Människor som plockas upp till sjöss, även på internationella farvatten, returneras till interneringsläger i Libyen, där förhållandena strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. Enligt en ny FN-rapport utsätts många för övergrepp, brist på medicinsk hjälp, våldtäkter och tvångsarbete.
– De som räddas på internationella vatten kan inte returneras till områden där deras liv eller frihet är i fara, säger Pål Nesse, seniorrådgivare i NRC.
Räddningsfartyg nekas hela tiden att landsätta de som faktiskt räddas i europeiska hamnar. Handels- och räddningsfartyg med migranter ombord driver i dagar och veckor utan tillstånd att sätta dem i land, ofta i strid med internationell sjörätt, Anledningen är att aktuella länder som Italien och Malta anser att det är för många och nekar hamnåtkomst.
– Den här krisen orsakas av bristen på solidaritet mellan de europeiska länderna. Länder som Italien borde rimligen kunna förvänta sig att andra europeiska länder, inklusive Norge, i större utsträckning är med och delar på ansvaret. Norge kan ta ledningen i strävan att skapa en ny europeisk omfördelning av asylsökande och ta emot fler här hos oss, säger Nesse.
Hittills i år har redan 203 personer dött på Medelhavet, på väg till skydd och hjälp.
– Norge var tidigare en viktig bidragsgivare med ett eget räddningsfartyg som hjälpte den italienska kustvakten. Sedan den här insatsen och flera andra åtgärder avvecklades för ett år sedan, har andelen människor som drunknat på väg till Europa ökat. Vi kan inte fortsätta att ignorera massdöd precis utanför vår egen dörr, säger Nesse.
Libyska kustbevakningen har tagit över en större andel av ansvaret, med ekonomiskt och materiellt stöd från Italien. Humanitära organisationer nekas allt oftare att delta i räddningsarbetet.
– Det här är något vi brutalt har upplevt. Libyen har inte tillräcklig kapacitet och erfarenhet till detta arbete. Erfarna humanitära aktörer måste återigen tillåtas att bidra mer aktivt till räddningsarbetet innan fler liv går förlorade, säger Nesse.