Läs bildtexten I Afghanistan har tusentals lämnat sina hem på grund av konflikter, torka och matbrist. Många drar in till städerna och bosätter sig i provisoriska läger. Foto: Enayatullah Azad / NRC.

Här är kriserna som kommer att prägla 2019

Text: seniorrådgivare Richard Skretteberg|Publicerat 27. feb 2019
I början av 2018 var 68,5 miljoner människor på flykt från krig och våldsamma konflikter. Det finns inte mycket som tyder på att siffran blir väsentligt lägre under 2019.

Hoppet för 2019 måste vara att det händer något i gamla fastlåsta konflikter. Men politiska lösningar kräver politisk vilja, något vi fick se sommaren 2018 genom avtalet mellan de gamla fienderna Etiopien och Eritrea. Det här är goda nyheter för alla länder på Afrikas horn.

Men utmaningarna står fortfarande i kö. Vad kommer att hända i Syrien? Ska fredsavtalet i Sydsudan hålla? Ska vi få ett fredsavtal i Jemen? Kan rohingya-flyktingarna återvända till Myanmar?

Brist på pengar

Ett stort problem är den bristande viljan i rika länder att ställa upp för utsatta människor på flykt. Det stora gapet mellan humanitära behov och tillgängliga medel från det internationella samfundet fortsätter att öka.

Mot slutet av december 2018 var endast 58 procent av nödhjälpsappellen från FN och humanitära partners för 2018 finansierad. Appellen för 2019 visar att 132 miljoner människor kommer att behöva nödhjälp i år.

Läs bildtexten Beviljad nödhjälp (orange) motsvarar inte behoven (blå). Källa: OCHA/Financial Tracking Service, december 2018.

 

17 december 2018 antog FN:s generalförsamling en ny global plattform för flyktingar. Förhoppningen är att länderna nu följer upp löften om en bättre internationell ansvarsfördelning i praktiken.

Rika länder som tar emot relativt få flyktingar måste bidra med mer stöd till de länder som tar emot många flyktingar. Dessutom är det viktigt att flera länder nu öppnar dörrarna för kvotflyktingar. Det här är flyktingar som det är svårt att säkra skyddet för i de länder där de befinner sig, och som överförs via FN till andra länder. Under de första tio månaderna 2018 fick endast 45 874 flyktingar en kvotplats. FN uppskattar att 1,4 miljoner människor behöver vara bosatta som kvotflyktingar under 2019.

Idag befinner sig 85 procent av världens flyktingar i låg- och medelinkomstländer. Samtidigt påpekar FN att de humanitära kriserna varar allt längre och behoven ökar, men biståndet motsvarar inte detta. Konfliktens oskyldiga offer, de civila, betalar alltid det högsta priset. Det kommer de också att göra under 2019, men målet måste vara att hjälpa många fler. Därför behövs modiga politiker med vilja att agera.

Kriserna står i kö

Sett ur ett globalt perspektiv har det varit utvecklingen i Afrika, söder om Sahara, och Mellanöstern som har skapat störst oro. Så kommer det också att vara under 2019, men situationen för rohingya-flyktingarna från Myanmar, strömmen av människor genom Centralamerika på väg mot USA och situationen i Venezuela har återigen aktualiserat Sydostasien och Latinamerika på flyktingkartan.

 

Läs bildtexten Migranter på väg genom Nigeria mot Libyen. Foto: AP / Jerome Delay / NTB Scanpix.

  

Afrika – Den försummade kontinenten

 

Antalet personer på flykt i Afrika har ökat varje år sedan 2011, från 13,3 miljoner år 2011 till 22,4 miljonerår 2017. Det har också varit återkommande att de flesta länder på NRC:s lista över försummade flyktingkriser ligger i Afrika.

Miljoner människor på flykt i några av världens fattigaste och mest utsatta länder leder inte bara till enorma humanitära kriser, utan hindrar utvecklingen i hela regioner som de stora sjöarna, Afrikas horn och Sahelbältet.

  

Instabilt i Sahelbältet

Efter det stora migrationsflödet till Europa under 2015 kom situationen i Sahelregionen på allvar på kartan. Politikernas fokus på migration och terrorism innebar att mer pengar snabbt tilldelades antiterror-operationer, kustbevakning och gränsvakter. Men den utsatta civilbefolkningen i konfliktområden ser ingen stabilitet. De lider av våld under fördrivning.

