79,5 miljoner människor på flykt i coronatider

Ojämlikhet skapar konflikter

Ojämlikhet och förtryck av vissa grupper är viktiga bidragande faktorer till konflikter. Detta är ett globalt fenomen som orsakar problem i så olikartade områden som Myanmar, Afghanistan, stora delar av Mellanöstern, Sahelregionen och Colombia.

Situationen kan bli särskilt svår när ojämlikhet råder mellan etniska och religiösa grupper och myndigheterna inte har den politiska viljan eller förmågan att ta itu med problemen innan våldet bryter ut. Konflikter av denna typ, där en hel grupp betraktas som fienden, drabbar civilbefolkningen särskilt hårt.

Klimatflyktingar

Extremt väder och katastrofer driver miljontals människor på flykt varje år enligt norska Flyktinghjelpens Internal Displacement Monitoring Center (IDMC). Dessa människor hamnar utanför den officiella statistiken över internflyktingar eftersom de inte har flytt på grund av krig, konflikter eller förföljelse. Fattiga länder, ofta de som bär minst ansvar för människoorsakade klimatförändringar, är de som drabbas hårdast.

FN:s globala migrationsramverk, publicerat i december 2018, är det första omfattande FN-dokumentet i vilket världssamfundet åtar sig att fokusera på katastrofer och klimatförändringar som orsak till att människor flyr över gränser. Men ramverkets potential kommer bara att förverkligas om länderna genomför konkreta åtgärder.

Bristande ansvarsfördelning

Den europeiska flyktingpolitiken har i flera år befunnit sig i ett förlamat tillstånd. Stängda gränser, brist på pengar och otillräckligt bistånd tvingar både desperata familjer och ensamkommande barn att tillgripa riskfyllda överlevnadsstrategier.

Endast 107 800 av de 1,4 miljoner s.k. kvotflyktingarna omplacerades till ett säkert tredje land under 2019 enligt FN:s flyktingkommissarie (UNHCR). Även om detta är 8 000 fler än året innan, visar statistiken på en enorm klyfta mellan behoven och det antal flyktingar som regeringar världen över är villiga att ta emot.

Behovet av att sätta in effektiva hjälp- och skyddsåtgärder för människor på flykt är större än någonsin.

Världen behöver politisk aktion.

Viktiga kriser att följa i Afrika

I Libyen eskalerar inbördeskriget och driver fler på flykt

2019 eskalerade inbördeskriget i Libyen. Den Benghazibaserade östliga regeringen och Libyens nationella armé (LNA) försökte ta över Tripoli, landets huvudstad och säte för den FN-erkända regeringen. Detta har lett till omfattande flykt undan striderna, otrygghet och störningar i den humanitära hjälpen.

Med nära 470 000 internflyktingar på grund av det eskalerade inbördeskriget är nu uppskattningsvis 823 000 människor i behov av humanitär hjälp.

Ingen fred i sikte i Sahel eller i DR Kongo

I de hårdast drabbade konfliktområdena i Sahelregionen och Centralafrika försämrades säkerhetssituationen under 2019, vilket tvingade fler människor att fly. I länder som Mali, Burkina Faso, Niger, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Nigeria och DR Kongo fortsatte konflikterna under hela 2019 och in i 2020.

I DR Kongo tvingades 1,7 miljoner människor på flykt under 2019. Under perioden mars till maj 2020 fördrevs ytterligare 480 000 människor från sina hem.

Här råder den näst största hungerkatastrofen i världen, efter Jemen.

Konflikterna i nordvästra och sydvästra Kamerun har drivit en halv miljon på flykt. Ingen politisk lösning är i sikte och detta riskerar att bli en ny utdragen konflikt på den afrikanska kontinenten.

Antalet internflyktingar i Burkina Faso ökade tiofaldigt under 2019 och överstiger nu 560 000. Det brutala våldet i landet fortsatte att tvinga familjer på flykt under våren 2020.

