De här barnen har ensamma kommit över gränsen från Eritrea till Etiopien, där de tas om hand av NRC. Med på bilden är: Winta (16), Furtuna (15), Lidia (14), Fiyori (16), Fiyori (14), Weyni (15) och Adkonet (12). Foto: Beate Simarud / NRC.

Ögonblick av hopp

Publicerat 01. jan 2018
2017 har varit ett år som har präglas av lidande och nöd för miljontals människor. Vi har fångat några av de ögonblick som ger hopp.

NRC:s 6 000 anställda i mer än 30 länder har gjort en imponerande insats under 2017, med att ge hjälp till barn, unga, kvinnor och män på flykt. Var och en av dem har sin egen historia att berätta. 

Yodit Major (17) utbildar sig till frisör vid NRC:s yrkesutbildning. Foto: Beate Simarud / NRC

ETIOPIEN

Äntligen kan jag sova tryggt på natten

Det finns en sak som betyder extra mycket för Yodit Major (17). Det är att kunna sova tryggt på natten.

När jag var i Eritrea, sov jag nästan aldrig en hel natt utav rädsla för att militären skulle komma och hämta mig. Här kan jag slappna av och sova, säger hon.

Genom praktisk träning får flyktingarna möjlighet att bli skräddare, snickare, kockar och frisörer. Många ungdomar säger att de skulle ha rest vidare ifrån Etiopien, om det inte hade varit för NRC:s projekt.
 

13-åriga Namuya (till vänster) drömmer om att bli lärare. Favoritämnet är Kiswahili. Det vill hon undervisa i när hon blir stor. Varje morgon stiger hon upp före solen och är i skolan till klockan åtta. Foto: Fatuma Abdullahi / NRC


Ger flickor en ny chans
 

I Kakuma, nordvästra Kenya, ligger ett av världens största flyktingläger. Här ser NRC till att barn och ungdomar kan ta igen förlorad skolgång genom intensivkurser. Under ett år lär sig eleverna det de borde ha lärt sig  två år. 

En av eleverna är 13-åriga Namuya, som aldrig hade gått i skolan. Nu går hon i andra klass på Kamdei grundskola. Namuya har två bröder och en syster. 

NRC:s utbildningsprogram har sörjt för att fler än 1 700 barn utan skolplats fick undervisning under 2016. Genom detta arrangemang rustas barnen för att kunna fortsätta en formell skolgång i Libanons offentliga grundskola. Foto: Racha El Daoi / NRC

 
Strålar av lycka

2016 flydde Amira från kriget i Syrien till Libanon tillsammans med döttrarna Linda och Vanessa (alla namn är anonymiserade). När de först kom till Libanon fick inte barnen möjlighet att gå i skolan. Mamman blev alltmer oroad över framtiden för de unga flickorna.

Så fick hon se en skylt som visade till NRC:s sommarskola. Hon kontaktade medarbetarna på skolan, och det tog inte lång tid förrän barnen fick plats.

NRC gav dem en trygg plats där de kan vara barn. Nu strålar de av lycka och de ser fram emot att gå till skolan varje dag, få nya vänner och ha kul, säger hon.

Varje morgon hämtar invånarna i Dhankarone vatten från den nya brunnen som NRC har byggt. Foto: Mohamed Digale / NRC


Rent vatten underlättar vardagen

I det torkdrabbade Etiopien sätter NRC upp nya vattenstationer, som ger rent dricksvatten till familjer på flykt.

När solen stiger upp över det torra Bike-distriktet i Etiopien, är byn redan vaken. Innan vattenstationen öppnar klockan halv sex, har kvinnor och barn tagit med sig vattendunkar för att köpa rent vatten och ställt sig i en lång kö. NRC har byggt två brunnar i byn. Rent vatten säljs för 0,50 etiopiska birr eller cirka 15 norska öre per 20 liter.

Naw Su Phaw är en av många som går på NRC:s utbildningscenter i Dawei. Hon har velat bli skräddare sedan hon var 19 år. Nu har hon äntligen möjlighet. Foto: Ingrid Prestetun / NRC.