Endast 52 procent av de medel som behövs för att möta de akuta humanitära behoven i konfliktutsatta Mali hade kommit in vid slutet av 2018. Samtidigt har säkerhetssituationen i landet försämrats kraftigt.

  

  

Konflikter får dramatiska konsekvenser

Konflikterna i Mali och i nordöstra Nigeria medför stora konsekvenser för många länder i Sahelregionen och kring Tchadsjön. Säkerhetssituationen i Mali försämrades ytterligare 2018 och våldet har spridit sig från norr till mer centrala delar av landet. Få flyktingar vågar återvända hem. Det finns en risk för att konflikten kommer att bli långvarig och förstärkas ytterligare 2019.

 

Two sisters standing in front of a transitional shelter built by NRC at Fariya camp for internally displaced persons in Maiduguri, northeast Nigeria. When this informal camp was established in 2014, there were only makeshift tents made out of  tarp, straw, debris of wood and any other scrapped materials that displaced families could find. Last year, NRC started the construction of transitional shelters in the camp offering families with more sustainable housing.

Photo: Hajer Naili/NRC
Läs bildtexten Två systrar i ett läger för internt fördrivna i Maiduguri, nordöstra Nigeria. Foto: Sharks Naili / NRC.

 

Den väpnade konflikten i nordöstra Nigeria, som fortsätter att drabba alla länder runt Tchadsjön, har skapat en humanitär kris för en befolkning som dessutom står inför en rad utmaningar, såsom extrem fattigdom, klimatförändringar, kronisk matbrist, allt fler väpnade upprorsgrupper och organiserad kriminalitet.

Det finns inga kortsiktiga lösningar på utmaningarna i denna del av Sahelbältet och områdena kring Tchadsjön. Även under 2019 kommer befolkningen här att drabbas av enorma humanitära lidanden. Därför måste det humanitära hjälparbetet prioriteras i betydligt större utsträckning och det långsiktiga biståndet måste vara målinriktat.

Utan internationellt stöd kommer många länder i Sahel inte att kunna nå FN:s hållbarhetsmål och ytterligare tusentals kommer att drivas på flykt. 

Kritiskt i Kamerun

Med sitt strategiska läge i utkanten av Sahel spelar Kamerunen viktig roll både politiskt och humanitärt i en mycket utsatt region. Landet huserar över 350 000 flyktingar från grannländerna Nigeria och Centralafrikanska republiken. Och inne i själva Kamerun har den nigerianska upprorsgruppen Boko Haram drivit omkring 228 000 kamerunare på flykt i gränsområdena till Nigeria. Nu hotas stabiliteten i Kamerun alltmer av interna konflikter.

Under det senaste året har oroligheterna i de engelsktalande områdena sydväst och nordväst i Kamerun ökat, efter att samtalen mellan myndigheterna och oppositionsgrupper bröt samman 2017. Under hösten 2018 blev 437 000 kamerunare drivna på flykt i dessa områden och 30 000 flyktingar har tagit sig över gränsen till Nigeria. Det finns en stor risk att våldet trappas upp under 2019.

Centralafrikanska republiken (CAR) är världens tredje värsta humanitära kris, efter Jemen och Syrien, mätt i andelen befolkning som är beroende av nödhjälp. En av fyra invånare är på flykt. Trots det saknade det humanitära hjälparbetet i november mer än hälften av de pengar som behövs, och den fredsbevarande styrkan MINUSCA är underfinansierad.

Utan friska pengar kommer en av världens värsta humanitära kriser att fortsätta under 2019.

  

Läs bildtexten Funktionsnedsatta Philomene bor med sex barn i ett läger för internt fördrivna i Centralafrikanska republiken. Foto: Sharks Naili / NRC.

 

Optimism på Afrikas horn

När Eritrea och Etiopien undertecknade ett fredsavtal i juli 2018, ökade hoppet om en positiv utveckling på hela Afrikas horn, en av Afrikas mest konfliktfyllda regioner. Sanktionerna mot Eritrea upphävs nu och de positiva konsekvenserna på sikt kan bli stora. Redan har tusentals splittrade familjer återförenats. Upphävandet av reserestriktioner mellan länderna ledde emellertid till att fler eritreaner sökte asyl i Etiopien hösten 2018. Men med ökad stabilitet och hopp om reformer i Eritrea, finns det anledning att hoppas att antalet eritreaner i båtarna över Medelhavet kommer att minska.