Både säkerhetssituationen och bristen på bidrag till nödhjälp gör det svårt att tillgodose internflyktingarnas behov i Burkina Faso. Under 2019 finansierade givarländerna mindre än hälften av det bistånd som behövdes.

Tchadsjön torkar ut samtidigt som våldet ökar

På gränsen mellan Tchad, Niger, Nigeria och Kamerun ligger Tchadsjön. Den försörjer över 20 miljoner människor med vatten. Men stor förbrukning och stigande temperaturer gör att Tchadsjön långsamt håller på att torka ut.

Runt Tchadsjön härjar våldet efter mer än tio års beväpnad konflikt. Niger, Tchad och norra Kamerun har alla dragits in i våldsspiralen, som har nordöstra Nigeria – där Boko Haram startade sitt uppror 2009 – som sitt epicentrum. Civilbefolkningen är oerhört sårbar för attacker från beväpnade grupper och militärens motoffensiver.

Många flyr till isolerade områden dit det är mycket svårt att nå fram med hjälp.

De militära insatserna för att kväsa våldet i Sahelregionen har misslyckats med att förbättra säkerhetsläget. Istället har situationen försämrats.

Skyddar miljontals – men med litet stöd

I Östafrika är skillnaderna mellan olika regioner stora. Somalia och Sydsudan tillhör de länder i världen som har flest internflyktingar. Samtidigt har Etiopien Uganda, Kenya och Tanzania tagit emot miljontals flyktingar.

Mens Etiopia, Uganda, Kenya og Tanzania til sammen har tatt imot 2.880.000 flyktninger, har den internasjonale støtten til stater som huser flyktninger i Øst-Afrika vært svært mangelfull.

Bortsett från de länder som har tagit emot venezuelaner, tog inget land i världen emot fler flyktingar än Uganda under 2019.

Över 1 380 000 flyktingar bor nu i Uganda, en ökning med 190 000 under 2019. Ökningen beror främst på flyktingströmmar från Sydsudan och DR Kongo samtidigt som tusentals nya flyktingar kom från Somalia och Burundi. Trots detta fick UNHCR och dess partner bara 40 procent av vad de behövde för att tillgodose behovet av humanitär hjälp under 2019.

Gräshoppssvärmar skymde solen

Flera länder ställdes inför en gemensam utmaning under de första månaderna av 2020. Svärmar med många miljarder gräshoppor åt upp allt som kom i deras väg och hotade livsmedelssäkerheten i redan sårbara områden.

Situationen var särskilt svår i Etiopien, Somalia och Kenya. Gräshopporna kom samtidigt som covid-19-pandemin och det finns goda skäl att frukta konsekvenserna – särskilt när det gäller livsmedelssituationen.

Etiopien i fokus

Nobels fredspris 2019 gick till den etiopiska premiärministern Abiy Ahmed för ansträngningarna att skapa fred med grannlandet Eritrea, stödet till försoningsprocesser i grannländer och viljan att stärka demokratin i det egna hemlandet.

Men även i Etiopien finns det inre spänningar och konflikter. Samtidigt är det ett betydelsefullt värdland för flyktingar från konflikter, repression och fattigdom i grannländer.

De viktiga reformer som genomfördes i Etiopien väckte hopp om en positiv utveckling i hela Afrikas horn. Men nu verkar Etiopiens politiska experiment mer osäkert.

Ny konflikt under uppsegling

I norra Moçambique är en ny konflikt under uppsegling. I slutet av april 2020 tog rebellgrupper, som har slagit sig samman med IS, tillfälligt kontroll över två städer. Säkerhetssituationen har gradvis försämrats i området och tusentals har drivits på flykt. Det finns skäl att frukta att fientligheterna eskalerar ytterligare under den kommande tiden.

Säkerhetssituationen i Mellanöstern är fortfarande labil och periodisk eskalering av våldet leder till interna flyktingströmmar.

