Eden Tedros, 20 years old, from Eritrea, posing with her cooking class  in Hitsats refugee camp, Ethiopia.

"I want to travel to Europe, but I want to travel safely," says 20-year-old Eden Tedros. 

She tells us that a growing number of young Eritreans choose to leave their home country. Tedros is one of many who left in fear of spending her whole life in the military.

Tedros has lived as a refugee in Hitsats refugee camp in northern Ethiopia since June 2017. The closest city is far away and the refugees survive on food and water rations.

For many children and youth in Hitsats refugee camp, it’s hard to imagine a future in Ethiopia. Four out of ten refugees leave Shire after three months. But Tedros has an opportunity to live out her dream.

She is studying to become a certified chef at NRC’s youth education centre in Shire.

"My biggest dream is to work in a restaurant in Europe.” 

Many young Eritreans opt to leave their home country through dangerous migration routes to escape poverty. 

But Tedros is hesitant to travel the seaway across the Mediterranean.

In 2017, over 300,000 refugees and migrants drowned during their attempt to cross the ocean.

“I don’t think I will travel the dangerous route.”

Photo: Beate Simarud/NRC Facts and figures:

Eritreans are the third largest group of refugees living in Ethiopia, with 37,321 refugees currently registered in refugee camps in the Shire area camps. 

Currently there are 163,281 Eritrean refugees in Ethiopia.

It is estimated that nearly 40 per cent of Eritrean refugees leave the camps within the first three months of arrival, and 80 per cent leave within the first year, with significant numbers of the population departing irregularly from Ethiopia to third countries – often with the assistance of smugglers and at great risk to their lives. 

The population in the Shire camps is unique, with a large number of children below the age of 18 and unaccompanied children. 

As of June 2017, 72 per cent of the refugees living in Shire were under the age of 18, including 4,725 unaccompanied and separated children, representing approximately 11.5 per cent of the total refugee population. 

Unaccompanied and separated children live in a variety of care arrangements, including community care, foster care, or family-based care.
Eden (i förgrunden) tillsammans med resten av klassen som går en matlagningskurs i flyktinglägret Hitsats i Etiopien. Foto: Beate Simarud / NRC.

Ungdomar på flykt : Utbildning först!

Publicerat 25. sep 2018
När vi frågar unga människor på flykt vad de önskar sig mest av allt, svarar de - utbildning!

Hon är en av drygt tjugo ungdomar som får kockutbildning i flyktinglägret Hitsats, i norra Etiopien.

– Min högsta dröm är att jobba i en restaurang, säger Eden.

Här ser NRC till att barn och ungdomar som har flytt från grannlandet Eritrea får tak över huvudet, skolgång, yrkesutbildning och en tryggare vardag. Alla drömmer om en ljusare framtid, och inte minst, att få en utbildning.

Dyster statistik 

Eden och de andra ungdomarna i lägret Hitsats tillhör de lyckligt lottade. De kunde lätt ha hamnat i en dyster statistik. Unescos siffror visar att av de 63 miljoner barn och ungdomar från länder som drabbats av krig och konflikter och som inte får utbildning, är 26 miljoner mellan 15 och 17 år.

De som flytt från sitt hemland på grund av krig, konflikter och förföljelse är de som drabbas hårdast. Risken att förlora rätten till utbildning är fem gånger så stor för flyktingar som för resten av världens befolkning.

 

Eden Tedros, 20 years old, from Eritrea.

"I want to travel to Europe, but I want to travel safely," says 20-year-old Eden Tedros. 
"I want to travel to Europe, but I want to travel safely," says 20-year-old Eden Tedros. 

She tells us that a growing number of young Eritreans choose to leave their home country. Tedros is one of many who left in fear of spending her whole life in the military.

Tedros has lived as a refugee in Hitsats refugee camp in northern Ethiopia since June 2017. The closest city is far away and the refugees survive on food and water rations.

For many children and youth in Hitsats refugee camp, it’s hard to imagine a future in Ethiopia. Four out of ten refugees leave Shire after three months. But Tedros has an opportunity to live out her dream.

She is studying to become a certified chef at NRC’s youth education centre in Shire.