Ökad demokratisering internt i Etiopien kan på sikt också ge hopp om att hitta lösningar på landets egna konflikter. Det är bråttom. Ingenstans i världen drevs fler människor på flykt i sitt eget land under första halvåret 2018, enligt NRC:s center för internt fördrivna (IDMC). Hösten 2018 ledde våld och konflikter till flera hundratusen nya fördrivna.

Det är mycket viktigt att det internationella samfundet nu ställer upp med omfattande hjälp. Kostnaden för att inte göra det kan bli väldigt hög både humanitärt och politiskt, om man inte tar tillvara det positiva läge som nu skapats genom avtalet mellan de tidigare fienderna Eritrea och Etiopien.

Osäker fred i Sydsudan

Över fyra miljoner sydsudaneser, en tredjedel av befolkningen, har varit drivna på flykt under de senaste fem åren. När president Salva Kiir, rebelledaren Riek Machar och andra väpnade oppositionsstyrkor undertecknade ett fredsavtal i september 2018 steg hoppet. Men många på flykt är trots det rädda för att våldet kan explodera på nytt.

Sydsudan går in i 2019 med hopp, men först och främst med osäkerhet. 

Mindre stöd till länder som tar emot många

I Östafrika har stödet till hjälparbetet i viktiga värdländer som Uganda, Kenya och Tanzania kapats kraftigt 2018. Rika länder, som själva för en alltmer restriktiv flyktingpolitik, stödjer i mindre utsträckning de länder som fortfarande tar emot ett stort antal människor på flykt. De östafrikanska länderna huserar två miljoner flyktingar. Samtidigt är det en kraftig minskning av det totala antalet människor som kommer till Europa.

Fortsatt kris i Somalia och DR Kongo

Även i Somalia, en av Afrikas långvariga humanitära kriser, har minskat stöd till hjälparbetet lett till nedskärningar i grundläggande hjälp som mat, vatten, hälsa och utbildning till människor på flykt. Detta trots ökade konfliktnivåer och ytterligare tiotusentals på flykt hösten 2018.

Demokratiska republiken Kongo toppade NRC:s lista över världens tio mest försummade kriser under 2018, samtidigt som det aldrig har varit så många människor på flykt i landet. Under 2018 fördubblades antalet människor utan tillräckligt med mat - från 7,9 miljoner år 2017 till över 15 miljoner år 2018.

Tilldelningen av Nobels fredspris 2018 till den kongolesiska gynekologen Denis Mukwege kan förhoppningsvis leda till ett ökat fokus på alla osynliga offer för sexuellt våld i konflikten.

 

Läs bildtexten En grupp migranter har ställt sig i kö, efter att ha blivit upplockade av ett spanskt fartyg utanför Marockos kust och transporterade till Spanien. Foto: Guillaume Pinon / NurPhoto / Sipa USA / NTB Scanpix.

  

Europa – Färre flyktingar under 2018

 

Under 2018 har det kommit betydligt färre flyktingar och migranter till Europa, jämfört med året innan. Den främsta anledningen är att det har blivit mycket svårare att komma till Italien via den centrala medelhavsvägen från Libyen.

Italien finansierar den libyska kustbevakningen som nu plockar upp de flesta som försöker nå Italien och returnerar dem till interneringsläger i Libyen, där de lever under omänskliga förhållanden. Italien har också nekat båtar med flyktingar och migranter att angöra hamnar. Under de första tio månaderna 2018 kom endast 22 000 sjövägen till Italien, jämfört med 111 000 under 2017.

Den västra medelhavsvägen genom Marocko till Spanien är nu den viktigaste flyktvägen till Europa,med 50 000 anlända per oktober 2018. Det är mer än en fördubbling från året innan.

 

 

Ukraina

Konflikten i östra Ukraina mellan regeringsstyrkor och separatister har pågått sedan 2014 och 3,5 miljoner människor behöver humanitär hjälp. Människor som har blivit fördrivna saknar både skydd och levebröd.

Att vara på flykt över tid gör det extra viktigt att hitta varaktiga lösningar. Det har inte funnits några tecken på en snar lösning, och i november försämrades situationen kraftigt när Ryssland tog kontroll över ukrainska marinfartyg i ett strategiskt område i Svarta havet.