Syr sig en framtid

Tidigare var hon tvungen att slita hårt för markägare i Myanmar. Men nu kommer Naw Su Phaw att få en utbildning och skapa sig sitt eget jobb.

Mitt i klassrummet sitter Naw Su Phaw (24) framför en symaskin. Hon har en ljusgrön klänning med rosa blommor - men nej, det är inte hennes design, ler hon när jag frågar. Hon har nu avslutat sina studier i skrädderisömnad på NRC:s utbildningscenter för ungdom.

Jag har velat bli skräddare sedan jag var 19 år. Jag vill klara mig själv, säger hon.

Jonathan (i mitten) arbetar med Gabriel och Maria i Radio Umoja. Kanalen har sändningar från tidig morgon till sent på kvällen. Foto: Ingrid Prestetun / NRC


Radiodrömmar

Med Radio Umoja når Jonathan miljoner lyssnare över hela världen från Tanzanias största flyktingläger.

I Tanzania och Demokratiska republiken Kongo blir journalister ofta trakasserade och arresterade. Det stoppade inte kongolesiska Jonathan från att starta sin egen radiokanal.

När han kom till flyktinglägret Nyarugusu i Tanzania 1997, var det svårt att få information om saker som angick de boende i lägret. Det hände mycket i Nyarugusu, ett av världens största flyktingläger. Det var bara att ingen visste om det.

Diane (10), left Burundi while in Class Three at Kumwumi Primary School. However, while at Mtendeli refugee camp in Tanzania, Diane has not been able to resume school. She lacks the basic learning materials. “I do not have clothes, shoes, books, pen, ruler and a school bag,” she says. 
However, Diane is excited about the prospect of returning to class. She is one of the pupils who will start schooling at the primary school being constructed by NRC in Mtendeli.

Diane quotes (from June 2017 interview):

“In Burundi, I liked to study. I had materials: clothes, shoes, exercise books, rubber, pencil, mathematical set, pen, shoes and body lotion.”
“We had a charming teacher who made us laugh. The school was built well and I had a friend.”
“In Burundi, I had a friend. I miss my father. I miss my friend. I miss my teacher who made us laugh. I miss my home.”
“What made us flee was political warfare. People were killed, taken at night, we could not know where they had taken them. Even my father, they took him at night.”
“In Burundi because there was a selective war, I stopped school for one year. I see they are building schools here. I pray that I also study here.”
“In Burundi, I likes Mathematics, Kirundi. I want to teach. I want to become a teacher too.”
“At school in Burundi, I likes Mathematics, Kirundi. I want to study. I want to become a teacher too.”
“In school, I likes Mathematics, I liked Kirundi, I wanted to study very hard so that I become a teacher too.”	
“I see they are building the school there. I am happy because they are building. I will also go to study there to get knowledge.”
“I am hoping I will also be taken to study at that school.”
“I am happy because I see they are building the school and I have been selected to study from that school.”
“Thank you for listening to my story.”
“I hope I will get teachers who will make me laugh like those that I had in Burundi. I hope I will get friends as those I had in Burundi.”
Lyrics of her song: “When Petro was still young, he saw other children going to school, he escorted them. On the way he turned back, while very sad, then he told his parents, to bring him to school. When he started school, he did not delay to finish, and now he succeeded, he is teaching other pupils. He is teaching other pupils.”

Photo: NRC/Ingrid Prestetun
Diane (10) har flytt till Tanzania. Nu ser hon fram emot att börja i den nya skolan vi har byggt där. 2016 fick 737 349 barn och ungdomar skolgång genom NRC. Foto: Ingrid Prestetun / NRC


Ny skola i nytt land

Jag är glad att de bygger skolan och att jag ska få gå där, säger Diane.

Hon flydde med sin mamma och syskon från Burundi. Nu bor hon i flyktinglägret Mtendeli i Tanzania.

Varje dag går Diane (10) barfota den korta vägen från tältet som hon bor i och bort till byggarbetsplatsen. Där står hon och tittar på den stora skolbyggnad som NRC sätter upp. Hon vet att det blir 18 klassrum, vardera med plats för 51 barn. Ett av dem kommer att bli hennes.