bomb was dropped and we got very afraid and tried to secure ourselves inside the house,” Abdulrahman said.

Abdulrahman moved towards the window to try to see if he could assess the damage. 

“That’s when the third bomb was dropped. I was thrown back against the wall as the window of our house exploded. We ran down to the basement. My children were screaming for their lives at this point; it felt like complete horror.”

Abdulrahman got fragments of the window glass in his leg. As the family reached the basement, a fourth bomb exploded and caused the two-story concrete structure next door to implode. The family that live their had travelled away in advance of the Eid holiday.

“We never expected something like this to happen so close to our home. My youngest son still runs to a corner and hides whenever he hears planes hovering above us. We had to take them away from this area and our house for a while to allow them time to process.” 

The attack injured seven civilians including four children. It also damaged several houses, including a neighbouring house rented by NRC for our expatriate staff, with staff inside at the time. 

Photo: Becky Bakr Abdulla/NRC
Abdulrahman tillsammans med två av sina barn. Foto: Becky Bakr Abdulla / NRC