Vintern är här och folk fruktar vad som kommer att ske.

 

Läs bildtexten Stora delar av Mosul och andra irakiska städer ligger i ruiner och miljontals irakier lever fortfarande i nöd ett år efter att irakiska myndigheter förklarat seger över den Islamiska staten (IS). Bild: NRC

  

Mellanöstern – Oro, krig, massflykt

 

Osäker retur till Syrien

Konflikten i Syrien har lett till vår tids största flyktingkris. Trots att regeringen tog kontroll över allt fler områden under 2018, leder bristen på säkerhet och en omfattande förstörelse till att den humanitära krisen långt ifrån är över.

Mer än sex miljoner människor är fortfarande på flykt inne i landet. Trots att en politisk överenskommelse har ingåtts som förhindrar en upptrappning av våldet i Idlib, finns en osäkerhet kring vad som nu kommer att hända.

En del flyktingar har återvänt spontant till Syrien. Men det finns en allt större oro för att försämrade villkor för flyktingar som bor i grannländerna kommer att få fler människor att återvända hem för tidigt, utan att tryggheten är säkrad.

Under 2019 måste stödet till grannländerna som huserar miljontals syriska flyktingar fortsätta, för att förhindra att flyktingar pressas att återvända hem innan förhållandena är de rätta.

 

  

Irak i ruiner

Den 9 december 2017 förklarade den irakiska premiärministern att kriget mot IS var över och vunnet. Trots det är 1,8 miljoner människor fortfarande internt fördrivna i Irak ett år senare, medan 8 miljoner har behov av humanitär hjälp.

Fyra miljoner irakier har kunnat återvända hem, men många av dem lever bokstavligen i ruinerna efter IS. I städer som Mosul och Ramadi är det viktigt att åter bygga upp hem, skolor och sjukhus så snabbt som möjligt, så att människor kan vända hem tryggt.

På vissa platser, som i Sinjar, har återuppbyggnaden knappt börjat. Staden är till stora delar förstörd, utan fungerande skolor eller sjukhus. Mer än 200 000 yazidier är fortfarande på flykt, utan något hem att återvända till.

Det internationella samfundet måste stödja nationella och lokala initiativ, för att skapa försoning mellan olika etniska, religiösa och klanbaserade grupper. Konflikten med IS bidrog till att förvärra spänningarna mellan dem. Detta kommer att vara viktiga steg för att säkra ökad stabilitet i Irak under 2019.

Att Nobels fredspris 2018 tilldelades Nadia Murad hjälper till att ge yazidierna en röst och bidrar till kampen mot sexuellt våld som vapen i krig och konflikter.

2018 - ett katastrofår för Jemen

2018 har varit ett katastrofalt år för Jemen. Över 22 miljoner människor är i nöd och tusentals civila har blivit skadade eller dödade. I slutet av 2018 stod befolkningen inför en av de värsta svältkatastrofer vi någonsin har sett. Våld, blockad av hamnar, kollapsad arbetsmarknad och en ekonomi i fritt fall gör att miljontals jemeniter hotas av hunger.

Överlevnaden och säkerheten för miljontals jemeniter är nu beroende av resultatet av förhandlingarna mellan parterna, som ägde rum i Sverige i december. Ett minimikrav måste vara att parterna i konflikten lovar att hålla sig till folkrätten och avstår från krigstaktik som ökar civilbefolkningens lidande.

  

Läs bildtexten Ute på den bara marken har tusentals familjer slagit sig ned i en tältklunga. Tältlägret har fått namnet Feristan och ligger nära Qala-e-naw, som är huvudstad i Badghis-provinsen i Afghanistan. Foto: Enayatullah Azad / NRC.

  

Asien – Blodigt våld och hatretorik

 

Inbördeskrig, torka och svält i Afghanistan

Säkerhetssituationen har förvärrats i allt större områden i Afghanistan och parlamentsvalet i oktober 2018 blev ett av landets blodigaste. I juli drabbades stora områden av torka och i perioden fram till november 2018 hade kombinationen av konflikter, torka och svält drivit 266 000 människor på flykt.

Hundratusentals flyktingar är tvungna att återvända till det krigshärjade landet från grannländerna. 7 av 10 av dem som återvänder tvingas fly igen, visar en rapport från NRC.

