Gränserna mellan gängens territorier är osynliga. Men det är viktigt för alla som bor i stadsdelen att de vet exakt var gränserna går. Ett steg in i fel område kan få dödliga konsekvenser.
Det är farligt för barnen att leka i parker, på fotbollsplaner eller lekplatser. Gängen har kontroll över de uteplatser som ursprungligen var avsedda för alla. Människor skjuts och ibland sker rena massakrer.
Går aldrig ut ensam
Hot och död leder till begränsningar för kollektivtrafiken, även när det gäller skolbussar. Många barn får inte gå till skolan. De som ändå tar chansen måste lära sig gängens teckenspråk för att överleva på skolvägen.
En 12-årig pojke har bott hela sitt liv i området. Vi möter honom i en skola som stöds av NRC. Han sitter och dinglar med benen medan han berättar om hur det är att växa upp här:
– Det är bra, för det är lätt att få vänner. Men det är dumt att människor dödas. Jag går aldrig ut ensam, mina föräldrar följer med mig. En dag var jag hemma hos en vän. Då var det en man som blev dödad utanför huset. Jag är rädd att de ska ta mig också.
Ett av världens farligaste länder
För tre år sedan låg Honduras högst upp på listan över världens farligaste länder, och San Pedro Sula låg överst på listan över världens farligaste städer. Idag har San Pedro Sula fallit mer än 20 platser på listan över världens 50 mest våldsamma städer, med 51,18 mord per 100 000 invånare.
Stadsdelen ligger i utkanten av San Pedro Sula, som är den näst största staden i Honduras. Människor som kör in i området bör veta att bilfönstren ska vara öppna, så att gängens utplacerade vakter - som ofta är barn och ungdomar - har kontroll över vem som kommer.
En tonåring med keps följer oss med blicken när vi kör på väg till skolan. Han visslar en signal och flinar. Vi passerar fattiga bostäder, affärer och bodar. En hund ligger vid vägen. Två pojkar står vid en kiosk - båda med ögonen fästa vid våra två bilar.
Skola med fyra ingångar
Skolan är omgiven av en hög vägg som är dekorerad med barnteckningar i glada färger. Ett tak över skolgården ger skugga. Innanför porten finns gröna växter och lekredskap.
Byggnaden ligger i ett område som kontrolleras av två gäng. Den har fyra ingångar, så att barnen inte behöver befinna sig i fientliga territorier när de går till och från skolan.
Skolan samarbetar med NRC om ett program som hjälper barnen att ta igen förlorad skolgång. NRC ser till att eleverna kommer upp till rätt nivå, så att de kan börja i vanlig skola och klara sig där.
Det finns 220 elever i skolan, från fyra till fjorton år, och sju lärare som själva är födda och uppvuxna i det här området. Det finns inga lärare utifrån som vill arbeta här.
Lärarna knackar på dörrarna
Men hur kan man fånga upp de barn som har hamnat utanför? Jo, lärarna går helt enkelt runt i området och knackar på dörrarna och försöker övertala föräldrar och barn.
– Min pappa trodde att skolflickor blir gravida och att lärare är dåliga människor. Han ville bara skydda mig, därför fick jag inte gå i skolan. Jag var utan skolgång i två år, säger en 14-årig flicka.
– Nu bor jag hos mina morföräldrar. När lärarna knackade på vår dörr för fyra månader sedan, sa jag till min familj att jag ville börja skolan igen. För jag vill lära mig något och bli något i livet. Min dröm är att arbeta på ett fint kontor där det finns datorer. Det är tack vare NRC som jag går till skolan - och jag är så glad för det.
Brist på säkerhet
NRC har stöttat den här skolan sedan 2015. Under 2016 hade fjorton barn avslutat sjätte klass. 2017 hade tjugo barn avslutat sjätte klass. Det är en stor personlig seger för varje enskilt barn.
Men efter sjätte klass är det för närvarande stopp. Barnen kommer helt enkelt inte vidare till sjuan, för tyvärr finns det varken plats eller resurser att etablera och driva en sjunde klass. Risken när det stannar här är att någon kan rekryteras till de kriminella gängen.
Lärare berättar att en av de största utmaningarna med den dåliga säkerhet som präglar området, är att barnen tar med sig den värld som är "utanför" in till skolgården.
För det visar sig att det tar lite tid för de nya eleverna innan de förstår att skolan är en fristad. Den är ett ”andrum” där de kan leka och lära sig i en trygg miljö.
En plats där de kan få tillbaka drömmen om en framtid.
