I februari 2018 kom FN med en humanitär vädjan om en miljard dollar för att hjälpa 4,3 miljoner människor i Sudan, cirka tio procent av befolkningen. Men i början av april hade man bara fått in tre procent. Även om det humanitära stödet kommer att öka under året, är den stora frågan om biståndet når fram. Anledningen är att tillgången till dem som behöver hjälp fortfarande är begränsad.
Begränsad tillgång till civila på grund av interna konflikter
En del av de villkor som USA satte upp för att upphäva sanktionerna var att de sudanesiska myndigheterna skulle förbättra den humanitära tillgången. Det har skett vissa förbättringar, men de är mycket begränsade. Regeringen blandar sig fortfarande i rekryteringen till internationella organisationer och utövar strikt kontroll av det civila samhället.
Förutom att underlätta tillgången till civilbefolkningen lovade regeringen i Sudan att bidra mer aktivt till att stoppa de interna konflikterna i landet. Konflikterna är till stor del ett resultat av maktkoncentrationen i den arabisktalande norra delen och den politiska, ekonomiska och religiösa marginaliseringen av andra folkgrupper.
Stora behov hos människor som drivits på flykt
Våldet i regionerna södra Kordofan, Blå Nilen och Darfur har tillsammans drivit miljontals människor på flykt och dödat hundratusentals människor. Enligt FN finns det cirka 545 000 internt fördrivna enbart i södra Kordofan och Blå Nilen. Det finns en utbredd undernäring bland civilbefolkningen. Sedan våldet eskalerade 2011 har myndigheterna förbjudit internationella biståndsarbetare att komma in i rebellstyrda områden. I fredssamtalen mellan rebellgrupper och regeringen har humanitär tillgång varit på agendan, men parterna har ännu inte kommit fram till en lösning.
I Darfur bor 1,6 miljoner människor i läger. Många har varit på flykt sedan våldet briserade under 2003. Även om säkerhetssituationen har förbättrats, har den sudanesiska regeringen och rebellgrupperna ännu inte tecknat ett fredsavtal. Regeringen önskar att de som bor i lägren ska återvända hem. Men många är rädda eftersom situationen är instabil och bostäder har övertagits av andra.
Hindrar flyktingar från Etiopien och Eritrea
Traditionellt har USA, EU och Norge betonat behovet av humanitär tillgång vid möten med den sudanesiska regeringen. Men det är tydligt att i synnerhet EU nu fokuserar på andra prioriteringar.
Sudan har varit och är ett viktigt transitland för tusentals migranter och flyktingar som är på väg mot Libyen eller Egypten, med målsättningen att komma vidare till Europa. EU vill att Sudan ska kontrollera flödet i betydligt högre grad och har sedan 2015 gett över 200 miljoner dollar till detta ändamål. Det kommer att vara väldigt viktigt att följa hur dessa pengar används. I sudansk media har ledaren för den beryktade Janjaweed-milisen i Darfur, Mohamed Hamdan Daglo, uttalat att han kommer att hjälpa regeringen och västländer med att förhindra flödet av flyktingar från Etiopien och Eritrea.
För USA kommer det ökade samarbetet med sudanesiska myndigheter, i kampen mot terrorism, att vara högst på prioriteringslistan.
Sudan är inte bara ett viktigt transitland, utan också ett viktigt värdland för flyktingar. Regeringen har öppnat en humanitär hjälpkorridor till Sydsudan. I slutet av mars 2018 befann sig nästan 770 000 sydsudanesiska flyktingar i Sudan och för varje dag kommer det fler.