Syrien är fortfarande största flyktkris

Syrien är fortfarande epicentrum för en massiv humanitär kris. Nära 12 miljoner människor är hjälpbehövande och hälften av landets förkrigsbefolkning har drivits på flykt från sina hem. Totalt 6,5 miljoner är internflyktingar i Syrien och ytterligare 6,7 miljoner har flytt över landets gränser.

Under de senaste fem åren har den territoriella kontrollen skiftat i Syrien och den syriska regeringen tar nu åter över stora delar av territoriet i de södra och centrala delarna av landet.

I slutet av 2019 och början av 2020 drev en eskalering av kriget i landets nordvästra del över 900 000 människor på flykt från sina hem, och många av dem lever under svåra förhållanden.

I nordöstra Syrien drev turkiska militäroperationer över 220 000 människor på flykt under 2019. I de regeringskontrollerade områdena är hjälpbehoven fortfarande enorma.

Libanon og Jordan huser over 1,5 millioner syriske flyktninger

Libanon är värdland för cirka 900 000 syriska flyktingar och 500 000 palestinska flyktingar. Det innebär att antalet flyktingar per capita här är bland de största i världen.

Försämringen av den sedan många år långsamt kollapsande ekonomin har sedan mitten av oktober utlöst protester i hela landet. Den ekonomiska kollapsen, tillsammans med åtgärder mot coronaviruset, riskerar att drabba landets enorma flyktingpopulation särskilt hårt.

Över 650 000 flyktingar från Syrien är registrerade i Jordanien, där över 83 procent lever i urbana områden och resten i flyktingläger.

Färska enkäter bland syriska flyktingar visar att det fortfarande finns en stark önskan om att någon gång i framtiden återvända till hemlandet. Men syrier kommer inte att återvända förrän de kan lita på att de är säkra och kan kräva tillbaka sin egendom, försörja sina familjer och ha tillgång till grundläggande service.

För de flesta syrier på flykt är detta en avlägsen dröm.

Irak: ödeläggelse, diskriminering och fortsatta flyktingproblem

Trots att det är tre år sedan IS förklarades besegrat är Irak fortfarande ett land i kris. Cirka 1,6 miljoner människor är på flykt inom landet. Ödeläggelsen av städer och byar, liksom diskriminering av internflyktingar, särskilt kvinnor, försvårar återvändande, rehabilitering och återuppbyggnad.

Irak hyser också nära 250 000 syriska flyktingar, inklusive de människor som på senare tid drivits på flykt undan de turkiska militäroperationerna i norra Syrien.

Under 2019 sågs en växande ekonomisk och politisk kris liksom fler IS-attacker.

Covid-19-pandemin har förvärrat de många kriserna i Irak. Effekterna av nedstängningsåtgärder och de brant sjunkande internationella oljepriserna har lett till en ekonomisk nedgång av av oanade proportioner.

Planer på att annektera Västbanken urholkar palestiniernas rättigheter ytterligare

De cirka fem miljonerna palestinier i de ockuperade områdena lever fortfarande i osäkerhet och hälften av dem är i behov av humanitärt stöd.

Med USA:s underförstådda stöd vill den nya israeliska regeringen, som bildades i april 2020, annektera stora delar av Västbanken. Enligt planen skulle Jordandalen, som utgör cirka en tredjedel av Västbanken, hamna under israelisk suveränitet. En stor del av den palestinska befolkning på Västbanken och Gazaremsan skulle stanna kvar i enklaverna under nominell kontroll av den palestinska myndigheten eller Hamas.

Mitt i allt detta, och trots covid-19-utbrottet, pågår rivningar, vräkningar och hot om tvångsförflyttning. Sedan covid-19-utbrottet i Israel och Palestina har 69 byggnader rivits på Västbanken, inklusive östra Jerusalem. Rivningarna har drivit 63 personer från sina hem.