 

 

Rohingyer vågar inte återvända hem

I juni 2018 undertecknade Myanmar och FN en avsiktsförklaring för retur av cirka 700 000 rohingya-flyktingar som befinner sig i grannlandet Bangladesh. Målet var att det skulle vara "frivilligt, säkert, värdigt och hållbart", och det är här problemet ligger. Rohingyer, enligt FN, är en av världens mest förföljda minoriteter. Förstörda byar och hatretorik mot den muslimska minoriteten gör att många inte törs återvända hem.

Redan i november 2017 undertecknade Myanmar och Bangladesh ett avtal om att börja returnera rohingya-flyktingarna, men i oktober 2018 uppgav myndigheterna i Bangladesh att flyktingarna inte gick med på frivillig retur. Det fanns en rädsla för vad som skulle hända med dem och för att deras byar var förstörda.

 

Läs bildtexten En karavan med migranter från Centralamerika på väg till USA. Bilden är från Tijuana i Mexiko. Foto: REUTERS / Mohammed Salem / NTB Scanpix.

  

Centralamerika – Extremt våld

 

I Latinamerika är det tre krisområden som står ut; delar av Centralamerika, Venezuela och Colombia. I Centralamerika har organiserad brottslighet, våld och fattigdom i flera år lett till att människor lämnar sina hemländer. Det gäller speciellt El Salvador, Guatemala och Honduras, även kallad den Norra triangeln.

Även om allt fler söker asyl i Mexiko, Belize, Costa Rica och Panama, är det fortfarande många som fortsätter norrut till USA, som har stramat åt sin asylpolitik kraftigt. I slutet av november 2018 blev det en sammanstötning mellan amerikansk polis och migranter som försökte ta sig över gränsen.

President Trump försöker ändra lagen, så att migranter och asylsökande inte kan komma in i landet förrän de har fått sina asylansökningar behandlade. Mexiko har sett sig tvungen att be FN om hjälp, för att förhindra en humanitär kris. Fram till december 2018 hade över 67 000 honduraner på flykt från våld och fattigdom returnerats från USA och Mexiko.

Problemen i Centralamerika är komplicerade och tar tid att lösa. Av världens 50 mest våldsamma städer finns 42 i Latinamerika. Blandningen av svaga statliga institutioner, korruption, organiserad brottslighet, extrem social ojämlikhet och våld är en explosiv cocktail. Här finns ingen "quick fix" och USA och Mexiko kommer under 2019 att spela en nyckelroll i hur dessa utmaningar kommer att hanteras.

  

 

Humanitär kris i Venezuela, skör fred i Colombia

Den humanitära krisen i Venezuela förvärrades ytterligare 2018. Tusentals människor flydde ut ur landet varje dag, framför allt till grannländerna Colombia, Brasilien, Ecuador och Peru. I november 2018 accepterade regeringen för första gången humanitärt bistånd från FN.

De flesta som lämnar Venezuela tar sig över gränsen till grannlandet Colombia, som befinner sig i en krävande fredsprocess. När Iván Duque, från det högerorienterade partiet Centro Democratico, vann presidentvalet i juni 2018 ville han ändra fredsavtalet med FARC, något som skapade frustration bland demobiliserade gerillasoldater. Ett bristande förtroende mellan parterna har skapat en skör fred.

Mord på sociala ledare, och väpnade grupper som fördriver civila och försöker etablera sig i tidigare FARC-områden, fortsatte under de sista sex månaderna 2018.

En annan negativ utveckling är en stor ökning av kokainproduktionen. Bristande säkerhet betyder också att många som har varit på flykt länge, vägrar att resa hem. Det har heller inte blivit något fredsavtal med gerillagruppen ELN, och antalet demobiliserade FARC-soldater som lämnar lägren och tar upp vapnen igen har ökat. Även om FARC:s ledare håller sig till fredsavtalet, medför ett ökat missnöje en stor press.

Under 2019 är det viktigt att fredsavtalet i Colombia och avsikten bakom det respekteras. Situationen kräver försoning, inte polarisering.

Kriserna står i kö, även under 2019. Nödhjälp och politisk vilja att lösa konflikter behövs, för att underlätta livet för människor på flykt över hela världen.

       

Vill du stötta oss?