"My biggest dream is to work in a restaurant in Europe.” 

Many young Eritreans opt to leave their home country through dangerous migration routes to escape poverty. 

But Tedros is hesitant to travel the seaway across the Mediterranean.

In 2017, over 300,000 refugees and migrants drowned during their attempt to cross the ocean.

“I don’t think I will travel the dangerous route.”

Photo: Beate Simarud/NRC Facts and figures:

Eritreans are the third largest group of refugees living in Ethiopia, with 37,321 refugees currently registered in refugee camps in the Shire area camps. 

Currently there are 163,281 Eritrean refugees in Ethiopia.

It is estimated that nearly 40 per cent of Eritrean refugees leave the camps within the first three months of arrival, and 80 per cent leave within the first year, with significant numbers of the population departing irregularly from Ethiopia to third countries – often with the assistance of smugglers and at great risk to their lives. 

The population in the Shire camps is unique, with a large number of children below the age of 18 and unaccompanied children. 

As of June 2017, 72 per cent of the refugees living in Shire were under the age of 18, including 4,725 unaccompanied and separated children, representing approximately 11.5 per cent of the total refugee population. 

Unaccompanied and separated children live in a variety of care arrangements, including community care, foster care, or family-based care.
"Jag är väldigt glad att jag inte har slösat bort tiden. Andra sitter bara utan att göra någonting. Jag har studerat och arbetat hårt”, säger Eden. Under loppet av sex månader har hon lärt sig att laga olika rätter, göra sås och baka bröd. Hon har tagit lektioner i kökshygien och lärt sig att duka bord och betjäna kunder. Nu är det snart examen, och Eden ska visa allt hon har lärt sig för examinatorn från de etiopiska myndigheterna. Foto: Beate Simarud / NRC.

   

Ungdomar på flykt står sist i kön

Och ungdomar är de stora förlorarna. Siffror från FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) visar att ungdomar på flykt står sist i kön i kampen om en skolplats. Under UNHCR:s mandat finns det 6,4 miljoner barn och unga i skolåldern, men mer än hälften av dem, 3,5 miljoner, går inte i skolan.

Av de 3,5 miljoner flyktingar som inte går i skolan, är två miljoner tonåringar. 84 procent av världens högstadieelever går i skolan, medan bara 23 procent av världens ungdomar på flykt har samma möjlighet.

Ungdomar på flykt upplever att ju äldre de blir, desto svårare är det att få möjlighet att studera. 36 procent av världens ungdomar går vidare till högre utbildning, medan bara en procent av världens flyktingungdomar gör detsamma.

Negativ trend

Samtidigt används allt mindre pengar för att få dessa barn och ungdomar tillbaka till skolbänken. De humanitära insatser som har öronmärkts för utbildning i konfliktområden har minskat de senaste åren och står nu för mindre än två procent av världens totala humanitära budget.

   

Nu vet vi att det är för sent att vänta med utbildning tills krisen är över och utvecklingsfasen tar vid.
DEAN BROOKS, Direktör för Inter-Agency Network for Education in Emergencies (INEE)

    

Enligt UNHCR ökar andelen flyktingar utan möjlighet till utbildning. Vi såg en positiv utveckling under de första tio åren efter millennieskiftet, med cirka 600 000 nya utbildningsplatser för flyktingar varje år. Därefter har utvecklingen gått åt fel håll sedan 2011. Om vi ​​ska komma upp till samma nivå som på 2000-talet måste 12 000 nya klassrum byggas och 20 000 nya lärare anställas varje år.

Traditionellt har varken hjälporganisationerna eller de stora donatorerna och givarna valt att prioritera utbildning. Mat, vatten, sanitet och tak över huvudet har varit grundstenarna för den livräddande insatsen vid akuta kriser. Utbildning var något som kunde vänta tills det blev fred.

– Nu vet vi att det är för sent att vänta på utbildning tills krisen är över och utvecklingsfasen tar vid, säger Dean Brooks, direktör för Inter-Agency Network for Education in Emergencies (INEE).