Jemen - världens värsta humanitära kris

Efter mer än fem års krig och en katastrofal humanitär kris är utsikterna fortsatt dystra i Jemen. Krisens omfattning och allvar gör att FN fortfarande kallar den "världens värsta humanitära kris."

Covid-19-pandemin har ytterligare förvärrat situationen i detta krigsdrabbade. Otillräcklig internationell hjälp kan leda till en massiv hungerkatastrof med utbrott av kolera och covid-19, utöver andra sjukdomar.

Under våren 2020 riskerade över 5,5 miljoner människor att mista tillgången till livsmedel, vatten och mediciner.

Cirka 24 miljoner människor – 80 procent av hela befolkningen – är i behov av hjälp och skydd. För hälften av dem är behoven akuta.

Konflikt, torka och politisk instabilitet i Afghanistan

Efter 40 års krig och konflikter är nio miljoner afghaner fortfarande hjälpbehövande. Sammanlagt tre miljoner människor har flytt landet, de flesta av dem till grannländerna Iran och Pakistan. Tre miljoner har drivits på flykt inom landet. Av dessa drevs 461 000 på flykt bara under 2019. Dessutom har hundratusentals flytt på grund av torka.

Många som under lång tid varit internflyktingar lever i slumliknande bosättningar i och omkring huvudstaden Kabul. I dessa överbefolkade områden är människorna mycket sårbara för spridning av coronaviruset. De saknar tillgång till rent vatten och de sanitära förhållandena är usla.

Torka i landets västra delar, i kombination med den osäkra situationen, politisk instabilitet, utbredd undernäring bland barn under fem år och ökande fattigdom gör vardagen extremt svår för många afghaner.

Trots den svåra situationen i hemlandet återvänder en del afghanska flyktingar. Under våren 2020 tog sig många tillbaka från Iran på grund av rädsla för coronaviruset. Det finns inget system för att testa hemvändande och den humanitära responsen har fokuserat på hygienåtgärder och information.

En politiskt ljuspunkt är att talibanerna den 20 maj tillkännagav att de fortfarande stöder överenskommelsen med USA. Enligt den överenskommelsen ska USA ha dragit sig tillbaka från Afghanistan 2021.

Tre humanitära kriser sticker ut i Latinamerika.

Det extrema våldet i Centralamerika utövas främst av organiserade kriminella gäng. Hela samhällen drabbas av våldet, och i synnerhet barn och unga människor.

När det gäller antalet dödade och fördrivna liknar regionen krigszoner i andra delar av världen.

I Venezuela kämpar befolkningen med inflation, djup fattigdom, ökande brottslighet och brist på livsmedel och mediciner. Våren 2020 hade mer än fem miljoner människor lämnat landet.

Colombia är fortfarande ett delat land med stora motsättningar. Trots fredsavtalet 2016 mellan regeringen och den f.d. FARC-gerillan pågår väpnade konflikter i många landsbygdsområden.

Mer protester är att vänta

Innan covid-19-pandemin slog till hade Latinamerika redan haft sju år med svag ekonomisk utveckling. Hösten 2019 utlöste detta sociala protester i flera länder som Chile, Ecuador, Colombia, Nicaragua och Honduras.

Risken är stor att oroligheterna och polariseringen ökar under de närmaste månaderna.

I flera latinamerikanska länder är stora delar av befolkningen sysselsatta i den informella sektorn eller den svarta marknadsekonomin, utan någon form av säkerhet. Följderna kan bli drastiska i de länder och regioner där en humanitär kris redan råder – Centralamerika, Venezuela och Colombia.

Centralamerika: våld påverkar miljontals människors vardag

Kombinationen av droger, gäng, fattigdom och straffrihet har lett till extremt våld i Centralamerika.

Våldsspiralen hindrar ekonomisk utveckling och tillväxt i regionen. Länderna går miste om investeringar och våldet skapar rädsla och trauma bland befolkningen. De kriminella gängen ägnar sig också åt människohandel, och barn utnyttjas som knark- eller vapenkurirer.