   

Most of the NRC staff in Shire office and Hitsat refugee camp.
The camp is just outside Shire, a district in northern Ethiopia. The camp houses about 10,000 refugees from Eritrea. Most of them are minors, and about one in ten have fled alone.

Photo: Beate Simarud/NRC 

Facts and figures:

Eritreans are the third largest group of refugees living in Ethiopia, with 37,321 refugees currently registered in refugee camps in the Shire area camps. 

Currently there are 163,281 Eritrean refugees in Ethiopia.

It is estimated that nearly 40 per cent of Eritrean refugees leave the camps within the first three months of arrival, and 80 per cent leave within the first year, with significant numbers of the population departing irregularly from Ethiopia to third countries – often with the assistance of smugglers and at great risk to their lives. 

The population in the Shire camps is unique, with a large number of children below the age of 18 and unaccompanied children. 

As of June 2017, 72 per cent of the refugees living in Shire were under the age of 18, including 4,725 unaccompanied and separated children, representing approximately 11.5 per cent of the total refugee population. 

Unaccompanied and separated children live in a variety of care arrangements, including community care, foster care, or family-based care.
Lokala medarbetare för NRC i Shire, Etiopien. Det är det här gänget som ser till att ungdomarna i Hitsat-lägret bland annat får utbildning. Foto: Beate Simarud / NRC.

   

Katastrofala konsekvenser

Om vi ​​vänder ryggen åt dessa barn, kan konsekvenserna bli katastrofala. Flera barn riskerar att rekryteras som barnsoldater, bli utsatta för sexuellt våld, sluta som barnarbetare eller barnbrudar. Sist, men inte minst, tar vi deras hopp om en bättre framtid ifrån dem. Vi har inte råd att fortsätta att försumma den här generationen och samtidigt förvänta oss att den ska hjälpa till att bygga upp sina krigshärjade länder, säkra ekonomisk och social trygghet och skapa stabila och fredliga samhällen. Ju längre barnen är borta från skolan, desto mer sannolikt är det att de aldrig kommer att återvända till skolbänken. 

Satsar på ungdomar

– I både akuta och ihållande kriser blir ungdomar ofta förbisedda av det humanitära samfundet. De ses ofta som en utmaning, inte en möjlighet. Det är helt fel, eftersom ungdomar som får stöd och blir aktiverade kan bidra till en positiv förändring och återuppbyggnad av samhället, påpekar NRC:s utbildningsrådgivare Andrea Naletto.

I både akuta och ihållande kriser blir ungdomar ofta förbisedda av det humanitära samfundet. De ses ofta som en utmaning, inte en möjlighet. Det är helt fel, eftersom ungdomar som får stöd och blir aktiverade kan bidra till en positiv förändring och återuppbyggnad av samhället.
Andrea Naletto, utbildningsrådgivare NRC

   

NRC är en av få organisationer som länge har erbjudit utbildningsprojekt riktade mot ungdomar i alla faser av en kris. De varierar från grundläggande läs- och skrivkunskap, till undervisning om rättigheter och yrkesutbildning.

NRC - som har prioriterat utbildning till barn från och i länder som drabbats av krig och konflikter - bidrog under 2017 till att hundratusentals barn och ungdomar fick utbildning. 

Flickorna ska med

Det är mycket vanligare att flickor inte går i skolan än att pojkar inte gör det. Detta gäller särskilt för barn och ungdomar i eller från krigs- och krisområden. Under grundskolans första år kan en klass med flyktingbarn ha tio pojkar och färre än åtta flickor.

Faktorer som begränsar flickors utbildningsmöjligheter under mer stabila förhållanden, förstärks ofta i kriser - som att föräldrar prioriterar utbildning för familjens pojkar och att flickor slutar skolan för att gifta sig.

Många utbildningssystem är mansdominerade och tar lite hänsyn till flickors behov. Vi måste se till att flickor kan delta och dra nytta av undervisningen, precis som pojkarna. Att ha kvinnliga lärare och könsneutralt läromedel är viktigt. Att anpassa schema och undervisningstider utifrån elevernas behov kan också uppmuntra fler flickor att skriva in sig i skolan, och bli kvar där. NRC har därför som krav att minst hälften av eleverna ska vara flickor.