Organiserad brottslighet fördriver och dödar

Ingenstans i världen påverkar organiserad brottslighet människors liv i lika hög grad som i Centralamerika. Våld är ofta också det som får flyktingar och migranter att strömma norrut mot gränsen mot USA. Trots att människor i decennier har levt med fattigdom, korruption, straffrihet och svaga statliga institutioner får nu hot och våld många att lämna sina hem och familjer.

Även om antalet mord har minskat i Honduras, El Salvador och Guatemala sedan 2016, är våld fortfarande allmänt förekommande. I slutet av 2019 hade 454 000 människor flytt från sina hem i El Salvador.

Unga människor – en sårbar grupp

Våldet som utövas av kriminella nätverk drabbar unga människor särskilt hårt. Unga människor flyr på grund av mördade familjemedlemmar, tvångsrekrytering till gäng, sexuellt våld, rädsla för kidnappning och allmän otrygghet.

Under de senaste åtta åren har nästan 9 000 barn rapporterats saknade bara i Guatemala. Globalt finns det nära 470 000 flyktingar och asylsökande från El Salvador, Guatemala och Honduras. Antalet har ökat med 33 procent sedan 2018.

På flykt i Trumps och coronavirusets tid

Åtgärder för att stoppa pandemin har begränsat möjligheterna att nå fram med humanitär hjälp. Det har blivit svårare för människor på flykt att ta sig till grannländer eftersom gränserna är stängda.

Ändå är det många som försöker att fly från El Salvador och Honduras. Migranter och människor i behov av internationell skydd arresteras av nordamerikanska myndigheter och skickas till gränsen mellan Guatemala och Mexiko. Många som har suttit i interneringsläger nära gränsen mot USA har också skickats tillbaka av mexikansk polis.

2019 hävdade president Donald Trump att illegal immigration hotar USA:s säkerhet. Han ingick en ny överenskommelse med Mexiko. Sedan de nya bestämmelserna infördes har mer än 62 000 migranter och asylsökande som lyckats ta sig över gränsen skickats tillbaka till gränsstäderna på den mexikanska sidan.

Medan deras asylansökningar behandlas tvingas tusentals att vänta på mexikansk mark, i stor otrygghet och med minimalt stöd, i områden där mäktiga mexikanska knarkkarteller har stort inflytande.

Inget avtal i EU

EU-länderna har inte kunnat komma överens om en bindande fördelning av ansvaret, och få länder har hittills varit villiga att ta emot de asylsökande som för närvarande befinner sig i Grekland. FN:s flyktingorganisation (UNHCR) har uppmanat europeiska länder att ta emot asylsökande från lägren, i synnerhet 4 500 ensamkommande barn som nu finns i Grekland.

Elva EU-länder, med Tyskland i spetsen, har nu sagt sig vara villiga att ta emot ensamkommande underåriga och andra sårbara asylsökande från läger i Grekland.

Nya migrationsvägar

2019 tog sig 60 000 flyktingar och migranter över Medelhavet till Grekland. Det är nästan dubbelt så många som året innan. Dessutom kom 15 000 över gränsen från Turkiet.

Detta står i skarp kontrast till det minskade antal som kommer till Spanien och Italien. Bara 11 000 lyckades ta sig till Italien, vilket är mindre än tio procent av det normala antalet under perioden 2014–2017. Orsaken är att migranter och flyktingar ofta har stoppats i libyska vatten - och skickats tillbaka till Libyen - av Libyas kustbevakning, utbildad och utrustad av Italien med EU-stöd. Denna trend från 2019 har fortsatt under de första fem månaderna av 2020.

2019 kom totalt 613 000 asylsökande till 27 EU-länder. Det är 64 000 fler än året innan. Syrier, afghaner och venezuelaner var de tre största grupperna av asylsökande. Tyskland, Frankrike och Spanien var de länder som tog emot flest asylsökande.